God jul allesammans! Jag hoppas att alla spenderade den med familj och vänner, nära och kära. En sägelse i USA, som min värdmamma Kelly även sa under juletiden var "Always remember to count your blessings.", vilket är något som jag alltid kommer tänka tillbaka på när jag tänker på den här julen, som jag fick chansen att spendera i USA.

Kay, Aaron, Rick, Kelly, Tim, Jalen, Judy (i mitten framför Kelly), Haley, Mackenzie och jag. Man kan helt enkelt kalla det årets julkort!

Och såklart en liten skojig också.


Julaftonsmorgon började med att jag, tvillingarna och deras morfar åkte ut för att äta frukost vid tiotiden. Det här är något som Tim gör med flickorna varje år, och det här året fick jag även följa med. Sådana små men betydelsefulla traditioner är vad som skapar minnen och tacksamhet, vägledning inför nästa generation i släkten, inspiration att göra detsamma med sina barn. Vi åkte till ett franskt café, där jag beställde Wild Berry Crêpes vilket var väldigt smarrigt. Det liknade svenska pannkakor i storleken.


Dagen gick förbi ganska snabbt, vi gjorde pepparkakor och gjorde i ordning oss inför kvällen då vi skulle ha familjeträff hemma hos min värdpappas föräldrar. Det började snöa för fullt och vägarna fylldes med is, så det var halt på vägen när vi åkte iväg. Julmusiken var i full gång och alla hade klätt upp sig. När vi kom fram klev jag ur bilen och halkade på en gång. Jag är menad att vara van vid sånt här eftersom jag kommer från Sverige som till och med har isskulpturer under vintern. När vi kom in omfamnade värmen oss och alla hälsade på varandra, förväntansfulla inför kvällen.

Allt var uppdukat på bordet och maten var i ugnen. Det var lasagne på menyn och alla var taggade. Mormor Judy hade även gjort fondue med brödbitar som var riktigt gott. Vi åt mat och efterrätt, muffins och glass. Sen spelade vi spel och julklappsleken, där jag vann mig en mackgrill med Jesus ansikte. Jag fick kläder av mina värdföräldrars föräldrar, nu kommer jag vara varm under vintern.

Mackenzie, Haley och jag, ute för att ta bilder i snön.

Mackenzie, jag och Jalen.

Kvällen gick snabbt förbi och vi var på väg hem. Det var dags att gå och lägga sig, men innan det så la min värdmamma Kelly fram kakor och mjölk till jultomten. Innan jag gick och la mig så sa min värdpappa Aaron att jag fick lyssna efter renarna som skulle komma springandes på taket och jultomten som skulle komma genom skorstenen.

Morgonen kom och jag gick upp vid åtta för att jag var så taggad. Det var dags för julklappsutdelning, och jag visste inte vad jag var mest taggad inför. Att se folk öppna presenter från mig eller att öppna nått själv. Vi satte oss i storrummet och Kelly hade börjat vlogga, som hon gör varje jul. Vi börja med att öppna presenter i julstrumpan som också var fyllda med choklad, pistagenötter och clementiner. Sen gick vi runt och öppnade presenter. Jag fick allt möjligt, mer än vad jag hade anat, saker jag velat ha länge och jag blev så glad. Efter presentutdelningen åt vi frukost, en stor dansk bakelse, en typ av potatisgratäng och såklart kaffe.

Jag ringde hem till mina familj och önskade dom en god jul, fixade mig inför dagen, testade mitt nya smink från tarte och ritade med mina nya värdefulla färgpennor. Jag, Aaron och Haley kollade också på The Force Awakens, eftersom vi senare på kvällen skulle gå på bio och kolla på The Last Jedi. Låt mig börja med att jag ber om ursäkt att mitt intresse i Star Wars vaknade upp så sent i mitt liv. The Last Jedi var nog en av de bästa filmerna jag sett. När vi kom hem sen stod jag och Haley med lightsabers med Star Wars musik i bakgrunden och slogs för fullt medan alla andra sov. Allt är bättre på natten, visst?

Det var helt enkelt en suverän jul med mycket kärlek och kramar från alla i familjen. Hoppas alla ni hade en underbar jul och att ni får ett fortsatt bra lov! Gud välsigne er. Jag uppdaterar snart igen.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Chrys och jag utanför Mo Cha Tea House, jag beställde Strawberry med Tapioca till henne och Honeydew Melon med Green Apples till mig.


På fredag är det den första december! Det är alltså snart jul, och jag kunde inte vara mer taggad just nu att jag kommer spendera den i USA. Redan dagen efter Thanksgiving började det pyntas utanför nästan alla hus. Jag kommer ihåg i Sverige när min familj alltid besökte min amerikanska pianolärare som alltid pyntade sin trädgård varje år. Det ska bli spännande och se hur allt ser ut på julafton!

