Sitter i vårt lilla rum i baracken med en kopp kaffe. Vi är ”in the middle of nowhere”, som många säger. 1,5 timme från kusten och storstaden Perth. Jag vet inte om jag skulle säga att det är mitt ute i ingenstans, men självklart är man inte omringad av skyskrapor, stressade människor och bilar som bullrar som du är i de stora städerna i Australien. Jag har precis lyssnat på Miriam Bryants sommarprat på min pågående rast från arbetet inne på puben 1 minut ifrån mig. Att vara ute på landet, på andra sidan jordklotet, långt ifrån dina nära och kära sätter krav på både dig själv och relationen mellan mig och Herman. Du har tid för eftertänksamhet och reflektion och blir tvingad att vara inpå varandra på ett sätt som vi inte är vana vid. En närhet vi aldrig haft tidigare till varandra, en närhet som både är skrämmande och fantastisk. Som Miriam Bryant sa i sitt sommarprat ”vi tar sakta steg tillsammans in i vuxenvärlden”. Det är det jag upplever att jag och Herman gör var och en för sig och tillsammans varje dag. Jag slits mellan tankar och känslor hela tiden. Jag slits mellan mitt barnsliga jag, mitt ungdoms jag och mitt vuxna jag. Det är en annorlunda känsla. Jag upplever att jag är i en ”svår ålder” och jag vet att många runt mig i samma ålder känner likadant. Man står med ett ben i vuxenvärlden och det andra är kvar i ungdomsvärlden. Ibland vill man bara stanna kvar i den världen där man kan ringa mamma och fråga om allt och ingenting och få det mesta serverat, men i den andra sekunden vill man vara totalt självständig och och ta stora steg in i den ”vuxna världen”. Det är fantastiskt och otroligt läskigt att man förhoppningsvis i princip har hela sitt vuxenliv framför sig. Att jag har ett liv jag kan forma i princip hur jag vill. Att jag hela tiden tar massa beslut som kommer leda till något längre fram och har beslut som ska tas med vad jag vill göra med mina dagar i livet.

Både jag och Herman har senaste tiden slitis mellan nuet, den närmaste framtiden och framtiden. Vi båda två har svårt att stanna i nuet och försöker påminna varandra om att vara i nuet och försöka utvecklas och må bra just här och nu. För det gör vi, vi mår bra. Vi utvecklas konstant och om jag återkommer till sommarpratet jag nyss lyssnade på så blev jag påmind av att fy fasen vad tråkigt livet hade varit om man inte jämt och ständigt skulle utvecklas och man hela tiden försöker hitta sig själv i olika tider i ens liv, och att livet faktiskt hade varit tråkigt om du känner att du redan hittat dig själv när du var 15 år och bibehåller detsamma jaget genom hela livet. Jag tror på att du ständigt utvecklas och att du inte alltid kan veta vem du är och att allt faktiskt inte behöver vara okej hela tiden. Allt är inte 100 varje minut och det är helt okej. Jag har också blivit påmind senaste tiden om att livet är skört. Jag hör om så mycket bilolyckor och olyckor som hänt här ute på landet och får höra historier av äldre människor om hur deras älskade har slitits från dem. Det tär på mig och får mig att bli förbannad på mig själv ibland. Blir förbannad på mig själv för att jag inte älskar livet jämt och inte alltid är på topp, men som sagt, det är okej att inte alltid vara 100. Man måste vara ledsen för att vara glad, och det klassiska uttrycket ”efter regn kommer solsken” är faktiskt väldigt sant.

Vi har nu på våra lediga dagar varit nere i Perth hos två nyfunna vänner som är pensionärer och släkt till den familjen vi bodde hos tidigare. Vi var för 2 veckor sedan också hos dem och upptäckte Perth tillsammans. Det var en fantastisk helg några veckor sen och även denna gång även fast vi mest tog det lugnt denna gång. Pete och Pat är två inspirerande människor som gång på gång påminner oss om att livet är något man måste ta vara på och något du utformar själv. Att det viktigaste är att göra något du trivs med och att inställningen till vardagen och livet är väldigt viktigt. Pete och Pat har bjudit med oss i Oktober ner till södra WA för några dagar i deras strandhus för god mat, förhoppningsvis lite strandhäng och livsnjutning. För det är vad de två är, de är två riktiga livsnjutare som försöker uppskatta livet till fullo. Både jag och Herman blir mycket inspirerade av deras historier och deras liv. Likadant blev vi inspirerande av Valda i Gold Coast och hennes pigga personlighet för 89 års ålder. Herman och jag har alltså spenderat lite tid med äldre människor på den senaste tiden, vilket jag tror kan vara bra för vår klokhet och vår utveckling vi jämt eftersöker nu för tiden. Som sagt har jag kommit underfund med att allt inte är 100 procent hela tiden och det är helt ok. Jag försöker sänka kraven på mig själv som så länge jag minns alltid varit väldigt höga och jag har insett att jag har mycket lättare att anpassa mig än vad jag tidigare trott. Anpassa mig efter min livssituation just nu och vara nöjd. Jag är nöjd och tacksam över det jag har och alla människor jag vet älskar mig där hemma gör mig lycklig varje dag när jag tänker på er.

Nu ska jag in och jobba och lära mig och utvecklas ännu mer.
Kram på er, vi hörs snart.

