Jag var i trädgården och klippte ner buskar när Aslan mycket förnöjt gned sig i gräsmattan, länge och väl. Jag förstod av erfarenhet att det måste vara något där som i hundens nos luktar gott, även om det i min näsa mest luktar apa. Jodå, igelkottsbajs hade han hittat! Strechandes glodde han på mig under lugg innan han tittade sig omkring, inte helt nöjd med sin nya kostym. Eftersom vi renoverar ett rum på övervåningen stod sågen ute och under den hade det bildats en hög med sågspån, av den tunna, flygiga varianten. Aslan rullade sig i detta och verkade nu mer nöjd med igelkottsbajs-sågspåns-looken han skapat i sin päls. Jag hade under tiden vägt olika möjliga avskrubbningsvarianter i mitt huvud men avbröt mig raskt när Aslan verkade vara på väg ner i regnvattenstunnan. In i bilen med hunden och så körde jag ner till havet. Det blev en spontan träning i vattnet.

Dessa övningar gjorde jag:
* Sitt fot, stanna kvar, jag kastade en enkelmarkering rakt ut (förbi vattenvegetationen som syns). Aslan lämnade jättefint i hand.
* Likadant en gång till fast mer åt vänster. Aslan lämnade fint.
*En åt vänster och en mitt i vegetationen. Aslan lämnade första fint men på andra började tendenserna från Working testet visa sig: han ville ha dummyn lite själv innan han lämnade och jag fick säga till honom att komma med den.
*En i vattnet rakt ut, när han var på väg in med den kastade jag en på gräsvallen åt vänster. Han lämnade raskt av fint och ville springa och ta dummy nummer två men stannade bra när jag påminde honom. Tog nummer två och lämnade ganska fint.

* En i vattnet och en på gräsvallen åt höger. Han lämnade ettan fint. och tvåan ganska fint..när jag fick dummyn kastade jag iväg den dirket så han fick knalla på den..jag kastade några gånger.
*En i vattnet rakt ut och när han lämnade kastade jag den direkt på gräset så han fick knalla.

Jag märkte att avlämningarna blev mer åtråvärda när jag skulle kasta iväg den direkt igen. Stadgan saboterades inte för när jag säger "stanna" så vet han att det är stadga som gäller. Det hade säkert gått lika bra att kasta iväg en boll, om jag haft en sådan med mig i fickan. Jag har hört att en del folk kommer ihåg sådant där. Men jag kom ihåg både visselpipa och korvslantar och det tyckte jag var viktigast. d

På eftermiddagen fick Aslan repetera "bära änder" i trädgården. Jag hade tinat två stycken och la dem bakom två buskar i trädgården. Meningen var att Aslan skulle komma ihåg att det är lite annorlunda att bära fåglar jämfört med dummys. Han tar dem nästan alltid i halsfästet. Jag la sedan ena fågeln i en trädklyka och kastade den andra som en störningsmarkering, skickade sedan Aslan på mot den första. Inga problem för honom att ta den jag vill att han ska ta.










Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag har SSRK södra haft Working Test på Möcklö utanför Karlskrona. Det är en inofficiell tävling i apportering, lite som lydnadstävling med dummysar. Det är 5 stationer och man kan få 20p på varje station. Man flyttas upp till nästa klass om man startat i nästa klass på jaktprov eller om man fått mer än 75p (och inte nollat någon station) på Working test. Det är nybörjarklass, öppenklass och elit. Idag debuterade jag och Aslan och startade av naturliga skäl i nybörjarklass.

Provet började med samling klockan 10 och vi fick alla varsin tennisboll med vårt startnummer på. Startnummer 1-20 skulle börja med station 1, vi med startnummer 21-40 skulle börja med station 2 osv. När man väl gjort första stationen får man gå till vilken station man vill och ta dem i vilken ordning man vill.

Tennisbollen las i ett rör vid den station där man skulle starta och startnumret på den boll som var längst ner var nästa startande. På så vis blev det ordning och reda på vem som stod i tur. På bilden nedan syns röret och tennisbollarna.

Jag var inte ensam om att starta på dagens tävling. Bland annat var Aslans kusin Hilda där med matte Helena. Hildas mamma är Blazing Fowler´s Det Miss Marple och egentligen heter Hilda "Famous Foxes Alice". Det var även några tollare till med och vi slog följe med två "Digbytollers". På bilden nedan syns Hilda och Helena göra sig redo för att gå in på första stationen.

Den första stationen vi gjorde var "Station nummer 2"
Den syns på bilden nedan.

Det var fritt följ fram till domaren (i vänster i bild) Kastaren står till höger om gräskullen som syns i höger i bild. Mellan domaren och kastaren står skytten. Jag vet inte avståndet men det var betydligt längre än vad jag brukar ha när vi tränar.
Aslan gick slarvigt fot. Han var för långt ifrån mig åt vänster och dålig i sin position. Det där måste jag öva på! Jag övar ju mest ansmygning som vi gör på tollingjaktprov men aldrig fotgående som man gör på working test!
När vi kom fram satt han som klistrad, både i skott och kast. Han satt framåtlutad alldeles redo att sticka men väntade på mitt kommando! Så gjorde han på alla stationerna! Stadgan sitter där! Det var en av de riktigt bra sakerna och gjorde mig jätteglad. Förra året på tollarspecialens dummytävling knallade han när domaren sa mitt startnummer... idag vet han vad han ska göra.
Kastet kom in i det lite högre gräset men Aslan for iväg till höger om kastaren och letade, sedan letade han framför och bakom gräskullen. Domaren tyckte jag skulle kalla in Aslan för det blev en nolla, jag visslade men Aslan kände sig inte färdig..jag frågade om jag skulle hämta honom och domaren ville ha in honom så fort som möjligt och då sa jag att det snabbaste sättet är att låta honom ta dummyn för den har han nos på nu..jag har ingen chans att springa så fort som han gör. Mycket riktigt, Aslan hade korn på dummyn, tog den och kom tillbaka i full karriär. Resultatet: 0 poäng (men i min utvärdering: plus för stadga, vilja, fart, fullföljde och hämtade in. Minus: kom inte när jag visslade, övertaggad)

Sedan gick vi till Station nummer 1. Den fick jag tyvärr ingen bild på! Det var en liten ekdunge med småbuskar och dummyn hamnade bakom. Inte så långt avstånd. Litet fotgående (jag övade lite på grusvägen innan vi gick in), sedan en markering in bland buskarna. Aslan gjorde det nästan klockrent, tog en liten serpentinväg tillbaka. Resultat: 18p

Nedan syns några av de andra startande. Det är mycket väntan, prat och fika när man är på WT.

