Jag tycker man redan märker på morgonen att det är ljusare ute. Nej det var ej ljust 6.00 idag på morgonen när jag satt in mej i bilen och körde till stallet. Det var mörkt, jävligt, segt, kallt, sömnigt och alla andra negativa saker man bara kan säga. Jag brukar ej ha svårt med att komma igång. Men ack väl idag morgon, mina ögon kändes som de vore sandpapper. Detta är bara första morgonen av en hela vecka som jag nu då har hand om stallet. Herr och "fru" Westman som äger stallet är på semester så stallet ligger i mina händer. Jag älskar sköta stallet. Men jag älskar ej att köra dit 3ggr per dag om jag ska vara ärlig. Det blir 120km stallresor dagligen. Räkna själva sen vad det blir på en vecka. Jag bara konstatera, inte klaga. Jag hoppas nån vill ta lite kvällsturer av mej så jag nån dag bara behöver köra 2ggr. Nå men ingen panik, gillar sköta stallet och hästarna. Även hundarna och fårena. Jag låter som en bonde nästan ☺️

Nu är ju ridplan super att rida på så man ska utnyttja den till fullo. Snön som är på den är passligt packad och ger ett stadigt botten. Blir heller inga stylttor (har gummin nog) av snön vi nu har.
Jag längtar till bara väger med bra underlag så jag får Jojo i sitt vanliga skick. Får henne lika proppad med muskler som hon var tidigare. För nog måste jag ju medge att hon tappat muskler sen hösten. Inte är hon i samma skick som hon var då inte. Tack och lov vet jag hur hon fungerar och hur man bygger musklerna på henne så det tar ej länge för mej att få henne igen i toppen skick.

Glömde skriva ner om Penneli. Han har nu varit två dygn anfallsfri. Låter för er som inget men för mej är det ett stort glädjehopp. Vare dag som går är ett större hopp. Han är sej själv igen, även fast han äter Pexion. Första dagarna var han rolös och sov dålig. Kan även vara jag lite inbillar mej. Just för att jag var så orolig för honom. Jag sov själv på tre nätter 6h ihop. Jag hade jätte hemska rytmstörningar i hjärtat. Men nu är även dom borta och jag har kunnat lugna ner mej igen lite. Helt okej med ett anfall nu och då, men ej 7st på en natt. Ej heller ett varje kväll och ett varje morgonnatt.
Jag trimmar ej Pennelis ansikte annat än lite med saxen. Just för att kunna kolla om han haft anfall. Då är han super dreglig i skägget ju. Så han får ha skägg.

