På fredagen och över helgen så åkte Marisa och Pilar till Barcelona till några av Marisas vänner. Så jag tog tillfället i akt och åkte till mina vänner i Malaga. Jag åkte på fredag morgon med buss och var framme vid 4 tiden. Och eftersom Sophie och Kasia fortfarande var med deras "barn" så gick jag efter jag hittat mitt hostel till stranden. Det var varmt men skitkallt i vattnet och jag inte så stor lust att stanna kvar så länge så var nog bara där i en halvtimme. Tror jag kände att jag ville röra lite på mig och inte ligga still efter att ha suttit still i bussen hela dagen. Så jag gick och köpte en glass och gick sakta längs med stranden och hamnen bort till centrum. Jag hann t o m in på mango och handla på rean... Sen mötte jag Sophie och vi var så glada haha. Hade inte sett dem sen Granada ungefär en månad tidigare och Sophie hade dessutom vart själv då Kasia vart bortrest två veckor :( så det var ett kärt återseende när vi alla var samlade!!! Vi åt middag och turades om att berätta en massa saker som hänt sen sist och som var tvungna att diskuteras lite. Strax efter midnatt tror jag så tog vi oss till våra sängar och tidigt (9? kommer inte ihåg) så möttes vi vid tågstationen och tog tåget till Fuengirola och en vattenpark.

Ska berätta det mest korkade misstaget som jag har gjort under året som jag gjorde den här dagen. EFtersom jag var på stranden dagen innan och doppade mig i vattnet så hade jag hängt min bikini på tork. Men på morgonen tog jag bara på mig överdelen och hade tänkt byta till underdelen på plats. Och när vi väl är där och jag gå in för att byta om så inser jag att jag har glömt bikinitrosorna..... Alltså hur dum får man bli. Jag ska till en vattenpark och har glömt halva bikinin..... SÅ jag skyndade in till shopen bredvid och letade bland all konstiga och udda bikinis som de hade. Till slut hittade jag en som jag under dagen gillade mer och mer (förutom överdelen som är lite konstig men okej då och den hade gärna vart en storlek mindre men det fanns inte..) så då kunde vi äntligen bada haha.

Vi kände väl lite att det mer var en park med åk för kanske lite yngre och jag hade gärna haft lite läskigare rutschbanor men det var okej och vi hade kul ändå. Tydligen så är Kasia lite rädd för vatten när det är okontrollerat pga en olycka när hon var liten så det var mest jag och Sophie som åkte men det var kul ändå. Så vi spenderade dagen där och på eftermiddagen åkte vi hemåt.

På kvällen åkte vi till La Cala del Moral där det var "feria" (haha vi diskuterade hur man skulle översätta det här ordet men det är typ som en lokalfest kanske man kan säga) och vi åt våfflor som inte var goda och lyssnade lite på musiken som spelades. 


På söndagen så åkte jag till Rincon de la Victoria (där jag bodde i höstas) och hem till Ladis (hon som städade i familjen). Det var så kul att se henne igen och hon var så glad över att se mig och få höra över hur bra jag hade det nu och det var så mysigt att sitta i hennes lilla kök och prata med henne medan hon lagade mat till mig haha. Vi gick en snabbis till stranden och sen tillbaka för att äta ännu mera. Jätteglad över att hon är en så fin människa och att hon fanns där för mig och förstod allting och gjorde dagarna lite lättare sista tiden i Malaga <3

Sen hann jag med att träffa Sophie och Kasia en liten stund på stranden innan jag var tvungen att åka tillbaka till centrum för att hinna med bussen. Kasia och jag fick nästan springa men jag hann ialla fall hehe.