Från onsdag har vi varit lediga, och det har varit skönt att vara ledig under en längre tid. Men imorgon är det dags för skolan igen och då är det tre veckor kvar tills nästa lov. Vi tillbringade torsdagskvällen hemma hos familjevänner och Chrys arbetade hela dagen innan dess med kalkonen.

Det var trevligt och väldigt god mat med bananpuddig som efterrätt. Vi var uppe tills 4 på grund av Black Friday, då vi åkte till Woodburn Outlet som var fullproppat med människor och stora köer utanför de olika affärerna. Jag fick tag mig på några tröjor och vi återvände senare hem och sov tills klockan 10 då det var dags att åka till Washington Square och kolla om dem hade något. Jag hoppas jag hittar mer på Cyber Monday.

Haley, Sydney och jag innan vi åkte iväg.


Något min värdfamilj har hemma som jag verkligen ville ha i kaffet är lavendel syrap, så jag testade att tillägga lite vilket blev supergott, men jag föredrar vanligt kaffe.

Igår kom ett par på besök som känt min värdfamilj länge. Tillsammans åkte vi till restaurangen "Si Señor" som är en mexikansk restaurang där jag beställde "Vegetarian Fajitas" som var väldigt gott, men jag fick så mycket att jag tog med mig hem. Gästerna stannade kvar tills idag på eftermiddagen då de lämnade med sina två söta hundar. Innan så svängde vi förbi Ikea och gick igenom det.


Nu är det söndagskväll och vi väntar sakta in den kommande veckan med att baka kakor och ska kolla på en julfilm.

Hoppas på en mysig kommande vecka och uppdaterar igen nästa söndag!

Likes

Comments

Det är lördag och jag kom just hem från mitt första läger genom skolan. Som rubriken säger så befann jag och resterande elever från kören på en plats som kallas för Camp Magruder United Methodist, vilket ligger precis bredvid havet. Det här lägret var rekommenderat att gå på av läraren för alla i kören eftersom vi använde en stor del av tiden till att öva på våra nuvarande låtar och under det här lägret fick vi hjälp av en mycket begåvad körledare som heter Steve Peter. Han var både rolig och allvarlig på samma stund, i slutändan nämnde flera i kören att vi nog aldrig varit så fokuserade förut. Vi sjöng i timmar, övade in svåra och utmanande låtar, och vad vi lärde oss! Men inte bara sjöng vi, utan spendera också mycket tid åt att utforska området. Så med en kamera i ena handen och glasögonen på, var jag iväg, vi var nämligen på väg till stranden.

Rockaway Beach, Oregon. Folk surfar och fiskar för fullt.

Men om vi börjar från början är det fortfarande fredag förmiddag och vi åker iväg i två bussar mot våran destination. Det ösregnar på vägen och alla förbereder sig inför en regnig och mulen vistelse på den ofta så kallade soliga sidan av Oregon. Men när vi kommer fram är det annorlunda, och solen tittar fram igenom molnen. Alla springer in i sina stugor och tar varsin våningssäng. Efteråt pyntar några rummet för att skapa den bästa känslan av gemenskap, även fast det bara var en natt.

Såklart tog jag tag i kameran redan då och gick ut med några andra för att ta bilder på vattnet utanför. I vattnet bor alla möjliga varelser, denna lilla filuren träffade vi också på.

"I allt det här gröna, vart är stranden?", kanske ni undrar. Det gjorde jag innan den bara var där. Det är som att gå igenom garderoben i Narnia när skogen helt plötsligt övergår till en strand.

Och sen var vi där, i flera timmar kändes det som. För tiden spelade ingen roll, det blev bara mörkare och mörkare. Jag tog av mig skorna och strumporna och gick lättsamt ner medan jag lät vågorna krama om mina tår. Det var en iskall kram, såklart. Men det är jag väl van vid.

Helt mållös var jag där när jag höll i kameran och tog bilder. Jag ville fånga stunden, den var magisk. Men även fast jag fick några bra bilder, var det så stor skillnad på att stå där och se det själv än att kolla på bilder sen.

Vi sjöng under flera timmar med Steve och lyckades utvecklas väldigt bra. Sen hade vi flera olika roliga aktiviteter. Jag fick också drömmiddagen av min värdmamma, Chrys. Hon vet exakt vad jag gillar.

Jag var tydligen den som gick och la sig tidigast, vilket egentligen inte var meningen. Men jag somnade och sov tills morgonen. Klockan 7 var jag ute med kameran igen.

Ja, om inte bilderna innan sålde dig till att ta ett besök till Camp Magruder måste väl ändå dessa göra det. Jag vaknade upp till en otroligt vacker rosa himmel och vädret var suveränt ännu en dag till.

