View tracker

Livet verkligen förändrats sen min Prins kom in i mitt liv. Jag älskar verkligen tillvaron just nu så allt annat får vänta. Lillens fina storebröder som verkligen har visat sig vara: världens finaste storebröder. De tar hand om sin lillebror. Snacka om att bandet finns där från start. Så underbart att se.

Dagens första promenad, hälsa på mormor och spela fotboll tillsammans i frosten. Inga måsten. Inga krav.

Jag är kär. Förälskad i livet och min fina familj. Babybubblan. Livet deluxe.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Just nu vill jag bara bli den bästa mamman jag kan för min son. Att han får vara frisk och må bra. Personligen vill jag få börja röra mig igen och visst är jag ytlig när jag säger att jag vill få börja forma min kropp igen men det är en stor del av mig.
- ja, jag vill tävla igen

Så vill jag måla, sälja tavlor! Tänk om jag kunde försörja mig på det bara? En stor dröm som kanske inte riktigt är när tid.

Likes

Comments

View tracker

Det är lite svårt då jag aldrig riktigt haft någon idol eller förebild på så sätt. Visst finns det fantastiska människor som ger en mål i livet att sträva efter men jag har aldrig tänkt förebild eller jag ska bli som han/henne. Jag har mer eller mindre precis börjat hitta mig själv och gå min egna bana istället för den banan jag tror andra vill att jag ska gå. Det är en hårfin gräns där emellan och det är väldigt svårt att se med egna ögon. Där har jag dock mina på pinnen närmast hjärtat som hjälpt mig ur det.

Så jag ska fortsätta vara mig själv i min nya twist av mig själv som mamma.

Likes

Comments

Julen har alltid betytt familj för mig och trygghet men ofta genom åren också en väldig stress. Älskar traditionen och Kalle Anka, och självklart filmen "vem är far till alla barnen?" Men tjocka, galna släkten men..

... i år kommer jag få fira jul med min aldelles egna familj. Och framför allt; med min son. En drömjul med ett helt annat ljus på ❤️

Likes

Comments

Nu är min Lillfis ett dygn gammal. Så häftigt! Finns inga ord som beskriver känslan. Amningen har kommit igång och vi börjar verkligen hitta varann. Han är en bestämd liten herre. Lik sin far men ändå med en twist. Antar att tvisten är jag..

Besök av storebröder idag dessutom! Helt klart stoltast i stan! Så underbart och se den kärlek som redan finns där. Automatiskt. Så även besök av stolta kusiner och min älskade bror.

Nu har alla grabbar åkt och vi blir ensamma i natt. Middag först för Lillfis och sen medelhavsbiffar för morsan. Problemet är bara att lyckas släppa blicken från honom..

Likes

Comments

Äntligen är han här! Min efterlängtade lilla gangster kom ut till oss igår. Bi hade en jättebra förlossning och kan bara hålla med om att det är en så häftig upplevelse.

Nu njuter vi i lugn & ro på BB och bara lär känna varann. Förlossningsberättelse kommer senare!

Likes

Comments

..från Chucky Burger förgyllde dagen. Kan varmt rekommendera detta lilla hamburgerhus på Arosvägen. Kanske inte det billigaste men så här i väntans tider vill kroppen endast ha det bästa, och den här lilla burgaren var grym.

Passade även på att sträcka ut benen en sväng. Vi åkte och köpte pyssel på Panduro. Lite glitter, papper och julpynt. Jag tänker inte påstå att det blev en dans på rosor men det var så skönt att komma utanför dörren. Hade så gärna tagit IKEA också om det inte varit för Kärleken skulle på möte.. att gå själv med en 5 åring hade nog varit lite väl optimistiskt, även om det är världens bästa 5 åring.

Så nu är hemmet fyllt av julpyssel och vi har myst till Landet för längesedan och Trassel. Mys!