(detta skulle publicerats igår)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hallå på er,

Det var ett tag sen ni såg några livstecken från mig här på bloggen. Börjar nästan varje inlägg med det har jag insett haha. Men har inte blivit någon naturlig rutin detta med bloggandet.

Iallafall, det har hänt en hel del sedan jag skrev här senast. Jag landade i Melbourne runt 20e juni efter 4 veckor hemma i Sverige och Kalmar. Underbara minnen och veckor hemma, men det var skönt att komma tillbaka till Australien också och få somna och vakna i Hermans famn igen. Kändes väldigt nykära när vi sågs igen hehe. Ungefär en vecka efter jag landade i Melbs igen åkte vi till Gold coast på semester, på semestern på semestern för mig kändes det som haha eftersom jag inte hade jobbat på över en månad. Första gången vi landade i Australien hade jag knappt jetlag och det hade jag knappt när jag åkte hem eller tillbaka till Aussie heller. Sjukt tacksam att jag verkar hantera jetlagen så bra och kan sova mycket på flyget. Att flyga själv gick jättebra med. Men iallafall, Gold Coast var magiskt. Vi bodde hos min "svägerskas"(hint till min bror och Lisa att ni borde gifta er hehe), farmor Val som var en av de finaste och härligaste människan jag och Herman träffat. Veckan där uppe var mycket givande, rolig och mysig. Härliga samtal med Val, härliga dagar på stränderna, långpromenader, en dag på Dreamworld och vi var även på valsafari och såg fria valar och delfiner, det var magiskt! Efter en vecka uppe i 20-25 grader Australiensk "vinter" åkte vi tillbaka till Melbourne 1 vecka. Under veckan uppe i Queensland bokade vi flygbiljetter till Perth, Western Australia. Vi hade under min månad hemma i Svedala och veckan i Melbourne bestämt oss för att göra något annat och även känt att vi vill bo någonstans ett tag. Valet föll på Perth, en 1,8 miljoner stad på västra sidan av Australien. Vi bestämde oss för att inte bara byta stad och stat, vi bestämde oss att byta storstad(Melbourne 4-5 miljoners stad) till australienska landet. Vi hittade en familj genom organisationen helpx, 1,5 timme från Perth ute på landet som vi kände att vi ville bo och jobba hos. Helpx är en sida där familjer och hushåll söker efter folk att komma och hjälpa dem några timmar om dagen(oftast 4-5 dagar i veckan) i utbyte mot boende och mat. Denna familj och farm(farm är typ en bondgård) skulle också ge oss pengar då vi skulle jobba väldigt mycket 4 dagar i veckan. Mamman har ett företag där backpackers kommer från hela världen och gör en kurs för att vara mer förberedda inför sitt farmjobb och även få hjälp att hitta en passande farm. För er som inte vet, om man ska få ett andra års visum i Australien(Working holiday) måste man göra 88 dagar eller 3 månader på en farm för att man då ger tillbaka något till landet och får se "riktiga" Australien. Vad jag tycker om denna regel är en annan historia, men jag kan sammanfatta det med ett ord: konstig. Iallafall, planen var alltså att vi skulle jobba här på farmen med matlagning, bakning, utomhusarbete osv. Vi skulle förbereda mat och fika till backpackerna när de är här på kursen 4 dagar i veckan i utbyte mot mat, boende och pengar.

Tyvärr har det inte riktigt blivit så. Det har inte gått så bra för mammans företag och vi har bara haft en backpacker här under våra 3 veckor. Vilket innebär, inga pengar och inga tydliga rutiner när vi ska jobba och så vidare tyvärr. Detta har lett fram till att idag, tisdag är vår sista dag här på farmen. Vi är jättetacksamma för möjligheten att ha fått träffa härliga människor och även fått se "riktiga" Australien här ute på landet. Vi har kommit nära sönerna i familjen som är 14 och 11 år och spenderat mycket tid med dem. Vi har spenderat en underbar helg i Perth hos familjens släktingar, mer om det en annan gång. Vi har insett att det kanske inte är vår grej att jobba för "bara" mat och boende och inte ha tydliga rutiner om när man ska jobba och hur mycket man ska jobba. Vi har lärt oss ta mer kritik, jag har blivit bättre på att baka och laga mat, vi har lärt oss mycket mer engelska, vi har haft tillgång till en bil och för första gången kört på vänstersida och det har gått jättebra, vi har sovit 3 veckor i en husvagn vilket har varit sådär haha, vi har insett att australiensare har andra matvanor än oss(till exempel äter de mackor till lunch, inte min favorit), vi har fått möta en stark självständig mamma som förlorade sin make i en bilolycka när pojkarna var 8 veckor och 3 år. Vi har även fått leva lite familjeliv igen, kunnat träna massor, sett hur man rakar får och tar hand om ullen, Herman har lärt sig köra traktor och så vidare. Vi ångrar verkligen inte vårt val att flytta hit, men tyvärr blev det inte riktigt som vi tänkt oss med tanke på att kursen inte varit så bokad som den skulle varit och backpackerna alltså inte kommit hit. Vi känner också att vi längtar efter att bli lite mer självständiga igen och ha något mer "eget".