Den här dagen är det även Olivias (en av Sydneys närmsta vänner) födelsedag, vilket firades med vacker sång och en stor tårta.

I slutet av lägret avslutade vi som kör en aktivitet vi hade planerat sedan innan då alla i kören blivit tillagda en person som de skulle köpa en present till. Här är ett exempel av vad jag fick av Celeste i min kör, vilket värmde hjärtat lite extra.

Det var allt för denna gång! Nästa vecka ska bli intressant då vi bara har skola måndag och tisdag på grund av Thanksgiving som inträffar på torsdag. Det ska bli intressant att fira det med min värdfamiljs nära och kära!
Ses snart igen!

Likes

Comments

Såklart saknar jag dig lite, annars vore jag omänsklig. Jag försöker skaka av mig känslorna då de kommer när jag är ensam. Min tid här är något jag alltid kommer komma ihåg, något jag alltid kommer ha med mig, vart jag än är. Det är en paus från verkligheten, men också något som ska få mig att växa, till en mer utåtriktad person. Jag vill sprida glädje, det är mitt mål, jag hoppas jag åstadkommer det under året ändå. Att jag gör någon glad i alla fall.

Julsmakerna är i full gång på Starbucks kaffe meny. Jag kollade runt fundersamt, tänkte att det fortfarande är höst och att jag borde gå med White Chocolate Mocha. Men sen sneglade jag försiktigt mot Chestnut Praline Latte vilket lät gott. Jag drack sista klunken och värmen som en gång omfamna min hals försvann. Tidsskillnaden är för stor så jag hade inte chansen att prata med dig. Du sover säkert. När jag kommer tillbaka vill jag ta en kaffe med dig och prata i timmar, fråga hur du haft det. Det går snabbt, säger dom. Ta vara på det. Det ska jag. Men ibland kan jag inte låta bli att tänka på hur du har det och önska att jag kunde få se dig en timme eller två. Allt är bra här, jag har tiden av mitt liv. Men glädje kommer inte utan sorg.

Jag är ärlig med mig själv och jag är ärlig med dig. Det är såhär det är och när det svider som mest lyssnar jag på Therese & Zätas podcast och vandrar till Starbucks. Löven har fallit och vinden börjar bli kallare. Snart är det jul, till och med Starbucks gjorde det officiellt. Det blev mörkt och jag hade suttit där i timmar. Precis som vanligt. Jag överförde tankarna till ord, gav det tid, för jag vet att det behöver tid.

Nu är det lördag och jag planerade att sträcka ut blogginlägget. Jag sitter nu på Symposium med Sydney och jag beställde en kaffe med smak av kardemumma. Symposium har nog det bästa kaffet som jag smakat hittills här i Oregon. Sydney knåpar på läxorna, men jag själv verkar inte ha så mycket i skolan för stunden. Denna morgon började jag kolla på den nya säsongen av Wahlgrens Värld, vilket nog är den bästa serien i Sverige för att vara ärlig. Skrattar alltid högt och blir bara lycklig på något sätt. Det påminner mig om hemma och det känns som jag känner alla i serien, även fast det bara är andra säsongen. Veckorna bara flyger förbi, även fast jag känner att vardagarna oftast är sega, kommer jag på något sätt alltid till fredagen som jag så länge eftertraktat. Jag känner äntligen att jag har min egna plats i skolan, att jag alltid har någon att vara med, och om jag inte har det, hittar jag någon. Det är svårare här än vad det är i Sverige, tycker jag. Men det kanske är på grund av språket, miljön och jag vet inte, bara att det är ett helt annat land med andra normer.

Jag kollar ut över gatan genom fönstret och himlen är grå. Mina ögon försöker genom ren reflex att ge min syn skärpa men misslyckas. Kanske borde ha glasögon oftare, men ibland misslyckas till och med dem. Gatan är mörk och glänser från regnskuren som precis tog plats. Folk rusar över gatorna, de flesta med en hund på ena sidan. Tigard är ett litet samhälle med gamla hus och precis brevid Symposium åker tåget förbi vilket påminner mig om Uppsala. Alla gånger man går förbi tågstationen under en vecka utan att notera det är många. Men nu tänker jag på det. Såklart. Något man har betyder mer för en när man förlorat det än när man hade det. Inte att jag förlorat allt jag hade, jag får snart tillbaka det, men det är otroligt hur mycket man kan tänka på det efteråt och inte uppskatta det när man väl har det.

Det var allt för den här gången. Nu är det söndag och jag ligger och vilar i soffan, ikväll ska jag till kyrkan vilket jag längtat efter hela veckan! Uppdaterar snart, önskar er en fortsatt trevlig dag!