Likes

Comments

Så var dagen här. Den 29 november 2016. Dagen som kändes så otroligt långt borta där kring påsk när jag plussade på stickan. Anledningen till att jag ens tog ett graviditetstest var knölarna i brösten. Cancer eller gravid, var mina tankar då vilket faktiskt kändes mer realistiskt att jag skulle ha fått bröstcancer. Jag klarade mina 12 första veckor, sen den magiska gränsen vid 21 veckor för att sedan även ta mig till de veckor där bebis kunde klara sig ute i det fria om han skulle komma för tidigt. Nu, nu är vi här på beräknad dag och han trivs där inne men det är snart dags för honom att komma ut till oss istället. När statistiken säger att endast 5 % av bebisarna föds på sitt beräknade datum så där försvann mina små förhoppningar..

Mående
Den här veckan har inte varit så rolig. Kroppen har varit öm av den vätskan som den samlat på sig och eftersom jag inte haft någon matlust har inte energin varit där heller. Mina fingrar värker och jag blir frustrerad över att inte ha någon känsel i topparna. Fötterna är inte alls lika illa. Magkatarren är tillbaka.. Varje kväll har sammandragningarna varit starkare än vanligt och de senaste dagarna har en mensvärk lagt sig över mig så nu väntar jag bara.. En otålig väntan på någon som ska göra väldigt ont. Konstig känsla. Falsklarm lite för många gånger..

LIllfisen
Han verkar trivas bra där inne och rör sig fortfarande mycket mellan sammandragningarna vilket känns tryggt för mig. Så länge han mår bra är jag lugn iallafall.

Träning
Jag har försökt mig på några promenader den här veckan men de senaste dagarna kommer jag inte långt. Sammandragningarna vid varje steg har varit som att utmana ödet, och jag vill inte göra det så här långt gånget. Även om jag är otroligt rastlös i huvudet och kan se framför mig hur jag springer en mil eller kör ett hårt styrkepass på gymmet. Lillfisen får helt enkelt följa med om några veckor..

Tankar
Just nu känner jag efter, tänker på hur det ska kännas och varför jag känner som jag gör. Är det där en sammandragning som gör ont? Gör det ont? Vad är att göra ont? Mensvärk? Ska jag klocka värkarna nu? Kommer han i natt? Eller låter han mig vänta en vecka till. Min största rädsla är just att gå över tiden. Varje dag han är där inne på övertid... Inte det att jag inte vill ha han där, jag vill bara veta att han mår bra.

Många tankar om allt och ingenting. Barnvecka nu, och stängningsdag på förskolan så jag kan iallafall fokusera lite annat än att bara vänta..

.. Kulan och jag har nått 100%

Likes

Comments

Kurvorna svarvar kroppen, så här i vecka 40. Den kropp som fortfarande är så vacker. Så häftig. Den bär på ett litet barn. En liten människa med en helt egen personlighet.

Tankarna snurrar så här dagen innan min Lillfis är beräknad. Kommer han i natt? Imorgon? Eller tänker han hålla sin mamma otålig i flera dagar till? Lustigt hur man kan längta efter att något som ska göra så ont, ska sätta igång och få honom ut till oss.

Idag har det varit lugnare på sammandragningarna. Kraftiga, men mer sällan och nu, sedan en timme tillbaka har jag en mensvärk som går från rygg runt kring magen. Som en blandning med träningsvärk. Han lever rövare därinne som vanligt iallafall. Kanske är det han som ger mig träningsvärken? En känsla av att det är lite annorlunda nu och såklart kommer tanken - är det dags? Är det min tur nu?

Jag har inte kunnat röra mig ur soffan så en promenad har betytt konstant sammandragning i hela kroppen..

Kärleken och lilla O är hemma. Julmusik spelas på högtalaren, snön virvlar utanför vårt fönster. Ska krypa ner i sängen och försöka att inte längta och hoppas så mycket. Vila kroppen ännu mer. Han kommer när han är redo.

Likes

Comments