Iallafall, nu ska vi alltså flytta. Vart? Bara 5 km faktiskt hehe. Jag har under dessa 3 veckor även jobbat på den lokala puben här ute på landet. Greenhills Inn är namnet och det är dit vi ska flytta. Greenhills Inn erbjuder pub, restaurang, event lokal och även boende. Här ska jag jobba med event och i puben som jag gjort de senaste veckorna och Herman ska måla rum och fixa utomhus. Vi tjänar en del pengar och får boende och mat(pubmat, Hermans och min favorit hehe). Vi ska ska bo där minst en vecka men max 3 eller något sånt tänker vi. Planen är att vi ska flytta in till storstaden som vi saknar, men varför vi flyttar till puben är för att vi inte förlorar pengar medan vi söker jobb i Perth och det är en rolig utmaning att bo där borta. Att jobba i en bar ute i nästan ingenstans är annorlunda. Alla bönder kommer och dricker öl efter en dag på jobbet och för att göra historien kort så är jag väldigt exotisk här ute landet med blont hår och med min svenska nationalitet haha. Det är roligt och utmanande och alla snälla.

Vi får se hur länge vi stannar på puben, men förhoppningsvis flyttar vi in till Perth inom snar framtid om vi inte trivs superbra på Greenhills Inn. Det är utmanande och inspirerade att bryta mönstret man hade i storstaden och få lära sig mer om australienska landsbygden och man lär sig ännu mer om sig själv utan lika snabbt internet, närhet till allt osv. Intressant är det, men vi har nog insett att vi gillar en blandning av detta liv och livet i en storstad mest.

Nu har ni fått en liten uppdatering med ett långt inlägg om hur vårt liv ser ut just nu och har sett ut sen i slutet av juni. Kram på er!

Likes

Comments

Australien

Hallå på er!
Planen var ju att jag skulle varit borta i Australien i ett helt år och även missa min brors bröllop. Till slut insåg jag att det inte gick att inte få vara med på Eriks och Louise bröllop. Att få missa en sådan speciell dag som aldrig kommer tillbaka blev helt plötsligt omöjligt för mig nere i Melbourne. Så jag bokade en tur och retur biljett på lördag kvällen efter något glas vin och flög sedan hem på onsdagen själv, spontant. Herman bestämde sig för att vara kvar nere i Aussie medan jag åkte hem några veckor. Jag tycker verkligen jag gjorde rätt att komma hem. Att få träffa alla igen har varit mycket kul och skönt, men framförallt att få vara med på den stora dagen kändes till 110 procent rätt. Det var bara några få som visste att jag skulle komma hem, så jag höll mig några dagar med att inte säga något till vännerna och familjen. Att få se allas miner och reaktioner när jag plötsligt stod hemma på hemmaplan igen var fantastiskt kul.

Jag åker tillbaka på onsdag igen till Melbourne. Jag saknar verkligen Herman nu och Australien. Sverige och Kalmar är härligt ett kort tag bara känner jag just nu. Fina sommardagar när man har mycket planerat är det härligt att vara hemma. Men familjen och vännerna jobbar ju så alla dagar är inte fullbokade. På ett sätt är det dock bra att jag inte har att göra konstant då jag behöver ta det lite lugnt med. Det känns väldigt lustigt att vara hemma, det är svårt att förklara. På ett sätt känns det som att jag aldrig varit iväg och på ett sätt känns det som jag varit borta jättelänge. Det mesta har ju stått still här hemma såklart, det mesta är som vanligt. Det är jag tacksam över. Tacksam över att relationen med vännerna och även familjen är bra trots att kontakten inte varit den bästa(jag upplever att det är svårt att hålla kontakten, lite på grund av tidskillnaden tror jag).

Det är också tufft att allt är som vanligt om jag ska vara ärlig. Man själv har gjort en sådan himla stor resa inom sig själv med att vara borta på andra sidan jorden i ett halvår. Jag och Herman gick från att aldrig ha bott själva till att flytta själva utomlands till andra sidan jorden, det är en ganska stor omställning. En omställning som gjort att vi varit tvungna att växa upp såklart. Det har format mig till en annan människa inombords som jag nämnt i tidigare inlägg. Jag försöker leva just nu lite mer för dagen och börjat leva mycket mer efter "det löser sig". Jag har nog inspirerats av australiernas förhållningssätt till livet och mitt liv där borta. Jag har alltid varit en hyfsat spontan människa men jag tror min spontanitet har fått leva ut mer där nere. I landet där under känner vi oss ibland ensamma vilket är vanligt, vi är långt hemifrån och många kompisar har kommit och gått. Det är inte jättelätt att få bra kompisar då alla kommer och går, det är tufft att anförtro sig till någon. Här har man kompisar och man hälsar på var och varannan. Men det är också något jag lärt mig där nere och även när jag kommit hem, vilka är mina riktiga vänner? Vilka kan man vara sig själv med och vilka bryr sig? Ja, det är något som det tåls funderas på ett tag till. Jag tror man har svårt att sätta sig in i varandras situationer, vad den ena har varit med om och vad den andra gjort. Jag kan inte förklara vad jag och Herman är med om där nere. Jag kan inte förklara hur Australien/Melbourne är på ett bra sätt för dem som inte varit där och jag kan inte förklara på ett lättförståeligt sätt vad som hänt inombords i mig. Jag har också haft svårare än jag trodde med att skifta från engelskan till svenskan när jag kom hem. Till exempel så tänker jag ju allt i mitt jobb där nere på engelska då jag alltid pratat engelska då och att förklara för någon på svenska om jobbet har blivit en krock. Folk tycker man är töntig och "tror man är något" ibland, men som sagt, om man inte varit med om en liknande situation tror jag det är svårt att förstå känslan med språket och även andra saker. Det är viktigt att ha tolerans mot varandra och försöka förstå varandras livssituationer. För självklart är mitt liv helt annorlunda just nu än det var för 8 månader sen när jag borde i Kalmar och hemma hos föräldrarna. Andras liv kanske inte ser överdrivet annorlunda ut och det är inget fel med något av det. Alla är olika men om ni någon gång funderat på att bo utomlands, gör det. Jag älskar det och uppskattar det ännu mer nu när jag fått vara hemma lite.

