View tracker

Vardag, Filmtips, Inredning

Och jag som sa att vi minsann inte skulle julpynta kunde inte motstå att köpa hem en adventsstake i söndags, jag tror till och med att jag lyckades säga att det faktiskt bara är jul en gång om året som ursäkt haha. Den passar dock in fint i vårt hem och det var så mysigt att få sätta sig ner och nästan hinna äta mina frukostmackor till synen av levande ljus och ett vinterland som går i blåa toner utanför fönstret.

Amelia har varit hostig idag, stackars liten och jag har inte kunnat slappna av. Hon går igenom en utvecklingsfas nu och har några perioder per dag då hon är otålig och ledsen, som tur var hann jag hem till dagens värsta stund då lillan nästan var otröstlig.

Sedan kom Yoseline förbi med två presenter, en jättesöt liten blomma och en minigran i glas med pumlor till. Bästa, bästa Yoseline. Jag lagade köttfärssås och spagetti också slog vi igång filmen "The intern" med Anne Hathaway. Tips till alla som vill se en riktig feel good-film att slå igång den alltså. Nu ska vi sova och förhoppningsvis slipper jag ligga sömnlös som jag gjort i några nätter nu. Det känns som om livet slår bakåtkullerbyttor över mig och att jag inte riktigt hinner med alls. Helst vill jag bara slippa all stress och få mysa, men snart så.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Skolan, Vardag

Det känns lite sådär att skriva inlägg efter inlägg om mina dagar då dem i nuläget känns väldigt upprepade. Jag har fått någon form av förkylning så orken ligger på noll, något säger mig att Amelia också åkt med eller så har hon bara världens förståelse för sin mamma, så vi myser konstant. Huvudet dunkar, bihålorna trycker och allt känns extra kämpigt. Som tur är har ingen feber visat sig så jag hoppas innerligt att vi klarar oss från det. Imorgon måste jag till skolan då vi har en muntlig redovisning och jag har världens mest tryckande ångest över bröstet för jag förstår inte hur jag ska förmå mig att ens kliva upp. Jag vill mest bara ha någon som tar hand om mig hela dagen som Joel så snällt gjort idag då han har varit pappaledig.

Det är verkligen något skrämmande att vara själv med en liten bebis då en själv känner sig så låg som jag i nuläget gör. Jag vet ju att jag klarar det men känslan angående att vara ensam med Amelia när jag är så här orkeslös liknar lite den oro jag kände över att vara med henne själv medan Joel var på party med sina kompisar. Fast jag vet att jag klarar det mer än bra så dömer jag mig själv i förtid för att jag kanske inte är lika glad och taggad på allt som jag annars brukar vara. Jag ska försöka avleda dessa negativa osäkra tankar men det är svårt då det känns som att allt jag har framför mig är en belastning. Jag är tillbaka i känslan att jag tagit för mycket vatten över huvudet med att vara föräldraledig kombinerat med studerande och det gör mig så sorgsen. Jag vill vara så peppad och exalterad inför allt jag tagit till mig, jag vill vara stolt över mig själv och jag vill känna att jag duger.

I brist på annat lägger jag upp en fräsch bild som motsvarar typ 10% av allt det goda som bjöds på hemma hos Lovisa. Bilden är tagen av Tina då hon var snabbare än mig som fotade ett halvätet buffébord.

Likes

Comments

View tracker

Amelia, Bebis, Vardag

Alltså hörni, de senaste dagarna har Amelia somnat redan vid sju-åtta på kvällen och det är verkligen guld värt. Jag och Joel får värsta härliga egentiden och kan varva ner tillsammans.

Idag har jag och Amelia dessutom sovit fram till klockan elva och sen gjorde vi lunch innan Elina och Milla som bara är två veckor äldre än Amelia kom till bergnäset för en promenad i det inte så mysiga vädret. Vi svängde också förbi coop för att köpa kakor att snaska på till varsin kopp te. Tjejerna fick ligga bredvid varandra på en filt och det var nog det sötaste jag sett i hela mitt liv! Det är så kul att se dem utvecklas tillsammans, från början brydde dem sig inte något vidare i varandra men med veckorna och månaderna som gått har dem blivit allt mer medvetna. Idag låg Milla och kände på Amelias hår, tog tag i hennes kläder och var allmänt intresserad, Amelia var kanske inte lika med i matchen men det kommer nog med tiden.


