View tracker

Karro kom den 23 december och jag åkte och hämtade henne på flygplatsen. Då hon var klar med passkontrollen och upphämtningen av bagaget så hade jag fortfarande inte kommit fram till flygplatsen för hon hade ett sånt flyt med allt. Normalt så brukar man kunna åka hemifrån när planet landar och kanske ändå få vänta lite, enligt Klas. Så när jag fick meddelandena där hon undrade vart jag var och jag fortfarande hade ca 10 minuter innan jag var framme så blev jag ganska chockad. När jag väl kom fram så hittade jag henne inte först, vilket ledde till panik att jag hade åkt till fel ställe, även fast jag egentligen visste att jag var precis där jag skulle vara. Jag hann gå två varv runt ankomsthallen innan jag såg henne, vilket inte var så konstigt eftersom hon hade gått på toa.. I bilen påväg hem började vi prata och det kändes inte alls som att det hade gått 5 månader sen vi träffades sist. Tror att vi delvis har FaceTime att tacka för det, så tack Apple! Väl hemma igen så började hon packa upp lite saker, delvis godiset som jag hade bett om (observera att jag inte bad om såhär mycket!).

Jag sa att jag önskade mig saltlakrits i julklapp och gav lite förslag på vad jag ville ha. Jag förväntade mig inte att få såhär mycket! Jag lovar, en av Karros väskor bestod nästan enbart av godis!

Jag har även varit sjuk en gång till efter förkylningen som jag fick lagom tills Karro kom (i inlägget som jag skrev innan Karro kom så skrev jag att det kändes som att jag höll på att bli sjuk, och så var fallet). Jag tappade rösten lagom till julafton, som spenderades hos Sallys föräldrar i New Hampshire. Självklart var jag ändå inte tyst utan försökte förgäves att kommunicera med Sallys släktingar, vilket resulterade i att jag skrämde barnen (jag lät verkligen hemskt, om jag var ett barn skulle jag tro att jag var ett monster) och fick upprepa mig många gånger tills jag tillslut insåg att det var bättre om jag var tyst och lyssnade istället. Bortsett från det så var julen riktigt trevlig! Det var skönt att ha Karro där så att all uppmärksamhet inte var riktad mot mig, som den ofta annars är i nya sällskap. Självklart var det inte bara därför det var skönt att ha Karro där, julen är ju oftast när hela familjen samlas och det kändes bra att ha en del av min med mig! Vi var 24 personer, så det var inget litet firande! Annorlunda julmat har de här också! I Sverige har ju de flesta mer eller mindre samma saker, men om jag har förstått det rätt så varierar det väldigt mycket beroende på vilken familj man tillhör här i USA.

Vi öppnade presenter på juldagsmorgonen, jag, Karro, Klas, Sally och Sam. De hade fixat en julstrumpa till Karro med hennes namn på och fyllt den med lite smått och gott, vilket jag tyckte var jättesnällt och omtänksamt! På eftermiddagen så åkte vi till New Hampshire igen, fast denna gången till Sally's systers hus. Vi umgicks, åt och pratade med alla en sista gång (de flesta bor någon annanstans i detta enorma land) och åkte hem runt kl 20.

Jag tänkte även att jag skulle visa Karro våra fina stränder som vi har här (och att det var såhär de såg ut i slutet av december). Eftersom jag älskar att ta kort på allt och alla så ville jag såklart ta ett kort av henne på stranden. Vet inte riktigt hur hon tänkte, men detta är inte hur jag tänkte att hon skulle se ut..

Vi åkte såklart in till Boston en dag också (man kan inte bo 30 minuter ifrån en storstad och inte visa sin lillasyster den när hon kommer och hälsar på)! Även fast det såg lite mystiskt ut då det var mulet så var det ändå lite synd att hon inte fick se det soliga Boston jag är van vid. Vi gick runt och jag visade henne bland annat Boston Common och Boston Public Garden. Något hon inte var jätteförtjust i med tanke på alla ekorrar som finns där. Varenda gång jag går igenom så är jag lika fascinerad av alla ekorrar som finns där, men Karro gillar tydligen inte ekorrar och tyckte att det var väldigt obehagligt.. Vi slutade i alla fall våran dagstripp med att äta en sen lunch på Five Guys, vilket jag tror hon tyckte var höjdpunkten på våran dag faktiskt!

Karros julklapp från mig, mamma och pappa var en resa till New York över nyår. Så kl 8 på morgonen den 30 december tog vi bussen från South Station i Boston till New York. Resan tar ca 5 timmar, så vi sov lite och kollade på film resten av vägen. När vi kom fram så började vi våran resa mot hotellet. Jag hade bokat ett rum på ett hotell som heter Pod 51. Jag läste massa recensioner innan jag bokade och alla sa att det var litet men att det funkade att bo där.. Jag förväntade mig dock inte att det skulle vara så litet som det faktiskt var, men det var fräscht och det funkade just för att vi är vana att bo med varandra. Hade det varit någon annan än Karro jag hade åkt dit med så hade jag bytt hotell. Efter att vi hade bekantat oss med hotellrummet och lämnat av våra väskor så gick vi ut för att äta något. Vi var så hungriga så det slutade med att vi åt på McDonalds som fanns en bit ifrån hotellet. Efter det så åkte vi till 9/11 memorial och kollade runt där. Det är så hemskt och mäktigt på samma gång. Jag har varit där två gånger nu och kan fortfarande inte fatta att det stod 2 byggnader där. Efter det så gick vi in i ett köpcentrum och bara gick omkring tills vi beslutade oss för att åka tillbaka till hotellet för att vi var så trötta. Vi köpte med oss chips och lite frukt och sen gick vi inte ut mer den dagen, så vi åt chips och frukt till middag och somnade tidigt.

På nyårsafton så åkte vi till Times Square på dagen för att se hur mycket folk det redan var där. Vi visste redan då att vi inte ville spendera kvällen där för isåfall hade vi varit tvungna att stanna kvar där och stå där i flera timmar. Från Times Square tog vi oss till Grand Central Station och det var så vackert där! Man fattar nästan inte att det är en tågstation för det är så fint. Efter det så gick vi tillbaka till hotellet för att byta kläder och sminka oss lite för vi skulle gå ut och äta middag på en japansk restaurang som heter Ninja. Det var nästan så att vi inte hittade dit för det var ingen stor skylt, utan namnet stod på dörren och eftersom det var mörkt så såg vi inte det förrän vi kom närmare. Allt var supergott där! Vi åt så mycket så att vi mådde illa. En av ninjorna (servitörerna) lyckades skrämma mig och Karro tyckte det var så kul, för oftast så är det hon som blir skrämd. Hon är mer lättskrämd än mig, men denna gången så skrek jag till för jag blev så förvånad. Vi satt i ett eget litet rum, som såg ut som en grotta. Jag hade tydligen dörrar som kunde skjutas åt sidan bakom mig och då jag satt och kollade på menyn så dök en av dem upp bakomför mig och Karro kunde inte sluta skratta. Hon såg såklart då han kom, men hon ville se om jag blev rädd eller inte. Hon hade en stenvägg bakom sig, så hon kände sig ganska trygg. Dock så spratt hon till några gånger då servitören kom för att kolla hur allt var, karma kallas det.

Efter middagen åkte vi tillbaka till hotellet för att byta kläder igen eftersom vi insåg att det skulle bli på tok för kallt att stå och vänta in tolvslaget i klänning och strumpbyxor. Eftersom det fortfarande var ett tag tills tolvslaget så la vi oss på sängen och började kolla på "Dick Clark's New Year's Rockin' Eve With Ryan Seacrest" och det var så skönt att vi funderade på att stanna inne och kolla på det istället för att gå ut i kylan. Men vi resonerade att eftersom vi var i NEW YORK på självaste nyårsafton så kunde vi inte bara kolla på firandet på tvn, så vi bestämde oss för att åka till Prospect Park, för tydligen så skulle det vara trevligt där med fyrverkerier osv. Men eftersom vi var så lata så åkte vi för sent och bestämde oss för att istället stanna vid Brooklyn Bridge och se om man ser några fyrverkerier därifrån. Då tolvslaget kom så såg vi fyrverkerier, långt borta på Coney Island.. Men det var mysigt ändå.