Den dag jag ej längre har mina nuvarande kinesiskanakenhundar så kommer jag aldrig äga sådana nånsin mera. Kan vara jag "ljög" nu för er men denna tanke har jag haft i många år redan. Det är även orsaken varför jag ej längre avlat på rasen. Mina egna tilar är från de gamla linjerna. De linjer jag gillade och kände mej säker med. Nu är det nästan omöjligt hitta en "trygg" linje nåt mera. Samma var när bag då för 4,5år sedan parade Cindy och Penneli föddes. Jag använde en rysk import hane med engelska linjer. Helt främmande linjer för mej men en han som var exteriört fin, bra temperament och suveräna rörelser. Nu har det visat sej att denna hane lämnat flera epilepsiavkommor. Jag skyller ej på nån utan ville bara berätta hur det går när man stiger ut från nåt som man varit säker med. För flera år sedan åkte jag även till Stockholm och köpte mej en ny hane för avel. En hane med mycket vinstrika linjer. På samma gång en ny tik med linjer jag ej kände igen men som var intressanta. Denna tik parade jag med en hane som var helt bekant för mej i fem led bakåt. Det skulle jag aldrig gjort. Min tik höll på dä efter sin valpning i kalkkramp. Hennes temp steg till 41grader och hon fick 5st kalkkramper. Ni som ej vet så kan jag berätta för att kalkkrampen kommer oftast av att valparna tömmer tiken på "kalk". Ju större kull destu större risk, men kan även komma med bara två valpar åxå. Min tik hade 7st valpar. Fick även höra att hennes två systrar haft samma problem. Denna tik kommer aldrig valpa igen i hela sitt liv även om hennes avkommor är vackra som en bal på slottet.
Med dessa upplevelser så ville jag bara berätta varför jag ej längre vill ha nya nakenhundar. Nej för jag hittar ej de där "friska" sunda exemplarena som jag är van vid. Sjukdomar finns i alla raser och i alla linjer. Men man kan ändå se till att kolla upp allt så bra som möjligt.
Sen igen shar-pei rasen. Älskar min Hemi! Han är som ingen annan shar-pei jag nånsin träffat på. Han är super i temperament. Gillar ej andra hundar mendet är sen det ända åxå. Men ack så sjuk han varit hela sitt 7åriga liv. Han är opererad för parella, han har hotspot varje jäkla vår->höst, för trånga örongångar vilken leder till öronvärk konstant. Behandlar öronen minst en vecka i månaden. Ögonen som rasen brukar ha problem med har han bra. Fina öppna ögon. Aldrig nitade.
Chihuahuarasen gillar jag. Mina har varit friska. Men, ett stort men, en av mina skäller massvis. När Dalin skäller så drar hon även igång Baby. Nej Baby skäller ej så där att hon ej skulle sluta men Dalin får man liksom inte ens att sluta emellanåt. Jag hatar då hon skäller. Hundarnas jobb är att skälla när nån knackar på dörren eller kommer in på vår gård det är deras jobba att meddela detta åt oss. Men de ska kunna sluta. Men Dalin kan ej det. Detta är rädsla och osäkerhet. Hon var hysteriskt skygg som 3-4mån gammal jag häntade henne i terminalen av uppfödarens dotter. Dalin skulle ej ens stanna hos mej. Men när jag haft henne 1månad så visste jag att detta är en hund som kommer börja åka runt som en vandringspokal pga av sitt skygga sätt eller åxå kommer det hända henne nåt. Så hon fick stanna hos oss. Den första månaden fick jag ej ens fast henne. Allatså hon kom aldrig så jag fick röra henne ens. Hon bara levde med resten av flocken. Idag som är så får jag, Mika och mina barn henne i famnen inne. Men ingen får tag i henne ute. Men ingen försöker heller. Det är absolut ingen vits att försöka en sån sak med en hund som hon. Hon blir bara räddare. Hon kommer och tag godis nog men man får ej ta fast henne. Om man får en sån här hund så ska man hålla den om man är säker att man kan gr den ett bra liv. Men kan man ej detta så är det, enligt mej, bäst att låta den somna in. Inte ge den vidare. För då kan den hamna byta hem tusen gånger.

Så med detta så kommer jag knappast längre ta nya exemplar av de raser jag har nu. Chihuahua i såna fall för att jag annars gillar rasen. En stor hund i ett litet format.

Men jag tror absolut att det blir en vinthund av nåt slag. Eller sen en pharaohound. En kungspudel skulle åxå vara ett alternativ. Men tack och lov behöver jag ej tänka på det just nu. Har inga planera på en ny hund. Mina gamlingar ska ej behöva stå ut med en ny valp utan de ska få ha det lungt och skönt.

Vanessa har börjat bli ganska stel den sista tiden. Men hon så gammal att det är ej underligt. Minns inte ens nu att blir hon 15 eller 16år i sommar. Jag och datum är ingen bra kombination. Tur så kan man kolla det i deras registerböcker/pass/mikroshipp.

Varför började jag nu skriva om hundarna så här mycket. Var ju liksom ej alls planerat. Tankarna bara for till dom och så bara flög texten väg. Nå den som vill läser och den som ej vill så skippar det.

