View tracker

Vardag

Det finns så små och få ljusglimtar i min vardag. Förra veckan bestod av två dessutom är det lättare att få ur sig de negativa tankarna än de positiva. Hursomhelst, den här veckan det är en sån här aprövvecka. Ingenting är positivt, inget ljus ingenting. Sömnen ska vi inte ens tala om, för det är svårt att tala om något som inte finns. Jag kan somna på kvällarna och sova en och en halv till två timmar. Sen är jag vaken. Oron i kroppen, stressen den kommer genom magont. Häromnatten hade jag så ont att jag skrek ner i kudden, vred och vände på mig med känslan av att behöva kräkas. Tittar jag framåt så ser jag nästan ingenting, det är så suddigt. Jag kan inte riktigt se att det som var så självklart, ja jag vet inte. Det är så hopplöst allting. Man står och trampar på samma plats i hopp om att ta sig fram. Längtan och väntan för vad?
Allt kraschar uppe i huvudet. Det är tårar, dumma tankar och känslor. Det spelar ingen roll hur mycket folk runt omkring säger att allt blir bra. Jag tror inte på det längre, hoppet faller. Jag faller. Jag är visst inte så stark som jag tror, eller så är det en styrka att falla rakt ner ibland. Jag vet inte. Hopplösheten vinner iallafall.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vardag, Skola, Livsstil

Nu har jag hamnat i en såndär stressperiod igen och det syns. Men att jag är stressad kanske inte är så konstigt. Jag vantrivs här där jag bor - att bo med andra studenter är inte alltid en kul grej, speciellt om de inte vet hur man städar osv, vilket också medför att jag sover sämre. Kursen i skolan är inne på sin sista vecka, vilket betyder att allt kommer och det gör den intensiv.
Min haka mina vänner... den är helt förstörd typ. Så röd och blossig. Men å andra sidan hade jag min vecka förra veckan så det kan ju säkert påverka. Men jag antar att det inte finns några mirakel mot det. Jag får låta bli att pilla och klia, fortsätta tvätta morgon och kväll. Vatten och mat är jag noga med så jag antar att det ger sig. Tålamodet hos mig kanske inte är det bästa.

Annars idag är det skola med start klockan 1. Redovisning. Tror det kan bli bra. Fast det bästa kommer ikväll när jag får krypa ihop i famnen hos min fina. Som jag längtar efter honom ❤️

Likes

Comments

View tracker

Vardag

Ibland behöver man en förändring. Lite kortare än vad jag hade tänkt mig, men mitt hår växer så snabbt så det gör inte så mycket. Skönt att verkligen ha fått bort allt det tunga slitna. Jag är ganska nöjd. Nästa steg blir att färga håret i kopparrött, om jag vågar vill säga

Likes

Comments

Gymnastik, Tankar och känslor, Vardag

Att det kan vara sånna skillnader från dag till dag. Igår och idag är perfekta exempel.

Igår spenderade jag hela dagen uppe på Lugnet. Gymnastiktävling. Alla som känner mig bra vet att jag har svårt att bestämma mig om jag vill vara kvar eller om det är dags att lägga tåskorna på hyllan.. iallafall så tänkte jag att jag åker upp och hänger runt lite och ser om känslan blir bättre. Blev istället insläng i att passa på hopp, vilket faktiskt gjorde att känslan blev lite ljusare. Jag kände att jag behövdes, att jag gjorde någon form av nytta. Inte mycket men tillräckligt för att kunna skratta. En silvermedalj plockade vi hem, vilket är bra med tanke på att det är ett nytt ihopslaget lag.
Under sånna här dagar hinner man inte tänka, man är för upptagen för det, man har fokus på så mycket annat. Gymnaster, förträning, startordningar, frisyrproblem, allt.


Jämfört mot idag, när jag har legat i soffan precis hela dagen med världens mensvärk. Då är man inte sådär upptagen utan alla tankar är ute på vift och det är omöjligt att samla ihop och skaka av dem. Det känns som om jag väntar på att det ska hända något stort, något stort som aldrig kommer. Det borde på något sätt vara en positiv känsla att något ska hända men så är det inte. Tvärtom. Den trycker ner mig. Men det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar en, fast nu börjar nog även glöden falna lite, för en flamma har jag inte varit på flera veckor, månader kanske.

Så det kanske är vad jag borde börja göra istället, göra mig mer upptagen så att jag inte hinner fastna i alla tankar som virvlar runt i huvudet, för det tar så mycket energi att gå runt att tänka och spänna sig. Jag har en svacka och den är svår att ta sig upp ifrån. Det är så det är. Det är en stress, en stress jag inte orkar.

Jag vill kunna slappna av och må bra. Veta att det finns ett ljus där framme snart, som är till min fördel. Där jag kan känna lugn och trygghet, släppa all oro och ångest.