De två första stationerna låg nära parkeringen. De andra tre stationerna låg en bit bort. Efter att ha startat på de två första hörde vi att det varit "tekniskt problem" på station nummer tre..det var en tjur som hoppat över staketet och nu stod mitt i rutan där hundarna skulle apportera. Det tog lite tid att få bort tjuren och därför blev tävlingen försenad där borta. Då bestämde vi oss för, jag och Helena, att vi skulle ta en teknisk paus vi också. Vi gick till bilen och drack kaffe, gick ut i skogen och kissade och sedan gick vi ner till havet och lät hundarna doppa sig så de blev lite svalare i värmen. Därefter började vi gå mot de tre återstående stationerna. Vi hade kunnat vänta ännu längre om vi hade velat för det var många bollar i röret framför oss när vi kom dit.

Vi valde att börja med Station 5 som låg längst bort, och på så vis "arbeta oss mot parkeringen".
Vi fick vänta länge innan det blev vår tur, dels var det många före och dels blev det avbrott för fika för domaren och funktionärerna. Vi satt och pratade med Digbysarna, lekte lite med bollar, gick en sväng så hundarna fick kissa...och så var det äntligen vår tur. Jag märkte på Aslan att han hade tyckt väntan var jobbig. Han satt stadigt men han var omständig på vägen tillbaka..precis som om han skulle passa på att röra på sig extra när han äntligen fick chansen..han sprang förbi kastaren med dummyn och sprang sedan förbi mig också istället för att lämna av.

Station 5 hade upplägget: Kopplad hund ända fram till domaren (rödklädd, står bakom trädet längst till vänster på bilden nedan). Kastaren står utanför bild, bakom det träd som syns längst till höger. Skytten syns ljusklädd mitt i bild. Kastaren kastade mot oss ut i vattenkanten. Aslan sprang först lite för långt, sprang tillbaka, hittade dummyn, vände och sprang förbi kastaren utåt igen, jag visslade inkallning, han kom till mig, sprang förbi mig, jag sa att jag ville han dummyn, han vände och kom till mig, lämnade dummyn i min hand och skakade sedan av sig vattnet. Väldigt mycket rätt och lite fel. På det hela en kanske lite konstigt arbete men med tanke på hur länge han väntat kan jag se likheter mellan första stationen och den här. Att sitta och vänta för länge är inte helt optimalt för Aslan. Han laddar även om det inte märks. Resultat: 12p

Sedan var det bara två stationer kvar. Vi gick till den som låg närmast femman, alltså Station 4.

Hunden var kopplad tills vi kom fram till domaren (syns i mitten av de tre närmast i bild). Kastaren står med ljusblå kläder till vänster i bild. Skytten syns mellan kastare och domare. Kastet hamnade bakom björkarna. Aslan letade lite för långt till vänster och lite för nära först men hade bra koll ändå på markeringen. Resultat: 14p

Sista stationen var Station 3.

Fotgående runt en dunge. Förare och domaren står utanför bild till höger. Skytten syns mitt i bild och kastaren längst till vänster. Kastet hamnade vid den mellanhöga björken som är mellan skytt och kastare.
Aslan gick inget vidare fot förbi dungen tycker jag. Ibland var han lite bakom mig, ibland mer än en halvmeter till vänster om mig. Jag fick säga till honom flera gånger och kunde inte bara gå framåt och veta att han höll sin plats. Väl framme vid startpositionen satt han stadigt (som han gjort hela dagen). Han missbedömde var kastet kom. Han tittade för mycket på skyttens bösspipa och trodde att kastet hamnat i björkdungen till höger i bild. Där var det ju inte och då arbetade han längre åt vänster och hittade så dummyn. Det blev mer sökbetonat än det var tänkt och poängen ramlade ner. Resultat: 12p

Sedan gick vi tillbaka till parkeringen. 56 poäng hade Aslan och jag skrapat ihop, nollat första stationen men sedan fått tvåsiffriga poäng på alla andra. Helena och Hilda åkte hem men jag väntade tålmodigt (tveksamt om det var så tålmodigt egentligen..jag ville mest hem..trött och hungrig) på avslutningen, tack och prisutdelning.Men jag är glad att jag orkade stanna kvar ändå.

Guldkorn från dagen:
🌟 Stadgan! Farten! Alla dummysar kom in! Allt i hand! Tyst som Tessie! Avstånden! Arbetsviljan! Fokus!

Saker att träna på:
🙏 Fotgåendet! Säkrare avståndsbedömning på långa avstånd! Avbryta sitt arbete och lyssna på mig! Rakare väg in och bättre avlämningar när matte ser allvarlig och tävlingsmässig ut!



Likes

Comments

Idag har jag varit i Halmstad för att få input och feedback av Hanna på Hökagården (Kennel Blågul).

Jag ville ha hjälp med var jag är med Aslan och hur jag kommer vidare, främst med dirigeringen. Hanna håller på med golden, tränar/tävlar/startar i rallylydnad, jakt och lydnad. Jag tänkte att hon nog förstår mig och min hund och det gjorde hon.

Summan av dagens session är att:

🌟 Aslan förstår vad linjetag går ut på, gör sig redo och blir alert i startpositionen.
🙏 Jag ska skicka på dolda apporter. Vi har kommit förbi stadiet att han ska veta var den ligger. Nu ska vi träna på att gå i rätt riktning och så ska han få syn på dummyn när han går rätt. (Detta vet jag egentligen. Hanna låste upp ett kom-ihåg).
🌟 Aslan förstår att ha ska springa på sin linje
🙏 Träna på att hålla linjen även om vägen kröker. Börja riktigt nära kröken, eller annat hinder, öka avståndet. Lägg en bit plast eller annat som inte är apportering men som lockar till avvikelse från linjen. Ha STOR vinkel till frestelser i början!
🙏 Curla inte mjuka hunden. Det är lätt att bli förblindad av mjukheten och släppa igenom för mycket! Ordning och reda. Styr upp och var tydlig.
🙏 Vissla inte närsök när jag har dummy som hunden ser. Närsök ska betyda "använd nosen" (inte titta om du ser den).
🌟 Aslan tog stoppsignalen även när jag skickade honom på en markering!
🙏 Högst varannan gång får jag blåsa stoppsignal. Minst varannan gång måste han få springa hela vägen.
🌟 Hanna tyckte (på riktigt) att Aslan är duktig och härlig att se. Hon tycker det ska bli spännande att se oss framöver.
🙏 Träna på att hålla fast dummyn (vet jag ju, ska bara göras också). Nytt som jag inte tänkt på är att vi tror vi belönar att hunden lägger dummyn i vår hand, hunden tror vi belönar att den släpper dummyn! Klicka hållandet!
🙏 Börja inte med vattendirigering förrän stoppsignal och dirigeringstecken sitter på land.