Likes

Comments

Det var såklart dags att ta en sväng förbi IKEA idag efter vi hade varit hos min värdmammas föräldrar och hälsat på. Jag bjöd familjen på mat, och både Sydney och Haley valde köttbullar, pappan valde däremot friterad kyckling (fegt) och mamman valde samma som jag vilket var laxfilén.
Men oj, vilken skillnad det är. Bara kolla på portionen i sig (brödet adderade jag så det var inte en del av målet). SÅ LITE. Det ser ju ut som något från barnmenyn! I Sverige får man alltid en fet lax, mycket sås och ännu mer grönsaker. Jag är helt chockad, faktiskt. Det var inget fel på smaken, men fortfarande besviken på hur lite man fick av allt, hade förväntat mig mer än var man får i Sverige eftersom vi är i USA. Aja, om vi kommer hit till julbordet får man ta hur mycket man vill!


I fredags var sista matchen för fotbollslaget, det var Hawaii-tema! Det blev en häftig sväng sista minuten av matchen vilket slutade upp med att vårt lag vann (42-40 tror jag)! Jag kom även dit med förra årets utbytesstudent från Sverige som heter Hanna och som gick i samma skola som jag går i. Det var jättekul att träffa henne och det var väldigt intressant att få höra om hennes upplevelse och tid här i USA. Dom två blonda tjejerna på bilden var hennes värdsystrar under året, Haley och Mackenzie, sen har vi Emma bredvid mig som jag har kör med i skolan. 

Det var allt för denna gång, kanske lite, men tiden går så snabbt och jag måste ta till vana att ta bilder på allt. Uppdaterar snart igen!

Likes

Comments

Jag vaknade upp till ännu en söndag. Det är något som är så härligt med söndagsmorgnar, man ser fram emot en dag av att ta det lugnt. Det är inte samma sak som lördag, då man både återhämtar sig från skolveckan men också förbereder sig inför nästa. Söndag ska vara en vilodag, så är det bara.

Vi gjorde oss i ordning för att åka in till Portland till en restaurang som heter Besaw's där vi skulle träffa Aubry (äldsta systern som bor Portland). Vi firade Chrys som fyllde år i torsdags, så hela familjen var samlad.

Chrys, Haley, Sydney, Aubry och Dan Hanshaw.


Jag beställde "Dreamy cakes", vilket var tre gigantiska pannkakor med valnötter, tryffelsås och någon slags färskost på toppen. Den var himmelskt god, men jag orkade knappt äta hälften. Som tur kan man spara allt i USA och ta med sig det hem till senare.

Jag är glad att jag äntligen fick träffa Aubry och hoppas att jag träffar henne snart igen. Hon planerar nu sitt bröllop som hon sa ha nästa september i Cabo, Mexico med sin make Nick.

Aubry har den vackraste förlovningsringen!

Efteråt gick vi runt lite i Portland och jag tog såklart upp kameran för att ta lite bilder.

Ikväll fick jag också chansen att skära min första pumpa, vilket var kul men väldigt svårt.

Jag ser fram emot att ta flera bilder i Portland och spendera mer tid där. Jag hoppas på en vecka med nya äventyr så uppdaterar jag snart igen!

Likes

Comments

Helgen flyger förbi så snabbt jämfört med vardagarna. Har ganska mycket plugg men försöker att ta vara på tiden jag har med min värdfamilj och mina vänner.

Igår, lördag åkte jag, Chrys och Sydney för att köpa pumpor. Det är väldigt populärt här att gå och välja själva, vilket var kul att vara med på. Halloween är om två veckor och folk gör redan i ordning husen och skaffar pumpor.

Bilden längst till vänster visar ett välkänt berg i bakgrunden i Oregon som heter Mount Hood. Hoppas att jag får ta en närmare koll på det berget någon gång under mitt besök i Oregon.

Efter vi hade köpt pumporna åkte vi förbi ett av de bästa kaffeställena i Oregon, nämligen Symposium (har nämnt det tidigare här i bloggen). Alla tre av oss köpte samma kaffe med lavendel. Vi åkte också förbi Mod Pizza, vilket är som Subway, fast Pizza. Så man får välja vad man vill ha på pizzan helt enkelt. Jag valde lök, broccoli, pesto, mozzarella och champinjoner vilket var riktigt gott.


Nu är det söndagskväll och jag lyssnar på akustisk musik i mitt rum med doftljus tänt (såklart). Försöker komma ihåg att leva i nuet och inte tänka för mycket på vad som har hänt eller vad som kommer hända. Visst är det viktigt att hoppas om att saker, men det är viktigt att påminna sig om att inte bli för fäst i det. Nedanför är en bild som jag tog i lördags.

Tänkte avsluta med favoritlåtar för tillfället:

Ha en bra vecka, jag får uppdatera snart igen!