Ha en bra dag.

-M-

  • 3 readers

Likes

Comments

Lördag igen, veckorna kommer och veckorna går. Allt med en sjuhundrades fart. Hinner ej alls med.
Jag gillar vädret. Stör mej inte alls att det kommer snö och att den smällter lika snabbt igen. Stör mej heller ej att det är slask. Viktigast är just nu att det är varmt. Visst med ridningen kan det var lite blää när det växlar så här och blir isigt och halt. Men då får man skritta bara. Värmen vinner halckan enligt mej.

Vi jobbar på med Pennelis epilepsi. Det är jobbigt just nu. Mina tankar ändrar hela tiden. Jag tvekar på om jag gör rätt. Jag funderar att är det nåt jag missar. Funderar hur vi gjorde förra året då allt gick så enkelt. En akupunktur gång och epilepsin var borta osv Nu kör vi på med akupunktur hela tiden men vi uppnåt ej de resultat som vi gjorde då. Visst vi är nu nera till ett anfall per natt (2 nätter i rad nu). När vi började låg vi på 5-7st anfall per natt. Anfallena är fortfarande väldigt korta, 15-25sek.
Jag har faktist sovit på en madrass på vardagsrumsgolvet de två senaste nätterna. Bara för att Penneli ej ska falla från aängen och att jag ska kunna hålla koll på antalet anfall och skriva upp allt hela tiden. Senaste akupunkturen gjorde vi torsdagskvällen 21.00 i min bil. Juppe är så jäkla hjälpsam och tar emot Penneli hela tiden, allt för att lösa detta igen.
Tyvärr hamnade jag nu sätta Penneli på Pexion igen. Inte vad jag önskat men går nu ej att undvika. Han måste äta dom livet ut nu, får ej avslutas mera.
Nu får vi bara ta en dag i taget och fundera vidare vad som är nästa steg. Men lite tid vill jag ännu ge detta och Penneli är glad och nöjd och har ingen aning om sina anfall. Får bara hålla tummarna att det ska lösa sej.

Åååå nu fick jag meddelande från Holmen's Garage att Camaron är färdig! Jag sa ju att han magiska fingrar med dessa amerikanska bilar. Väntar med spänning att nu ringa och fråga vad felet var?! Ni kan aldrig förstå hur mycket/länge vi sökt felet. Camaron har aldrig nåt fel och huxflux får den nåt helt konstigt fel medan den atår på vår gård. Inte under körning utan medan den står. Fuck sa jag! Men nu måste vi då fort hitta en plats att föra den i förvar i för 2,5månader. Skulle vilja hitta den här i Karis så man sku kunna köra den dit (det där läste ni inte) och ej måsta transportera den igen med bärgningsbil.

Ha en fin helg alla. Står ut med skrivfelena för jag hinner ej kolla dem och bloggar via mobilen.

-M-

  • 41 readers

Likes

Comments

... sitter i Helsingfors. Jag är nog beroende av att få jobba mycket, jobba mej helt slut och måsta känna ansvar. Jag kan ej släppa taget. Även om hjärnan säger "du kan släppa loss nu" så fortsätter jag jobba lika som innan. Nå men jag sku inte skriva om det.

Vi har jätte problem med Pennelis epilepsi just nu. Anfallen kommer efter varandra konstant. Vi får ej dom att sluta alls. Alltså inatt hade han 5stycken. Joo nej han lider ej av det för han vet inget. Dom är korta 15-25sek. Men ingen hundägare vill känna sej så hjälplös som en ägare känner sej vars hund har epilepsi. Du kan inget alls göra. Bara sitta brevid och vänta att det tar slut. Värsta är att man ej får sova. Så man känner sej som en zombie sen hela dagen på jobbet.
MenJuppe vill fortsätta. Han var så possitiv redan igår när vi var på akupunktur. Han säger att eftersom vi redan haft den borta så länge så ska det gå att få det lika igen. Så ikväll tar han igen emot oss. Han hade velat ha oss direkt till Hagalund men som sagt så har jag jobb. Så det blir hemma hos han ikväll igen.