Utgå vad jag vill ha på praktisk jakt och forma fram det beteendet!! Superenkelt egentligen! Jag behöver bara tänka på hur jag vill ha arbetet på den praktiska jakten, som ju faktiskt är det jag tränar för, och låta träningen gå framåt mot det jag vill ha!

Nu är jag ännu mer taggad att träna vidare! Dagens session fick mig att inse att jag och Aslan kommit längre och är säkrare på grunderna än vad jag trodde. Han vet vad han ska göra när jag riktar upp honom. Han har fart och är målinriktad. Han kan ta en stoppsignal, i alla fall om han är ganska nära mig. Nu kör vi vidare på det här. Spännande fortsättning följer.




Likes

Comments

Äntligen känns det som om jag kan, vill och orkar fokusera på apporteringsträningen, eller egentligen hundträning över huvud taget. Aslan är nu två och ett halvt år och sedan han föddes har jag haft tre kullar till (Moviekullen är 1,5 år gamla, Holykullen är sex månader och Winkullen är 4 månader) vi har dessutom haft sorg i familjen under våren eftersom min svåger dog i hjärtinfarkt bara 44 år gammal. Jag har utbildat mig gill domare på tollingjaktprov och börjat döma och jag har två söner varav en tagit studenten. När jag skriver ner allt nu så känns det otroligt att jag orkat med allt och jag får mer acceptans för den trötthet jag känner då och då. I allt detta har mina hundar som vanligt gett mig energi och ett andningshål från vardagen. När jag tränar med dem glömmer jag allt annat och mår så mycket bättre efteråt. Det är som portal in i en annan värld.

Nu är det en vecka sedan min senaste kull flyttade och jag känner just nu att jag ska ta ett längre (1,5-2 års) uppehåll från att uppföderiet. Kennelträffar och läger kan jag ha någon gång men jag vill rikta om min energi mot att träna Aslan och Passe. Och det känns så rätt i tiden. Jag är taggad nu att ta Aslan till nästa nivå. Vi är redo att finslipa grunderna. Senaste veckan har vi:

*Kajen vid glassbåten i Sölvesborg. Enkelmarkeringar där båtarna körs ner. Störning i form av änder som simmar en bit ut, en grupp pensionärer som kom och pratade med mig samtidigt som jag tränade (de frågade om rasen, ålden på hundarna etc). Det är så bra att få träna med publik för på jaktproven är det främligar och även på jakter om man följer med andra så är det främlingar till och med bakom samma gömsle ibland. Det kom cyklister bakom och en hund på promenad. Aslan får enkelmarkeringar och Passe får dubbelmarkeringar. Jag fösöker förbättra mig vad gäller att ta emot vattenmarkeringarna så jag får dem i hand. De flesta går bra men jag gör handbollsräddningar istället för att ta tag i hållandet. Får fundera vidare på det där!

*Skogen bakom vårt hus. Utnyttjar det lite höga gräset att göra markeringar och sedan linjetag till samma ställe. FUnkar så där att träna själv. Inte samma kvalité som när jag tränar med andra. Men bättre än inget.

*Hos mamma i Vrångebod, Ryd. I lördags bjöd jag in till Working test-träning för Blazing Fowler´s och två hangarounds. Tanken var att vi skulle göra 5 stationer men det blev 4 för det tog lite för lång tid. Vi var 7 hundar (5 BF's och 2 hangarounds från Wildbirds och Digbytollers).. En av tikarna hade löpt en vecka så hon var ett mycket bra störningsmoment. Aslan fixar det bra men hans bror Atlas fick köra stationerna innan Flisan varit framme för han fastnade i doftfläckarna annars. Jag försökte dela upp svårigheterna och göra lite tvärt om-tänk som genomgående på de två första stationerna. Första var markering med skott längs med vattnet, uppe på vallen fast dummyn ramlade ner jämte vallen (bort från vattnet). Sedan kast utan skott.
Andra var markering med vatten på båda sidor, utan skott. När hunden var på väg mot föraren las en ny dummy på samma plats och när hunden satt i position kom ett skott och så blev det linjetag. Svårt för en del hundar för de skulle ner till vattnet hela tiden.
Tredje stationen var precis där ön börjar (ni vet inte vad jag menar men jag själv kommer ihåg upplägget nästa gång jag läser detta). Vattenmarkering där själva nedslagsplatsen var lite dold och mycket näckrosor. Den lilla ön utnyttjades till några hundar. Passe fick dubbelmarkering- en på ön och en i vattnet.
Sedan fikade vi lite och smälte vad vi gjort hittills.
Sista stationen blev en vattenmarkering där vi stod lite längre från vattenbrynet så transporten blev längre och avlämningarna fokuserades mer. Jag fick tipset att ställa mig i oländig terräng så håller hundarna bättre sista biten också. Jag köpte det tipset och ska prova det. Nu har jag tre sätt jag kan altenera mellan. Oländig terräng, stå beredd att springa iväg så de skyndar sig sista biten och att kommendera dem att hålla fast.