Första dagen på 2016 spenderade vi uppe i Rockefeller Center. Inte hela dagen såklart, men vi var upp två gånger för jag köpte "Sun and Stars" som gör att man får gå upp två gånger samma dag. Det var så häftigt att se New York på kvällen från ovan! Påväg hem för dagen så gick vi förbi Times Square, vilket också var en syn att skåda på kvällen! Jag tror att det kan vara så att vi somnade tidigt den kvällen. Det känns som att jag sov jättemycket då Karro var här, men var dubbelt så trött än vanligtvis (vi sov förmodligen för mycket).

Våran sista dag i New York spenderades promenerande. Vi gick till Times Square en till gång eftersom det nu faktiskt gick att gå där och ta kort dagtid och sen gick vi till Central Park och gick omkring lite tills vi bestämde oss för att det var dags att ta en fika på "Fika". Jag saknade kanelbullar och chokladbollar så självklart tog jag en av varje! Våran buss hem gick 18:10, så vi såg till att ta oss till stället där bussen skulle gå ifrån. Denna gången hade jag dock inte lika mycket marginal som då jag och Sonja åkte, för jag förväntade mig att bussen skulle vara sen (igen), men den kom faktiskt någorlunda i tid, den anlände då vi egentligen skulle ha åkt, men allt är bättre än att stå och vänta i 2h som jag och Sonja fick göra.

De sista dagarna innan hon åkte hem tog vi det mest lugnt. Dagen efter vi kom hem så kollade vi på Netflix hela dagen. Jag började jobba igen måndagen den 4 januari, men Karro såg det som en chans att ta en sovmorgon och sen kolla på tv hela dagen så hon led inte av det. Tisdagen såg ungefär likadan ut, förutom att vi åkte och kollade på bio den kvällen. På onsdagen så åkte vi till Northshore Mall efter att jag hade lämnat Sam på dagis. Väl där så shoppade vi de sista julklapparna (ja, vi hade fortfarande inte köpt alla julklappar innan jul eftersom vi visste att vi ändå inte skulle vara hemma) och åt på "The Cheesecake Factory". Till efterrätt så tog vi milkshakes, och det var den godaste milkshaken jag någonsin druckit! Det var en oreomilkshake och jag tvivlar på att jag någonsin kommer hitta en milkshake godare än den!

Torsdagen jobbade jag igen och sen var det dags att köra tillbaka henne till flygplatsen igen. Även fast vi var väldigt less på varandra efter att ha spenderat större delen av varje dag i 2 veckor tillsammans så blev jag ändå ledsen då hon skulle gå iväg. Det hade ju bara gått 5 månader från det att jag såg henne sist och det var ca 8 månader kvar innan jag skulle komma hem igen då jag lämnade av henne. Men vi har ju FaceTime, så vi det är inte så illa.

Jag och Karro åkte och såg "Joy" på bio. Jag älskar den här biosalongen för här kan man faktiskt boka vart man vill sitta (det kan man inte på alla biosalonger här, oftast köper man bara en biljett och sen sätter man sig där det finns plats, vilket innebär att om man vill ha en bra plats så ska man komma tidigt!) och sätena går att fälla ut, det är så coolt och bekvämt!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag firade min första Thanksgiving hos Sallys föräldrar, tillsammans med Sallys systers familj, Sallys moster, Sallys kusin med familj och ett par som var gamla familjevänner. Jag hade en väldigt trevlig Thanksgiving, alla var väldigt snälla mot mig och jag tyckte faktiskt om maten (Klas sa att det inte var hans favoritmat, så jag hade förberett mig på att jag kanske inte skulle gilla det)! Jag åt kalkon, potatismos, sötpotatismos, två olika sorters "stuffing", ärtor, sparris och brysselkål. Efterrätterna var bäst, de var så goda! Det slutade med att jag satte mig vid efterrättsbordet så att jag enklare skulle kunna ta för mig en andra gång.

Efterrätterna var: äppelpaj, pumpkin roll och någon slags chokladtårta med maräng och oreo.

The Elf on the shelf är en stor grej här. Jag hade aldrig hört talas om det förut. Här är ett stycke från wikipedia som förklarar väldigt bra:

"The story describes how Santa's "scout Elves" hide in people's homes to watch over events. Once everyone goes to bed, the scout elf flies back to the North Pole to report to Santa the activities, good and bad, that have taken place throughout the day. Before the family wakes up each morning, the scout elf flies back from the North Pole and hides. By hiding in a new spot each morning around the house, the scout elf and the family play an on-going game of hide and seek.

The Elf on the Shelf explains that scout elves get their magic by being named. In the back of each book, families have an opportunity to write their elf's name and the date that they adopted it. Once the elf is named, the scout elf receives its special Christmas magic, which allows it to fly to and from the North Pole.

The book tells how the magic might disappear if the scout elf is touched, so the rule for The Elf on the Shelf states, "There's only one rule that you have to follow, so I will come back and be here tomorrow: Please do not touch me. My magic might go, and Santa won't hear all I've seen or I know." Although families are told not to touch their scout elf, they can speak to it and tell it all their Christmas wishes so that it can report back to Santa accurately.

The story ends on Christmas Day with the elf leaving to stay with Santa for the rest of the year until the following Christmas season."

Vår "elf" heter Olaf. Eftersom jag aldrig hade hört talas om detta förut så visste jag inte om reglerna (Klas och Sally sa aldrig något om några regler till mig när de förklarade i korta drag vad Olaf var) så jag lät Sam röra honom. Det var inte förrän jag pratade med Sonja om hur fascinerad Sam var av Olaf och att han rörde honom som jag fick höra att de förlorar sin magi om man rör dem. Jag var inte så orolig för Sam var vid den tidpunkten två år och förstod- och brydde sig nog inte riktigt hur det funkade. Han gillade att leta reda på honom på morgonen, men kom aldrig på det självmant, så jag hade tur att han inte var äldre. Han gillade också att visa upp alla sina leksaker, för efter samtalet med Sonja så gjorde jag det väldigt klart för honom att man inte ska röra Olaf men att man väldigt gärna får visa saker och prata med honom.

Sam var väldigt fascinerad av sin "elf" Olaf och ville såklart visa honom sina fordon.

​Sen jag kom hit har jag fått för mig att jag ska göra alla dessa svenska bakverk och maträtter som jag aldrig gjort ensam i Sverige, så självklart skulle jag baka lussekatter! Jag har ju bakat ut dem förut, men det har alltid varit mamma som gjort degen. Trots detta så gick det väldigt bra att göra degen, jag hittade till och med vanlig jäst (här använder de mest torrjäst) så jag behövde inte tänka om eller ändra receptet vilket var väldigt skönt.

Montreal var en upplevelse! Vi åkte fredagen den 11 december och kom hem söndagen den 13 december. Bussresan dit gick faktiskt jättebra, trots att den tog ca 8 timmar! Vi stannade varannan timme så att vi fick sträcka på benen, äta något och gå på toaletten. Vi stannade i New Hampshire och jag köpte en "Grilled Cheese Sandwich" och en blåbärssmoothie, den smoothien var den bästa jag någonsin druckit! Ibland funderar jag på om jag ska åka tillbaka till det stället, enbart för att köpa den blåbärssmoothien. Vi kollade på film i bussen och såg "Spy" och "The DUFF". Vi hade världens bästa busschaufför och "reseledare" (de var gifta, vilket gjorde allt ännu bättre), de var så roliga och skämtade hela tiden.