Jag vet ej hur länge jag ska fortsätta försöka. Tror jag göra så att jag bara lyssnar på Juppe. Jag sku ej vilja börja medicinera igen. Men pratade just med Annukka (min veterinär) och hon vill att vi börjar ge honom Pexion igen. Pexion tar ej på levern, därför väljer vi den. Men hon ville även jag skulle tänka en aningen just på att hur länge ska vi fortsätta. Men jag slutar direkt som jag märker att ej akupunkturen eller Pexionen hjälper. Mika skrev just att nu hade han igen haft ett nytt epilepsianfall. Han hade senaste 06.30. Så som ni förstår så kommer dom väldigt tätt nu. Possitiva är att de är så korta anfall. 

Hoppas ni har en bättre dag än jag har idag.

-M-

  • 79 readers

Likes

Comments

Äsch vad tråkigt igen, Penneli fick ett anfall idag 6.30. Mycket mycket kort men ett anfall i allafall. Jag är ej orolig för att dom aka börja komma oftare osv men det känns så onödigt när dom hölls bort så gott som hela förra året. Eller från april typ. Men ingen panik, vi åker till Juppe igen idag 17.45.
Hunden lider ej av dessa anfall på nåt sätt men jag vill ha dem helt bort igen.

Annars är allt bra. Vädret är ju lite si och så men inget att klaga över. Från och med inkommande måndag har jag stallet som eget i en vecka. Ägarna åker till varmare bredgrader. Hoppas det ej blir så kallt medan dom är borta vara. Det försvårar allt så mycket. Jag jobbar ju helt vanligt även om jag kör och sköter morgon, dags och kvällsstall.

Idag ska Camaron komma ut och friska sej för några minuter. Den ska få rulla 100m. Jag är lite orolig för den har ju bara sommardäck och det är nerför backe. Vi ska föra den till Holmens Garage för fix. Han skrattade när jag ringde honom och berättade att den fortfarande har nåt konstigt ljud men att ingen hittade VAD det är för fel. Nu har den stått i min mans fars korjaamo sååå länge att jag fått nog. Nu ska den fixas och sen ett par månader ute till Dnappertuna i dvala och sen 1.4 ut på vägarna igen. Jag har lika mycket känslor för denna bil som många har för sina barn. Denna bil fick min son att börja gå igen. Jaa ni som känner mej vet hela historien. Jag mår dåligt när den ej fungerar som den ska. Jo visst, alla vilar får nåt fel emellan åt. Men Camaron ska aldrig ha några fel. Jag har fällt många tårar över den under hösten. Men nu ska allt lösa sej. Bästa möjliga V8 mekaniker ska sätta sina magiska händer under huven på den 💞

Ha en fin dag!

Kramar, Maria

  • 99 readers

Likes

Comments

Hej hej igen. Hoppas ni haft/har ett bra veckoslut. Jag har faktist haft det väldigt bra även om jag jobbat båda dagarna. Jag antar att det betyder att man trivs med sitt jobb eller vad säger ni?! Sen att det är varmt ute gör ju inte saken alls sämre heller. Igår var det så skönt. Samma idag.
06.00 när jag körde för att sköta morgonstallet var det -1,5. Det tycker jag är lyx. Med tanke på att vi är i januari alltså. Börjar kännas mer och mer som att våra grymma vintrar är ett minne blott. Passar mej bra.

Igår hade jag ju tänkt rida ut med Jojo men ändrade mej och longerade. Ridplan var ypperlig nu. Men idag ska jag rida ut nog. Ser riktigt fram emot det. Jag och min svarta springar. Min springare som jag känner så mycket kärlek för att det bubblar i magen när jag tänker på henne. Känns nästan overkligt. Äh nu ska jag sluta innan jag ens börjar igen med sånt där trams...