*Igår var vi i Svängsta. Liselott hade skrivit i Blekingetollarnas aktivitetsgrupp och jag hade skrivit i Sydösttollarnas. Sammanlagt blev vi 13 som kom och tränade. Vi delade upp oss i två grupper och gick till varsin sjö. Det blev naturligt uppdelat att Blazing Fowler's (Nova, Trolla, Jazza, Aslan och Passe) plus en valp från Ruz'n Riv bildade grupp för jag var lite sen och "de mina" väntade på mig ;) Jazza är i slutet av sitt löp så det blev träning med löptik även denna gång. Det var häftigt att se Aslan och henne sitta fokuserade mot den hund som jobbade - apportering och arbete var viktigare än löpdoft! Aslan är så mjuk och påverkbar så det är inga problem att säga till honom att han ska låta bli att bry sig. Däremot vågar jag inte träna sök med löptik som springer i området först. Jag jobbar ju med att förbättra söket och det skulle bara uppmuntra Aslan till att "göra annat" i söket om det luktade löp. Det ska vi träna på när han är säker på sitt sökarbete och behöver störningsträning. Vi började med ansmygning genom ormbunkar, tollade vid vattnet men istället för att få vattenmarkering som det alltid är på prov så fick hunden en landmarkering istället. Därefter kom vattenmarkeringen. Jazza ville träna med störning så valpen fick vara på tollingstigen och jag gick omkring när markeringen kastastats. Passe fick dubbelmarkering. Sedan flyttade vi oss en bit bort och gjorde ny vattenmarkering. Det var vattenvegetation, tvär kant (hundarna fick huvudet under vattenytan när de hoppade i och fick kämpa lite för att ta sig upp, lite som proven kan se ut i Ockelbo där man ibland står på gungfly när man skickar). Sedan gick vi och fikade och träffade den andra gruppen. Valpen fick träna lite inkallning på gräsmattan och Nova med familj behövde åka. Jazz, Trolla och Aslan fortsatte efter fikat men nu i den sjön som ligger vid parkeringen. Vi ställede oss på varsitt ställe runt viken. Henrik och Jazza på andra sidan och jag och Mia på kant. Längre åt vänster var den andra gruppen och tränade markeringar så det blev mycket bra träning i att fokusera på det föraren säger. Vi turades om att kasta och vi hade ju våra egna hundar hos oss så det blev mycket träning på att se kast, höra plums men inte hämta förrän jag som förare säger det och då hämta den jag bestämt (för de föregående kasten och plumsen var ju redan hämtade). När Aslan var på väg mote sin markering som Henrik kastat kom det kast inifrån andra gruppen och fastän det inte var planerat så blev det mycket bra träning och förståelse hos Aslan att han ska ta den jag sagt. Som avslutning fick Passe en dirigering med störningskast. Egentligen var det en dubbelmed första kastet in bland näckrosorna när aoch en långt ut men han glömde markera den andra för han låste lite vid första och det blev därför en dirigering! Sedan ahde den första drivit iväg så jag fick dirigera honom til en helt annan plats än där han trodde den var så hans arbete avslutades också på bästa sätt för honom" Två lyckade vattendirigeringar! Passe behöver finslipa dirigeringarna.

Likes

Comments

Tollaren ska kunna arbeta självständigt och den ska kunna låta sig styras av mig. I nybörjarklass är det självständigt arbete som bedöms men i öppenklass ska hunden kunna dirigeras i vatten och på land. Eftersom Aslan så småningom kommer få ett förstapris i nybörjarklass och jag har för avsikt att starta även i öppenklass så måste jag ju lära honom dirigering. Det tar emot. För jag är inte så bra på det! Jag VET att man ska träna på det man inte kan men det tar emot för jag känner mig inte säker på min plan 😖 Jag TROR jag vilka olika steg jag måste ta, i alla fall i grova drag. Jag har börjat, och det är ju faktiskt bra gjort 👏

Aslan
Först och främst så måste Aslan förstå stoppsignalen. Jag gör lite olika övningar just nu för att få honom att fatta.
*Han går vid min sida, jag blåser stoppsignal och ger honom en godis.
*Han går vid min sida..jag blåser stoppsignal och kastar en godis på honom så han stannar och äter medan jag går vidare.
*Han får sitta kvar när jag går bort en bit, lockar på honom, blåser stoppsignal och kastar en godis till honom. Eller en boll. Men godis verkar funka bäst.
*OM jag lyckas få honom att glömma bort mig lite och gå för sig själv, t.ex på promenad så blåser jag stoppsignal och går bort till honom och ger godis.
*Han sitter vid min sida, jag säger stanna och rullar iväg en boll...säger hopp och lek..(han springer så klart efter bollen), jag blåser stoppsignal...stannar han kastar jag en godis eller går dit och ger...springer han vidare händer ingenting.

Just nu känns det här som rätt taktik. Jag ska fortsätta lite till och se hur jag går vidare.

Passe
Han är faktiskt duktigare på vatten än på land! Troligtvis för att han har lyckats självbelöna sig själv fler gånger på land genom att hitta den trots att han inte gjort som jag har sagt.
Passe får för sig att han vet och så springer han dit, trots att jag visat åt ett annat håll..så just nu tränar jag på att han ska springa dit jag pekar. Jag har en boll i häger hand, sätter Passe i utgångsposition, tänker mig en linje ..tex till höger om busken 40m bort, säger UT och om Passe springer på rätt håll kastar jag bollen över huvudet på honom. Han kan alltså inte självbelöna sig med att hitta apporten efter ett antal banansvängar och sök för den FINNS inte förrän han har gjort rätt! Jag tränar också på att han ser när jag går ut men minnet är det inget fel på och han ÄR övertygad om att det ligger en apport när jag pekar..det är bara det att han löser uppgiften på eget sätt.
Han lyssnar inte alltid på stoppsignal när han är ute på jobb så jag tror han måste komma till insikt att det är enda sättet för honom att klara uppgiften och komma till slutmålet..att få GODIS. Om det inte är fåglar...då är han lycklig bara han får springa omkring med fågeln i munnen. Då är godis lite mindre viktigt.
*Jag ser ut en linje, skickar UT, kastar bollen över honom om han går rätt...kallar in om han går fel.
*Jag har en medhjälpare som kastar OM han lyssnar på min stoppsignal, alternativ plockar upp dummyn om han inte lyssnar.
*Han får sitta kvar, jag rullar iväg bollen, säger hopp och lek, blåser stoppsignal, om han lyssnar går jag bort och ger honom godis. Om han inte lyssnar gör jag bara om övningen utan belöning.

Aslan är i nybörjarklass och ha ett tredjepris. Han har snart förbättrat de svaga punkterna så pass att det kan bli tal om förstapris. Från början var han nyfiken på omgivningen och okoncentrerad på sin tolling-uppgift, nu tollar han med störning iform av folk och andra hundar. Han brast i stadga men han har fattat att han ska sitta still och har en god stadga nu. Misslyckas han på den så är det ett tillfälligt missöde. Det som är kvar att förbättra lite mer är det självständiga söket. Han har utvecklats både i antal, fart och förmåga att ta för sig av området. Det är bara mängdträning som behövs på olika ställen så han blir 100 på vad som krävs av honom.