Väl framme på hotellet så gick vi upp till vårt hotellrum (jag, Sonja, Jenny och en tjej som heter Carolin delade rum) och tog det lugnt en stund innan vi bestämde oss för att gå ut till en bar. Men eftersom klockan redan var 22 och vi skulle upp relativt tidigt så kom vi överens om att bara ta en drink och sen gå tillbaka till hotellrummet. Då vi kom tillbaka så skulle alla förutom jag duscha. Medan Sonja väntade på duschen så pratade vi och på något sätt så kom vi in på svenska och helt plötsligt så sitter jag och lär Sonja att räkna till tio, mitt i natten i ett hotellrum i Montreal. Hon minns fortfarande det mesta, flera månader senare. Nu har hon till och med laddat ner en app för att lära sig svenska, jag tror inte hon använder den alltför ofta, men kanske när hon har tråkigt.

Sonja la en kudde emellan oss så att jag inte skulle rulla över på hennes sida (hon sa aldrig varför, men jag gissar att det var därför)

På lördagen så var vi tvungna att åka på en tre timmars lång busstur runt i Montreal (för att det skulle bli någon "utbildning"), normalt så tycker jag sånt är intressant men guiden var riktigt dålig och förstörde hela turen. Montreal är en av städerna i Kanada där de pratar franska bättre än vad de pratar engelska. Trots att guiden i fråga sa att hon hade pluggat engelska på en högre nivå så lät hon inte bättre än någon av alla oss au pairer i bussen. Men vi tog oss igenom turen och fick se massa vackra ställen, så den var inte helt värdelös. Efteråt så fick vi välja om vi ville gå in i Notre Dame, kyrkan som Celine Dion gifte sig i, och självklart så ville vi se insidan. Det var så vackert, jag skulle kunna vara därinne i flera timmar och bara stirra.

Vi bestämde oss tillslut för att gå för att alla var jättehungriga. Vi hittade ett jättesött ställe där de serverade crêpes. Allt var jättegott där. Efter lunchen gick vi förbi en julmarknad men gick snabbt vidare då det inte fanns något intressant. Efter det tänkte vi försöka ta oss till "The Underground City", för vi var dit under den guidade turen och såg kinderchoklad. Lättare sagt än gjort, vi kunde inte hitta dit för våra mobiler hade inte fungerande nätverk och vi hittade inte wifi förrän vi hade virrat runt ett tag. Efter några timmar så hittade vi tillslut dit och vi fick köpa våran kinderchoklad (i USA kan man bara köpa det på speciella butiker, varav det är jättedyrt). Vi köpte sushi till middag och sen gick vi tillbaka till hotellet. På vägen hem så stannade vi till vid en julmarknad, men fortsatte ganska snabbt mot hotellet då vi inte såg något vi ville ha. Planen var att vi skulle gå tillbaka till hotellet för att vila och sen gå ut igen till någon bar. De flesta som åker på dessa resor är under 21 och ser då detta som sin chans att festa och dricka massor. Jag kunde inte bry mig mindre, vilket förmodligen är anledningen till varför jag somnade klockan 20 medan vi kollade på tv. Jag vaknade runt kl 22 igen och gick bara upp för att byta till pyjamas och borsta tänderna. Sonja hade också somnat och Jenny kollade på serier på sin dator, så den enda från vårt rum som gick ut på lördagen var Carolin.

På söndagen så vaknade jag väldigt tidigt, vilket inte var så otippat då jag somnade så tidigt. Jag började läsa en bok på mobilen, men även med ljusstyrkan på det lägsta som gick så tyckte jag ändå att det var så ljust så att jag var rädd att väcka Sonja, så jag gick in och satte mig på toaletten ett tag, men golvet därinne var kallt så jag gick och satt mig i hallen där det fanns en matta istället. Efter några timmar så hör jag Sonja röra på sig och efter ca 10 minuter så sätter hon sig upp och ser mig sitta på golvet vid fotänden av sängen nästan. Hon frågade vad jag höll på med, och sa att hon började undra vart jag var eftersom jag inte var i sängen då hon vaknade och sen aldrig kom dit. Hon tyckte att jag var väldigt konstig, men jag är ganska säker på att hon inte skulle blivit så glad om jag väckte henne för att jag låg och läste så tidigt. När Jenny vaknade och alla hade gjort sig iordning så gick vi ner och åt frukost och efter det så gick vi till en mataffär och köpte lite snacks att ha med oss på resan. Vi var tillbaka på hotellet i god tid innan vi skulle åka och ca en halvtimme innan vi skulle ha börjat åka hem så får vi höra att bussen inte funkar. Så tillslut så satt alla i hotellobbyn och väntade. Jag tror att vi åkte 3 timmar senare än väntat, vilket resulterade i att vi bara stannade två gånger för att försöka spara in tid så att vi inte skulle bli alltför sena hem. En rolig resa, trots komplikationerna.

En annan sak, gränskontrollen mellan Kanada och USA. Tror aldrig jag har varit mer rädd än jag var båda gångerna då vi skulle krossa gränsen. Jag hade egentligen inget att vara rädd för, men jag var det ändå. Vakterna såg väldigt skrämmande ut, så det kan ha varit en bidragande faktor och rädslan att något var fel så att jag inte fick komma in i Kanada och sen samma sak då vi skulle tillbaka in i USA igen.

Något som hände helgen efter vi kom hem från Montreal var att vi åkte till köpcentret för att äta lunch på The Cheesecake Factory och det var så blåsigt så att då Sonja öppnade dörren på parkeringen så flög den upp rakt i bilen bredvid oss.. Hade jag parkerat några centimeter åt höger så hade dörren inte nuddat den andra bilen. Jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra, så efter att jag hade gått ut och inspekterat vår bil och den andra bilen så kunde jag konstatera att det bara var den andra bilen som var skadad. Så lite tur i oturen hade jag iallafall. Jag satte mig i bilen igen och ringde skamset till Klas och berättade vad som hänt och frågade vad jag skulle göra. Han berättade var jag kunde hitta försäkringspapperna varav han berättade vilket nummer och vilken information jag skulle skriva ner på en lapp tillsammans med en förklaring om vad som hade hänt som jag skulle ge till ägaren av den andra bilen (hen var inte där så jag satte lappen på vindrutan). Sen dess har jag inte hört något om det, så jag gissar att ägaren inte brydde sig. Om jag ska vara helt ärlig så var hela bilen ganska bucklig, så hen var kanske inte jätteförsiktig med sin bil och brydde sig därför inte om en till buckla.

Man ser inte bucklan jättemycket på bilden, men den är där. Bilden till höger visar hur bilen är skadad på backspegeln. Den hade också en bucklig registreringsskylt, men jag tycker inte att det är lämpligt att lägga upp sånt på internet.

Likes

Comments

View tracker

Wow, nu har jag verkligen mycket att berätta (delvis därför jag inte har uppdaterat, för jag visste att det skulle ta lite tid att skriva ner allt)! Saker jag inte har skrivit om är Thanksgiving (och det var i November..), The Elf on the Shelf, lussebullsbak, resan till Montreal, när Karro kom och hälsade på över jul och nyår (varav vi åkte till New York, vet att jag inte skrivit om min och Sonjas New York resa än heller..), snön som tillslut kom till Swampscott, jag åkte rullskridskor, jag slutade tillfälligt med onödigt socker, bilen inte ville starta, Sam låste ut mig, min födelsedag, Sonja och jag åkte till Washington DC, min första baseball match och en massa andra roliga saker som jag inte kan komma på just nu. 