Imorgon har jag ledig dag. Vet ni det är alltså en helt LEDIG dag. Från och med imorgon är jag ej koordinator längre utan "bara" arbetare. Det känns som en sten fallit från hjärtat. Som allt det jobbiga runnit ur mej. Jag känner mej så lättad. Missförstå mej inte, jag trivs med att vara koordinator men just nu orkar jag ej med det helt enkelt. Det är för mycket med jobb, privatliv och allt det innebär pluss studier. Som koordinator när man hade en ledig dag aå betydde det att jag ej assisterade men jobbade hemma från datorn, gjorde kartläggningar, gick på möten osv. Det var aldrig ledigt så som man verkligen ska ha när man är ledig. Men imorgon är jag riktigt ledig. Jag ska lära mej sova bättre igen. Mitt mål är att ens sova till 8.00. Vill ej heller sova bort lediga dagen men vill ej vakna av att väckarklockan ringer utan vill vakna av mej själv. Vill kunna ligga kvar utan att tusen saker snurrar i huvdet pga att jag ej vet vad jag ska börja med. Jag ska imorgon även åka till min mamma. Jag har ej varit och hälsa på mamma till hennes hem på flera månader. Min mamma är gammal och det skulle ej få gå så att man ej hälsar på henne på så här lång tid. Nu ska jag börja hälsa på henne, fast bara ett snabbt varv, alla dagar jag är ledig. Sen ska jag göra nåt med miss Z imorgon istallet. Kanske jag ska ta henne ut på en ridtur till terrängen. Jojo ska såklart ridas. Sen motionerar jag även herr R ifall ingen annan hinner. Herr R fyllde för den delen 24år 4.1-17. Vem skulle tro de när man ser hurdant skick han är i och hur pigg och sprallig han är. Men sål änge han hålla i skick så kommer han vara så där fräsh. Han tror nog själv att han är 5år.

Två helt vanliga schabrak som jag ej kunde låta bli att klicka hem. Jag gillar ej smårutigt men tänker ändå kolla in den för att se om jag kanske skulle ändrat mej. Den är mörkblå, ni såg rätt. Jag är helt galen i mörkblått åt Jojo nu för tiden. Jag som hatat allt blått. Den grå behöver ej nån förklaring, den är bara en sån som jag ville ha. Båda två gick på 30-50% rabatt. Fyndade, älskar att fynda ❤️ Känner mej stolt när jag lyckats med såna saker *skämtar*.

Ha en fin dag godingar. Njut av vädre och er dyrgripar, om de sen är hästar, katter, hundar, sambon eller vad som helst.

Kramizar, Maria
(Inga stavfel korrigerade pga för lite tid)

  • 152 readers

Likes

Comments

Tycker faktist det är helt kul med snö just nu. Månne jag har feber eller nåt annat konstigt fel. Tror orsaken är att vi några dagar fick stå ut med grym kyla. Nu är allt bättre än det. Så länge inte jag hamnar skota bort snön från gården så är allt bra. Men Mika sköter nog det.
Jag vill ut och rida i snön. Det är bra -4,5 grader nu. Eller det var så kl.8.00 när jag åkte på jobb.

Har glömt berätta att jag sen köpte för ett tag sedan ridtightsena från Hööks, de där svarta som de har. Jag hade tänkt att dom skulle vara jätte hala osv men nej dom är super att rida med. Jojo har en trav som är skitsvår att sitta ner i men man sitter jätte bra med dom. Sen gör de bena super snygga ännu till vilket ju inte är att klaga på 😍 Dom är sköna, känns som om man hade vanliga tights på bara. Så snygga, sköna och bra att rida med =10poängare.