Likes

Comments

Vi har nu gått in i en ny månad med nya äventyr som väntar runt hörnen. Snart kommer den dagen som alla amerikanare väntar på, nämligen den 31 oktober, också kallad Halloween (Alla helgons dag). I Sverige firar vi inte Halloween lika stort som USA gör, min värdfamilj har berättat om hur Portland är känt för sina hemsökta hus och hur spännande det är att besöka dem. Själv är jag väldigt lättskrämd och kollar aldrig på skräckfilmer, men det ska inte hindra mig detta året. Jag måste engagera mig i allt, till och med det jag tycker är lite obehagligt. Förhoppningsvis har jag en värdsyster på båda sidorna, så att jag inte behöver vara rädd.

I helgen tog jag det lugnt. Promenerade till Starbucks som ligger 800 meter från där jag bor, inte alltid man kan säga det. Dit har min värdmamma tagit oss innan skolan på morgnarna ibland, vilket är bästa starten på dagen. Över ser ni en bild på kaffet jag beställer oftast - Chai Tea Latte. Jag älskar Chai Latte, och är lite deppig över att de måste hälla i te i det, vilket egentligen förstör njutningen av den mjuka söta smaken. Men jag gillar det ändå. Sedan har vi en Almond Croissant som var alldeles mör på insidan och krispig på utsidan - så en croissant ska vara helt enkelt. Där satt jag och knåpade på läxor, jag hade ganska många av dem. En man som satt framför mig (med sina kompisar, skulle man kunna tro) vände sig kvickt mot mig och yttrade "Homework, huh?" som han förstod exakt hur det var, jag nickade och log lite spänt. Inte alls normalt att prata med främlingar i Sverige, men alla pratar med varandra här utan någon egentlig innebörd. Hittills vet jag inte vad jag gillar mest. Jag pratade även med kompisar, kände att jag fick en stund att göra det, så pratade med Selma för första gången sen jag såg henne i Sverige. Hade inte tänkt på hur härlig och grym hon var och när jag påmindes kände jag lite hemlängtan i hjärtat. Bara en kram av henne skulle vart skönt just nu, tänkte jag. Har inte kramat någon på länge eftersom jag möter nya människor hela tiden. Snart därefter åkte jag och Sydney för att shoppa med Brandy och hennes bror och far. Jag hittade jeans och en vacker topp med en färg av lavendel. Vi kom senare hem och åkte ut för att köpa hem bubble tea (väldigt populärt i Oregon) och pho, vilket är en asiatisk soppa där man själv får addera nudlar och grönsaker. Det var väldigt gott och landade bra i magen. Eftersom min värdmammas syster var på besök kollade vi också på en film innan vi gick och la oss. The Other Woman har alltid varit en rolig och mysig film att kolla på och vi alla skrattade flera gånger.

Söndag kom och det var dags att plugga igen. Jag hade ett stort matteprov att förbereda mig inför. Så först åkte jag till Lionheart Coffee Company som är ett jättemysigt ställe där man får en personlig beställning! Det finns alltså inget meny, utan kassörskan hjälper en att finna det kaffet man känner för just den dagen. Jag och Sydney beställde Pumpkin Pie Latte vilket var så gott! Senare pluggade jag igen på ett bibliotek med min vän Kat, som också hade matteprovet dagen efter. Efter det var det dags för kyrka, vilket var fantastiskt, som vanligt. Kyrka i USA är ju lite bättre än i Sverige, kan man säga. Efter kyrkan åkte jag och Sydney och var med några kompisar på ett kafé där vi plugga ännu mer. Efter det kan man säga att jag kände mig redo inför provet.

Veckan började bra med en tur med Lacey ut till den fina sjön som ligger 1 km bort. Nu är det onsdag och jag har gått runt lite i området för att lära känna det bättre. Affärer är fyllda med pumpor, redo att bli köpta. Det är början av oktober, hösten är äntligen här. Jag är väldigt exalterad att det snart är Halloween, första amerikanska traditionen jag får fira under mitt utbytesår. Ska bli så spännande!

Likes

Comments

Ganska längesen jag skrev, har varit fullt upp helt enkelt. Men allt är bra med mig och jag känner att utbytesstudent-året är i full gång!

Förra helgen åkte jag, Sydney och Chrys till Bridgeport Village vilket är ett ställe med många olika affärer, där man kan äta ute vilket vi gjorde. Vi åt hamburgare, sen så gick vi till Urban Outfitters som ni ser över och under. Jag hittade även mig en homecoming klänning!

Det var söndag och vädret var perfekt, en blå himmel utan moln. Inser nu hur tacksam man ska vara för sådana dagar, utan regn och utan en deppig grå himmel. Hoppas på flera dagar med sol men är också taggad på en höst med vackra röda träd.