Det har också varit lite tufft att komma hem då jag upplever att svenskar är så sjukt otrevliga. Redan på vägen tillbaka till Sverige fick jag bevittna hur reserverade och otrevliga svenskar är. Det krockar med hur man själv är som person som alltid pratar mycket och är social och så vidare. Självklart gäller det inte alla, men majoriteten är verkligen reserverade och otrevliga. Om man hade varit så otrevlig som man är i serviceyrket här hade många blivit utkastade med huvudet först i Australien. Tycker det är tråkigt att det är så och jag upplever det nästan som ett litet problem... Men aja, Sverige är bra på väldigt många andra sätt.

Jag upplever denna trygghet som finns här med familj och vänner och storleken Kalmar har är för liten just nu. Jag känner mig inte klar med Australien och inte heller med att bo i andra länder och att få se världen. Jag får se om jag ska börja plugga till nästa höst eller om något annat händer. Det äger att ha fått komma hem och umgås med alla igen och sådär, men nu är jag taggad på mer äventyr och att få vara tillsammans med min andra halva igen. Jag är taggad på att få växa mer som person.

Likes

Comments

Hallå!

Just nu sitter jag i soffan och tar det lugnt medan Harvey ligger och sover. Är ju barnvakt varje måndag vilket är mysigt och kul. Sjukt hur fort tiden går dock, till exempel var det redan en vecka sedan vi packade väskorna till Sydney. Det var fantastiskt att komma iväg och ha första weekenden(mitt i veckan hehe) här nere, det dröjde längre än vi tänkt innan vi kom iväg.Det tar en tag innan man kommer in i allt och för att få ett hyfsat pris på resan behövde vi vänta 3 veckor längre än vi tänkte pga holidays. Men iallafall, det var magiska dagar i Sydney, en av världens mest kända städer(ingen aning om det är det, men känns så haha). Vi landade på tisdags morgonen och spenderade mestadels av dagen ute i Bondi beach. Vi förlängde sommaren med ett dopp till och med. Tur med vädret! Vi gick den fantastiska kust-promenaden där, en av höjdpunkterna på resan. Sen en fiskburgare på stranden och ett eftermiddags glas på en trendig restaurang längs stranden. Härlig känsla där ute i Bondi. Dock gillade jag själva stranden bredvid Bondi beach mer, tror den hette Tamamara beach. Väldigt fint vatten uppe i Sydney, så ska bli intressant hur fint det är högre upp i landet senare i år. Sen käkade vi middag på Hard Rock café i Darling Harbour och strosade runt lite på stan och i hamnen. På onsdagen var det lite sämre väder men helt okej. Vi gick otroligt mycket dessa 3 dagar för att få uppleva så mycket som möjligt. Vi var på Sydneys Madame tuasso(vilket var sådär), sedan gick vi längs vattnet genom en mycket fin park till Harbour bridge och Opera huset. Opera huset var coolt men Harbour Bridge var coolare. Den är så sjukt stor! Den promenerade vi över på kvällen till North Sydney och det var ganska svindlande hehe. Vi spenderade en hel del tid där nere runt Circular Quay som det området heter. Opera huset var mycket beigare än vad jag trodde(trodde det skulle vara kritvitt typ) och lite mindre än jag trodde, men det var fint. Vi åt en riktigt god pizza-lunch i hamnen med utsikt över bron och opera huset. Sen promenerade vi genom Botanical Gardens och hängde i stan för lite shopping och bara känna känslan där inne. Sydney är väldigt busy och är inte lika avslappnat som Melbourne. Melbourne känns som hemma för oss nu, vilket gör det till en självklarhet att vi gillar det mer. Melbournes CBD är mycket bättre och mysigare än Sydneys, men vi älskade Darling Harbour med alla trevliga restauranger och även harbour bridge och sen närheten till havet och alla sjukt fina stränder. På eftermiddagen på onsdagen åkte vi till suburben New town för att fika lite och kolla runt. På kvällen åt vi middag på en rooftop bar som hette Glenmore hotel i The rocks som var en så mysig och fin suburb med utsikt över hela hamnen och vi hade en sådan tur att de smällde raketer över opera huset när vi satt där. Så underbart! På torsdagen tog vi färjan till Manly och strosade runt där. Väldigt mysigt och att se Sydneys skyline från havet var magiskt! Manly var underbart och Shelly beach var så fin, vi gick även genom en national park där. Sen att vi fyndade varsitt par joggingskor i lilla staden i Manly var också nice. På eftermiddagen på torsdagen promenerade vi runt lite i CBD och Herman fyndade på H&M. Sen åt vi en avslutningsmiddag i darling harbour och jag skålade med en espresso martini för härliga semesterdagar. Vi fick en bra resa med vila, god mat, strandliv och sevärdheter. Planen är att återvända till Sydney iallafall 1 gång till innan hemfärd.