Idag ska jag, ifall det hinner komma tillräkligt med snö kl.14.00, rida på plan. Annars blir det en runda i terrängen. Tror jag ska ta damen Z med som handhäst idag. Bara hon håller alla fyra ben på marken. Hon är full av energi när hon ju bara är på rehab och ej får göra nåt destu mera just nu. Hennes framtid är lite osäker, men inte mera om det idag, maybe later.

Har inget klokt att komma med just nu men vill titta in ett varv bara för att jag känner mej så glad idag.

Kramizar,
-M-

  • 170 readers

Likes

Comments

*kollar ej stavfelena*
Nu är det vinter minsan. En aningen för kallt nog just nu. Inte annars men det försvårar allt så innerligt. Hundarna klarar inte alls att röra sej ute. Man måste stå som en hök och kolla in dem och direkt om de stannar och börjar lyfta tassarna så måste man hämta dem för det tar ej mera än typ 5sek så faller de ihop. När kinesen eller chihauan börjar frysa går de in i en köldchock. De blir som förfrysta. Inte så att de bara börjar steppa och lyfta sina fötter utan de faller helt ihopa. Min lilla Baby (chihu 1,2kg) har det svårast. Hennes tassar är som lillfinger nageln min. Hon måste bäras ner för våra utetrappor och så kissar hon och man tar in henne igen. Igår frös till och med Hemi (sharpei) om sina tassar. Så det gäller att ha koll på den väldigt noga. Jag har en bekant som åxå har flera hundar (uppfödare). Hon släppte ut sina hundar och sen släppte hon in den tillbaka men räknade fel så en naken tik blev ute 10min och när hon märkte det så hittades tiken död ute i snön. Såna saker gör en ännu mera noga.

Det var annars bra inlägg på Iltalehti igår. Folk som släpper ut sina katter nu och lämnar dem ute för att de ju är "bara katter" och ska klara sej i alla väder. Där stog just om att ett djur skall ej vistas ute mera än nödvändigt i denna smäll kyla. Inte en katt nåt mera än en hund. Har man åt katten/hunden isoleras byggnad den kan gå in i är saken helt annan. Men den ska ej bli ute och stå på den kalla marken. Även katten fryser om tassarna, dom är inte "bara en katt".

Jojo har haft ledigt nu och jag har ångest för det. Grym ångest! Denna vecka är min sista vecka som koordinator innan jag börjar som bara "vanlig arbetare" vilket har medfört sjukligt mycket extra arbete. Jag har helt enkelt ej hunnit rida. Jag har hunnit endast städa stallet och rykta henne och kolla igenom henne. Det är allt. Nej hon har ej stårt hela veckan om nån nu fick för sej att dra egna slutsatser. Men hon har atått för mycket. Tack och lov så rör hon sej i hagen för hon älskar sin skogshage.

Från en sak till en annan. Vi hade igår en väldigt givande diskussion med ett gäng människor. När "folk" går runt och pratar om att en firma slutat eller fått keitik osv så borde den fundera på orsaken varför detta skett. Är inte orsaken att det kommit kritik?! Kritiken kommer om ej arbetare sköter sej. Alltså bäst skulle i denna situation då vara att vända sej mot spegel och kolla vad man ser där. Joo där ser man en av de största orsakerna till varför detta skett. En person som orsakat kritik hos alla den jobbat hos. Sånt är orsaken till varför nåt avslutas. Men om ens hjärna kan gemföras med en uttorkad vindruva så förstår jag att man ej förstår en sådan sak. Tur att alla andra vet orsaken 👍🏿Man ska fundera vad man går runt och pratar för allt kommer nog förr eller senare över en själv. Bara en tankställare.

Nu ska vi hoppas att kölden släpper som de lovats och allt blir lättare igen.