När Joel kommit hem och Elina och Milla åkt på andra äventyr så packade vi in oss i bilen för att hämta Yoseline och lyxa till det med snabbmat. Vi åt mat från både Max och bergnäsgrillen samtidigt som vi pratade och myste på och sedan anslöt sig också Adam, Yoselines pojkvän till gänget. Dem åkte nyss och vi alla är nog tröttare än tröttast efter en fullspäckad dag. Det var guld värt att få en extra dags helg och ta ikapp lite på det sociala livet känner jag. Nu ska jag bädda ner mig bredvid Joel och Amelia och hoppas att kroppen och sinnet hinner ladda om för ännu en dag i skolan. Jag är nog egentligen så otaggad som en kan vara på att vara tillbaka i stressen och pressen, förhoppningsvis känns det bättre när jag väl är där.

Likes

Comments

Amelia, Bebis, Tankar

Då jag blev gravid fick jag också en hel del tankar och föreställningar om hur första tiden tillsammans med vår bebis skulle vara. Jag föreställde mig mest att vi inte skulle få någon sömn alls, att både jag och Joel skulle gå runt som zombies ungefär och tid för något annat än Amelia skulle inte finnas. Lägenheten skulle vara stökig, alla våra måltider skulle tillredas i mikrovågsugnen men vi skulle också mysa extremt mycket, bara vi tre.

Men hur har egentligen första tiden varit?

Till att börja med så är det bara vid ett tillfälle som sömnen inte fungerat och det var bara jag som var drabbad. Det var under dagarna på BB då jag inte fick mig mer än någon timmes sömn under de tre dagar som vi spenderade på sjukhuset från att jag kom in med värkar på förlossningen. Jag tror att mycket av det berodde på att det var så otroligt mycket att greppa. Mitt liv hade ju liksom förändrats helt på en natt och alla tankar och känslor bara snurrade runt i huvudet på mig. Sen var kanske inte sängarna de skönaste och jag som gått och blivit så hemskt hemmatrygg kunde inte riktigt slappna av ordentligt. Så när det var dags att bege oss hemåt var mina ögon så svullna och trötta att det kändes som om de var på väg att ploppa ut vilken sekund som helst. När vi kom in genom dörren skulle jag egentligen bara blunda en stund i min säng men det hela resulterade i att jag somnade så gott och sov i flera timmar.

Första bilden demonstrerar fint hur nätterna såg ut; en myste och sov genom allt medan jag dokumenterade, levde i en dimmig känsla av lycka blandad med förvirring. De som jobbade på BB insisterade på att ta med sig Amelia en stund så jag skulle få vila men jag vägrade varje gång. "Jag kommer nog slappna av ännu mindre om jag inte har henne nära mig." Och så är det än idag. Andra bilden togs just innan vi skulle lämna BB.

Efter det så har sömnen faktiskt fungerat överraskande bra. Amelia sover under nätterna och vill ha mat mycket mer sällan än om dagarna. Det har faktiskt inte varit en enda natt som hon inte sovit under vilket ju är väldigt lyxigt.

Det med egentid har jag ju nämnt tidigare och men nu lyckas både jag och Joel hitta tillfällen i vardagen som vi kan lägga på det vi själva känner för. Dock var det ju betydligt lättare innan Joel började jobba och jag började studera för någon vidare egentid när jag har Amelia för mig själv är inte lika lätt att få till. Självklart finns det mängder med luckor då hon sover eller ligger nöjt bredvid en men man vet ju inte hur länge det håller i sig då hon kan vakna eller börja protestera när som och en alltid gör saker lite halvers för att jag inte riktigt kan slappna av helt. I början så trodde jag i alla fall inte att någon sådan lyx som att Joel kunde sätta sig vid datorn och spela eller att jag skulle kunna åka ut och övningsköra skulle finnas, men det har ju inte alls varit några problem.

