Hey hörni...någon som läser min blogg? Jätte kul i sådana fall, jag tackar så mycket. NU har det kommit ett sådant läge för mig att skriva av mig. Det här inlägg kommer att handla om utbrändhet, som rubriken lyder. Jag känner att mina tankar bubblar över i huvudet och kom på att jag faktiskt har en blogg att skriva av mig på! För er som inte orkar läsa hela texten men har några bra tips och knep för att ta sig ur en utmattningsdepression/utbrändhet så släng jätte gärna iväg en kommentar, så skulle det betyda MASSOR för mig. Det går även jättebra att mejla till mig ifall man vill vara lite anonym:

mariabpaulsson@gmail.com

Och för er andra som vill höra min lilla historia...här kommer den...

Jag vet inte hur långt tillbaka i tiden jag ska dra det här, men just ångest är något jag känt sedan mitten av tonåren i alla fall. Skälen bakom är väl inget helt okänt eller orelaterbart, tonåren är en skum period där man växer och ungdomar är inte alltid supersnälla mot varandra. Jag hittade mitt i denna galna period en kille som tyckte om mig. Denna kille kom att bli min pojkvän. Förhållandet gick upp och ned, fram och tillbaka, och åt alla andra tänkbara håll. Vi växte upp ihop, flyttade ihop och är nu inte längre ihop. Utan att gå in på en massa onödiga detaljer så kan jag snällt säga att våra personligheter krockade alldeles för mycket. Under den här tiden pluggade jag heltid och jobbade extra på McDonald's. Jag är en väldigt ambitiös person och älskar att prestera mitt allra bästa i allt. Saken är den att varje bit för sig hade ju fungerat hur bra som helst och med rätt stöd i min relation hemma med killen så hade jag kanske mått lite bättre och orkat lite mer. Men så var inte fallet och kombinationen av allt gjorde att jag bara blev tröttare och tröttare...

Jobbet stressade mig supermycket. Jag fick jämt möta arga och negativa kunder, mina prestationer räckte aldrig till trots att jag utvecklades hela tiden och blev skiftledare. Allting kunde alltid vara lite bättre, lite snabbare och man var aldrig klar med det man skulle göra. När relationen tär på en, det tar emot att gå till jobbet och man mår så dåligt att det inte går att plugga...ja då rasar allting samman. Ni tjejer därute vet exakt hur man fungerar. Vi öser på med negativa tankar hela tiden. Kroppen duger inte, betygen duger inte, man ska vara si och inte vara så...nej vet ni vad...jag ska skriva en liten lista här och nu på några utav mina krav på mig själv (som jag hade då):

1. Plugga: psykologi såklart, det är ju såå intressant och jag ville ta en kandidat i det (Psykologi är ett sådant ämne som fyller din kalender med föreläsningar 5 dagar i veckan och 1 miljon "läxor" och arbeten som man hade på gymnasiet, gånger etthundra i svårighetsgrad då givetsvis).

2. Jobba: för att inte tänker perfekta lilla jag ta några studielån. Jag ska jobba alla dagar jag inte har föreläsningar. Nu i efterhand undrar jag då hur jag ska hinna göra dessa extra arbeten och läsa flera hundra sidor (dvs prestera bra i plugget) OCH orka prestera bra på jobbet. Redan här spricker det....men jag körde på...

3. Socialt liv: jag är en social tjej som ska hinna träffa alla mina underbara vänner.

4. Sociala medier: det här får en separat punkt bara för att det tar upp en så pass stor del av våra vardagsliv. Insta ska vara inspo...baserat på vilket liv då om jag får fråga? Vad kan en fattig student som pendlar mellan sängen, plugget, matbutiken och jobbet, ha att bidra med? Jag tyckte i alla fall att alla andra tjejer i min ålder hade så snygga kläder och gjorde en massa roliga saker, den ville jag också vara!

5. Träning: man ska ju vara inspo som sagt. Alltså måste kroppen vara fitspo. Efter allt spring ska det även springas på gymmet. Så hälsosamt.

6. Sorry exet...men det här måste jag faktiskt tillägga: jag gjorde ALLT hemma. Jag tvättade, jag städade, jag diskade, jag handlade, jag lagade mat. Som sagt så vill jag inte hänga ut någon här, alla växer upp och lär sig. Vi har båda utvecklats åt var sitt håll men detta var verkligheten DÅ och är en bidragande faktor till att jag gick in i väggen. Även att vi mådde så dåligt i vår relation sänkte mig helt.

Alltså nu blir jag trött bara av att skriva det här...jag FÖRSTÅR inte hur man resonerar när man bygger upp ett sådant liv. Men här ska det inte ältas, det är absolut inte det jag vill göra. Det är väl tur att man lärt sig sin läxa nu i tidig ålder. Vad som hände var i alla fall att det plötsligt en dag tog tvärstop. Jag åkte hem mitt i ett arbetspass på McDonald's för att jag kände mig riktigt sjuk och upptäckte nästa dag att detta nog var något annat som pågick i kroppen min. Jag sjukskrev mig, var mitt uppe i en breakup efter ett 5 år långt förhållande, flyttade hem till min mamma och bestämde mig för att söka annat jobb. Det känns inte som att mina ord räcker till för att beskriva hur påfrestande det här har varit. Jag har haft panikångest som en påföljd av det här också, vilket inte alls gör återhämtninen lättare.