Ha det bäst kära läsare 💞

-M-

  • 187 readers

Likes

Comments

Igår (3.1-17 tisdag) klockan 5.45 fick Penneli ett epilepsianfall. Väldigt kort, ca15-20sek. Låg på sida och "sprang". Var frånvarande ca2min efteråt. Så det tog typ 9månader mellan hans anfall. Jag är ej minst atressad eller deppad eller nåt. Jag har en hund med skit svår epilepsi och som är mediciberad som en 30kgs hund innan. Nu har han levt utan medicinering så här länge och med bara ett ända anfall. Men i varje fall kontaktade jag ju Juppe då direkt och han bad oss komma hem till hans idag 14.30, vilket vi då gjorde. Han kände på Penneli och sa att allt är bra. Skulle antagligen ej kommit nå flera anfall igen på en väldigt lång tid. Men vi beslöt oss för en omgång med nålar igen när vi en gång var på plats. Troligtvis var det fyrverkerierna som orsakade anfallet. Penneli, som de andra, satt på soffan och såg ut medan det smällde. Inga höga ljud eller blinkningar är bra för epilepsi. Men orsaken var vad den var. Nu hoppas vi igen på inga anfall på en låååång tid.

Fy äckligt vad kallt vi har det gott folk. Ingen skillnad hur mycket man klär på sej så fryser man. Jag fryser av att veta hur kallt det är. Inte av själva kylan. Idag fick Jojo täcket på sej. Hon såg ej lycklig ut alls enligt mej. Jojo har ju varit sjukligt känslig för kallt. Alltså hon har skakat som ett asplöv innan. Visst hon har alltid varit klippt tidigare jag haft henne. Nu har hon ej skakat alls. Hennes päls är jätte jätte tjock.
Hon blev skodd igår och smeden berömde henne igen för hur jäkla fint hull hon är i och att hennes päls är så väldigt blank och fin. Sen sa han att hon är ett levande bevis på att höstarna kan bli som natt och dag när dom hittar "hem". Hon är beviset med stort B. Hon har aldrig varit så till freds med sej själv som där hon är nu. En fröjd att uppleva.

Nu ska jag fortsätta att fixa mat. Ville bara skriva in om Pennelis anfall att jag ej glömmer bort detta.

Ha det gott i kylan, till helgen blir det mildare igen.

-M-

  • 216 readers

Likes

Comments

Jag är så utvilad som man bara kan vara. Var så skönt att sova idag. Jag verkligen behövde det. Mika var så snäll och steg upp för att släppa ut hundarna 8.00. Jag vaknade först 10.38 gott folk, det är minsan sällan det händer.

Igår var vi som planerat endast hemma. Eller via Pojo och kolla på fyrverkeriet och sen hem. Fixade nyårsmat och såg på filmen 00.00 sköt vi lite raketer och sen mera film. Kunde inte somna då ännu för hundarna måsta slippa ut ännu och vågade ej ta ut dem på gården när det smällde så mycket. Ingen annan än Hemi och Spooky reagerar det minsta men man vet aldrig. Dom är ju djur. Tänk OM de skulle bli rädda eller skrämda. Fy fan vad skylldig jag sku känna mej.

Drog iväg till stallet 12.00. Tänkte fara en lång skritt länk till terrängen i det vackra vädret. Men våran svarta pärla hade tappat en sko tyvärr. Så vi bestämde oss för att gå ut och promenera för hand istället. Alltså vädret var strålande. Vi njöt och Jojo njöt. Knäppte några bilder med mobilen.

Min svarta pärla i vinterpäls.