Just nu söker vi nya lägenheter för fullt då vi känner för en nystart här i Melbourne. Planen är 4 månader till här. Sen ska vi kanske bo 1 månad någon annanstans och sen resa runt. Vi får se, återkommer mer om detta. Här nedför kommer bilder från Sydney!

Likes

Comments

Tisdag och ledighet igen. Tiden går för fort och jag har kommit till den nivån att jag blir lite stressad av att jag vill hinna med så mycket, se så mycket. Men vi hinner och har redan fått vara med om en hel del. Och en dag som denna med 22 grader och strålande sol har jag ingen längtan överhuvudtaget till någon annan plats än just här i Melbs. Jag ligger just nu nere i St Kilda på gräset och dricker en iskaffe och lyssnar på musik. Herman jobbar så ingen utflyktsdag för oss idag som det brukar vara. Men vi hade en ledig dag ihop i söndags vilket var väldigt trevligt. Vi var på Melbourne zoo och hade en allmänt bra dag ihop. Annars har jag jobbat över påsk faktiskt. Vi har dock hunnit med bio med min syssling också vilket var mysigt! Frågan är hur tråkigt det kommer bli att gå på bio hemma sen när det inte är bakåtlutade stolar och häftiga och stora screens.

Idag har jag också innan St kilda unnat mig 1 timmes massage, min rygg och själ behövde verkligen det. Igår sa jag hejdå till en god vän och kollega som åker hem till Skottland(efter några veckor i Asien först). Började gråta på jobbet när hon kom in och sa "vi ses någon gång i framtiden" med sin häftiga accent och gav mig en bamsekram. Dessa avsked när alla man möter har olika planer och inte stannar samma tid som man själv gör är riktigt tufft. Man vågar inte anförtro sig till för många människor och har inte möjlighet att göra det heller för att man inte träffar allt för många när man lever vardagsliv i en storstad såhär. Det är ju dock en del av charmen här nere, att vara anonym och få vänner över hela världen. Är tacksam att jag fått träffa Laura och alla roliga minnen vi har tillsammans. Och tacksam att jag har flera goa vänner kvar. Men detta avsked igår gjorde att jag kände mig lite ensam när jag vaknade imorse och Herman åkt till jobbet. Då gäller det att ändra sitt tankesätt och se på hela det här äventyret som en stor och viktig livserfarenhet och inse vilka härliga möjligheter jag har här nere och hur underbar stad vi lever i. Självklart får man dock tillåta sig själv att va lite deppig ibland också, bara man försöker göra något åt det. Typ som när jag idag bokade en spontan-massage och gick ner till havet, det ger mig så mycket energi och livslust. Sen kollade jag lite resor till gold coast imorse, ska se om vi ska boka in något.

Tummen var illa än befarat och jag förbereder mig för operation på fredag. Det kommer gå bra men självklart inte så kul att behöva sätta in en skruv i tummen och behöva opereras så långt hemifrån.

Sen jag skrev senast har vi också hunnit vara på en vinprovning i Yarra Valley vilket var underbart. Fint väder och gott vin och sällskap, inte mycket mer som behövs i livet hehe. Vi har också hunnit med ett kort besök på Luna Park, släkthäng och kompisgäng. Här nedanför ser ni lite blandade bilder från senaste 1,5-2 veckorna. Kramar!

Likes

Comments

3 månader klarade jag utan sjukhusbesök här nere haha... Så klumpig som jag är så trillade jag omkull med cykeln(hamnade i spårvagns-spåren när jag skulle svänga och trillade på det sättet, vilket är vanligt förekommande här har jag fått höra), och har spenderat min morgon på sjukhuset. Nu är jag gipsad(dock ett flexibelt gips) då jag har en liten fraktur i tummen och ligamentet mellan tummen och pekfingret är skadat. Detta ligament kan det tydligen bli problem med senare, därför är jag gipsad i 1-1,5 vecka för att skydda det och frakturen. Sen ska jag tillbaka nästa vecka till en klinik och röntga om handen och få någon sorts skena. Känner mig så sjukt klumpig och är lite arg på mig själv, men är bara att acceptera läget. Jag kände direkt att det inte bara var en stukning så det var ganska väntat med gips ett tag. Kunde gått värre, så är glad för att det gick så bra som det gjorde. Tack Australien för att ni har regel på cykelhjälm och tack för att jag är född i Sverige och länderna har ett samarbete med varandra med sjukvården och ej behöver betala detta. Allt gick snabbt och bra på sjukhuset, så det var skönt. Gick snabbare här, men upplever att Sveriges sjukhus känns mer modernare och tycker det är bra att alla i Sverige i vården har vita kläder. Här var kläderna mycket mer laidback och kändes inte lika proffsigt, men alla var trevliga och gick smidigt. Vi får se hur det blir med jobb denna vecka, tror jag ska kunna jobba(iallafall i receptionen), väntar på samtal från chefen.