"Dem första två veckorna är vi bara själva vi tre." Sa vi hela graviditeten men då förväntade vi oss också mer sömnbrist och kaos. Vi tänkte att vi skulle behöva tid ensamma för att få in de nya rutinerna och landa ordentligt men då allt gick så bra och vi kom in i rollerna rätt fort tog det inte mer än två-tre dagar förrän vi verkligen uppskattade besök. Däremot trodde jag faktiskt att vi skulle vilja ha betydligt fler besök av vänner och betydligt färre besök av familjen men vi har verkligen kommit nära våra familjemedlemmar på ett helt annat sätt sedan Amelia kom. Nu är det i mina ögon hur härligt som helst när våra familjer plingar på dörren då det är så avslappnat. Vi kan liksom bara sitta framför något tv-program eller prata om allt och ingenting hur kravlöst som helst också vill vi också att dem ska få umgås Amelia ofta både för vår, familjernas och framför allt Amelias skull.

Dessa två bilder är från första mötena på BB, till vänster får Joels mormor och morfar träffa Amelia för första gången och till höger ger mamma Amelia en kram.

Sen kommer det till städning. Jag tror helt ärligt aldrig att jag städat så mycket som nu tidigare i mitt liv. Så fort jag får en liten lucka plockas det disk och skräp men ändå är det stökigt nästan hela tiden. Det är nog så det blir när en blir mer låst. Sitter vi i soffan med Amelia blir det ändå enklare att hämta allt vi kan tänkas behöva till soffan och sen är det lätt hänt att det glöms kvar. Och matlagningen då? Den går jättebra. Jag har hittat tillbaka till glädjen i att laga mat och kan ibland stå hur länge som helst och dofta på kryddor och prova på nya tvistar i gamla klassiker.

Jag är faktiskt överraskad över hur bra allt har gått från start. Det är nästan lite farligt då jag längtar så hemskt mycket tills vi kan börja fundera på syskon till Amelia haha. Jag är verkligen galen i bebisar och det i kombination med en graviditet fylld av välmående och lyckorus sätter nog grunden inför en ständig längtan till bebiskulan och sparkar som startar med små fladder i magen, men så klart ligger det ett tag bort. Först vill jag ju göra klart gymnasiet, lägga massa tid, kärlek och energi på min finaste pärla och hennes pappa.

Likes

Comments

Amelia, Bebis, Skolan, Vardag

Idag har vi haft öppet hus på skolan vilket innebär att alla som funderar på vilket gymnasium de ska gå blir inbjudna till Gymnasiebyn för att kolla hur vi har det och förhoppningsvis få någon klarhet i vilken linje de vill gå på i framtiden. Vi musik-elever hade som uppgift att spela några låtar och därför sattes mitt larm klockan åtta i morse. I ärlighetens namn tog det emot att sätta igång väckarklockan på en fredagskväll med det vägde väl upp att en fick spela massa musik och dessutom får ledigt på måndag.

Så vaknade jag på morgonen med sms och taggningar om att jag och min lilla familj var med i tidningen och jag kunde inte vart nöjdare med hur reportaget blev, så fina bilder och allt i texten kändes så bra. Om ni vill kika på reportaget så går det att läsa här.

Båda bilderna är från tidningen, tagna av Pär Bäckström.

Idag är jag bjuden på middag hos min kära Lovisa och hennes Jonte och jag vill så gärna dit, så jag ska pumpa ut så mycket mjölk jag lyckas med och hålla tummarna att det räcker. Dock känns det så tungt att inte vara med Amelia, men jag vet ju att hon är så nöjd och att hon verkligen har så kul med världens bästa pappa.

Annars ska jag bara njuta av att det är helg och mysa med min familj, idag är en sån där härlig dag då jag är extra tacksam för alla jag har runt omkring mig.