Skolan börjar klockan 7.40 och slutar 14.30 varje dag. Efter skolan har jag oftast fotbollsträning i någon timme och sen går jag hem. Min värdfamilj bor nämligen väldigt nära skolan, så man behöver egentligen inte ta sig till skolan med buss eller bil. I skolan har vi många läxor (jag är trots allt senior), men det är inte allt för svåra uppgifter, de bör däremot bli gjorda till nästa lektion. Jag är med i concert choir - personligen en av mina favoritlektioner, government (obligatoriskt), pre-calculus - matematik, IB art - spännande men väldigt krävande, lit and comp 12 - vanlig engelska, student leadership, spanish IV - moderna språk 4, förhoppningsvis får jag lite försprång till när jag kommer tillbaka, och sist men inte minst 12th grade advisory - tid för klassen och dess lärare att gå igenom olika papper som man måste fylla ut innan man går vidare till college.


Läsare, idag är det en viktig dag. Det är minsann internationella kaffe dagen! Jag och Sydney åkte till Symposiums bibliotek i Tigard där vi båda beställde en lavendel latte och jag köpte också en kaka. Vi satt och plugga till engelskan och bara pratade. Det var jättemysigt!


Tänkte avsluta med att dela med mig av mina favoritlåtar för tillfället:

Uppdaterar snart!

Likes

Comments

Jag har skrivit fulla inlägg, men aldrig publicerat dom. Ni vet när man inte känner att inlägget är det man vill ha fullt ut, och slutar upp med att aldrig lägga upp något alls. Så var det för mig. Men nu minsann, när jag börjar återgå till mitt fulla sinne så kan jag äntligen uppdatera.

Så jag har nu varit lite mer än två veckor i Oregon och har för några dagar sen flyttat till min nya värdfamilj. Det var något jag kände var nödvändigt men processen var väldigt jobbigt. Att hitta en ny värdfamilj var inte lätt och många gånger trodde jag aldrig att jag skulle hitta en. Men genom skolan hände allt där jag träffade en tjej som heter Sydney som jag nu har engelska och kör med. Sydney och hennes familj tog emot mig så snabbt och är så otroligt välkomnande. Jag kan inte vara lyckligare just nu. Jag sitter just nu på min säng i mitt rum, som jag älskar.

Godaste doftljuset som finns! Har helt fallit för pumpa-lukt, är så taggad på hösten.

Idag åkte vi till Bridgetown Church i Portland, denna kyrka är en av Westside a Jesus Church som är den kyrkan i Beaverton som min värdfamilj går till. Jättemysig är den!


Så det var lite uppdatering kring hur rummet ser ut. Igår var min första hela dag med min nya värdfamilj. Jag vaknade upp till två glada hundar som önskade godmorgon, precis som man vill ha det! Åt frukost, sen åkte jag Haley (yngsta systern) och Chrys (mamman) till Starbucks och till andra affärer. Jag fick bland annat en flaska av min värdfamilj, kallad "Hydro Flask", som är väldigt populära i Oregon. Folk brukar pynta dom med olika klistermärken. Jag fick ett klistermärke på formen av staten Oregon med ett hjärta i mitten. Självklart kommer jag köpa flera klistermärken under mitt år i Oregon.

På Starbucks tipsade Haley om Vanilla Bean Créme Frappuccino med caramel på kanterna - ja, den var god. Jag var glad att jag fick en chans att vara med Chrys och Haley på morgonen, vilket var ett väldigt mysigt sätt att börja dagen. Vi gick även till en djurbutik som hade små valpar ute att kolla och hälsa på.

Jag åkte senare med Chrys och Sydney (äldre systern) till Costco, där vi köpte mycket mat! Vi åkte förbi Burgerville och köpte hamburgare, jag köpte en bönburgare (muuuuums) och de andra vanliga cheeseburgers. Och efter det så åkte vi till Portland till Salt and Straw (kommer definitivt åka tillbaka dit) vilket är en glassbutik. När vi kom dit kanske klockan var runt 19-20 tiden och kön var flera meter lång utanför butiken (det var en kö innanför också). Vi ställde oss i kön och jag tog några bilder utifrån.

Och här är en så bra bild på Chrys, min värdmamma och Sydney, min värdsyster!

Sydney valde Hopricot Cider och Olive Oil (bästa blandningen!!!), cred till henne. 

Mums! Jag vet. Det här är Roasted Strawberry Coconut och under är Rocky Road. Det var riktigt gott. Jag råkade dock få ett sample på en glass med grisblod i (???), och fick lite dåligt samvete när jag väl fick reda på det (den var inte så särskilt god heller). Det var lite roligt efteråt ändå!


Så det var väl allt för idag! Jag är superglad och jätte tacksam att jag har fått denna familj. Är jätte taggad inför allt vi ska göra tillsammans under året och att vi kommer komma närmare varandra för varje dag. Skolan är jättebra och jag är nuförtiden aktiv i fotbollslaget. Just nu är det amerikansk fotbolls säsong så det är match varje fredag vilket JAG ÄLSKAR. I fredags vann Southridge mot Beaverton (YEY) och kvällen var bara allmänt bra, det var ju kvällen jag flyttade in till min nya familj. Dom har även två hundar som heter Tino och Lacey.