Nä just nu är det bara svart, precis allting. Jag behöver nog bara stänga ner allt ett tag.

Likes

Comments

Vardag

Idag är en sån här dag när de första timmarna börjar helt fruktansvärt bra, sen kommer alla tankar. Hur jag än försöker så kan jag inte skaka av dem, de kommer igen och igen och igen. Det är en stressfaktor så att ni förstår inte.

Tankar och känslor som borde göra mig lugn och trygg men på något vis gör det mig istället stressad och osäker. Man står och trampar på samma ställe samtidigt som man försöker ta sig framåt och försöka ha ett positivt tänkande samtidigt som man vet att det där positiva och alla förhoppningar sakta börjar försvinna. Man gör sig redo att stå där själv och bli ledsen, hur mycket man än får höra att det inte kommer att vara så. Jag är nog ganska splittrad på insidan, vet varken ut eller in. Så många frågor som jag inte vågar ställa. 

Annars idag är jag helt ledig, allt som ska skickas in är inskickat i bra tid innan kvällens deadline. Tvätt som ska tvättas, mellan där är det nog sömnen som får mig. Då tänker man inte.
Eller så börjar jag med en tankerunda.

Likes

Comments

Vardag, Träning

Jahapp, fredag igen. Är inget riktigt fan av helger, inte än iallafall. Den här veckan har varit så fruktansvärt seg. Kursen jag läser just nu känns så oseriös, klippt och klistrat med uppgifter, orelevanta föreläsningar..

Det enda vettiga jag har gjort idag var att ta en promenad sen har jag legat på sängen och inte gjort ett dyft och så fortsätter jag nog tills kvällen tar slut.

Likes

Comments

Vardag, Skola

De här två senaste skoldagarna.. Na de har inte varit något att hurra för. Igår var vi ute hela dagen. Det hade kunnat vara roligt om det inte hade varit så förjäkla kallt. Sen att stationerna var lite för långa gjorde att man tappade lite intresse. Det som faktiskt var roligt isåfall var att leta småkryp i vatten med hjälp av håvar.
Idag började vi ute och istället var det sommarvärme. Det som var synd på förmiddagen idag var att man skulle få steka en pannkaka över öppen eld. Bara det att det var vanlig mjölk i smeten.

Nåja, nu är det helg iallafall, funderar på om jag ska åka hem på fredag. Jag ser allt lite ljusare, men det är långt ifrån bra. Det är fortfarande en stor stressklump i magen och kvällarna är jobbiga, då seglar gärna tankarna iväg och det blir tårar.

Imorgon har jag inget inplanerat, inte mer än att min stora fundering är om jag ska ta en långpromenad eller simma. Har hamnat i ett sånt träningsflow.
Nu ska jag försöka sova iallafall.

Likes

Comments

Tankar och känslor, Vardag

Tänk om man kunde trycka på en pausknapp och stanna allt runt omkring och bara kunna bygga upp och bry om sig själv. Jag är i ett fruktansvärt stort behov av den där pausknappen just nu, för jag håller på att gå i bitar. Det jag behöver är ett sätt att bygga upp mig själv på och ett sätt att hitta glädjen i det som jag en gång har tyckt om. Nog för att jag gör det jag ska, jag kommer upp på morgonen, kommer iväg på gymnastiken, skolan. Men jag är nog ganska frånvarande i det, det är mest som om jag stirrar framför mig med död blick. Ändå lyckas jag med små ord instruera, jag lyckas med skoluppgifter. Men till det att jag i min ensamhet, som nu, bara ligger och stirrar upp i taket med en likgiltighet som, ja jag vet inte.

Såhär är det att leva med den sjukdomen jag har, nämligen depression. Den syns inte alltid för den går att mörka. Det går att mörka tårarna som konstant bränns bakom ögonlocken, att le utan att tycka något är roligt. Mycket i det jag gör, som gymnastiken, den älskade jag, men jag hittar inte glädjen där mer heller, jag undviker om jag kan matlagning, att vara i köket var det bästa jag visste förr och det har medfört att jag har tappat en del vikt. Mycket tid lägger jag på träning, för att uppnå den där "perfekta kroppen", jag som nästan varje dag får höra om hur sund och fin jag är. Lågan har liksom blivit glöd.
Det som är lite, jag vet inte, fånigt (?) det är att jag är så mån om att alla runt mig ska må bra och att jag inte ger mig förens de verkligen gör det, puschar och vrider saker till något bra. Tänk om jag kunde börja intala och tro på det ordentligt jag med.. Nä nu ska jag sluta svamla och lägga mig under täcket. Idag känner jag mig klar med just precis allt.

Likes

Comments