Nästa "reseinlägg" blir om El Escorial som jag åkte till söndagen veckan efter. Men jag tror inte jag kommer skriva om det först (även om jag vill göra allt i ordning som den ordningssamma människa jag är) för jag har alla bilderna i kameran och just nu känner jag inte för att spendera min sista tid med att föra över bilder och hålla på med det. Så vi får se om jag hinner med nåt annat innan jag är hemma i Sverige. Annars blir det nästa vecka eller vem vet när haha.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

​Så låt mig tillägna det här inlägget till vädret. Att prata om väder är väl något som man gör typ hela tiden men okej. Så vart börjar jag i detta samtalsämne. Kan ju börja med hur skönt det har vart att slippa den svenska sommaren och spenderat i stort sett hela min sommar (för att inte tala om april och maj som vart långt bättre än svensk sommar) i Madrid. Förut trodde jag att det inte skulle va så varmt där men Madrid och framför allt Sevilla och Cordoba är de varmaste städerna i Spanien. Som jag sagt här flera gånger så har vi haft upp mot 42 grader och kan väl gissa på att en medel ligger över 35 grader. Och då pratar vi mellan första veckan i juni fram tills nu (för det är fortfarande jättevarmt där). En svensk borde kanske avlida i den där konstanta hettan och helt ärligt många gånger har det var lite för varmt. Men ni som känner mig vet att jag alltid är frusen och jag trivs bättre när det är varmt. SÅ alltså har det inte vart så jobbigt och jag gillar värmen. Såklart när man börjar svettas jättmycket efter 2 sekunder ute och måste söka sig till skuggan hela tiden att det är jobbigt men i det stora hela så är jag glad om det är sol och varmt haha.

Så efter flera månader med värme och veckor med hetta så kom vi till Asturias och första dagarna var faktiskt bra men sen kom kylan regnet och vinden. Och jag har inte ens några varma kläder att ha på mig. Jag har ett par svarta byxor, två koftor (varav en är somrig och hålig och inte alls värmer), en vårjacka (alltså ingen regnjacka), två pösbyxor (ett par fina som man kan gå ut i och ett par som jag bara har hemma), en långärmad men tunn blus och sen har jag en stickad tröja och en varmare tjocktröja och dem har jag endast för att jag köpte dem på rean nu i somras. Så ja vad tar man på sig? Tur vi har varit inne pga regn och kyla så jag kan gå i myskläder och vira in mig i filtar och täcken haha. Och ni som bara säger att jag är klen och tunn och blodfattig (pappas favorituttryck) så är det inte rättvist. Tänk er själv att vara van med 40 grader och ha så tunna kläder på sig som möjligt och se helt plötsligt är det 16 grader och svinkallt. Ni fattar att det blir lite extra kallt då. Om jag hade kommit direkt från ett kallt sverige till det här hade det kanske vart okej men nu är det inte kul haha.

Det var fint de första dagarna men sen har det vart dåligt väder i nästan en vecka. Värst var det i måndags och tisdags då var det riktigt kallt och vi alla gick runt och frös. Igår kom solen äntligen fram men det blåste fortfarande massor och var kallt i luften. Och så idag vaknade vi till solsken!! Och värme!! Och vi åkte till stranden! och det var faktiskt riktigt varmt och skönt! Tror iallafall vi kom upp i 20 grader haha. Även om vi alla började med tröjor och koftor så om man är på ett vindstilla ställe och ligger still i solen och läser så blir man varm till slut. Och det blev jag. Och det var så skönt att äntligen känna solen på ryggen. Och det var en jättefin dag på stranden idag, havet var långt ner (lågvatten) och vi kunde gå runt berget till några grottor som annars ligger under vatten. Jag och Pilar byggde ett sandslott och jag doppade iallfall benen i vattnet :) Jag tror att vädret ska hålla i sig till tisdag nästa vecka, men jag vill bara att det ska va fint väder imorgon och på lördag så jag får några sista fina dagar här!!

En sak som är bra med de här dagarna är att jag iallafall är förberedd på vädret i Sverige ;) 