Tack att du läste, uppdaterar snart igen!

Likes

Comments

Det var måndagen den 14 augusti och jag hade just gått upp.
Jag hade inget alarm eftersom det var sommarlov, så jag vakna kring 10 tiden. Jag gick upp och åt en god frukost och efteråt hade jag och min syster Sofie bestämt oss för att ta en sväng till gymmet. Men först skulle hon ut på ärende så jag var ensam hemma. Tänkte väl bara chilla för stunden då.

Jag gick upp och satte på datorn eftersom jag inte hade något för mig vid stunden, men jag hann inte längre då jag hörde min mobil ringa. Jag sprang över golvet till min mobil och drog ur den ur laddaren. Det var ett nummer från Stockholm. "Tänk om det är Explorius", var det enda som kom upp i mina tankar. Jag hade rätt, för på andra sidan änden hörde jag en klar röst som sa "Hej, det är Alexandra från Explorius!" Jag kände någon slags rädsla inom mig, jag vågade inte tro att det faktiskt var sant. Jag hade fått min placering.

Jag åkte aldrig till gymmet den dagen, utan satt exalterat vid min dator och försökte få kontakt med värdfamiljen jag skulle bo i inom någon vecka. Jag ska flytta till Beaverton som ligger nära Portland i Oregon, USA. Där ska jag bo hos fyra glada människor, två föräldrar vid 40 års-åldern och två barn på 17 och 11 år. Jag är jätteglad att jag fått tid att lära känna dem innan jag åker och är också riktigt taggad på att få utforska Oregon då jag förstått att det är en väldigt vacker del av USA med mycket natur och grönska. Eftersom jag först ska till New York City och tillbringa fyra dagar där med massa andra utbytesstudenter kommer jag säkerligen få kontakt med de som ska till samma område. Jag kommer dra med mig kameran hela vägen och uppdatera med bilder här på bloggen och på Instagram. Jag ser det här som ett nytt kapitel av mitt liv där jag förhoppningsvis lär mig mycket nytt och får chansen att andas ut och ta in allt som USA har att erbjuda. Visst är man nervös och ledsen över att man inte kommer få se sin familj eller vänner i ett år, men jag väljer att se det som att allt och alla finns kvar när jag kommer hem. Jag har arbetat med detta sen början av första gymnasieåret men har däremot inte gått ut med det öppet för så många eftersom jag aldrig vetat 100% att det skulle hända. Men nästa vecka händer det, och jag blir mer och mer taggad för varje sekund.

Så jag hoppas på ett fantastiskt år i USA med många nya vänner och nya upplevelser som jag håller fast vid hela livet. Här kommer jag skriva om allt om utbytesstudentåret, så häng med vetja!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag kan bli van vid detta.
Vakna sent, gymma, kolla på serier, lyssna på musik, planera morgondagen. Ta det lugnt, helt enkelt. Och det är så skönt. Att för en gång skull inte vara beroende av något, det vill säga i mitt fall skolan. Jag behöver inte plugga på länge, utan jag kan ta det lugnt och få ny luft under vingarna. Kändes det inte som det nyss var påsklov?

Idag vaknade jag vid tio och hade absolut inget planerat. Jag städade mitt rum och funderade på om jag skulle till stan eller inte för att träffa min syster. Men jag stannade hemma och tog det lugnt istället. Pratade med min andra syster över FaceTime, hon är nämligen i Spanien och hade spenderat gårdagen vid stranden. Man kan konstatera att jag är avundsjuk. Såklart jag vill ligga vid en strand också. Men denna sommar har jag ingen stor resa planerad. Efter vårt samtal kollade jag på en serie hur länge som helst. Skönt var det. Sen lyssnade jag på musik och myste med katten min. Det är dom där små stunderna som betyder någonting, brukar jag tänka. Efter det gick jag till gymmet, vilket var jobbigt, men skönt efteråt. Sen kom jag hem och har nu packat inför imorgon då jag ska till min kompis sommarstuga, vilket ska bli kul. Kan man bada än?

Jag har noterat fåglarnas kvitter längs kvällarna, som om det aldrig riktigt blir natt. Dom sjunger och sjunger, och jag får aldrig sova. Som en riktig sommar ska vara. Men ändå är vädret så konstigt här, så det regnar och blåser. När kan man börja sola? Under tiden får man göra som jag och hitta på annat. Läsa en god bok, vara med kompisar till solen gått ner och bara njuta av stunden.

