Jag har inte hunnit tvätta några kläder i veckan.

Jag har inte hunnit storhandla i veckan.

Jag har inte hunnit vara ute och gå i veckan.

Jag har inte hunnit laga storkok i veckan.

Det är så mycket som jag borde hinna med att göra men kan inte riktigt prioritera just nu. Kl 09.00 sitter jag vid mitt bord på Väven, samma städare kommer och torkar under mina fötter, vi börjar bli bekanta med varandra, han och jag. Fast han är fåordig (säger typ ingenting). Jag går på samma toalett då det trycker på. Äter två mandariner (och lunch) och fyller på med lite snabbt socker då ögonlocken håller på att falla igen. Jag vet...farliga sockerfälla men jag motiverar mig själv med det. :- Ta en karamell Maria så orkar du en timme till.

På vägen till bussen går jag förbi coop city och handlar med mig dagens middag. Det är så jätte omig att handla dag för dag men jag har inte fått tid ens till att storhandla på nätet. Men då köper jag bara det som ska köpas också, inte en massa ljus eller annat kolijox som man kan gå förbi. Men så fort detta är över ska jag återgå till mina normala rutiner. Tvätta, städa, storhandla och laga storkok och frysa in...livet ska bli som vanligt igen. Jag ska bli som vanligt. Men jag vill bara förtydliga att det går ingen nöd på barnen trots detta, dom går i hela och rena kläder. Kanske inte alltid deras första hands val dock, men det är hela och rena kläder. Vi kan ha en lång diskussion på morgonen om vad som är lämpligt att ta på sig och inte. Jag måste nästan varje morgon bevisa för Nea att sommar tajts blir för kallt för dagens väderlek. Ni vet sånna som slutar just under knäna. Sen tar vi en diskussion om hurvida jag får sätta på lite mascara och inte hon. Livet är orättvist...

Dom får god, iaf enligt mig och vällagad mat. Idag fick jag till en gudomlig fiskgratäng som satte sig som bomull runt midjan. Grädde och ost. 

Vi bestämmer sällan på morgonen vem som ska hämta utan det gör den som hinner först så att säga...oftast blir det pappaanders då jag åker buss och det tar ca 40min från stan som med bil tar ca 15min. Tackar vet jag mobiltelefonerna, vi kommunicerar med varandra via dom (sms). Du hämtar. Jag hämtar. Du kör på träning. Jag hämtar på träning. Det finns mat på bordet eller matlåda i frysen. Dom ska duscha innan lägg dax. Den har idrott i morgon. Vi har slut på kaviar...ja ni fattar.

Jag ogillar att klaga på livet, det här är ju mitt liv men ibland vore det nice med en barnflicka och en kock. Eller vad tycker ni.

Nu ska jag nöta in lite mera skola innan kvällspasset på Morgonvägen 1 börjar.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag börjar vi med att säga Grattis till alla Ingrid:sar...er dag idag. Min syster, min dotter och min vän.

Dagen började rätt så bra sen vet jag inte vad som hände men när jag skulle gå till bussen som skulle ta mig ner på stan hände något. Jag hörde hur den kom bakom mig och jag vänder mig om, tar upp mobilen för att se vad klockan är och bussen stannar helt random bredvid mig. Busschauffören öppnar dörrarna och säger skämtsamt på svenskbrytning:- Är detta en hållplats va...Ja, eller nä men tusen tack för att du stannade. Den mannen ska definitivt få en guldstjärna av mig för gott bemötande och service minded. Samt att han med glimten i ögat såg min förfäran när jag höll på att missa bussen.

Äntrade Väven just innan öppning och tog "mitt" bord...gud nåde den som tar det. Den ska få riset smaka av mammamaria. Sett satt jag och slet mitt hår, stressen kommer mera och mera krypande och mitt höga krav på mig själv gjorde att jag tillslut inte stod ut mera och var tvungen att gå och tok kräkas. Jag vet, det är inte sunt men jag bara måste prestera men är dö rädd att misslyckas. Alla mina klasskamrater är färdiga och jobbar jag står helt ensam på egna ben. En kompis kom på sin lunch och lugnade ner mig gav mig underbar coaching . Tack❤Jag ska försöka att sänka mina krav och göra så gott jag kan. Mera än så kan jag inte göra. Får ta nya tag i morgon.

Men det har inte bara varit kräka och elände idag, jag facetajmade med Elsa och en kompis till henne sa:- Är det där din syster...gulliga vänner. Alfred hade likaså en klasskompis som trodde jag var drygt tio år yngre än vad jag är...små guldkorn att suga på.