Likes

Comments

Så bara någon dag efter att mormor och morfar åkt hem så packade jag resväskan och på torsdag fm åkte vi till södra Spanien (sotogrande som är en liten by väldigt nära Gibraltar) För jag bara börja med (jag det får jag) att klaga på spanjorers tidsoptimism och planering av tider. Marisa hade sagt flera gånger att hon ville komma iväg tidigt då det var en resa på 6 timmar och hon ville hinna fram så vi hann till stranden på kvällen. Så hon sa att visa skulle åka mellan 9-10. Okej så kl 8 gick vi upp och prick 9 satte jag mig klar ner på sängen och började vänta. Klockan blev 10 och minuterna tickade på. 10.20 ställer sig Marisa och stryker ett par byxor och ja.. Jag började bli lite irriterad haha. När Marisa väl var klar så vägrade Pilar ta på sig skorna och hjälpa till att bära sin ryggsäck till bilen. Det blev världens bråk och Marisa var redan stressad så det gjorde ju inte saken bättre. Tillslut kom vi in i bilen och ungefär 10.40 var vi äntligen påväg. Och sen började en jobbig bilresa. Vi var tvungna att stanna 3 gånger för Marisa behövde göra nån jobbgrej och mot slutet kändes det som en evighetsresa. Jag har inga problem alls att åka långa sträckor med bil men det här var inte kul nånstans. Och för att inte tala om hur irriterande Pilar var. Mot slutet var jag (och Marisa) så trött och irriterad på henne så jag visste inte vad jag skulle göra. Hade lust att stanna och kliva ur bilen och gå sista biten. Vad som helst haha. VI hann iaf med ett dopp på stranden. Det var skitkallt i vattnet och jag låg och halvsov på en solstol under handdukar haha.

På fredagen så åkte vi till en strand i närheten, den var jättefin och det var fint och varmt väder. Fortfarande skitkallt i vattnet men jag doppade mig lite. Blev retad hela helgen för att jag tyckte det var kallt och "hur kan en person från norden tycka det är kallt här" och "hur kan du bada i Sverige om du tycker det här är kallt" och jag svarade att jag badar knappt i Sverige för det är så kallt hahah. Och de sa även att du kommer inte kunna bada i Asturias för där är det ännu kallare. Men jag har faktiskt badat!!!!!


Sotogrande är typ en hamnby eller vad man ska kalla det. Det var iallfall hur fint som helst där. Alla husen var färgglada, det var massa blommor och buskar och träd överallt och det var bara så fint. Man blev glad av att åka förbi på vägen och se alla hus och växter. Jättemysig by verkligen.

På lördagen var det dags för bröllopet för Marisas kusin. Men det var inte förrän på kvällen så förmiddagen spenderade vi på stranden. Efter siestan så fortsatte Pilars dåliga humör som tyvärr höll i sig i stort sett hela helgen. Hon vägrade duscha för hon var rädd för badkaret (det var stort och hade utblås för vatten, som i en yakuzzi ni vet) och vi hade problem med att få henne att duscha hela helgen. Skillnaden nu var att vi hade bråttom och skulle fixa oss till ett bröllop. Marisa tappade verkligen tålamodet och jag försökte hålla det men egentligen ville jag bara skrika och springa långt bort haha. Tillslut så duschade hon men under skrik och gråt och protester och sen var det problem med hårfönen för hon gillar inte höga ljud så då fick vi inte blåsa håret på henne och sen fick inte jag göra flätor på henne och bla bla. Och mitt i allt, när vi är 5 min sena, sticker Marisas bror in huvudet och frågar vad som pågår. I badbyxor. Helt ofärdig och han skulle åka med oss. Marisa blev ju inte på bättre humör direkt och han sa et är nog bäst jag går och sen gick han hahaha. Tillslut kom vi in i bilen färdigklädda och nästan glada och lugna :)

Pilar var blomsterflicka. Hon gick tillsammans med sin "kusin" (marisas kusins barn som är i hennes ålder) och de var så söta. Hon var så fin och på bröllopet så var hon hur fin som helst och det dåliga humöret var som bortblåst. Tur att det var så ändå och inet tvärtom att hon stod och skrek i kyrkan.. Efter ceremonin i kyrkan åkte vi till en golfklubb och minglade. När det började bli dags för middag så skjutsade Marisa hem mig och Pilar då vi bestämt det innan för middagen började inte förrän strax efter 11 så det skulle bli så sent. Lika bra så tyckte jag så Pilar somnade snabbt och jag fick en lugn kväll på hotellet medan de andra droppade in allt mellan 3 och 6 på morgonen.

Söndagen var vi på stranden igen tror jag. Och vi åkte hem på eftermiddgen. Jag fick köra bilen :)))))))) #nöjd Marisa var såklart trött efter så lite sömn så hon sov lite medan jag körde första halvan hem. Haha jag var så glad över att få köra igen. Jag har verkligen saknat att köra bil det här året. Så det var skönt att få köra en ganska lång bit. Och det var bara några dagar efter att mitt körkort fyllt 2 år så nu är prövotiden över.