Passe är i öppenklass och har ett andrapris. Jag har inte startat honom på många år, han är 9,5 år nu. Jag funderar på att låta honom starta någon gång i höst bara för att han har chansen att få titeln "J" i sitt namn. Jag tycker det skulle vara roligt om han fick det. Hans svaghet är att han "kan själv", så det är landdirigeringen som måste fungera bättre. Ibland har han svårt att komma hela vägen med första vattenapporten, han vill väldigt gärna skaka sig efter första doppet. Han kan också bli så förväntansfull att det kommer startpip, men det kan man leva med om han bara låter sig styras.

Det är ett prov i Småland i höst. Jag hoppas jag kan starta bägga hundarna där. Aslan är också anmäld till tollarspecialens nybörjarklass. För hans del gör det inte så mycket om han inte får någon etta ännu, vi kan inte start ÖKL förrän tidigast nästa år. Han kan ju inte dirigering alls, behöver öva på gås och få lite mer uthållighet för att hålla för ett öppenklassprov. Passe blir 10 i december. Han kan starta nästa år också men jag är nöjd med den där titeln. Elit är inget att sikta på, det behövs två första pris i ÖKL för att komma dit.


















Likes

Comments

I lördags startade jag och Aslan på tollingjaktprov strax norr om Bäckaskogs slott. Det var kanske inte en optimal uppladdning genom att få kull nummer nio i köket i tisdags och anordna kennelläger på Halens camping samma helg men det visar ju bara ännu mer att Aslan håller måttet.

Jag tänker gå igenom provet och skriva vad jag tycker gick bra, vad jag träna mer på och tankar kring situationen. Vi tar det från början: Uppladdningen inför provet...Aslan och Passe har varit åsidosatta, bott i källaren på grund av valparna i köket och inte fått någon träning på hela veckan. Det verkar inte varit negativt i alla fall. Innan vi gick in i rutan fick Aslan vatten, i övrigt gjorde vi ingenting utan bara väntade på vår tur. Jag tror Aslan fungerar bäst om det inte är en massa krusiduller. Vi gör som vi brukar.

Ansmygning: Ska jag vara petig så går han lite bakom mig ibland. På längre sikt så vill jag ha som Petronella beskrivit det för mig, en knapp på mitt ben som han måste trycka på för att vi ska gå framåt. Han är duktig för nybörjarklass men det kan bli bättre.

Tolling: Det momentet var jag lite orolig för. Jag visste inte om han skulle ställa sig och titta på domaren, skytten, publiken och vattnet men han verkar ha kommit över det stadiet och tollade jättefint! Jag hade laddat min väska med många nya gosedjur jag hittat på vinden, bollar och en avlång "tennisboll". Den sistnämda fungerade bäst tycker jag.

Markering på vatten: Stadgan föll vi på när vi debuterade i höstas. Då knallade han (och jag hade inte tränat stadga så mycket). Nu satt han fast tills jag gav kommando! Jag känner att jag kan lite på stadgan nu, är inte alls orolig. Han är så duktig när han lärt sig något. Markerar gör han bra och går villigt i vattnet. Inför markering nummer två skulle man flytta sig lite åt vänster för markeringen skulle gå åt höger, så det gjorde vi. Det blev en ny vinkel för nästa markering. Han satt lika fast. Det var en lite trölig nergång i vattnet vid andra kastet (grenar i vägen) så jag pekar med handen och visar att han ska gå rakt i. Aslan tycker han ska gena lite åt höger, går i vattnet där men sticks av en pinne så han skriker till (han har ju inte så tjockt skinn så det behövs inte så mycket för att han ska bli förfärad) och så går han på det hållet jag visat från början. När han sedan kommer upp på land så ser jag tydligt på filmen en av mina valpköpare spelat in åt mig, att han inte vill gå förbi stället där pinnen stack honom! Jag förstod inte att det var därför han inte ville leverera ända fram till mig. Han vinklade istället åt andra hållet och la fågeln bakom gömslet vid min väska med tollingföremålen.Jag fick locka lite och säga åt honom att komma med fågeln och då gjorde han det. Det är den här situationen som beskrivs under egenskapen "apportgrepp".

Sök: det var en risig terräng och jag blev väldigt glad över att vi fick in tre vilt tack vare att jag stöttade honom och han lyssnade på mig. Söket är vår svaga punkt. Inte att ta med sig hittade fåglar för han är totalt spontan men att våga springa iväg och ta för sig av marken och stanna kvar där ute "utan sin kära matte". Genom träning så ökar vår komfortzon så han kan känna sig säker på att jag står kvar och att detta är en rolig lek vi har hittat på.

Som avslutning så var det en landmarkering och den tog han också jättebra!

Så vi ska träna mer på sök och fortsätta träna tolling med störning! Det kommer bli hur bra som helst när det är färdigt.

På kennellägret började vi träna linjetag och stoppsignal och det är inte dumt att börja med det för nästa år är vi kanske i öppenklass och då börjar dirigeringsarbetet!

Det var roligt att ha med så många valpköpare i publiken. Nu fick de se på riktigt hur ett tollingjaktprov går till och de kanske kände sig lite stolta över sin uppfödare som lyckades kamma hem ett tredjepris.

Till vänster: Vi har smugit ner till gömslet och jag tar fram tollingföremålen.

Till höger: Aslan tollar. Den röda tennisdummyn ligger till höger om trädet och Aslan har siktet inställt!

Foto: Tuula Lindroos

Aslan apporterar på land och i vatten. Min duktige lille hund.

Foto: Tuula Lindroos

Provrutan. 

Likes

Comments


Denna texten publicerades i tidningen Tollaren, nr 1 2017


Tolla - hur svårt kan det va?!