Annars var vi på Harveys dop igår vilket var mycket trevligt. Harvey var så söt och duktig! Väldigt god mat och trevligt sällskap. Sen tacos-mys på kvällen, perfekt söndag(förutom tummen). Första gången ledig på en söndag på ungefär 7 veckor.

Just nu tröstar jag mig själv med fika i solen i stan. Kram!

Likes

Comments

Australien

Idag är det 3 månader sedan vi landade i landet Down under. 3 månader sedan min dröm som jag hade haft i några år blev sann. 3 månader sedan vi lämnade tryggheten bakom oss och för första gången skulle "klara oss själva och bli vuxna". Jag kan inte vara nöjdare med beslutet om jag ska vara ärlig. Jag älskar Melbourne, och jag älskar att vi tog detta steget. Vi har ju hittills inte sett mer än Melbourne(och området runt här), men jag tror jag kommer älska resten av Australien också.

Jag har växt som människa sedan jag flyttade hit. Jag är stolt över mig själv att jag vågade, det är modigt gjort detta steget jag(och vi) tog. Jag har blivit en mer självständig person och klarar mig på egen hand. Vi gick från att bo hemma hos våra föräldrar till att bo själva, på andra sidan jorden. Där alla vardagliga grejer ska göras och tas hand om. Det är tvättning, matlagning, städning och ta hand helt och hållet om sin egen ekonomi. Och jag tycker inte det har varit några problem alls faktiskt. Självklart är det inte alltid jätteroligt, men att planera sin vardag för att hinna med allt, har gjort mig till en mer förstående och mognare person. Jag har mer förståelse hur svårt det måste vara att vara vuxen med familj där det ska gå runt ekonomiskt och man ska hinna med att ta hand om alla de vardagliga sysslorna och jobba, sen ska man ha tid tillsammans med barn/man+hinna ta hand om sig själv. Jag förstår verkligen att det kan vara svårt och känner att min respekt har vuxit för mina föräldrar(och andra familjer) som hanterat det så bra.

Jag uppfattar att min självinsikt har vuxit och att jag på en djupare nivå kan respektera andras beslut och känslor, samtidigt som jag står fast vid min egen åsikt. Jag lär mig vilka människor jag vill spendera tid med, vilka som är mina äkta vänner och vad jag vill lägga min tid och energi på. Jag känner att jag tar tillvara på tiden här nere, jag njuter varje dag av härliga ögonblick och friheten jag känner. Denna frihet jag känner just nu är riktigt härligt att få känna och jag vet att det inte alltid kommer vara så, så jag försöker leva i nuet och uppskatta detta. Uppskatta att jag hade möjlighet att åka hit och jag har faktiskt kommit till insikt hur bra Sverige är(tänker på vård och omsorg, utbildning bland annat). Jag har vuxit som människa för att jag lever i en annan kultur och ser att alla inte har haft det så bra som jag haft när jag vuxit upp. Självklart är alla dagar inte en dans på rosor här nere heller, men jag trivs med livet och är tillfreds. Jag tror jag är samma gamla Mia, men samtidigt en mer spontan, mognare och starkare version av mig själv(de flesta dagar). Jag lär mig nya grejer varje dag och jag lär mig hela tiden vilken tid av människa jag vill vara. Jag står på egna ben och det är ingen annan som behöver ta hand om mig ekonomiskt eller ta mina beslut, jag klarar det bra själv. Samtidigt som jag är så glad över att jag växt upp och varit "bortskämd" som jag ofta hört. Ja okej, jag kanske har varit bortskämd, men jag ser inget negativt med det. Jag ser tacksamhet. Tacksamhet till att jag fått se världen, tacksamhet till att jag fått vara barn och att min familj alltid funnits där. Det har blivit ännu tydligare för mig hur jag vill uppfostra mina framtida barn och att det är viktigt att barnet får vara bortskämt(med framförallt kärlek såklart) för att sen ta ett steg ut i världen och klara sig själv, samtidigt som man ska veta att det alltid finns möjlighet att kunna vända hem. Tack mamma och pappa.

Jag har tänkt på Lars Winnerbäcks ord i "Granit och morän". Låten som handlar om Sverige och hur han sjunger "jag flyger över ett land som gjort mig lite tjurig och tyst, fast jag har tusen melodier i hjärtat". Jag tror de flesta behöver komma ifrån Sverige eller sin hemstad ett tag i sitt liv. Så att man inte hamnar i samma mönster hela tiden och lär sig uppskatta livet och se det fina i fler stunder. Så att man kan utvecklas som människa, se andra kulturer och hur andra människor hanterar saker i livet. Träffa andra människor som lär dig saker du aldrig annars lärt dig. Jag ville komma bort från Kalmar, bort från Sverige. Börja om på "0" och jag tror det är det bästa beslutet jag än så länge tagit. Jag är stolt över mig själv och oss. Jag är stolta över hur vi vuxit som människor och för vår härliga tid här nere. Jag ser fram emot resten av tiden och vi får se om vi kommer fortsätta känna oss lika tillfreds som vi gör just nu. Det kommer antagligen gå upp och ner(speciellt nu när det blir höst/vinter). Men jag tror det kommer bli fortsatt bra, man får göra det bra.

Njut av livet kära vänner, och uppskatta tiden ni har här på jorden. Hörs snart igen! Kramar till er.