Åkte bussen hem och när unge efter unge kliver på som man har skolat in på förskolan, som man har mosat maten åt, bytt blöja på och bråkat med vid sovvilor nu har egna busskort, egna mobiler ett eget liv ja, då inser man: fy tusan vad dom växer och fy tusan va ung jag fortfarande är 😂med dom orden avslutar jag dagen och lägger mig skönt i soffan och fiser och kramar på barnen.

Likes

Comments

Idag var det säsongspremiär för Nea på hockeyn, som hon har längtat...trunken packad och flickan taggad.

Efter det beslutade vi oss efter lite bråk om och var vi eventuellt skulle åka på en utflykt. Det blev till Bäcksjön...

På trolljakt i den svenska skogen...

Det tar sig, idag fick vi med oss fem av sex kidz...

Dom fann bland annat denna...

Vi avslutade som sig bör med utflykts fika och en fin syskonbild (på dom som var med) . Ni är bara bäst mina barn och det är ni som får mig att kämpa vidare i mina mörkaste stunder.

Nu är två till på träning och sen tar vi söndagskväll, kanske kryper ihop i soffan och ser en film.

Avslutar med en fantastisk dikt av en fantastisk människa, min dotter Elsa❤

När det känns som att du vill ge upp tänkt då på att vi är en grupp, vi skulle nog aldrig klarar oss utan våran big boss. Ditt liv går upp och ner som en våg och hela familjen är med på ditt tåg. Du är våran trygga punkt så för oss blir det också tungt även om vi ofta säger att det är lugnt. Du är komplicerad och dessutom adopterad vilket gör att det inom dig finns en trasig bit som du varsamt behåller för att du vill veta vad den trasiga biten innehåller. Det kan inte va lätt att inte ha svar på hur allting skett. Att ställa sig själv frågor utan att få svar blir till ett allvar. Tankarna blir fler och automatiskt börjar man fundera mera. Men att vara arg över att du i början av livet var ett ensamt och sviket barn är väl skit samma det var detsamma för din biologiska mamma. Nu när vi sitter samlade i vårt vardagsrum så kan jag erkänna att för oss är du universum.

Likes

Comments

Ligger proppmätt i soffan och analyserar dagen. Vi (eller läs jag) bestämde ganska tidigt i morse att idag ska vi ta en familje dag. Det var huuur länge som helst som vi var alla. Nu blev vi ju dock inte alla då storasyster fortfarande är kvar i Indialand. Och den andra syrran var borta.


Men hon kommer hem om två veckor. Saknar att få krama om henne.

Vi började dagen med brunch på Ikea. Men det var inte bara vi som hade tänkt samma sak. Folk slogs om bacon, ägg och pannkakor. Efter att vi tillslut fått i oss lite av varje shoppade vi nya skor till småfolket. Tre par skor för priset av två är ett stort Gilla hos oss.

Sen skulle vi inhandla en födelsedagspresent åt en kompis som vi skulle på kalas till senare under dagen.

Handla mat på en mataffär i köpcentret med fyra barn och en man är en big utmaning. Jag skickade dom omgående till lördagsgodis avdelning utan att passera gå...sen fick jag handla i lugn och ro.

Vi hann hem och packa upp maten innan kalaset. Vila en kort stund innan vi stormade kalaset med dunder och med brak. Vi ska helt klart ta med barnen oftare och "träna" dom på att föra sig i samhället. Dom höll ju på att riva lägenheten.

Efter det till en annan stormarknad för att köpa det jag glömde på förmiddagen. Dom håller på att möblera om och det är omöjligt att hitta. Inte ens personalen hittar på sin arbetsplats. Det råder fullständig förvirring. Men efter mycket om och men hittade vi det vi behövde. Men mitt råd till större butiker : Möblera inte om.

Vi åkte och hälsade på Ingrid❤️Min älskade fina lillasyster. Det är fortfarande svårt att förstå att du lämnade oss, trots att det är länge sedan (22år sedan i november). Du skulle vara 34år nu och vi hade kunnat sitta och mysa som systrar ska, ta ett glas vin och skvallra om ditten och datten.
Men jag och våran bror får minnas dig som den underbaraste lillasyster som kämpade mot cancern i tre år men tyvärr var cancern starkare och i november 1995 fick vi ta förval på en sal på lasarettet. Jag kommer aldrig att glömma den dagen❤️❤️❤️Mamma och pappa har nu två barn på jorden och ett barn i himlen❤️❤️❤️Vi ses i Nangijala Ingrid.

  • 332 Readers

Likes

Comments

Guds gåvor till mänskligheten utan inbördes ordning måste helt klar utan tvekan vara: diskmaskinen, tvättmaskinen, torktumlaren, kaffe och vänner, men trots att detta skulle vara utan inbördes ordning vinner alla dagar i veckan veckodagen FREDAG. Underbart påfund. Man kan ta på sig fredags fina kläder. Äta en god lunch. Köpa hem något gott till fredagsmyset och framför allt. Man däckar i soffan helt utslagen och det är helt befogat. Fredag vinner...