När jag började min karriär med min första tollare tyckte jag att tolling måste ju vara jättelätt. Jag menar, hur svårt kan det vara?! de hämtar ju bollar “tusen gånger om” när jag kastar. De verkar ha en outsinlig energi och tennisbollar är ju bland det bästa som finns. Tessie brydde sig inte så mycket om folk, hon luktade på dem och sedan gjorde hon annat. Om de inte hade en boll eller godis i fickan. Då var de värdefulla! Hon hade kunnat lämna mig och följa med vem som helst som lockade med en boll eller godis. Större värde än så hade inte jag, hennes älskade matte. Så hämta boll är ju jättelätt, det behöver man ju inte träna på. Så tänkte jag. Sedan började jag ställa upp på jaktprov och hunden skulle hämta en boll och gjorde det knappt inte eller först efter att gjort en massa andra saker hon inte skulle göra! Det skulle nosas på skytten, vattnet skulle kollas in och låg söket för nära tollingnätet hämtades en and istället. Ibland glömde hon vad hon höll på med och kom tillbaka utan boll så jag fick ha många med mig. Bollen hade tappat sitt värde helt och hållet. Jag var frustrerad och en smula arg där jag satt på knä bakom gömslet och försökte vara snäll och trevlig mot min hund. Det var nog första gången jag insåg att jag måste träna tollingen också, inte bara själva apporteringen. Jag hade en lång väg kvar att gå i min förståelse men det var i alla fall ett första steg. Jag insåg att jag måste göra något åt det här med ointresset för bollen. Jag behöver göra bollen mer intressant, tänkte jag. Jag köpte en boll med kaninskinn på och jag tog andfjädrar och satte fast på en minidummy. Nu skulle väl hunden nöja sig med tollingföremålet och inte försöka hämta änder när vi skulle tolla, tänkte jag, imponerad över min egna handlingskraft. Det blev kanske lite bättre men jag hade fortfarande inte förstått problemet. Jag såg ju att tollingen inte var så bra som den borde vara men jag hade inte fattat orsaken. En dag fick jag nog och tänkte att det var väl själva fanken om de där tollarna jag har inte skulle kunna fatta att de FÅR inte hämta änder om de inte hämtar bollen först! Äntligen kan man säga, när poletten trillade ner. Mina hundar förstod inte att tollingen var en del av situationen, en del av tollingjakt(provet). När jag tränade fick de hämta änder eller dummys utan att hämta bollar först, så varför skulle de behöva göra det på prov?! Tollingen för dem hade inget värde och var ett helt onödigt moment. Hämta fåglar var ju det som räknades! Skytt, vatten och allt det där andra var intressant men bollar hade inte någon funktion, tyckte de.

Jag bestämde mig för att träna tolling som ett moment bland alla de andra. Jag spände upp mitt tollingnät på gräsmattan, la ut en and ca 10 meter bort och min sambo Eddie fick sitta med geväret i knät. Det enda som fattades var vattnet men hundarna verkade inte bry sig om den lilla detaljen. De fick INTE hämta anden, bara bollen, och det var inte någon upp-hottad kaninboll eller befjädrad lyxtennisboll. Det var en helt vanlig gul boll! När de var duktiga och hämtat bollen några gånger fick de hämta fågeln som belöning. För mig var detta en riktig aha-upplevelse. Jag gick från att tänka att bollen är för tråkig och måste göras roligare till att se tollingen som en lydnadsdetalj i arbetet. Att tollingen ska vara lekfull ska inte förväxlas med att det är en lek. De ska inte välja om de ska tolla eller ej, de ska utföra sitt jobb. Tolling handlar inte om att kasta boll som en kul grej, det är inte frivilligt och det kan behöva tränas även med olika störningar. Jag hade kommit en bra bit framåt i min förståelse av vad min svaghet hade varit.


Efter det började jag kasta bollen ett par gånger innan första apporten på varje träning. Jag ville få in tänket i hunden att “först hämtar man bollen och sedan får man hämta fåglar”. Plötsligt blev ju en vanlig tennisboll värd något igen för den var ju nyckeln som låste upp det magiska ordet “apport”, det ordet som hundarna längtade efter att höra. Jag säger hundarna för jag hade samma bekymmer med bägge mina första hundar: Tessie och Passe. De ville hellre hämta fåglar än en “löjlig boll”. När jag var iväg på träning med andra retrievrar, som inte tränar tolling, frågade jag alltid om det var okej att jag kastade boll när de apporterade. Alla har tyckt det har varit okej och också spännande. Att tollaren ska öva sig på att hämta boll när apportkastaren skickar iväg en dummy och att tollaren ska ligga ner och vara passiv bakom någon som skickas på linjetag, var inget som andra förare verkade tycka var konstigt bara intressant. Detta var också ett mycket bra sätt, märkte jag, att hålla Tessie i arbete fastän det inte var vår tur. Det gav resultat också. Hon gick tack vare detta från trejde pris i elitklass till att få ettor och så småningom bli tollingjaktprovschampion. Passe har en tvåa i öppenklass, vilket hade varit omöjligt om han inte hämtat bollar, bara sina älskade änder. Att han inte hamnat i elitklass också är inte hans fel, det är jag som inte prioriterat hans träning och känt mig nöjd med en tvåa i öppenklass.


På praktisk jakt så tollade Tessie ofta in fåglar till mig. Hon låtsades att hon inte såg dem, hämtade bollen, ställde sig gärna på en sten så de skulle se henne ännu bättre och satt tyst och lugnt hos mig bakom det som gömde oss. Hon verkade så smart och tittade på mig precis som “det gjorde jag väl bra, se nu till och träffa så det blir något att apportera”. Tessie var lite lik en katt ibland, smög smidigt omkring och kunde ligga och vakta i trädgården under en buske nära fågelbordet för att se om hon kunde få tag på någon liten talgoxe. Vid tollingen verkade det beteendet komma väl till pass för hon var så tyst när hon höll sig gömd. Sedan har jag ju Passe också. Han är av en annan sorts kaliber. Han jagar småfåglar i trädgården genom att försöka förfölja dem och jaga ifatt dem. Detta märks även lite i tollingen. Ju närmare fåglarna kommer insimmandes, desto ivrigare blir han! Det har mer än en gång hänt att han sprungit ut från gömslet och skrämt fåglarna för att han är så energisk, och för att han vill så mycket. Det är inte så mycket smygjakt i honom. En gång när min sambo Eddie satt lite dåligt till i förhållande till hur änderna simmade mot oss och därför skulle krypa på alla fyra bort till en annan sten så tyckte Passe att detta såg så otroligt inbjudande ut så han skuttade dit för att bistå husse och änderna lyfte så klart, strax utanför skotthåll. Tolling är nämligen inte bara att locka till sig änderna, de ska lockas inom skotthåll också! Svårigheter med att locka till sig änder är dels att få dem att börja röra sig mot oss när de är långt ute, då kan man behöva ha långa fartfyllda kast, men också att inte skrämma dem när de börjar komma nära och då kan man behöva ha lugnare och mer smygande kast. Tolling på praktisk jakt handlar om att kunna variera kasten och få hunden att göra på olika sätt och i olika riktningar. Ibland när änderna börjar komma nära och jag märker att Passe är fartfylld så kastar jag hellre bakåt, upp mot land istället för längs med vattnet.