Anledningen till att jag skriver nu är för att Klas, Sally och Sam är på semester så jag är ledig! Jag har tänkt i flera dagar nu att jag skulle ha skrivit på bloggen (de åkte i lördags och nu är det onsdag) och idag tog jag verkligen tag i det. Det är superfint väder ute idag så jag passade på att ta med datorn ut så att jag kunde sola samtidigt som jag skriver. Just nu är jag dock inne och äter lunch, men jag ska gå ut snart igen. Alla som känner mig vet att jag gillar då det är fint väder, men att jag har väldigt svårt att gå ut om jag inte har något att göra. Sola funkar ju, ett tag.. Sen blir jag uttråkad, eller så tycker jag att det blir för varmt. Men jag var ute 2 timmar innan jag gick in för att göra lunch, så jag är väldigt stolt över mig själv. 

Detta inlägget var mest skrivet som en förvarning för vad som komma skall. Det blir några långa inlägg som kommer snart, men jag har massor av bilder, så förhoppningsvis så blir det inte allt för långtråkigt att läsa. 

Hoppas alla ni därhemma har det bra (jag har ju sett att ni har haft vädret vi har nu, schysst av er att dela med er)!

Likes

Comments

Var tänkt att sätta mig ner framför datorn och skriva en sammanfattning om vad som har hänt den senaste månaden, men jag tror jag håller på att bli sjuk för jag känner mig helt slut (kl är bara 19:35 här) och det kliar i halsen, så idag blir det inget inlägg som informerar om vad jag har haft för mig. Men jag lovar att jag ska försöka skriva imorgon, om inte annat så lär väl Karro tvinga mig då hon kommer på onsdag. Det är helt sjukt att om två dagar så kommer min lillasyster och ska bo med mig i två veckor och få se hur jag har det, längtar så otroligt mycket! Vet inte ens hur vi ska hinna med allt!

Nu vet ni iallafall att jag lever och att jag inte har glömt bort bloggen! Om det mot förmodan blir så att jag inte uppdaterar innan jul (vilket är mycket möjligt) så önskar jag alla en riktigt God Jul!

Likes

Comments

Hejsan svejsan, denna gången tog det bara en vecka mellan inläggen! Dock så glömde jag bort det där med att jag skulle skriva korta inlägg flera gånger i veckan..

Jag har haft iallafall haft en jättebra vecka! Klas, Sally och Sam åkte på semester till Punta Cana förra lördagen då jag hade min första (av tre) lektioner på MassBay. Så jag var ledig och kunde göra vad jag ville i en hel vecka! Lektionen gick bra, vi fick förbereda en presentation om olika stater i grupper som vi sen skulle redovisa för resten av klassen efter lunchen. Så vi fick ca 2 timmar att läsa på och göra en PowerPoint, sen hade vi lunch i en timme och efter det så redovisade vi. Lektionerna börjar kl 9 och kl 15 får vi åka hem, så det är inte så farligt. Men det känns konstigt att göra skolarbete igen, för även fast jag visste att jag var tvungen att plugga för att få de 6 credits som jag måste ha pga mitt visum så tänkte jag ändå att jag var klar med skolan då jag tog studenten i Juni. Men tiden går snabbt då man letar information, sen behöver man bara redovisa i 5-7 min (man är i grupper på 3 så man behöver inte prata länge alls) och sitta och lyssna resten av tiden. Denna lördagen som var så var ämnet viktiga personer och händelser inom "the Civil Rights Movement". Jag var i en grupp med svenska Felicia och Petra från Tjeckien. Staten som vi valde var Hawaii och den viktiga personen var Ruby Bridges.

Hör och häpna, jag TRÄNADE faktiskt TVÅ GÅNGER denna veckan!! Jag tänkte att jag skulle ta det lugnt så att jag inte överanstränger mitt knä, men nu har det snart gått en vecka sen sist jag tränade, så det är dags igen.. Jag är en person som helst vill träna då ingen annan ser, men om jag inte har någon med mig så blir det lätt att jag skiter i att träna.. Vilket förklarar mitt uppehåll. Sonja var med båda gångerna förra veckan, medan Jenny var med ena gången.

Förra lördagen så sov jag och Jenny över hos Sonja för hennes värdfamilj var inte hemma och min hade ju precis åkt till Dominikanska Republiken. Vi lyssnade på musik, pratade och spelade UNO hela kvällen. Det blev bara roligare och roligare desto senare det blev. Dock så hittade de på massa regler och sa att mina regler inte var officiella, vilket ledde till att vi nästan blev osams på riktigt. Men allt löste sig tillslut och vi fortsatte spela. Sonja bestämde sig för att poppa popcorn efter kl 12 på natten och då hon öppnade påsen så hannade på något sätt massa popcorn på golvet, minns inte om hon tappade påsen eller om det spratt ut då hon öpnade den, men roligt var det iallafall!


I torsdags så gick jag på en All Time Low konsert, som var grym! Jag gick själv, vilket jag först ångrade medan Neck Deep och Sleeping With Sirens uppträdde, men då All Time Low började spela så ångrade jag mig inte ett dugg. Jag har lyssnat på (och gillat) några av Sleeping With Sirens låtar men eftersom jag inte kunde alla låtar och man knappt kunde höra sångarens röst så tyckte jag inte att de var så bra. Det jag gillade med deras uppträdande var basisten, han var underhållande och jag kollade på honom mest hela tiden. Det var hans födelsedag den dagen också, så det var kul. Neck Deep hade jag inte ens hört talas om förut, och ska jag vara helt ärlig så lyssnade jag inte på dem, jag fick mest runt och tänkte medan de uppträdde. Så jag kan helt ärligt säga att jag inte har någon aning om de var bra eller inte.

Jag har så många videor på All Time Low, både då de uppträder och mellan sångerna. De var verkligen helt otroliga, de är underhållande, charmiga och superbegåvade. Det enda som hade kunnat gjort kvällen bättre hade varit om Marin hade varit där med mig. Jag tror inte ni förstår hur mycket vi lyssnade på All Time Low under gymnasiet, det var hon som fick mig att börja lyssna på dem och jag blev kär. Ända sedan hon visade mig deras konsertfilm så har jag velat sett dem live och jag trodde alltid att vi skulle göra det tillsammans, men då ens värdfamilj åker på semester och är borta den dagen då All Time Low spelar en timme bort från där du bor och biljetterna bara kostar 41 dollar, så måste du ta chansen! Jag köpte biljetten två dagar innan konserten, så det var inte alls planerat. Något som inte var så kul innan konserten var att jag åkte precis i rusningstrafiken och en bilresa som egentligen skulle ha tagit högst en timme, tog två timmar.. Men jag hade självklart räknat med en massa extra tid ifall jag skulle åka vilse och för att kunna hitta parkering, så jag kom ändå fram så att jag kunde stå och köa i typ en timme innan de började släppa in folk. Kön var så lång så jag trodde först att alla inte skulle få plats, men jag såg sen då alla kommit in att så var inte fallet för det fanns många platser kvar. Men folk var galna och det var alltid någon från publiken som crowd surfade. Jag tog inte så många kort utan filmade mest, vilket förklarar kvalitén på bilderna (tog dem medan jag filmade oftast).


I fredags så klippte jag mig, själv tycker jag att jag tog ganska mycket, men då jag sa till Sonja (som också var hos frisören) att jag tyckte att mitt hår är ganska kort nu så sa hon att mitt hår inte alls är kort. Jag är fullt medveten om att mitt hår inte är kort, men för mig så är det kort i jämförelse med innan. Men det ser mycket bättre ut nu då jag tog bort det slitna.


Efter att jag klippt mig så bestämde jag mig för att åka till IKEA som normalt ska ta ca en timme att köra till, men självklart valde jag att åka dit på en fredag, då de flesta slutar tidigare och trafiken är hemsk.. Så det tog ca två timmar det också.. Skillnaden var att denna gången så var jag jättekissnödig, det var så illa så att jag tillslut trodde att jag skulle kissa på mig i bilen. Jag vill aldrig bli så kissnödig igen. Väl framme på IKEA så gick jag så snabbt jag kunde och nästan grät av glädje då jag såg toalettskylten. Efter det gick jag igenom hela Ikea för att inse att det jag åkte dit för inte fanns.. Jag ville ha ljus sirap och folk hade skrivit att det brukar finnas på IKEA, och eftersom det mesta julgodis jag bakar innehåller sirap så blev jag jätteglad. Trots detta så kom jag inte hem tomhänt.