Ha en fin söndag så ses vi igen 💞

Kram, Maria

  • 274 readers

Likes

Comments

Alltså det är helt otroligt att idag 6.00, när jag satt in mej i bilen påväg till morgonstallet, så visade utemätaren +5,5. Alltså sista dagen på året och så varmt. Det var så jäkla skönt. Var inte alls segt att köra iväg ett par timmar tidigare än vad jag vanligtvis gör när jag far på jobb. Visst nu kommer kylan och den kommer med en smäll. Ska ju bli väldigt kallt. Men jag tycker inte det gör nåt längre. För jag tänker som så att det kalla vädret kommer max kunna hålla i sej två månader. Alltså januari och februari. Sen blir det från och med mars varmare. Jag står ut två månader med kylan nog. Visst är det jobbigt med nakenhundarna men de springer bara ute i snabb fart och gör sitt, sen in tillbaka igen i värmen.
Även Jojo måste kläs på igen. Hon har ju nu gått utan täcke när det har varit en längre tid så varmt. Tror säkert hon sku klara sej utan täcke helt bra upp till -15 grader men jag vågar ej ta risken när jag vet hur enkelt hon frusit tidigare. Dock har hon varit klippt varje vinter jag haft henne förrän denna vinter. Men jag vill vara på det säkra och klä henne när det blir typ -7 nog. Men bara ute, inte inne. Vi har jädrans skönt inne i stallet med varmluftspumpen så där behövs inga täcken nog.
Jag har även börja fubdera att när ska jag klippa henne sen så att en sommarpälsen blir förstörd? Över allt jag läser så skrivs det att när hästen börjar tappa päls så är det redan för sent. Men inte vill jag ju heller klippa så att jag hamnar börja klä på en massa i slutet av vintern. Nå månne inte vi hittar ett svar till det åxå innan det är dags.

Hur ska ni gott folk fira nyåret? Med fet eller med lugnet själv? Vi har valt det senare alternativet. Kolla på raketerna i Pojo och sen vara hemma och mysa med god mat. Planerna honner som sagt ändra men tror knappast det. Har redan avbokat och tackat nej till några inbjudan så.

Imorgon, 1.1-17, har jag ledig dag. Första dagen på nya året börjar som ledig. Kan man ha en bättre början?! Nej det kan man inte. Jag har på känn att 2017 kommer bli ett väldigt bra år. En sak som jag nu redan går och klagar över är att jag ej har 4veckors semester i sommar. Eftersom jag böt firma att jobba för 1.12-16 så har jag ju bara en ynklig fjuttig semester i sommar. Men jag tänker faktist unna mej själv på egen bekostnad en ledig vecka. Tycker faktist jag är värd det. Nu tänkte jag "med ljud" igen. Det där är inget som intresserar er ett ynka piss, utan nåt jag bara tänkte på. Eller tänkte på det redan medan jag städade stallet på morgonen.

Jag tänker ej sammanfatta året nåt destu mera i nåt eget inlägg. Kort och gott kan jag skriva att det varit ett rätt så "onödigt" år. Ett år som ej för med sej några wow minnen, mera ett år som bara susat förbi. Jag har skakat av mej den värsta människa jag inte ens kunnat föreställa mej fanns. Min liv utan "barn" i hemmet har börjat. Jag saknar mina barn där hemma även om jag vet att man bara har sina barn till låns. Även om jag vet att båda är i det stadiet i livet som de är till freds med allt och har det bra. Det har växt upp till unga män, med studier bakom sej. Jag borde endast vara stolt men jag saknar dem hemma i huset.
Men några bra saker finns det som jag minns tydligt. Jag har tagit ett stort kliv frammåt med arbetet. Ett kliv som kommer växa ännu mera 2017. Jag kommer studera vidare och hoppas på endast medgångar inom den sektorn.
Jag har haft ett kanon år med min häst, med mina hundar och med min älskade man.

Men VÄLKOMMEN 2017, jag tar emot dej med öppna armar.

Hoppas ni alla ska få ett riktigt bra år 2017. Ta det försiktigt med alla raketer. Tänk på hur många djur vi skämmer livet ur bara pga att vi vill se på fyrverkerier. Jaa då, jag tycker själv om att se på dom men kunde jag få välja så skulle alla raketer förbjudas, detta för de rädda djurenas skull.

Stora nyårs kramar.
-M-

  • 290 readers

Likes

Comments