Nu när jag har blivit gammal och vis, eller i alla fall äldre, har jag insett att själva tollingen handlar om att “låta bli”. Så vi tränar på att låta bli de tjocka tama änderna i slottsparken, låta bli att ntressera oss för andra ekipage när vi tränar, låter bli att äta hundgodis som ligger i en skål en bit bort och låter bli att hämta utlagda fåglar tills matte säger det magiska ordet “apport”. Nu har jag min tredje tollare, Aslan att lära upp. Jag märker att jag har lärt mig en hel del med mina tidigare två men att det finns massor kvar att lära. Det är en del av tjusningen. Man blir aldrig fullärd och varje hund är unik! Ingen av mina tre hundar har varit som den andra och det är viktigt att komma ihåg, också för dig. När du läser hur andra gör så kanske det inte passar dig och din hund. Varje ekipage är unikt. Vissa saker är lite lika och vissa är helt olika. Hitta ert sätt och lyssna mest på dig själv och inte bara på alla andra. Tänk positivt, ut och träna och så ses vi på tollingjaktproven framöver. Jag menar, Hur svårt kan det va?!


Jag och Tessie på ett jaktprov för många år sedan.

Likes

Comments

Den här helgen har vi haft kullträff på Halens camping från fredag till söndag. Större delen av lördagen spenderade vi på Sölvesborgs brukshundklubb och genomförde en beskrivning av hundarnas mentalitet, MH (=mentalitetsbeskrivning hund).

Kort och gott kan vi sammanfatta kullen så här: Det är en öppen och social kull som löser situationer snabbt på egen hand och sedan lämnar de det bakom sig. Det finn ingen aggression i dem och de tycker om att leka. Det negativa man kan säga är att en del av dem har anlag för att vara fullfjädrade knallapportörer. Under skotten så var några av dem inte intresserade av att leka mer utan sprang bort till skytten istället. Någon kom tillbaka och lekte lite till, några avbröt inte leken alls och det var den spretigaste kullen jag haft vad gäller kryss på momentet "skott". Gun som har Flisan bad att bara få ett skott för hon tyckte att Flisan var uppe i varv redan i bilen och ville inte att det skulle bli fel under skotten. I skrivande stund vet jag inte om det kommer stå "föraren avbryter" eller om det står "beskrivaren avbryter" eller om det inte står något alls. Hon har känd mental status i alla fall och var en av dem som sprang bort till skytten för att hälsa och se vad det var han sköt på. En av figgarna sa att det var en av de bästa tollarkullarna han sett trots att han varit runt och figgat på många ställen. Det var extra roligt att höra. Nu ska mattarna hem och öva på skott och stadga så hundarna fortsätter med det de håller på med ÄVEN om någon skjuter ;)

Kullens mamma Viska är ju inte så stor med 43cm i mankhöjd men tre av döttrarna är nog lite mindre. De är otroligt söta och harmoniskt byggda men kommer se ut som sockersöta valpar hela livet. Två av tikarna har blivit mer långbenta. Enzo påminner om sin farbror Felix och Malte påminner nog en del om morfar Måzart och pappa Moltas. Tesla är byggd för kapplöpning och jag vet inte riktigt vem han påminner om. Kanske farmor Nässla?!

Väldigt nöjd, fast lite förvånad över de spretande skott-kryssen, tackar jag alla inblandade för en fantastisk helg!

Från vänster till höger: pappa Moltas, Malte, Enzo, Tesla, Poppie, Flisan, Trolla, Vilda, Mimmi och mamma Viska.


Flisan

Blazing Fowler´s Movie Maleficent

Vilda

Blazing Fowler´s Movie Madicken

Trolla

Blazing Fowler´s Movie Magic

Poppie

Blazing Fowler´s Movie Mary Poppins

Tesla

Blazing Fowler´s Movie Mad Max

Enzo

Blazing Fowler´s Movie Maverick

Mimmi

Blazing Fowler´s Movie Matilda

My och Vilda.

Likes

Comments

Igår var det organiserad rallylydnadsträning på klubben (Sölvesborgs brukshundklubb) och det var jag och en annan Marie som skulle bygga banor och hjälpa andra. Jag byggde upp den banan jag klantade bort ett CERT på när jag var och tävlade i Åhus med Passe. Jag har säkert inte bloggat om det för jag har inte bloggat på ett tag. Det var 3 x mästarklass förra helgen och första klassen var varken jag eller Passe vakna. Vi var slöa, ofokuserade och otaggade, trötta efter att ha haft valpar hemme i 9 veckor. Har jag inte skrivit om det heller? Söte tid, får ta mig i kragen! Nåväl, vi fick 74 poäng i första klassen. I andra klassen laddade jag på rätt sätt och vi fick 94p och CERT. I tredje klassen har jag för bråttom på en skylt (stå framför) och drar på min -5p för förarfel. Passe drog på sig 7 fel på lite nos, sen och något snett. Men hade jag gjort rätt så hade vi haft vårt andra CERT.

Det var den banan vi tränade på igår. Rolig bana med väldigt många vändningar och nästan bara högerhandling.

Passe var så lycklig och taggad så han höll på att krypa ur skinnet. Riktigt bra utförarande på nästan allt.

Aslan fick också gå mästarbanan och vissa skyltar vet jag att han inte kan: stå framför backa, sänd till kon men vändningarna tror jag han gjorde rätt (svårt att se när hunden är bakom ryggen). En sak som jag märkte var svår och som vi måste öva på är kombinationen: sitt, ligg, stå. Det märktes tydligt att "stå" inte riktigt är befäst för att gå från liggande till stående var svårt. Så nu övar vi det i köket där hemma.

Angående allt annat som hänt så kommer en supersnabb uppdatering här:

Nanna har haft sin kull valpar. Pappa är Andrummets Helge Strb och kullen heter Holy... (Holy Moly, Holy Brigida, Holy Smoke och Holy Diver). Jag kunde inte ta avelsrätt på någon tik så jag tog faktiskt det på en hane den här gången. Så Holy Smoke ingår i kenneln.

