View tracker

Ständigt spända axlar och rygg, press från mig själv att prestera i skolan, viljan att alltid se bra ut, önskan att människor skulle tycka om mig och tankar på framtiden efter gymnasiet blev starten för min ångest.

Ibland kommer den på kvällen, eller hela dagar. Ibland när jag är ensam, eller när jag är med andra.

Tidigare hade jag ångest inför saker som skulle ske. Ett prov, eller första dagen på ett jobb.
Men numera får jag det oavsett vad jag ska göra. Det behöver inte ens finnas en anledning för det längre, den bara existerar.

Jag kan inte ta djupa andetag, och det är ett hårt tryck på mitt bröst. Mina knutar i ryggen går inte längre att massera bort och spänningshuvudvärken finns konstant. Det känns som att jag ska spy, även om jag inte ätit på timmar. Rädslan för att träffa människor, gör att jag inte vill gå ut. Vissa kvällar kan jag inte sova, och på morgonen kan jag inte gå upp.

Det här är min resa mot generaliserat ångestsyndrom, jag har inte panikångest. Jag kan inte jämföra mig med någon annan, för vi alla upplever och reagerar annorlunda i olika situationer. Vi är inte likadana på det sättet, du och jag.

Ångest definierar inte en människa, även om jag ibland känner så. När människor hälsar på mig vill jag egentligen bara säga; "Hej, jag heter Marie och lider av ångest."

När människor i min närhet tidigare själva hade ångest hade jag svårt att förstå, för det är svårt att förstå en annan människas vardag om man inte upplevt det själv.

Jag söker inte medlidande, men om jag hade fått höra av andra att jag inte var ensam, hade det känts bättre. Om jag har möjligheten att berätta för en enda människa att jag förstår, vill jag göra det.

Jag vill berätta för dig att du inte är ensam, för jag förstår dig.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vi alla är människor. Vi har samma behov; mat, vatten, sömn och kärlek. Vi har likadana organ i våra kroppar och vi måste andas för att överleva.
Vi har samma känslor; som glädje, ilska, lycka, besvikelse och rädsla.

Men varför är vi så omänskliga?

Vi vet att alla känner likadant. Du, jag och varenda människa på detta gemensamma jordklot känner likadant.
Faktumet att vi har olika åsikter förändrar inte det faktum att vi känner likadant.
Våra liv ser annorlunda ut och det vi upplever förändrar våra känslor, men vi känner likadant.

Den känslan jag har när jag har ledsen, har även du haft. Du vet hur det känns. Du vet hur det känns att vara ledsen, ensam, besviken och arg. Glöm aldrig bort det.

Dina nedlåtande tankar behöver inte utvecklas till ord. Oavsett om det är ord från din mun, på ett papper eller på en skärm. Det är inget behov, det är ett val. Det du väljer påverkar alla människor runt omkring dig.
Det du väljer, påverkar en annan människas liv.

Det finns människor som har påverkat ditt, till det bättre men även till det sämre. Du vet hur det känns. Gör inte samma val som dem. Anledningen?

Vi alla är människor.

Likes

Comments

View tracker