Vi kom hem sent och dagen därpå var det vardag igen. Fram till nästa helg då jag åkte till Malaga!! Mer om det sen.

På den första bilden ser man tydligt Gibraltar och i bakgrunden bergen i Afrika. och på andra bilden är det Afrika man ser. Vi körde förbi det när vi åkte till stranden en av dagarna. Det var så häftigt att se, även om man inte såg så bra så var det Afrika och man såg faktiskt. Det var bättre på vägen hem då hade dimman lättat lite och man såg lite bättre. Men så coolt att se en annan kontinent!! :)

Likes

Comments

OKej så dags för nästa stora/speciella händelse, när mormor och morfar var här i början på juni. Helgen innan de var här så var vi ju i Murcia på bröllop men det blir inget speciellt inlägg om det, dels för att jag knappt har några bilder och dels för att jag redan uppdaterat om det så det skippar vi :)

Mormor och morfar kom en torsdagem, jag hämtade Pilar som vanligt och vi gick till poolen för det hade redan börjat vara 40 graders värme i en vecka. Jag fick kvällen ledig och vid 18 tiden tog jag mig till flygplatsen för att möta dem. Det var så kul att de kom och speciellt eftersom de kom till min födelsedag också. Jag hade förberett mig på att vara "själv" men jag var så långt ifrån själv som man kan bli (mer om det längre ner).

Första kvällen åt vi bara middag tillsammans på gatan precis nedanför lägenheten/rummet de hyrde. På fredag efter att ha lämnat Pilar så packade jag en väska med kläder (och en annan med kläder de skulle ta hem haha) och åkte och mötte dem. Jag sov hos dem över helgen och hade fredagem ledig vilket var skönt. Så på fredagen turistade vi lite. Det var ju väldigt varmt och det är mycket att gå och se så vi tog det lite bit för bit och lite i taget. Mormor var ju såklart förberedd och hade skrivit upp vad hon ville se å efter helgens slut så tror jag vi hade bockat av allt och lite till.

Första bilden är ifrån Madrid och den andra är från Västkusten på en semester Emma och jag var på med mormor och morfar sommaren 2014. Kom och tänka på den bilden och tyckte vi skulle göra en ny haha. Borde bli en tradition. Hade vart kul att haft ända sen man va liten men vi får väl börja nu. hahahahah ser nu när jag har bilderna bredvid varandra att det ser ut som att morfar har samma skjorta på sig?


På lördag var det lika varmt som alla andra dagar, men vi tog oss bortom Parken med Templo de Debod (inte för att ni vet vart det är men jag vet haha) och åkte linbanan Teleferíco. Något som jag hade kvar på min lista med saker att se och göra I och runtomkring Madrid. Det är en linbana som går mellan två parker och man har en panoramavy över staden. Det var väl inte världens upplevelse direkt men det var mysigt. Tänkte jag säga sen kom jag på hur varmt det var i det där lilla utrymmet.. Men det var kul att se Madrid från ett annat håll. Innan vi vände och åkte tillbaka tog vi varsin dricka på cafeet. TIll lunch/middag åt vi på en mysig restaurang som låg i botten på ett flera våningar hög bokhandel. God mat, trevlig personal och mysigt ställe. Synd att jag inte sett det innan (trots att det låg mitt i smeten?) och att jag inte hann dit igen...

På lördagskvällen så träffade jag Sarah, Zara och Heidi för att ha en liten födelsedagspicknik. Vi köpte först lite godsaker och tog sen metron till Retiro (vägra gå när man badar i sig svett efter två sekunder utomhus). Så satte vi oss det och pratade och hade trevligt :)

PÅ söndagen kan jag inte komma ihåg att vi gjorde nåt speciellt men jag tror att det var den här dagen som vi åkte upp till en ganska berömd takterass med en fantastisk utsikt. Dock så var det verkligen hett och det gick inte att vara i solen och då alla skuggplatser var upptagna så stannade vi inte där så länge. Synd då man betalade 4 euro (tror jag) för inträde och att det var så fint. Men men. Vi tog lite bilder, haha det finns en bild där mormor ska ta kort på mig och utsikten men jag lutar mig för mycket så jag nuddar metallräcket och det bränns till på ryggen haha. Istället för att va kvar där uppe och brännas ihjäl (både av metallräcken och solen) så åkte vi ner och satte och nedanför, i skuggan och framför fläktar som blåste ut vatten, och svalkade oss med varsin drink.