Lördagen spenderades på skolan och på kvällen så hämtade jag Klas, Sally och Sam på flygplatsen. Jag lyckades parkera på källarvåningen som varken Klas eller Sally visste fanns.. Vi fick gå ett tag men hittade tillslut igen bilen. Det var skönt att de kom hem igen, det var lite för tyst i huset för min smak och jag är ganska säker på att jag hörde en dörr stängas på tredjevåningen då jag var nere i köket en kväll, så jag är glad att slippa vara ensam längre.


Idag har jag och Sam bara tagit det lugnt. Vi gick ut en sväng men det börjar bli ganska kyligt nu så efter att han hoppade i några vattenpölar och blev genomblöt så gick vi in igen. Medan har sov (han sov två timmar) så gjorde jag Lottas Coola Kola. Den blev faktiskt god, även fast jag inte hade ljus sirap utan istället använde något som jag hittade på WholeFoods som såg ut som sirap. Alla sätt är bra, förutom de dåliga! Hoppas alla ni därhemma har det bra och äter många saffranssemlor för mig!

Likes

Comments

(Haha, jag började skriva detta förra Måndagen medan Sam åt frukost men hann inte skriva klart, och sen glömde jag bort det.. Så allt detta ska man läsa som att det var skrivet Måndagen den 9 November.)

Jag måste verkligen bli bättre på att skriva här.. Men jag är för lat för att ta upp datorn från golvet de flesta kvällarna, lättare att tänka att jag skriver någon annan dag istället. Men jag ska försöka att ta min kära systers råd och skriva lite åt gången och på det sättet se om jag uppdaterar oftare.

Sedan sist jag uppdaterade så har jag varit i New York (eftersom det var dit jag var påväg sist jag uppdaterade bloggen), firat Halloween, lagat en österrikisk rätt tillsammans med Sonja och Jenny (som båda är från Össterike) och i lördags så var jag, Sonja och Jenny till Boston.

Jag tror jag kommer skriva ett enskilt inlägg om New York sen. Halloween var kul, de flesta husen hade någon slags dekoration, vilket jag förväntade mig eftersom jag har hört att de firar Halloween mer här än vad vi i Sverige gör. Men något som förvånade mig var att många föräldrar också var utklädda då de gick bus eller godis rundan med sina barn. Vissa hade till och med värre utklädnad än barnen! En annan sak som jag inte visste om Halloween här är att de har en officiell tid när de ska gå trick or treating, typ 16:30-20:30 eller något tror jag att det var detta året.

Sally hade köpt jättemycket godis att ge bort, så vi har fortfarande kvar ganska mycket (vilket inte är bra för mig för jag är svag och går och nallar godis medan Sam sover)! Men jag hade en bra Halloween, några Au pairer åkte in till Salem på kvällen men jag hade inte köpt någon utklädnad så jag gick trick or treating med Sam, Sally och Sallys mamma och stannade och umgicks med dem istället.


Dagen efter Halloween så åkte jag till Jennys hus för att tillsammans med Jenny och Sonja göra någon sorts österrikisk rätt. De sa vad den hette flera gånger men jag uppfattade inte riktigt vad de sa någon gång.. Sen så såg jag vad den hette i receptet, men eftersom det lät annorlunda då de sa det så blev det aldrig att jag la det på minnet.. Det var jättegott iallafall, vilket är det viktigaste. Det vi hade som fyllning var: potatis, cottage cheese, créme fraiche, persilja, gräslök, ägg och muskot. Till en början så satt jag bara och kollade på, men tillslut så hjälpte jag till med att lägga i fyllningen i degen och stänga dem, varav Sonja böjde till dem så att de inte skulle öppnas då man kokade dem.


Jag har sån tur för jag får låna Klas tågpass på helgerna om han inte behöver det, så hittills så har jag aldrig behövt betala då vi åker in till Boston. Vi åkte till Primark och spenderade ca en och en halvtimme där, allt var så billigt! Jag hade aldrig hört talas om Primark, men tydligen så finns det i Österrike för Jenny blev jätteglad då ett av hennes värdbarn kom hem och sa att hon hade varit på Primark. Jenny ville verkligen dit och jag blev nyfiken så då bestämde vi oss för att åka till Boston helgen efter matlagningen. Sonja körde hit och parkerade bilen utanför huset och sen gick vi tillsammans till tågstationen eftersom det bara tar ca 8 min. Jenny var lite sen, så hon åkte direkt till tågstationen och parkerade där. Som sagt så åkte vi till Primark, och efter det så var det dags för lunch. Så vi började diskutera vart vi ville äta och kom fram till att vi skulle kolla om det fanns någon "Five Guys" i närheten. Jag knappade in Five Guys i kartappen och fick fram att det fanns en bara 5 minuter bort! Vi gick dit och bestämde oss för att dela på en large fries, för man får verkligen jättemycket strips där. Vi åt inte ens upp allt. Five Guys är ett av mina favoritställen att äta på för deras hamburgare är så goda! Så åker ni någon gång till USA så måste ni gå till Five Guys och äta!

Efter det ville Jenny gå till en hantverksbutik, men efter att ha varit in i två butiker utan att ha hittat det hon letade efter så gav vi upp och gick till Starbucks istället. Därifrån tog vi tunnelbanan tillbaka till North Station för att kunna åka över till Cambridge till Cultural Care kontoret. På tunnelbanan började vi prata med en kvinna som kommer från Östkusten men som bor här för att hon pluggar sista terminen på Harvard för att bli en advokat. Hon var supertrevlig och rolig. Jag älskar att träffa nya människor! Efter det åkte vi över till Cambridge, men såklart kan ingenting vara lätt när det kommer till oss, så vi var tvungna att gå i 11 minuter. Det hade inte varit så illa om det inte hade varit så att de hade stängt då vi kom dit.. Men på hemsidan så stod det tydligen (enligt Sonja) att de hade öppet på Lördagar. Sen efter att Sonja ringde på Måndagen så fick vi reda på att vi inte ens behöver underskriften som vi gick dit för att få.. Så den resan var väldigt onödig, och gjorde så att vi var tvungen att sitta och vänta på tåget hem i cirka en och en halvtimme.. Men vi köpte fika (jag köpte en Snickerdoodle Croissant Donut som var supergod och en mango smoothie) och satt och pratade så tiden gick fort.

Det var en liten uppdatering om vad jag har haft för mig. Hoppas ni har det bra, och ta det försiktigt i snön! 


Likes

Comments

Usch vad dåligt samvete jag har över att inte ha uppdaterat här.. Men då jag fortfarande inte gillar att skriva och tycker det är svårt att hitta ork att skriva en sammanhängande text som förmedlar allt det jag vill säga, så blir det lätt att jag skjuter på det.. Men nu har jag sovit en halvtimme, kollat på Facebook, tittat igenom Instagram och uppdaterat min snapchat "my story", och eftersom jag sitter på en bus och ändå har ca 2 timmar kvar så tänkte jag att detta var ett ypperligt tillfälle att göra en liten uppdatering här!

Anledningen till att jag sitter på en buss är nämligen för att jag och Sonja är påväg till New York! Det ska bli så kul, vi är supertaggade! Bussresan ska ta mellan 4-4,5h, men eftersom vi åkte så tidigt som kl 6 imorse så är det inte jättemycket trafik.