Likes

Comments

Inte längesedan var det påsklov, då jag kollade framåt och tänkte för mig själv "Nu är det 8 veckor kvar till sommarlovet.". Samtidigt som det kändes så nära kändes det som om det var omöjligt att nå, att faktiskt se sommaren framför sig. Nu är det 1 vecka kvar till sommarlovet. Mycket har hänt, och ibland måste jag bara stanna upp för att fråga mig frågan "Hur kommer det sig att tiden går så otroligt snabbt?". Bara i fredags var det student och jag fyllde år. Ettan är snart över. Jag minns när jag tog beslutet att skaffa blogg, för en termin sen. Allt för att göra så att tiden gick lite snabbare. Inte har jag använt bloggen lika mycket som jag velat, men jag kan lova en hel del till höst.

Allt har inte gått som jag har velat, men när gör det ens det? Det finns saker jag måste ta itu med, som jag bara lagt åt sidan vid tillfället på grund av att jag inte direkt har orken att fokusera på det så mycket. Men åh, vad jag längtar till hösten. Jag har kommit framåt ändå. Från förra terminen, med mig själv och min omgivning. Jag har växt lite för varje dag och lärt mig saker jag inte känt till förut. Jag har lärt mig att uppskatta de små sakerna, att det finns mer att vara glad över. Jag har lärt känna, förmodligen de finaste vännerna på jorden under första gymnasieåret. Kommer sakna dem.

Man måste ta tag i stunden, för stunden är allt vi har. Nuet, gör det bästa av det, le, var lycklig, krama dem du älskar. Lev som det inte finns en morgondag, lyssna på musik, utmana ödet. Låter otroligt klyschigt, jag vet, men om man tänker efter, vad har vi att förlora? Tiden går ändå. Den kommer inte stanna för att du vill det.

Tiden går snabbt.

Likes

Comments

Påsk.

Vad är det vi tänker på när ordet påsk talas vid? Ägg, fjädrar, färger kanske. Jag tänker på djur. Jag tänker på mormors torp i Småland, där vi spenderar många av våra påsklov. Jag tänker på solen som börjar visas upp på den molniga himlen, på ängar som börjar visa färg, på vitsippor som utsmyckar gräsmattornas gröna strån.

Nu när det är lov ska man tänka på att ta det lugnt. Att andas ut. Det må bara vara några få dagar kvar innan utmaningarna kommer tillbaka, men oj, vad jag älskar lov. Det behöver man verkligen. Jag fick chansen att träffa min mormor igen, vilket inte sker så ofta på grund av skolan. Hon är så fin, min mormor. Jag blir någon annan när jag är med henne, någon bättre. För det är vad hon förtjänar.

En påsk för många år sedan tillbringade jag och min familj vårt påsklov i Småland, likt denna. Det var mer solsken, det var varmt och vi var nästan hela tiden ute, antingen spelade vi fotboll, eller så var vi vid grannarnas djur. De brukar ha får, hönor, hästar och kossor och under påsktiden brukar många lamm födas. Men under den här påsken hände något annorlunda. Ett lamm födde tre lammungar, en vit och två svarta, sen ville lammens mamman inte ha något med dem att göra. Hon lämnade dem som de var, blöta och ensamma. Jag och min syster Sofie kom att få hjälpa dessa tre oskyldiga lammen. Vi kom varje dag för att mata dem med flaska. Det var den roligaste påsken någonsin, minns jag att jag tyckte, vilket jag fortfarande tycker idag. Men vi var såklart tvungna att lämna lammen, för hemma väntade skolan.

Nu hände något liknande. Ett lamm födde två lammungar, en vit och ett svart. Men kort efter födelsen, fick mamman skjutas på grund av hennes illa mående. De två lammen har inte lämnat varandra under en endaste sekund sedan dess, utan spenderar all tid tillsammans. Ännu en gång får jag och min syster Sofie ta hand om de två lammen, och den här gången är min andra syster Linda också med. Kanske kan man tycka att det inte borde vara lika roligt, för denna gång valde inte deras mor att lämna dem.

Jag minns att vi döpte lammen förra gången, inte vet jag till vad, men det kommer förmodligen ske igen. Delvis gör man det för att hålla koll på lammen, men med ett namn känns det bara som att man blir närmare djuret. Visst kan man tycka att det är larvigt eftersom det föds många lamm och alla är likadana, men om man kan döpa ett husdjur kan man väl likaväl få döpa ett lamm. Jag och min syster Sofie tänkte att vi skulle kalla den vita med svarta fläckar för "Fläcken", och den svarta för "Doris". Det fastnade på nått sätt.


Jag önskar er en fortsatt trevlig påsk! Spendera den med någon eller något du gillar. Gör det du inte hunnit göra innan. Läs den boken du alltid velat läsa ut men inte haft tiden att läsa! Men främst, andas ut. Må bra och lev i nuet!


Likes

Comments