Sen på måndag så var det min födelsedag. Pilar och jag var själva måndag-onsdag för Marisa var bortrest på jobb. Men vi började morgonen som vanligt. Jag en aning stressad då jag behövde duscha och göra allt innan vi gick till skolan, då jag vanligtvis gör allt efter att jag lämnat henne. Sen var det också alldeles för varmt för den långärmade klänning som jag hade tänkt ha på mig så bytte om i sista sekund och sen skyndade vi oss iväg. Jag mötte först upp Sarah och Zara för en frukost/brunch. Det var även hejdå för veckan efter åkte Zara iväg med sin kusin på en liten roadtrip i Europa innan hon åkte hem till Kanada. Så lite tråkigt att säga hejdå speciellt då det var sista gångerna vi träffades själva som vi verkligen klickade.

Efter det så gick jag til mormor och morfar, de hade såklart köpt något litet (ett paraply som vi köpte dagen innan) och sen en kortlek med bilder på Madrid. Och fina blommor (som jag försökte hålla fina men de torkade när vi var bortresta veckan efter och gick inte och rädda efter det :( ) Så vi hann spela lite kort (som för övrigt var det vi gjorde mest och bäst under hela helgen haha) innan vi gick ner för att äta en lunch på min italienska favoritrestaurang här. Så himla god pasta och man blir alldeles för mätt. Beställde dagen till ära in efterrätt också. Drömmigt gott haha.

Sen åkte jag hem och hämtade Pilar, vi gick hem och bakade kladdkaka. Den blev konstig och inte lika god som hemma men tror det är för att vi inte har samma ingredienser här som hemma. Men den var helt okej. Vi gick också och doppade oss i poolen innan det var dags för henne och sova och jag skulle skypea med min fina familj. De sjöng för mig och sen öppnade jag deras present som tur var hade kommit med posten samma dag. Det var 20 småpaket med lite allt möjligt, skaer som jag bett om och som de bara lagt ner för skojs skull, skoskavsplåster, alvedon, vattenballonger (20 st ska noteras), chokladmedalj, liten tablett ask osv. Bästa var chokladen som var helt smält haha. Känns så m´konstigt nu när jag tänker på det att nån gång när jag kommer hem så kommer resten av min släkt fira mig. Det var ju liksom snart 2 månader sen jag fyllde haha. Knasigt.

Trots att jag trodde att jag skulle känna mig ensam när ajg inte var hemma och omringad av familj och vänner när jag fyllde så gjorde jag verkligen inte det. Istället fick jag fira med massa personer, tack till mormor och morfar som var här och gjorde att det kändes lite vanligt, tack till mina vänner hemma som skickade hälsningar till mig, till mina nya vänner här som var på plats, till Pilar som alltid förgyller mina dagar, och såklart tack till världens bästa familj som satt samlad i soffan framför Emmas ipad och sjöng för mig. Jag älskar er allihop!!


På tisdagen så var det dags för mormor och morfar att åka hem. Vi åt frukost tillsammans och sen följde jag med dem till flygplatsen. Lite tråkigt att säga hejdå men det har inte känts jobbigt att säga hejdå till någon av alla de som har vart på besök här i vår. För jag vet att jag är snart hemma hos dem och att de alltid kommer finnas kvar men även för att jag har det så bra med min spanks familj och inte känner ångest över att spendera tid med dem utan tvärtom trivs lika bra med dem som med vem som helst i min egen släkt.

Senare samma vecka så åkte vi till Sotogrande för ett bröllop till Marisas kusin Marta. Så jag hade bara onsdagen innan vi på torsdag åkte och var borta hela helgen, men mer om det i nästa inlägg.