Likes

Comments

Hallå på er!

Just nu sitter vi uppe på rooftopen och äter dagens andra frukost efter ett träningspass. Jag tränade ben, alltså rehabade mitt knä. Är så trött på det nu och vill bara ha ett bra, fungerade knä. Men det funkar ändå hyfsat men jag känner av det fram och tillbaka. Nu känns knät slitet efter en joggingtur häromdagen och igår när vi var och trädsurfade. Det var så kul och läskigt haha. Igår var ju vår utflyktsdag och vi hade en fantastisk dag. Började med att vi tog tåget ut till Belgrave 1 timme och så åt vi lunch som vi hade med oss på en härlig picknick-plats i solen. Sen hade vi bokat "trees adventure" där vi var uppe i träden på 15-20 meters höjd och klättrade och åkte mellan träden(flying fox kallades det). När vi var uppe i den svåraste "banan" var jag nära att balla ur ett tag, jag fastnade mellan två träd och var tvungen att hålla uppe min kroppsvikt i ett rep innan jag fattade hur jag skulle dra mig till andra trädet. Efter detta var jag lite skraj ett tag, men det gick bra sen och var väldigt roligt! En härlig upplevelse som helt klart var värt pengarna. Det var underbart att åka iväg från staden lite och vara ute i skogen. Jag förundras varje gång vi åker utanför staden hur landskapet är olika överallt. På vissa ställen är det jättetorrt, vissa jättegrönt och fina träd, på andra ställen fantastiska stränder, mitt i staden coola höghus och så vidare. Det är en grej jag älskar av Melbourne-området.

Efter vi kom tillbaka till city efter vårt äventyr handlade vi lite och drack kaffe vid Yarra river. Kvällen spenderades också vid en fin restaurang vid Yarra river där vi tog ett glas vin/öl och åt lyx-hamburgare. Vi får aldrig nog av hamburgare och skulle nog kunna äta det varje dag haha... Efter middagen gick vi upp i Eureka tower då vi hade kvar biljetter dit då vi hade sån tur att få gratis-biljetter förra gången. Det var så vackert att se staden i mörker när alla lampor var tända. Efter det somnade jag äntligen tidigt vilket jag verkligen behövde. Jag har varit lite sliten från förra veckan och känner att jag har en förkylning på g... Jag behövde mina 9 timmars sömn inatt kände jag. Har lovat mig själv att ta det lite lugnare nu än jag gjort senaste veckorna. Måste ta hand om mig själv, mindre onyttig mat, lite mindre jobb, mindre alkohol och sena nätter. Igår kväll var dock ett undantag för jag mår bara bra av någon hamburgare och ett glas vin.

Idag ska vi iallafall till ett stort outlet här, South Warf heter det. Vi har aldrig varit där så det ska bli trevligt. Inte för att vi ska shoppa så, för vi behöver hålla lit​e i pengarna nu. Vi har nämligen bokat en resa till Sydney i början av maj, det ska bli riktigt kul! Innan dess ska vi också till Yarra Valley på vinprovning. Sen ska jag coacha i eftermiddag och efter det ska vi grilla känguru och kolla film. Sen imorgon väntas jobb igen för oss båda. Häromdagen var vi också på Shrine of Remembrance och åt sushi i Botanical gardens, det var väldigt avslappnade och skönt.

Har fått väldigt mycket beröm för min engelska senaste tiden och att jag utvecklats enormt. Det känns väldigt kul att höra. Då känner man sig ännu mer bekväm i att prata och att jag lyckas med mitt mål att lära mig flytande engelska på detta år vi är här nere.

Ha det bra där hemma,
Kramar. (går ej att få bort tjock text här ovanför, vet ej varför haha....)

Likes

Comments

Australien

Måndag och ny vecka och ledighet för mig efter ett jobbpass ikväll. Idag är jag människa igen efter en förjävlig bakfylla igår efter en spontan afterwork i lördags med Laura, så kul var det! Trots måendet jobbade jag igår och sen hade vi en mycket trevlig grillning på rooftopen med 31 grader och känguru till mat(det är så gott!). Lördagskvällen med afterworken var väldigt kul som sagt, förutom att min mobil blev stulen(förlåt mamma!!!), men efter 20 ringda samtal till den och även ett polissamtal så svarar äntligen någon i min telefon och vill ge tillbaka mobilen. Det enda som fattades i mobilfodralet var 5 dollar(35 kr), sådan fruktansvärt tur. Iallafall så hade jag en väldigt skön dag idag innan jobbet med träning, tvätt och matlagning och Homeland-tittande(så bra!!!). En glass i solen som kikade fram på eftermiddagen var inte heller helt fel. Jobbet var stressigt och ganska tråkigt ikväll, men träffade ett roligt danskt par som jag bjöd in till "vår" fest på lördag. Då vankas det skandinavisk fest som egentligen är vår norska kompis som är host för, ska bli riktigt kul. Men innan dess är det vår utflyktsdag imorgon hehe. Vi till Sea life, Melbourne akvarium vilket ska bli kul och sedan ska vi till Crown Casino och käka lunchbuffé(och spela bort några dollar kanske haha) och sen hem och bara ta det lugnt. Jag har nämligen jobbfest imorgon kväll och det kommer inte bli lugnt ska jag lova er..., Vi ska äta och dricka upp våra drickspengar som chefen ska dubbla för att han tycker vi varit duktiga. Sen är det även fest på fredag då min kollega fyller 21(jättestort här). Mycket festande, men aja, det är kul och är bara under en period i livet(lite extra nu när sommaren är här tror jag), men man får vara försiktig och ta hand om sig själv. På onsdag kväll ska jag också på utebio, Beaty and the Beast med Anna, ser fram emot det. Mycket roligt denna vecka, underbart!