Likes

Comments

Vardag, Skolan

Idag har två lektioner stått på schemat, ensemble och musikproduktion. Mamma var så gullig och kom hem till oss på morgonen för att vara barnvakt så jag kunde åka och köra järnet. Dock var det så jobbigt att vara ifrån min lilla tjej, speciellt då mamma skickade bilder på dem till mig och jag satt en hel bussresa bort. Elva kom jag hem och fick äntligen mysa ner mig i soffan med lite rester från gårdagens lunch och Amelia i famnen. Lillan somnade och jag hann prata ikapp på telefon med både min syster Julia och Joels bror Anton innan Joel äntligen slutade jobbet.

Sedan har kvällen bestått av matlagning, städning som gått bättre i tanken än i praktiken och ikapptittande av veckans avsnitt av paradise hotel. Och ute är det grått och trist vilket tyvärr matchar mycket av min egen sinnesstämning. Jag som har försökt få igång julstämningen med julsånger och mys här hemma då jag själv utnämnt mig till Grinchen för att jag bestämt att vi inte ska julpynta alls i år. Så tråkigt beslut av mig men samtidigt känner jag att den redan så utmattade jag inte ska trycka på allt till gränsen, och tiden för att ta fram och städa undan allt finns inte riktigt till. Dock ska jag ta igen det med att baka julgodis hade jag tänkt.

Nu räknar jag ner minuterna tills att veckans avsnitt av Svenska hollywoodfruar. Lite roligt är det faktiskt att våra dagar anpassas efter tv-tablåerna.


Alltså finaste, finaste, finaste.

Likes

Comments

Vardag, Skolan

Dagen har varit tung då jag känt mig slut sedan jag vaknade i morse. Tur nog ställdes en av mina lektioner in så jag fick hämta mig lite och till ochmed hann göra en god kycklingwok till mig och Joel till lunch innan han åkte tillbaka till jobbet och vi begav oss till skolan. Såna här dagar känner jag bara för att ge upp, men så vet jag ju innerst inne hur gärna jag vill bocka av gymnasiet.

Det var i alla fall svenska på schemat och uppgiften att analysera ett retoriskt tal. efter lektionen träffades jag och två andra sångare från ensemblen för att beta ut stämmor till imorgon bitti men det var lättare sagt än gjort faktiskt.

Sedan åkte jag hem med en sovande Amelia i vagnen och en omtänksam dam bredvid mig, "lova att du tänker på dig själv också, du är så duktig.", så fint av en främmande människa att säga så. Amelia sov vidare och jag försökte göra klart en plankningsuppgift med en kopp te som kallnade i sin ensamhet. Sedan kom Joel hem och somnade på soffan innan jag lagade potatis och fläskfilé med vår bästa sås på oatly iMat, köttbuljong, soya, en skvätt vinbärssaft, salt och peppar.

Sen var det min tur att ta en tupplur, och nu ligger jag här och mår inte så bra alls faktiskt. Jag mår illa, känner mig varm med en tryckande stressblandad ångest i hela kroppen. Men det får vara så ibland också.

Likes

Comments

Vardag

Godmorgon!
Idag är det farsdag och dessutom första farsdagen i livet som Joel firas. Amelia och jag vaknade till finaste frosten på alla träden och orörd vit snö, så himla fint. Joel vaknade väl lagomt fräsch efter gårdagens festligheter så Amelia och jag gick upp och gjorde America Pancakes till frukost till den trötta pappan.

Idag ska vi på lunch och fira Joels pappa på födelsedagen och såklart farsdag och sedan ska vi på middag hos min pappa och Anci. Så himla mysig högtid, även om jag inte lägger så jättestor vikt i satsiga presenter på just fars- och morsdag så är det ju så kul att få gratta och vara extra tacksam för alla fina förebilder en har runt sig.