Likes

Comments

Så det här var något jag skrev till min agentur om min tid här, en kort beskrivning av mitt år, vad jag gjort och hur jag känt. Den är lite anpassad för att andra au pairer ska läsa och få en blick över hur en au pair upplevelse kan se ut, men jag tänkte ändå publicera den här. För er att läsa och för mig att komma ihåg. Dock på engelska men ni som inte kan får väl ta hjälp av vår allas bästa vän Google translate ;)

After years of dreaming about becoming an au pair I finally fulfilled my dream and moved to Málaga, Spain. I had finally found an agency in Spain and a hostfamily that were just as excited as I was. The first week I spent getting to know the family while they still were on vacations. But after one week I had still not found any other au pair or friend in my age and I started to panic a bit. I knew that with just some time and effort I would find someone to have fun with, but I guess being so far away from home for the first time without knowing the city, country, language or any people, made me a bit afraid. But just a few days later I met two au pairs that know have become very good friends of mine and we have seen a lot of Spain together.

So the school started and so did my "work". For a start everything was good and since this was my first experience far away from home and my family I did not really see the signs that I was not feeling well living with this family. It took me 3 months until I realized that I could not keep living with them for another 6 months. Except for saying some things that really made me feel bad, they did not treat me bad or anything like this, it was simply that I didn't feel comfortable living and being around them all day long. I talked a lot about this to my friends, both here in Spain and back home, with my family and I also wrote a long email to the au pair agency. I also gathered all my courage and talked to my hostdad. I don't think that he understood what I felt, but when I told them a few days later that I didn't want to come back after christmas (I had flight tickets home to spend christmas with my family) at least they accepted my choice.

During the two weeks back home I talked to a few more families and 5 days before I had my flight back to Spain I found a new hostfamily. A single mom with a 3-year old girl living in Madrid. Thinking back on this I am so glad that I had the courage to start over after a not so good experience with my first hostfamily, instead of being afraid and stay home.

The new family welcomed me with open arms and it did not take long until I felt like one in the family. I have now spent almost 8 months with them and it has been the best months of my life. I now have an extra family and a home away from home. I don't know what else to say about them because all I can say is that they are my family and that I am so thankful that they made my au pair experience to the perfect one. 

I kept exploring cities and places in Spain, with my friends from Málaga, with new friends that I got to know in Madrid and  also with friends and family from home that came to visit me. Madrid is such a beautiful city, especially on the spring and summer. I highly recommend Madrid if you want to be an au pair in Spain. They speak good spanish (and most of the people here speak at least a little english), the people are friendly, it's easy to meet new friends and you have lot of things to do and see. And once again, it's a beautiful city.

So after one year in Spain what have I achieved? First of all, I am almost fluent in Spanish,  which was one of my goals. Second and most important, I have grown SO much as a person. Although I was already grown up and responsible etc before I came here, I still feel that this year made a lot of impact on me. I had to take a lot of difficult decisions on my own, I have travelled alone, explored new cities along, I have lived far away from my family and stepped outside my comfort zone and you know what, it is not scary at all. And I do not regret anything. If I hadn't started my year in Málaga I would never had met my friends, that I know will be friends for life, and I would never had changed family to this wonderful family. There's a lot of things that would not had happened and although my dream didn't start at all as I had imagined it, it sure ended way better then I could ever imagine.
So, if you think of going abroud as an au pair, don't be afraid, DO IT!!

Likes

Comments

Så i torsdags sa jag hejdå (vi ses senare) till lägenheten i Montecarmelo och vi åkte till morföräldrarnas våning för att sova där då vi skulle åka "tidigt" på fredag. Vi åkte vid 11 haha. Jag och Pilar åkte med morföräldrarna och Marisas bror kom dagen efter. Marisa kommer den 11e augusti då hon jobbar någr/a veckor till. BIlresan gick jättebra och Pilar skötte sig så bra hela den dagen. När vi kom fram checkade vi in på ett hotell. Påminde mig om bo-på-lantgård och det var jättemysigt. Låg i en dal och var omringat med branter och höga träd. Stor gräsmatta med kor precis utanför, hönor, en bäck, gungor, litet fotbollsmål (det fanns en handboll och jag blev faktiskt lite sugen på att spela haha). Helt enkelt ett jättemysigt ställe. Och så lugnt. Det är så lugnt överallt här. Naturen påminner väldigt mycket om Sverige, vi skulle kunna vara i vilken skog som helst i Sverige. Skillnaden här är att det är väldigt bergigt (fast skogsbeklädda berg) och sen havet såklart. Bergen går verkligen ända fram till havet.

