Vardag, Skola

Hur kan vi vara halvvägs in i januari? Allt går så snabbt. Men de senaste veckorna har varit upptagna. Jag har haft VFU och det har varit jul och nyår mellan. Ganska skönt att inte behöva gå upp 5:15 mer.
Idag är det iallafall måndag och jag sparkar igång mitt sista år på högskolan. Termin 6 av 7. Galet! Avancerad nivå, lite läskigt, så jag börjar inte förens klockan 12. Träning har jag ikväll också. Skönt att ha en måndag som är upptagen.

Likes

Comments

Vardag, Skola

Okej, jag har inte bloggat på en månad. Dels för att jag inte har något att skriva om och dels för att jag har VFU. Det betyder att jag går upp 5:30 går hemifrån strax efter klockan sex och kommer hem halv fem typ. Orken finns inte, det är så mycket annat att göra när man kommer hem. Stressigt är det också, galet stressigt.
Två dagar till innan jag får en paus på tre veckor innan jag vecka 2 kör sista VFUveckan.
Så det är så mitt liv ser ut just nu, inget speciellt med andra ord.

Jul är det snart också. Har absolut noll julkänsla i år, helst vill jag nog bara skita i den. I år är det bara stress över det. Det tar också energi..

Nu ska den här damen sova, 5:30 ringer klockan.

Likes

Comments

Vardag

Det finns så små och få ljusglimtar i min vardag. Förra veckan bestod av två dessutom är det lättare att få ur sig de negativa tankarna än de positiva. Hursomhelst, den här veckan det är en sån här aprövvecka. Ingenting är positivt, inget ljus ingenting. Sömnen ska vi inte ens tala om, för det är svårt att tala om något som inte finns. Jag kan somna på kvällarna och sova en och en halv till två timmar. Sen är jag vaken. Oron i kroppen, stressen den kommer genom magont. Häromnatten hade jag så ont att jag skrek ner i kudden, vred och vände på mig med känslan av att behöva kräkas. Tittar jag framåt så ser jag nästan ingenting, det är så suddigt. Jag kan inte riktigt se att det som var så självklart, ja jag vet inte. Det är så hopplöst allting. Man står och trampar på samma plats i hopp om att ta sig fram. Längtan och väntan för vad?
Allt kraschar uppe i huvudet. Det är tårar, dumma tankar och känslor. Det spelar ingen roll hur mycket folk runt omkring säger att allt blir bra. Jag tror inte på det längre, hoppet faller. Jag faller. Jag är visst inte så stark som jag tror, eller så är det en styrka att falla rakt ner ibland. Jag vet inte. Hopplösheten vinner iallafall.

Likes

Comments

Vardag, Skola, Livsstil

Nu har jag hamnat i en såndär stressperiod igen och det syns. Men att jag är stressad kanske inte är så konstigt. Jag vantrivs här där jag bor - att bo med andra studenter är inte alltid en kul grej, speciellt om de inte vet hur man städar osv, vilket också medför att jag sover sämre. Kursen i skolan är inne på sin sista vecka, vilket betyder att allt kommer och det gör den intensiv.
Min haka mina vänner... den är helt förstörd typ. Så röd och blossig. Men å andra sidan hade jag min vecka förra veckan så det kan ju säkert påverka. Men jag antar att det inte finns några mirakel mot det. Jag får låta bli att pilla och klia, fortsätta tvätta morgon och kväll. Vatten och mat är jag noga med så jag antar att det ger sig. Tålamodet hos mig kanske inte är det bästa.

Annars idag är det skola med start klockan 1. Redovisning. Tror det kan bli bra. Fast det bästa kommer ikväll när jag får krypa ihop i famnen hos min fina. Som jag längtar efter honom ❤️

Likes

Comments

Vardag

Ibland behöver man en förändring. Lite kortare än vad jag hade tänkt mig, men mitt hår växer så snabbt så det gör inte så mycket. Skönt att verkligen ha fått bort allt det tunga slitna. Jag är ganska nöjd. Nästa steg blir att färga håret i kopparrött, om jag vågar vill säga

Likes

Comments

Gymnastik, Tankar och känslor, Vardag

Att det kan vara sånna skillnader från dag till dag. Igår och idag är perfekta exempel.

Igår spenderade jag hela dagen uppe på Lugnet. Gymnastiktävling. Alla som känner mig bra vet att jag har svårt att bestämma mig om jag vill vara kvar eller om det är dags att lägga tåskorna på hyllan.. iallafall så tänkte jag att jag åker upp och hänger runt lite och ser om känslan blir bättre. Blev istället insläng i att passa på hopp, vilket faktiskt gjorde att känslan blev lite ljusare. Jag kände att jag behövdes, att jag gjorde någon form av nytta. Inte mycket men tillräckligt för att kunna skratta. En silvermedalj plockade vi hem, vilket är bra med tanke på att det är ett nytt ihopslaget lag.
Under sånna här dagar hinner man inte tänka, man är för upptagen för det, man har fokus på så mycket annat. Gymnaster, förträning, startordningar, frisyrproblem, allt.


Jämfört mot idag, när jag har legat i soffan precis hela dagen med världens mensvärk. Då är man inte sådär upptagen utan alla tankar är ute på vift och det är omöjligt att samla ihop och skaka av dem. Det känns som om jag väntar på att det ska hända något stort, något stort som aldrig kommer. Det borde på något sätt vara en positiv känsla att något ska hända men så är det inte. Tvärtom. Den trycker ner mig. Men det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar en, fast nu börjar nog även glöden falna lite, för en flamma har jag inte varit på flera veckor, månader kanske.

Så det kanske är vad jag borde börja göra istället, göra mig mer upptagen så att jag inte hinner fastna i alla tankar som virvlar runt i huvudet, för det tar så mycket energi att gå runt att tänka och spänna sig. Jag har en svacka och den är svår att ta sig upp ifrån. Det är så det är. Det är en stress, en stress jag inte orkar.

Jag vill kunna slappna av och må bra. Veta att det finns ett ljus där framme snart, som är till min fördel. Där jag kan känna lugn och trygghet, släppa all oro och ångest.

Nä just nu är det bara svart, precis allting. Jag behöver nog bara stänga ner allt ett tag.

Likes

Comments

Vardag

Idag är en sån här dag när de första timmarna börjar helt fruktansvärt bra, sen kommer alla tankar. Hur jag än försöker så kan jag inte skaka av dem, de kommer igen och igen och igen. Det är en stressfaktor så att ni förstår inte.

Tankar och känslor som borde göra mig lugn och trygg men på något vis gör det mig istället stressad och osäker. Man står och trampar på samma ställe samtidigt som man försöker ta sig framåt och försöka ha ett positivt tänkande samtidigt som man vet att det där positiva och alla förhoppningar sakta börjar försvinna. Man gör sig redo att stå där själv och bli ledsen, hur mycket man än får höra att det inte kommer att vara så. Jag är nog ganska splittrad på insidan, vet varken ut eller in. Så många frågor som jag inte vågar ställa. 

Annars idag är jag helt ledig, allt som ska skickas in är inskickat i bra tid innan kvällens deadline. Tvätt som ska tvättas, mellan där är det nog sömnen som får mig. Då tänker man inte.
Eller så börjar jag med en tankerunda.

Likes

Comments