När jag kom hem kl fem i eftermiddags hade jag redan middagen klar i kylen som bara var att stoppa in i ugnen. Pappa hade gjort tortilla bröd med kyckling ala min barndomsväns Ingrid Perssons recept. Jätte gott. Tack Ingrid och tack pappa. Mera sånt😍


Här kommer jag att hänga dom kommande två veckorna. Med glasögon, skrivböcker och vässade pennor. Väven-Umeås stadsbibliotek.

Men nu har jag tagit helg och lämnar högerkammarsvikt och förmaksflimmer mm tittar på bolibompa och äter chips.

  • 363 Readers

Likes

Comments

Idag har jag varit trött. Låg och snurrade till minst kl två inatt. Min hjärna gick på fullt ös.
Efter att jag lämnat barnen i vanlig ordning åkte jag hem för att grotta ner mig i all fakta...guuud så trögt det gick. Slumrade tom till där en kortis. Men jag gav mig inte utan nötte på med rena, höggradigt rena och sterila produkter. Sepsis och desinfektion och sterilisering. Grymt jobbigt, pratade högt för mig själv, jag liksom förhörde mig själv.

Sen skulle ju jag till psykdoktorn idag.
En ny sort, medel ålders man som var helt ok. Han satte in melatonin för sömnen då jag inte vill ta sömnmediciner då det ger mig en sån hangover. Jag sover ju flera dygn efteråt. Ska ge det en chans och se om jag kan varva ner och somna tidigare på kvällarna.

Jag behöver verkligen min sömn. Jag blir så stressad nu när jag ska skriva snart och vill verkligen prestera.

Mamma hade i alla fall hämtat hem barnen från skolan och lagat mat. Mycket bra när man kommer hem hungrig som en varg.

Och pappa hade varit förbi med sin leverans mat så morgondagen middag väntar bara på att gratinerats.

Nu är jag så trött att ögonen inte orkar mera-God natt.

  • 415 Readers

Likes

Comments

Idag var jag mycket, mycket lättare i kropp och knopp då jag vaknade. Glädjen liksom spred sig genom kroppen...halleluja vilken känsla. Hoppade upp ur min kärlek-sängen. Skjutsade kidzen påklädd och inte i pyjamas. Bara det säger en hel del...

Nästa glädje blev då det plingade till i mobilen och jag fick veta min APL placering inom akutsjukvård.
Citymottagningen. Är sååå peppad. Blev så här glad...

Nu har jag drygt två veckor på mig att plugga in till första provet. Jag har jätte höga krav på mig själv samtidigt som jag inte tänker ta ut mig fullständigt. Får se hur det går.

I morgon är det läkartid på psykiatrin. Det är verkligen på tiden. Har inte varit där på evigheter. Jag undrar hur många läkare jag har träffat under min tid inom psykiatrins väggar (12år). Vet inte om mina tio fingrar räcker till. Endel bättre och endel mindre bra, obra helt enkelt. Morgondagens läkare är helt ny för mig. Hoppas på en aha upplevelse.

Avslutar kanelbullens dag med att konstatera: Jag älskar livet ( det trodde jag aldrig att jag skulle känna igår igen någonsin).

Min bipolära hjärna i ett nötskal.

  • 488 Readers

Likes

Comments

Vaknade under ytan i morse. Tog mig samman och skjutsade fyra barn till skolan i pyjamas. När jag hade lämnat den sista hade jag ett stort råttbo i huvudet.
Jag ville bara försvinna, köra till jordens ände och aldrig mera komma tillbaka.
Men bestämde mig för att åka och handla istället. Ville inte åka på coop där risk finns att jag stöter på någon jag känner. Utan åkte till en annan stormarknad. Jag tror att jag handlade i 1,5timme. Jag gick runt, runt utan någon genomtänkt tanke.
När jag kom hem la jag mig i soffan och däckade på en gång.




Anders kom hem på lunch men jag sa inte mycket. Hej och hej då.

Sen när jag vaknade försökte jag att plugga lite men det gjorde bara ont i huvudet.

Jag vet varför jag svänger som jag gör nu. Jag är världens slarver och håller inte koll på mina mediciner. Har sedan förra veckan haft slut på min antidepressiva medicin och ringt min kontakt på psykiatrin men inte kommit fram.
Har tack och lov en läkartid på torsdag och då ska jag återigen ta upp det här med apodos. Jag måste få det så jag slipper dessa slut-på-medicin-perioder...det håller inte.