På fredagem tog vi oss till stranden och var där en liten stund. Det var ganska stora vågor och efter en stund halade de upp den röda flaggan så det blev förbjudet att bada. Pilar gick hela helgen och härmade högtalarrösten från stranden "Bandera roja, bandera roja, prohibido el baño" (röd flagga, röd flagga, bad förbjudet) haha. Även på lördagen var det fint väder så vi gick till stranden då med. Även klimatet här påminner om sverige (kallt). Det skiftar så snabbt mellan regn och solsken. Och det är runt 25 grader. I lördags hade vi 29 haha och igår med tror jag. Dagarna därimellan var det kallt typ 20 grader och jag hade långa byxor, stickad tröja eller tshirt och jacka. Alltså jag saknar redan värmen i Madrid. Även om det är skönt att slippas gå runt och svettas som en gris hela tiden så kunde det gärna vara lite varmare här. Dock så är det en bra värme då det är varmt utan att vara för varmt eller kallt. Det är förstås om det är varmt. Annars regnar det. Roliga är dock att alla går och pratar om hur bra väder det är och det enda jag kan tänka är att jag fryser haha.

Så lördag strand igen, söndag också strand men inte så längre då det blev molnigt och lite kyligt. På måndag var det dåligt väder så vi åkte till en gammal och liten fiskeby (fortfarande fiskeby dock) där vi åt lunch. På vägen hem så blev det världens bråk om tuggummi. Alltså ni fattar inte hur obsessed Pilar är med tuggummin. Grejen är att hon inte får äta dem och hon pratar om dem heeeeeeeeeeeeeeeela tiden. När vi går till skolan och hon ser alla svarta prickar på marken så säger hon "titta tuggummi" "där är ett tuggummi" "varför är det tuggummi där" "vem har slängt de där" osv osv. Hahaha alltså jag börjar verkligen bli irriterad på det och då i måndags så är morfarn så trög så han ger henne ett, pch hon får ju inte äta det så blir jätteledsen och arg och allt möjligt. Och sen när hon väl somnat i bilen och vaknar efter en siesta och har glömt allt så ger han henne ett nytt ??!! alltså vad tänker gubben med??? (börjar störa mig mer och mer på vad han gör för knäppa saker. orkar inte ta upp allt men det är en hel del på listan nu) Det jobbigaste är att han alltid gör tvärtom vad alla andra säger. Aja nog pratat om tuggummin och gamla gubbar.

I tisdags på em fick vi tillgång till huset som vi bor i nu. Så när vi var färdigpackade så satt vi bara och ruttnade på hotellet. Eller jag ruttnade och de andra rökte (ska bli så skönt att komma hem och slippa alla dessa som röker överallt och hela tiden). Tillslut kom vi iallafall till huset och det är så fint!!!! Och det har världens utsikt över havet och byar och berg och så fint! Ni ska få se på bilderna sen. Även om det är svårt att få med utsikten på bild då allt ser så litet och långt bort ut, men det är fint i verkligheten!!

Igår var det återigen jättefint väder (26 grader) så vi åkte ner till stranden och var där några timmar. Tror dock inte solen är lika stark här som i Madrid för där låg jag två min i solen och fick bränna men här låg jag i solen hela dagen och läste och man såg knappt skillnad från morgonen. Skitsamma men det var något jag tänkte på för det var varmt och skönt men man fick ingen färg.

Idag vaknade jag och drog upp gardinerna och såg ingenting haha. Det var så dimmigt så man såg inte långt alls. Nu har det klarnat upp så tror vi ska åka iväg nånstans på em. Men lite bra för då fick jag tid att blogga lite. Jag har ju även tid när de andra sover siesta men då försöker jag träna så vi får väl se hur mycket tid som bli över till bloggen. Jag har som mål att försöka skriva om allt jag gjort denna sommar innan jag åker härifrån för när jag kommer hem så vet jag att jag inte kommer göra något. Och nu har internet försvunnit så jag har vart tvungen att göra om alla bilderna två gånger... Så nu lägger jag väl upp alla bilder igen.