Igår gick vi och la oss strax efter kl 22, och eftersom bussen skulle gå kl 6 och vi ville vara säkra på att vi skulle vara där i tid så kom vi överens om att ställa ett alarm kl 4 och ett 4:15. Jag som numera är van att minst sova 8h per natt tänkte att det kanske skulle bli lite jobbigt, och det hade jag rätt i. Men det var inte för att jag bara sov 6h, det var för att jag vaknade 2 gånger innan alarmet lät. Första gången vaknade jag vid kl 2 av att min mobil vibrerade av ett "Amber alert (America's Missing: Broadcasting Emergency Response) som går ut då ett barn har blivit kidnappat. Jag kände då att jag behövde gå på toa, vilket resulterade i att Sonja också vaknade (fick jag höra då vi åt frukost). Andra gången jag vaknade så var det mer för att jag var orolig att jag försovit mig, men då var klockan bara 3:30. Så då alarmet ringde kl 4 så ville jag absolut inte kliva upp, även fast jag de andra två gångerna var superpigg.. Efter att vi gjort oss iordning och hade ätit klart frukosten så beställde vi en Uber som kom efter 10 minuter.

Han som körde sa att han hade tänkt ge upp för dagen och åka hem, men att han bestämde sig för att skjutsa oss först. Jag önskar verkligen att han hade åkt hem och låtit någon mer erfaren skjutsa oss istället. Han bor tydligen i New Hampshire, vilket ligger ca 2 timmar från Swampscott och han var inte van att köra i Boston eftersom detta var hans andra vecka för Uber, så han hade inte alls någon aning om vart vi skulle. Det tyckte inte vi var något problem, de har ju GPS. Men då GPS:en bestämmer sig för att sluta fungera i en tunnel och killen inte har någon aning om vart vi är, dess mindre vart vi ska så fick vi ett problem. Tur var väl att Sonja hade en app på sin telefon som är bättre än den som kommer med mobilen, så tillslut så kom vi fram till South Station varifrån bussen gick. Vi fick även hjälpa honom påväg in mot Boston (för jag vet hur man kör till Boston, men inte hur man kör i Boston eller vet vart saker är), för han hade verkligen ingen aning om vart han skulle köra, trots GPS:en. Han fick oss till South Station tillslut, men jag satt med andan i halsen de sista 10 minuterna för jag trodde att vi skulle missa bussen (men vi kom dit kl 5:45, så det var lugnt).

Det var min morgon det. Hoppas alla ni har det bra, för det har jag! Jag ska försöka skriva lite sen i helgen om vad vi hittar på i New York, men det kan bli så att det tar några veckor också, man vet aldrig med mig.. Kram på er!

PS. Jag älskar då ni kommenterar, även fast jag inte svarar på dem (för jag har ju redan berättat hur jag mår och vad jag gör i inläggen). Jag tycker det är roligt att få veta vad ni gör och hur ni mår! Ni får ju självklart skicka iväg ett meddelande på Messenger eller så också om ni inte vill offentliggöra era liv här i en kommentar. DS

Likes

Comments

Ja, denna gången gick det över en vecka mellan inläggen.. Men det är inte för att jag inte har något att berätta, det är för att jag har för mycket att berätta om. Jag skjuter lätt på saker om jag vet att det kommer ta mycket tid, och helst skulle jag vilja berätta om allting på en gång, vilket skulle innebära flera timmars skrivande och det är där skon klämmer. Men idag kände jag att jag kunde ta lite tid och skriva ett inlägg, för jag vill ju faktiskt att ni därhemma ska veta vad jag har för mig.

Den gångna veckan har varit en sjukvecka för oss, jag började få lite smått ont i halsen förra helgen och i måndags morse så vaknade jag upp med en förkylning. Men det var på tisdagen som den verkligen slog till. På morgonen så var det inte så illa, jag var snorig och hade hosta, men jag fungerade som en vanlig människa. Jag gjorde min egna köttsoppa (för första gången!) dagen innan och åt den inte för att jag tänkte att det skulle bli bra till lunch på tisdagen, men jag kunde inte känna någon lukt eller smak den dagen, vilket var väldigt frustrerande! Som tur var så hade jag gjort så mycket så att jag kunde äta dagen efter också (då jag kunde känna smaken) och jag tyckte att jag lyckades ganska bra. Inte med klimpen dock, den smakade inte alls gott.. Men jag hade inte mommas recept, så nästa gång så ska jag ha det receptet om jag ska göra klimp. Runt lunch så började jag känna mig superhängig, jag blev jättetrött och kände mig snurrig. Som tur var så var det dags för Sam att ta sin tupplur och efter att jag städat upp från lunchen så gick jag upp och sov i fåtöljen i Sams rum i säkert en timme. Då jag vaknade så kände jag mig inte alls bättre så vi tog det lugnt resten av eftermiddagen. Jag tror jag somnade 20:30 den dagen, så slut var jag. Jag vaknade och mådde bättre på onsdagen. Sally var jättesnäll och erbjöd sig att ta Sam till dagis för Klas hade berättat för henne att jag inte mådde så bra dagen innan. Men jag var redan påklädd och mådde som sagt bättre så jag försäkrade henne om att jag kunde göra det. 

Sam har också varit sjuk denna veckan, men han körde på som vanligt. Enda skillnaden är att man måste torka snor hela tiden och att han dreglar ovanligt mycket. Då jag först kom hit så var han också förkyld och dreglade mycket och de sa att det var vanligt för honom, men sen så har han inte dreglat lika mycket förrän nu, så jag tror att det överdrivna dreglandet hänger ihop med förkylning. Klas blev också sjuk, så han kom hem tidigare i torsdags och stannade hemma igår och jobbade hemifrån. Vilket gjorde att mina rutiner med Sam blev lite rubbade, men det är sånt som händer.  

Idag åkte jag och Sonja till Starbucks för att prata lite och komma ut ur husen. Vi åkte sen till en av stränderna och satte oss på en bänk som överblickade stranden och Bostons skyline och satt där och pratade någon timme. Vi har gjort det förut, så enligt Sonja så det är vår lilla "pratplats". Vi bestämde igår att vi ska äta lunch på Cheesecake Factory och kolla på bio imorgon, så det ska bli spännande! Första biobesöket sen jag kom hit. Jenny, en annan au pair från Österrike (jag vet inte om jag berättat att Sonja är från Österrike) ska också följa med. Jag, Sonja och Jenny gick på MIXFest tillsammans förra helgen, så hon är inte obekant. Hon är också jättesnäll.  

Klockan är 21 på en lördagskväll och jag är redo att gå och lägga mig. Jag kollade på Bones nyss och höll på att somna så jag tror det är dags att slänga in handduken för idag och ladda batterierna inför imorgon. Det tär på krafterna att vara förkyld. Hoppas att ni därhemma har sluppit förkylningar och har det bra. Många höstkramar från Swampscott ("first official day of fall" var i onsdags, fick jag berättat för mig på Sams dagis)!

Likes

Comments

Idag är det onsdag, vilket innebär dagisdag. Så min morgon började med att jag klev upp och gjorde mig iordning och sen kollade på Bones i väntan på att Sally och Sam skulle komma ner. De har sitt sovrum på tredje våningen, så jag kan ligga i sängen tills jag hör att de kommer ner för trappan. Sam börjar egentligen dagis klockan 8, men idag kom de ner vid 8:15, jag tror att Sally vill spendera så mycket tid som möjligt med Sam på morgonen eftersom hon jobbar väldigt mycket just nu. Jag förstår henne, för hon kommer hem sent då han har gått och lagt sig/ska gå och lägga sig och har behövt jobba på helgerna. Alla andra dagar så har jag inget emot att hon tar sin tid att göra sig iordning med honom däruppe, men på onsdagar så hade jag tyckt att det skulle vara bättre att han får gå ner med mig och äta frukost och göra sig iordning för dagis så att vi kan gå till dagis och ändå vara i tid. Idag var vi klar att åka till dagis kl 9:30.. Anledningen är att han äter frukost väldigt sakta. Jag som väldigt gärna vill vara i tid har ju ganska mycket panik vid det laget och har inte nerverna att gå (det tar bara ca 8 minuter att gå dit) så jag tog bilen, som jag gjorde förra veckan också för samma sak hände då. Då vi väl kommer fram till dagis så är dörren stängd, för tydligen så låser de den efter kl 8:30, vilket hon sa till mig då hon bad mig att ringa ifall vi blir senare än 8:30.. Snacka om jag skämdes lite då.. Nog för att det inte är mitt fel, men det kändes som det.