Likes

Comments

Vardag, resor

Tanken av att vi egentligen skulle befinna oss i Thailand just exakt nu är så himla tung. Tänk liksom vita sandstränder, strålande sol, plusgrader, ett thailändskt himla bröllop (romantikern i mig lär ha dött av förtjusning minst tusen gånger under ceremonin), massa färsk frukt och familjemys. Vi i vår lilla familj skulle åka dit med Amelias farmor, farfar och farbror och jag tror verkligen att det hade varit en resa som vi skulle komma ihåg resten av livet. Istället sitter man här i norra norrland med snötäckt mark och isblå himmel och en solnedgång redan vid halv tre, men det är ju inte fy skam det heller egentligen. Det är väl mest kontrasten, att vi hade varit där men istället är här som är jobbig. Nåväl, vi blickar framåt och drömmer oss iväg till andra resmål. Egentligen hade vi nog helst åkt någon stans i Europa nu till våren, men vi får helt enkelt se hur det blir. Drömma är ju ändå helt gratis.

Idag ska Joel som sagt på sitt farsdagsfirande med sina bästisar och därför tänkte jag och Amelia bara mysa på här hemma tills mamma frågade om inte vi ville följa med henne, Thomas och Artur till O'learys för bowling och mat. Jag tackade så klart ja utan att tveka då det lät väldigt mycket mer lockande än broccolisoppa och städning som annars stod på schemat för denna lördag. Dock känns det lite konstigt att vara på samma ställe som Joel och gänget men vad ska man göra när det bara finns en bowlinghall i hela luleå. Äh, dem lär väl bry sig lika lite i oss som vi i dem också kanske det är skönt för Joel att veta att vi är nära i alla fall första timmen. Sen fyller också Amelias farfar år idag, så imorgon ska vi dit på lunch för att fira honom innan det vankas farsdagsmiddag hos pappa och Anci, mys! Det är så stressigt men också otroligt tacksamt att ha en så stor och kärleksfull familj som vi har, vi är så lyckligt lottade.

Likes

Comments

Amelia, Bebis, Listor

I lördags blev Amelia tre hela månader och jag och Joel chockas över att det gått ett fjärdedels år sen vi var där på förlossningen och jag fick uppleva det fantastiska (och mindre fantastiska) med att få föda barn. Under den senaste tiden har hon:

  • Upptäckt sina händer som det sugs och slickas på frekvent. Även fötterna har upptäckts men dessa är än så länge utanför munnen.
  • Börjat dra ordentligt i mitt hår och Joels brösthår.
  • Bli gnälligare om kvällarna och trivts bäst i morgonrocken hud mot hud med Joel.
  • Börjat sova från 01.00 till elvatiden med matpauser kring 05.00, 07.00 och 09.30, ibland bara 07.00 och 09.30.
  • Valt bort nappen allt mer för sina (och andras) händer.
  • Fått en kalfläck i håret av allt sovande och lekande på rygg.
  • Börjat göra pruttljud med munnen och utforska olika röstlägen.
  • Blivit svårare att underhålla och mer kräsen för att vara stilla.
  • Kommit in i en tillväxtperiod där hon äter mest hela tiden.
  • Börjat prata sååå mycket! Hemskt roligt att lyssna på hennes jollrande.
  • Börjat reagera mer på ljud och följer dem.
  • Också blir hon ibland tyst på lektionerna då en sätter på youtubevideos med babblarna.
  • Blivit 62,5 cm lång (!!!)

Hon är verkligen en egen helt fantastiskt personlighet och det är en sån gåva att få se henne växa och växa minst lika mycket med henne själv. Åh kan nästan inte skriva såna här inlägg mer för vill bara grina ihjäl mig av tacksamhet till henne, till mig, till vår familj, till hela livet just nu. Det enda som fattas för att mitt liv ska kännas helt överdrivet askalas är att den där jäkla Trump blir ersatt av Bernie Sanders för jäklar vad det gör ont att känna att människor med mitt kön, min hudfärg och mina åsikter så ofta hamnar under skorna för rasistiska, sexistiska och egoistiska människor. Kram till alla andra där ute som också är besvikna på hur världen ser ut, och allra mest besvikna över hur världen ser på oss. Nog om det.

Likes

Comments