Nu känns livet lite bättre i alla fall. Jag jobbar som säljare på Tele2, stressar inte om dagarna, känner mig duktig och lär mig massor varje dag. Studierna har jag pausat helt och lagt åt sidan, det tar jag senare när orken och lusten kommer tillbaka. Att träffa vänner är vad jag lever för, de har stöttat mig såå mycket i allt det här och ger mig massor av energi. Och mina dagar är fullspäckade på ett helt annat sätt. Förut hade jag ettusen saker att göra på en dag och nu finns det dagar då jag jobbar och då ägnar jag resterande tid åt att laga någon enkel middag, träna litegrann och lägga mig i god tid för att verkligen vila ut ordentligt. Övriga dagar tar jag det lugnt, träffar någon vän och njuter av nuet.

Men jag är fortfarande mycket trött och ärligt talat rätt ledsen över allting som hänt. Därför kände jag för att nå ut till er och fråga ifall ni själva eller möjligtvis någon ni känner vet hur man tar sig vidare efter att man gått in i väggen? Går det över av sig självt? Eller behöver jag göra något speciellt? Jag vet att det kan ta månader men jag är orolig för att det aldrig ska gå över, denna fruktansvärda trötthet och ångesten som fortfarande hänger kvar. Även om du inte har några tips så får du gärna höra av dig ifall du kan relatera till det här. Jag lovar att återkomma med bra tips när jag vet mer. Livet är på väg åt rätt riktning...jag undrar bara om det återstår för tiden att läka alla sår eller om det krävs mer än så.

Tack för mig och ha det gott!


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Herregud var livet bara blir bättre och bättre! Det är så himla skönt att inte längre känna att det tar emot att gå till jobbet, att bara fokusera på sig själv och det som gör en lycklig. Tänk att man inte insett något som borde vara så självklart, du är prio ett i ditt liv. Jag kan glatt säga hejdå till McDonald's. Under mina två år har jag verkligen lärt mig såå mycket men till slut blev det blev det bara för många bollar i luften med heltidsstudier, att vara arbetsledare på jobbet och leva med jätte mycket prestationsångest hela tiden. Varför kan man inte bara låta sig själv duga som man är? Ibland är det en fine line mellan att vara ambitiös och att helt enkelt ställa orealistiska krav på så själv. MEN, som sagt så är jag nöjd med lugnet nu. Mitt nya jobb är en jätte skön säljtjänst på Tele2. Jag får tid till mig själv och behöver inte stressa eller känna mig otillräcklig. Studierna har jag lagt åt sidan och allt annat tar jag med en STOR nypa salt. Leva nu och leva som man vill är prio ett. Det finns inte längre några måsten! And I love it!

Likes

Comments

Mood just nu...jag jobbar och jobbar och jobbar....och längtar bort. Något fel på mitt jobb är det inte alls, det tar inte längre emot att gå till jobbet (gör en liten livs update snart i ett annat inlägg). Men jag har sådant galet sug efter semester. Vill ta första bästa flyg och bara upptäcka. MEN, jag känner mig superredo inför att bara jobba ett tag och fokusera på att spara pengar. Jag trivs med vardagen ett liten stund till i alla fall. Hoppas på en London weekend i höst i alla fall, men först blir det lite partykryssning i slutet av juli. Livet är inte så illa...

Likes

Comments

Lunchdags with my girl!

Ellie's Carbonara!

Min vegetariska pasta med en massa chili och vitlök....love!

Matkoma i humlegården...

Shoes off...

Älskar dessa dagar!!! Och att jag har ett jobb som ger mig ett lugn och trygghet, det gör sån stor skillnad i livet.

Likes

Comments

Så glad för min första Glossybox! Ser fram emot att prova på en massa roliga produkter!

Allting ska såklart dokumenteras på Snapchat och Instagram!
IG@mariapaulssons

Så fin låda, som jag tänker mig kan bli användbar till annat också.

Här är de fina produkterna jag fick, samt ett par tatueringar som jag inte fick med på bild. Ser fram emot att testa dessa produkter! Och till nästa box såklart!

Likes

Comments

Känns som att jag blir kär i den här staden gång på gång. En härlig sommardag som denna kan man inte klaga på var man bor...eller jo, jag kan ju det, som inte bor mitt i Sthlm. Men det kommer det också.

Älskar att ta en snabblunch "on the go" från Sushirullen. De har sååå goda vegetariska rullar också, och så prisvärt!

Man är ju betydigt mer uppmärksam till byggnader när man är utomlands. Men glömmer lätt vilken otroligt fin stad vi bor i! Älskar min Sthlm.

Ledighet och sol blir ju bara komplett med en liten vinare på strandvägen.

Påsen förstörde lite men det blir inte svårare att längta hit bara för det. ÄLSKAR sommaren i Sverige.

Likes

Comments

Jag har varit riktigt sugen på naglar i sommarens vackra pastellgula nyans och hittade äntligen denna lilla grej på H&M.

Tyvärr blev det inte alls som jag hade hoppats, snarare mer "nyon" och mer åt det gröna hållet. Ser inte ut irl som det gör på bilden. Men aja...Det får bli något finare till helgen! Såå taggad på helg!

Likes

Comments

Instagram@mariapaulssons