Maggie har börjat löpa och verkar göra det ganska regelbundet nu. Hon har varit och träffat Lukas (West coast tollers Vackre Frej) för två veckor sedan så nu väntar vi på att se om hon är dräktig.

Snabbversion av senaste tiden..tävlat, haft valpar, ska ha nya valpar och ska snart börja döma på tollingjaktprov. Det blir en händelserik vår.

Likes

Comments

Första januari i år började nya regler i rallylydnad såväl som i många andra grenar att gälla. Idag hade vi i Sölvesborg en tävling i Snapphanarnas ridhus och det är den första tävlingen som hålls med de nya reglerna! Bara det var ju spännande!

Helt koll på alla reglar har vi väl inte ännu men att startskyltan kan vara i högerhandling i avancerad och mästarklass visste jag och alla de de nya skyltarna har jag tränat på. Fast inte i alla olika variationer som finns så klart..spring, långsamt, efter hopp..höger vänster osv.

Aslan startade för andra gången i avancerad klass. Första gången fick han 61p, sedan var jag på en träningstävling och fick ca 70p. Jag hoppades att vi skulle vara lite mer säkra idag och få lite till och det var vi!

Det var en mycket bra och säker känsla med Aslan runt hela banan. Jag ansträngde mig att vara lugn och gå sansat. Högerhandlingen går bra i förflyttningar, lite snett fortfarande ibland men jag har tränat specifikt på position på höger sida och det har gjort oss bättre. Vi fick 85 poäng och man behöver 80p för att få ett godkänt resultat! Nu har vi vårt första och behöver två till resultat över 80 för att bli RLD A och bli uppflyttade till mästarklass.

Här är Aslans bana. Under den kommer jag kommentera (mest för att komma ihåg själv när jag längre fram ska analysera och komma ihåg vad jag ska träna på)

Start: Vänsterhandling. Jag förberedde och gjorde några sitt innan vi gick in på banan. Bra flyt redan från start!!
Vi fick -1 på skylten backa för det blev snett. Vi fick också -3 för bristande samarbete. Backa kan bli bättre. Det var vänsterhandling.
Sedan fick vi -3p för bris och -3p förarfel på skylten "båda vänder åt vänster". Aslan missförstod och jag stod stilla tills vi fick till det, men vi klarade det! Förra tävlingen fick vi fel utförd övning på den och -10p. Sedan klarade vi "sitt, ligg, stå" som vi inte heller klarade förra gången i högerhandling! Vi klarade också nya skylten där han ska sitta på höger sida, byta sida framför mig och sätta sig på vänster sida. Inte så svårt tycker jag men vi fick -1p för han satt snett. Även på nästa skylt sitt. sväng höger sitt fick vi -1p fast för att han nosade.
Stå framför gick bra och nästa skylt gick fantastiskt bra! Vi har haft problem med "sitt, stå, gå runt" för han vill följa med mig runt och det har blivit fel! Jag har tränat rätt och han stod helt stilla!! Vi fick bara -1p för han nosade där han trodde jag lagt belöningen och jag var inte tillräckligt snabbtänkt.
Den nya skylten 1 steg stå, 2 steg sitt, 3 steg ligg gjck bra! Nästa skylt "8ans frestelse" var med två gånger och där fick jag jobba! Det låg en lurvig sak i frestelsen och den såg ut som Aslans belöningsleksak! Wihoo tänkte Aslan men jag var beredd och kunde bryta i precis rätt ögonblick!! Vi kunde fått väldigt många avdrag om jag inte varit vaksam och tajmat bra! Nu blev det bara -1p för nos och -3p för bris ;) Sedan flöt restan av banan på utan avdrag dvs vända mot varandra, slalom på höger sida, snurr på höger sida, tysksväng på höger sida och målgång. Det kändes jättebra hela banan och jag och Aslan var ett riktigt team, avslappnade och det kändes att vi kommer bli säkra när allt faller på plats :D

Passe tävlade mycket för fyra år sedan fast nu har vi glömt bort rätt mycket. Jag visste inte hur det skulle gå eller om vi skulle tycka det var roligt! Vi hade också ett väldigt bra flyt genom hela banan! Jag höll mig i skinnet och gick inte för fort, var fokuserad och pratade lagom mycket. Inga handklappar eller klappar på benet. Vi fick två stycken "fel utförd övning" och den ena är helt och hållet mitt dåliga minnes fel! Inte förrän jag kommit ut från banan och gick ut bakom ridhuset kom jag ihåg vad jag brukade säga för kommando när han ska vända bort från mig...: så! Jag brukade säga: vänd! när han ska vända mot mig. Nu sa jag vänd på banan när han och jag skulle vända från varandra och han blev förvirrade och övningen blev fel. Mitt fel! Den andra fel utförda övningen var "framför sitt, 1 steg bakåt stå, 2 steg sitt, 3 steg ligg" för han satte sig innan han la sig! Också mitt fel! Jag skulle snabbat på honom. Jag kände att det blev lite ofokuserat just där, jag kom av mig lite i flytet och borde gjort en hjälprörelse. Det är lätt att vara efterklok. Utan dessa två stora poängavdrag så hade vi klarat att få CERT men nu fick vi nöja oss med 71p. Förr hade det varit ett kvalificerat resultat men nu krävs 90p och då får man CERT. Tre cert och han blir rallylydnadschampion. Förutom de här stora avdragen fick vi 2 sned (en på stå framför backa som kan gå mycket värre än bara ett minus..han kan backa helt fel ibland så det gick bra idag!) och på sitt-sväng höger-sitt. Vi fick -1p för han rörde sig när han skulle stå still på "sitt, ligg, stå". Vi fick också -3p för han välte tydligen skylten när det var tysksväng i högerhandling, fast det såg ju inte jag för det var bakom mig och -3p för han gör en snurr efter hopphindret ;) Han tyckte inte jag hann med och gjorde en snurr innan han kom tillbaka till min högersida.

Vi hade jättekul och hans svans svängde i kapp med hans lyckliga humör. Det var så roligt! I mars är det en trippeltävling i Åhus (3 starter i mästarklass samma dag) och den tävlingen hoppas jag att Passe kan var med på! Det skulle han nog gilla fast det blir en maratonprövning av hans uthållighet och fokus. Tre starter blir tufft men åååå så kul :D

Nu är vi på banan igen. Jag och mina rallyhundar. RallyAs och RallyPass.

Likes

Comments