Men efter denna dag på botten tog jag mig upp under kvällen och har bakat bullar och vikit 15 maskiner tvätt eller i alla fall fem maskiner.
Ja, så jobbar jag...Inte undra på att huvudet inte hänger med och man känner sig helt dränerad på energi.

  • 631 Readers

Likes

Comments

Började veckan med att posta en helt oredigerad bild på mig själv på instagram. Varning för ironi. Driver liiite en aningen med alla perfekt redigerade bilder med väl genomtänkta overkliga bilder. Glas, vaser och blommor står perfekt med sina nya snittblommor i som blommar och doftar igenom dataskärmen. Som kulmen på jakten efter den perfekta bilden finns där dom söta, söta barnen...med fina, fina ljusa, märkes kläder utan en endaste fläck på.







Jag postade denna oredigerade bild och skrev i stil med att jag startar veckan helt osminkad med trosor höga upp efter ryggen. Seriöst...hur skönt kan det vara med trosor där hälften av det lilla tyg som finns som sitter fast inne i stjärten. Det kan inte vara skönt nånstans. Framför allt ohygieniskt.

Nä posta mera verklighets bilder, oduschad, en fläck på tröjan, kanske ett hål också. Smutsiga tallrikar som står framme och barn som har helst galet omatchande kläder, gärna som dom har fått välja själv. Randigt, rutigt och prickigt huller om buller.

Jag tror inte på att livet är så där perfekt i hemmen och är det så kan det ju inte finnas nåt liv annat än städa, köpa blommor och byta kläder på barn.

Jag kanske är svartsjuk som en gnu och vill också bo i ett visningshem. Med trosor i stjärten och barn utan fläckar.

Eller så vill jag bara kräkas och fortsätta gilla trosor som rymmer en hel elefant röv.

Likes

Comments

Jag har en dröm och det tror jag att jag har sagt tidigare att det är att skriva en bok, en bok om mig själv. Inte för att skryta eller så utan för att jag älskar att skriva, berätta i ord och bilder. Men jag kan inte skriva, jag vet inte hur det ska gå till rent praktiskt. Har jag något att berätta som fångar en läsare, en historia...eller har jag redan berättat allting här i bloggen. Nä, det har jag inte...jag har mycket kvar att berätta. Men hur. Hur börjar man.

:- Hej jag heter Maria och är bipolär, eller nä jag har bipolär sjukdom. Eller hur säger man. Är jag eller har jag. Varför har jag, varför just jag och massa andra. Vem har bestämt det. När fick jag det och vad var det som utlöste det.

Kommer jag någonsin bli frisk, och eller kommer jag få leva med detta. Svaret på dom frågorna är Nej och Ja. Jag kommer aldrig bli frisk från sjukdomen och jag kommer få leva med den livet ut. Men jag kommer förhoppningsvis lära mig att leva med den mera och mera ju längre tiden går. Hur mycket jag än vill bli av med den kommer den att sitta som en igel bak på min rygg. Knacka på lite nu och då. Nämen nu har hon slarvat med medicinerna igen, eller nu har hon sovit dåligt eller nu går hjärnan på högvarv, nu passar vi på...sätter in lite hypomani på det. Och när den lagt sig då är all energi slut och människan är helt dränerad på allting, livet...livsglädjen tog tvärt slut och hon orkar inte leva i några dagar.

Jobbigast är dels då dom djupa depressionerna kommer men även då mina hypomanier sätter in, då litar jag inte på mig själv och jag spenderar pengar, sätter igång i köket och slutar att sova. När hjärnan går på högvarv och inte går att stänga av, då är det dax att varva ner och dra ner på tempot. Så att inte det jag skrev ovanför hinner hända (är jag månne påväg in i en hypomani, känner känningar). Är pigg, behöver inte sova och det finns hur mycket i huvudet som helst att göra. Dra ut och städa förrådet, baka bullar, vika tvätt och förbereda veckans mat. Men jag har gjort upp med mig själv att kl mitt i natten ska jag stanna kvar i sängen.

Men allt det här vet vi ju så vad ska jag då skriva i min bok. Marias liv innan diagnosen, hur jag var, tänkte och levde. Hade jag den där balansen i livet som man ska ha med mat, sömn och motion då. Kunde man se signaler redan då. Jag vet inte, kanske, kanske inte...Jag vet bara att jag har ett helt liv att berätta om. Nån dag kanske jag skriver ner det, skriver ner det och sparar det till mina underbara barn som håller mig vid liv vid mina djupaste dalar.





Exakt så här är det att leva med bipolär sjukdom, kan vissa dagar vara väldigt intressant men väldigt, väldigt jobbigt.

Likes

Comments