Efter att jag lämnat av Sam på dagis så åkte jag för att tanka bilen eftersom jag skulle skjutsa Linnea till flygplatsen kl 11 och det var ganska lite bensin i bilen. Normalt så brukar Klas eller Sally tanka bilen under helgen, så jag har inte behövt tanka förut, men denna helgen tankade de den inte så jag fick tanka för första gången här idag. Det var inte så stor skillnad, förutom att de räknar i gallon istället för liter. På vägen hem sen så svängde jag in på Stop & Shop för att köpa halstabletter eftersom jag vaknade upp med ont i halsen. Letade också efter något som liknar mannagryn, och trodde att jag hade hittat det, men då jag kom hem och prövade det så insåg jag att det inte alls smakade lika.. Det är lite jobbigt att inte allt som finns i Sverige finns här.

Då jag ätit upp "mannagrynsgröten" så åkte jag hem till Linnea och Marielle för att spendera lite tid med dem innan jag och Linnea skulle åka till flygplatsen. Att köra bil till flygplatsen var inte svårt, det tog ca 30 minuter och det var jättebra skyltat när vi väl kom fram så att jag visste hur man skulle köra till terminalen. Jag visste dock inte vilket håll vi skulle köra åt i början, så medan vi satt och pratade så utbrast Linnea att vi skulle ha svängt ut ur rondellen, så vi fick ta ett varv i rondellen för att sen svänga ut på rätt ställe. Så resten av resan frågade jag hela tiden om jag skulle svänga och i vilken fil jag skulle ligga i.

Två av Linneas fem väskor. Utöver dessa hade hon en mindre resväska, en stor ryggsäck och sin handväska. Plus att hon bar på daton för att den inte fick plats i handväskan. Det var en ganska komisk syn att se henne försöka få med sig allt, vilket hon tillslut gjorde (hon är ju en kvinna, vi lyckas med det mesta!). Utsikten vid avsläppet var inte helt fel heller!


Att hitta tillbaka hem var plättlätt, det var i princip bara att följa vägen så kom jag hem. Jag trodde att det skulle vara jättesvårt att ta sig till och från flygplatsen, men det visar sig att med lite hjälp av en vän så gick det ganska smidigt. Väl hemma så hade jag bara hunnit värma lunch då elektrikern knackade på dörren. De håller på att fixa ett rum på andra våningen som hade vattenskador, och idag var det tydligen elektrikerns tur. Vilket han trodde att jag visste, för han sa att hans chef förmodligen hade sagt det till mig, för han hade sagt till honom att någon (jag) skulle vara hemma (eftersom jag normalt brukar vara hemma med Sam). Vad chefen inte visste var att idag var min lediga dag, så det hade kunnat varit så att jag inte hade varit hemma, vilket hade skapat lite problem, allt för att han inte orkade ringa ett samtal och informera Klas så att han kunde berätta för mig. Sen så är inte jag och Sam hemma hela tiden heller, ibland går vi till lekparken, ibland stranden och ibland åker vi och handlar, så lite förvarning om att någon behöver komma in i huset skulle vara bra. 

Elektrikern var ganska tokig iallafall, han gick runt och visslade för sig själv och sen så är jag ganska säker på att han pratade med sig själv också, för jag hörde en gång då han pratade i telefonen, och oftast då jag hörde honom så lät det som att han pratade med sig själv. Sen så nös jag och eftersom det bara var jag och han i huset så hörde han mig även fast vi var på olika våningar och sa "Bless you". Det var lite gulligt, men han var fortfarande lite udda. Han skulle åka iväg och hämta några kablar och sa först med en normal röst "I'll be back" och sen en gång till med en mörkare röst för att imitera Arnold Schwarzenegger i Terminator filmerna.

När det var dags att hämta Sam på dagis så packade jag med allt vi behövde för att gå en sväng till stranden innan vi gick hem. Jag smörjer in honom med solskyddsfaktor då jag hämtar honom från dagis, vilket betyder att det inte riktigt hinner torka innan vi kommer fram till stranden, vilket betyder att jag får ett litet sandmonster eftersom det blir som klister.

Då vi kom hem så var Klas hemma och tog fram kritor att rita på gatan med, så Sam börjar rita och sätter sig självklart i allt och hela pojken blir olika färger. Då han sen gick upp på den nymålade bron så blev det fina spår. En av de äldre grannarna från tvärs över gatan (som kommer från Ryssland) kom och pratade med mig och Klas och han berättade att två av de som har jobbat på huset (målat och fixat) var från Ryssland för han hörde att de pratade ryska. Han trodde att jag också var från Ryssland men började direkt prata om att han har varit i Sverige då jag berättade att jag kom därifrån. Sen stod han och pratade jättelänge, jag tror att han känner sig ensam, för han berättade att hans fru blev inlagd på ett sjukhem eller dylikt för hon har någon slags sjukdom som gör att han inte längre kan ta hand om henne. Tillslut fick Klas säga att vi var tvungna att gå in för att göra middag, vilket var sant, men jag tyckte ändå synd om farbrorn. Till middag blev det Gnocchi, min och Sams favoriträtt. Han verkligen älskar det, han skyfflar i sig det. 

Allt som allt så har jag haft en toppendag och tycker nu att det ska bli skönt att gå och lägga mig. Hoppas ni därhemma har det bra!

På bilden till vänster så ser man Bostons skyline i bakrunden, så vackert. Vi ser den från åtminstone två av stränderna, vilket jag tycker är supercoolt

Likes

Comments

Idag är det måndag, men det är också Labor Day här i Amerika vilket betyder att det är en ledig dag för de flesta. Jag ska nog inte göra så mycket idag, men igår tog jag och Sonja en tur till Boston. Det var meningen att vi skulle ta en färja ut till Provincetown för att uppleva Cape Cod under Labor Day helgen, men eftersom vi inte köpte biljetter dagen innan så fanns det bara en kvar då vi skulle köpa dem. Så vi bestämde oss för att spendera dagen i Boston istället.

Våran morgon började med att Sonja kom hit runt 7:25 på morgonen för att vi skulle kunna hinna gå till tåget som gick 7:47. Jag är lite av en tidsoptimist ibland, så jag kom inte ut förrän kl 7:30, men vi hann till tågstationen med tio minuter till godo. Det var en ganska trevlig promenad eftersom det bara tar 7 minuter och det hade inte hunnit blivit så varmt. Tåget in till Boston tar ca 20-30 minuter, beroende på vilken tid man åker. Vi var i Boston runt 8:10, och började då gå mot hamnen. Det tog ca 20 minuter och då vi kom dit så ställde vi oss i kö. Så då vi kom fram och fick höra att vi inte kunde få biljetter till färjan som gick kl 9 och att nästa inte gick förrän kl 14 så bestämde vi oss för att hitta något att göra i Boston istället.