Livet rullar på som ni hör, det går ingen nöd på oss. Förutom att Herman är lite skadad igen i ljumsken vilket är väldigt tråkigt och att hans cykel blev stulen förra veckan, det suger. Annars är allt bra och vi stormtrivs!
Kramar.

Detta är vår view varje gång vi går mot stan(nästan varje dag eftersom jag till exempel cyklar genom stan till jobbet), inte helt fel.

Likes

Comments

Australien

Hallå!

Just nu sitter jag uppe på rooftopen och har precis avnjutit en god frukost, havregrynsgröt med frukt och äggröra. Och en stor kopp "Long black" som man säger här om svart kaffe. Jag har kommit till den nivån att jag verkligen måste ha morgonkaffe, annars får jag lite huvudvärk och mår inte alls så bra under dagen... Farligt, men sen under dagen så dricker jag bara en eller max 2 till så är inte så illa. Innan frukosten var jag ute på en promenad och Herman har åkt till jobbet. Idag är planen att åka till stranden en liten stund bara, som vanligt när jag är ledig och det är sol haha, blir så avkopplad där. Jag börjar inte förens kl 5 idag så får passa på nu med strandhäng pga hösten är snart här. Märks dock ej, i helgen ska det bli 33 grader och sol. Och jag jobbar, i -10 grader i ett mörkt rum!!! Haha, inte bra för min "vara ute-abstinens när det är fint väder". Vi ska iallafall göra lite kul i helgen efter jobb: vi ska till Anna med familj på lördagskvällen och sen grilla med en nyfunnen vän i vår lägenhetsbyggnad, en norrman som är jättehärlig. Inte jättelätt att förstå varandra, men tack Skam(serien) för att du lärt mig lite norska. Men som han skrev på sms till mig "øvelse gjør mester". Övning ger färdighet betyder det tydligen(fick använda Google translate, min bästa vän haha). Min bror vet definitivt att övning ger färdighet med norskan då han spelat med många norrmän och spenderat mycket tid på fritiden med några med. Snart kanske jag blir som Erik och Louise och börjar säga några ord på norska ibland haha.

Annars har två tjejer från Kalmar flyttat hit, Anna och Klara vilket är jättekul. Vi har umgåtts några gånger hittills och det är kul med fler vänner här nere. Saknar mina bästisar hemma väldigt mycket vissa dagar. Elin funderar på att komma hit i höst/vinter några veckor och jag vet att även Måns funderar på det. Hade varit så härligt! Sen kanske jag ska hem 3-4 veckor i juni på grund av bröllop, det är mycket fördelar och nackdelar som ska vägas angående det. Måste snart bestämma mig om jag ska hitta något bra pris på flygbiljett.

Idag ska 3e hyran betalas för lägenheten. Tredje och sista hyran, som vi vet säkert vart vi bor. Vi får se om vår rumskamrat vill ha oss kvar och om vi hittar något annat. Men vi trivs bra med de fantastiska faciliteterna och närheten till allt. Vi trivs också med eget stort badrum och rummet. Vi får se, kanske hittar vi någon lägenhet med ett mysigare vardagsrum där man kan umgås och kolla på tv och avnjuta en härlig middag. Just nu är det inte så mysigt att laga en god middag pga vi sitter på två pallar i ett stort och öppet vardagsrum. Kanske lite för höga krav, vi får se. Men när man betalar väldigt mycket pengar och gillar att äta gott och mysa när hösten och vintern kryper på är det ett litet problem. Vi får se, vi trivs jättebra här med så vi får vänta 2 veckor och se vad han säger vår roomie.

Och ja förresten, häromdagen var både jag och Herman hos frisören. Vi blev sugna på att klippa oss och gick in i centrala stan på en salong. Det resulterade i en för kort klippning på mig och tillslut en snaggning på Herman haha... De är lite för snabba här när de klipper, lyssnar inte riktigt på kunden. Så mitt hår blev väldigt kort, kanske 3 cm för kort för vad jag ville ha. Ville ha till nyckelbenen, fick till axlarna. Herman ville ha en kort frisyr och det blev så fult , så vi gick hem på kvällen och snaggade han för första gången i hans liv. Väldigt ovant för oss båda hittills, men han ser faktiskt ganska bra ut i det haha. Skönt känner han vilket man kan förstå när man ej behöver fixa frillan, men jag längtar nog lite tills det växer ut igen....

Hoppas ni har vaknat upp från vintern där hemma och fångar vårens första sol, det är ju så härligt. Ska återigen försöka skriva oftare, för jag missar att uppdatera så mycket av vårt vardagsliv och roliga saker vi gör när jag skriver så sällan. Kramar på er.


Första bilden är från min nya frisyr och den andra innan vi klippte oss när vi var på utflykt på en fin strand.

Likes

Comments