Vi började med att gå till Quincy Market så att Sonja fick kolla (jag var där både med Sally och Sam, och med Linnea och Ulrika förut). Det är en stor byggnad fylld med olika ställen att köpa mat från. Jag vill säga att det är matstånd i brist på ett annat ord, men då skulle ni nog få fel uppfattning om hur det ser ut därinne. Men jag bifogar en bild så ni får se. Eftersom vi var där så tidigt så hade inte allt öppet, så det var inte alls mycket folk. Efter det gick vi till Starbucks eftersom Sonja inte hade ätit någon frukost. Väl där satte vi oss ner och började prata om vad vi ville göra under dagen. Vi båda googlade vad som man borde besöka i Boston. Vi kom fram till att vi ville besöka "The Skywalk Observatory" (varifrån man kan se hela Boston, det är Bostons version av New Yorks "Top of the Rock"), åka över Charles River för att besöka Cambridge, gå längs Newbury Street och besöka Boston Public Garden. Jag gick längs Newbury Street och genom Boston Public Garden med Sally och Sam, men jag hade inget emot att göra det igen.

Efter att ha kollat på kartan så kom vi fram till att vi först skulle gå till Boston Public Garden, sen Newbury Street, efter det Skywalk Observatory och sist Cambridge. Vi gick en bit längs the Freedom Trail som finns i Boston och sen gick vi igenom Boston Common för att komma till Boston Public Garden. Det var en vacker dag igår, så även fast klockan inte var så mycket så var det ändå varmt. Vi satte oss ner på en bänk och kollade på alla djur i parken. Det kryllar av fåglar, ankor och ekorrar där! Jag tror inte att jag har sett så många ekorrar under hela mitt liv som jag har sett under de 6 veckor jag har varit här. En kvinna gick till och med fram och klappade en ekorre!

Newbury Street är alldeles bredvid trädgården, så vi gick dit och gick förbi alla designer butiker och sen gick vi in på Georgetown Cupcake och köpte en varsin Iced Chai Latte och cupcake. Vi tog med dem och satte oss i en "park" mellan två vägar där det fanns bänkar. Jag tog en Chocolate Coconut cupcake och den var ganska god, men den som jag tog med Sally var godare. Efter att cupcakesen var uppätna så fortsatte vi vår färd till the Skywalk Observatory. Vi tyckte båda att det var en cool upplevelse att se Boston från ovan.

Det är efter att ha sett Boston som vi på något sätt hamnar fel.. Vi tänkte att vi skulle ta tunnelbanan till Cambridge och började då leta efter en tunnelbanestation. Vi hittade en nästan direkt och eftersom det var en grön linje så kollade jag vart den gick, och det råkade vara så att en station som hette Harvard Ave fanns på den linjen. Perfekt tänkte vi och hoppade på. Det var då vi kom fram som vi blev lite fundersamma vart det var vi hade hamnat, alla hade ju sagt att Harvard och Cambridge skulle vara fint, och där vi var så såg det ganska sjabbigt ut.. Så då tar jag fram kartan på mobilen och kollar lite, and guess what, vi hade inte ens åkte över floden.. Då jag sen börjar söka vart Harvard är och en tunnelbanestation som lättast tar oss tillbaka så ser jag att vi är 40 minuter därifrån och att den röda linjen är den linjen vi skulle ha tagit från början.. Vid detta laget så var vi sugna på lunch, så vi stannade och åt en pizza på en restaurang som heter Regina som låg vid sidan av vägen som vi var tvungna att gå för att komma rätt. Pizzan var jättegod, så något gott kom ur det hela. Resten av vägen till Cambridge var inte kul, för vi gick längs vägar som inte hade några träd eller hus eller någonting, så det fanns ingen skugga vi kunde gå i. Vi gick i gassande sol, och jag lärde mig att jag alltid ska kolla på kartan innan jag hoppar på en tunnelbana som jag tror går rätt. Men nu har vi besökt det området, och jag vet att jag aldrig vill dit igen.

Cambridge och Harvard var jättefint då vi väl kom fram, men vi spenderade inte så mycket tid där för vi var ganska trötta efter en dag bestående av lite mer promenerande än vi hade tänkt, med tanke på värmen. Vi gick in på Starbucks där jag tog en iste, där vi satt där ett tag och bara lyssnade på andras samtal för att vi inte orkade prata. Därinne satt det massor med studenter som pluggade, men tjejerna bredvid oss pluggade inte utan de satt och pratade. Efter några minuter från det att vi satt oss så började den ena tjejen att prata om snön som de hade i vintras.. Jag lovar, nästan alla som jag har träffat har nämnt något om vintern som var och hur mycket snö de hade..! Jag förstår varför alla pratar om det eftersom det var så extremt, men efter att ha hört det nog många gånger så blir man ganska less. Efter Starbucks så gick vi till Harvard och kollade runt på byggnaderna och sen gick vi till tunnelbanan som var precis bredvid och åkte in till North Station för att vänta på tåget hem.

Trots att vi hamnade fel så hade vi en jättetrevlig dag! Nästa gång jag åker in till Boston så tror jag dock att jag går in i affärer och shoppar istället, för just nu så har jag sett nog av Boston för ett tag framåt.


Det är efter att ha sett Boston som vi på något sätt hamnar fel.. Vi tänkte att vi skulle ta tunnelbanan till Cambridge och började då leta efter en tunnelbanestation. Vi hittade en nästan direkt och eftersom det var en grön linje så kollade jag vart den gick, och det råkade vara så att en station som hette Harvard Ave fanns på den linjen. Perfekt tänkte vi och hoppade på. Det var då vi kom fram som vi blev lite fundersamma vart det var vi hade hamnat, alla hade ju sagt att Harvard och Cambridge skulle vara fint, och där vi var så såg det ganska sjabbigt ut.. Så då tar jag fram kartan på mobilen och kollar lite, and guess what, vi hade inte ens åkte över floden.. Då jag sen börjar söka vart Harvard är och en tunnelbanestation som lättast tar oss tillbaka så ser jag att vi är 40 minuter därifrån och att den röda linjen är den linjen vi skulle ha tagit från början.. Vid detta laget så var vi sugna på lunch, så vi stannade och åt en pizza på en restaurang som heter Regina som låg vid sidan av vägen som vi var tvungna att gå för att komma rätt. Pizzan var jättegod, så något gott kom ur det hela. Resten av vägen till Cambridge var inte kul, för vi gick längs vägar som inte hade några träd eller hus eller någonting, så det fanns ingen skugga vi kunde gå i. Vi gick i gassande sol, och jag lärde mig att jag alltid ska kolla på kartan innan jag hoppar på en tunnelbana som jag tror går rätt. Men nu har vi besökt det området, och jag vet att jag aldrig vill dit igen.

Cambridge och Harvard var jättefint då vi väl kom fram, men vi spenderade inte så mycket tid där för vi var ganska trötta efter en dag bestående av lite mer promenerande än vi hade tänkt, med tanke på värmen. Vi gick in på Starbucks där jag tog en iste, där vi satt där ett tag och bara lyssnade på andras samtal för att vi inte orkade prata. Därinne satt det massor med studenter som pluggade, men tjejerna bredvid oss pluggade inte utan de satt och pratade. Efter några minuter från det att vi satt oss så började den ena tjejen att prata om snön som de hade i vintras.. Jag lovar, nästan alla som jag har träffat har nämnt något om vintern som var och hur mycket snö de hade..! Jag förstår varför alla pratar om det eftersom det var så extremt, men efter att ha hört det nog många gånger så blir man ganska less. Efter Starbucks så gick vi till Harvard och kollade runt på byggnaderna och sen gick vi till tunnelbanan som var precis bredvid och åkte in till North Station för att vänta på tåget hem.

Trots att vi hamnade fel så hade vi en jättetrevlig dag! Nästa gång jag åker in till Boston så tror jag dock att jag går in i affärer och shoppar istället, för just nu så har jag sett nog av Boston för ett tag framåt.

Hade jag kollat på kartan innan vi hoppade på tunnelbanan så hade vi blivit besparade på den plågsamma vandringen i den stekheta solen..

Här sitter vi på tunnelbanan tillbaka till North Station efter vår lilla upptäcktsfärd, för att därifrån kunna ta tåget hem

Likes

Comments