Likes

Comments

Okej så nu har jag ungefär 15 min på mig innan tvätten är klar, då ska jag hänga upp de sista klädesplaggen på tork och sen packa ner dem i min resväska. Sen fattas bara lite småsaker och sen är allt nedpackat i min resväska. Min garderob och mina lådor är tömda, mina bilder är nedplockade och sängen är nybäddad. Jag är (fysiskt) redo att lämna mitt rum, mitt hem och Madrid. Psykiskt? Känns inte som att jag ska lämna. Det som gör allting så konstigt är att jag lämnar Madrid imorgon, men stannar kvar i Spanien med min familj i mer än 2 veckor till. Och det känns som att jag ska åka på semester med dem och sen såklart åka tillbaka hem med dem. Men det ska jag inte. Efter ca två veckor med dem i Asturias åker jag till Barcelona. Även där kommer det kännas som att jag ska tillbaka hit, men nej. Jag ska hem hem. Hem till Sverige. Usch det är så konstigt. Och så svårt att förklara. Jag försökte förut men alltså det är svårt att sätta ord på det. Just för att det är så svårt att greppa att jag har sovit sista natten i min säng här. För som jag sagt tidigare så har jag mitt liv här nu, min vardag mitt allt (förutom familj och vänner hemma såklart, det enda som fattas här) och när jag planerar framåt och tänker på saker som jag ska göra, så tänker jag ju att jag ska göra dem här. Men om typ 20 dagar kommer jag inte göra mer saker här. Allt jag ska planera måste jag planera och göra hemma i Sverige. Och det kommer nog ta ett tag att ställa in sig på det. Såklart jag längtar till att komma hem också men inte alls på samma sätt som efter Malaga. Då var jag så lycklig och lättad över att åka hem att jag grät av glädje när jag kände att planet började röra på sig för att lyfta. Jag var så glad över att vara hemma då. Men nu är det annorlunda. Det här är mitt hem också, och min familj. Jag försökte förklara för Emma igår när vi skypeade, det är som att jag ska lämna min familj, ungefär som när jag åkte till Spanien. Men skillnaden då var att jag visste att jag om ett år skulle vara hemma igen, nu måste jag lämna min familj och veta att jag inte kommer tillbaka. Såklart att jag kommer komma tillbaka och hälsa på och jag hoppas och tror att de någon gång kommer till Sverige. Men det kommer inte vara på samma sätt. Så ja, det är svårt. Väldigt svårt.

Nu har 15 min gått, jag ska hänga upp tvätten och sen gå på en sista promenad i området. Vi får väl se om jag lyckas på ordning på mina känslor över detta. Jag är inte direkt ledsen eller upprörd (än), kanske snarare lite vemodig och förvirrad för jag vet att det snart är slut men jag kan inte förstå det. Som sagt väldigt svårt att sätta ord på hur det är jag känner.

(Förresten jag vet inte om det finns wifi i huset som vi ska bo i, men jag hoppas det. Annars kanske det här blir det sista inlägget på ett tag. Jag ska fortfarande skriva om massa resor, men jag hade tänkt göra det under de här veckorna då jag tror jag kommer ha en del dötid (tex när alla sover siesta) men vi får väl se hur det blir.)

Likes

Comments

Okej så måndag idag. Jag brukar inte ha ångest för att det är måndag men jag tror att jag hade det idag. Det är nämligen bara 3 ynka dagar kvar för mig i Madrid. Och det känns konstigt. Väldigt konstigt. För eftersom jag har en vardag här nu så känns det som att den kommer rulla på för all framtid. Och det kommer den, men om 3 dagar utan mig.. Och vad gör man ens de sista dagarna i en stad som man bott i i 7 månader och som man nu ska lämna? Skitsvårt att veta. Hade vart lite lättare om jag hade någon att träffa, men alla mina vänner har redan åkt hem och Sarah som är kvar träffade jag två dagar förra veckan men nu är hon på semester hemma i Skottland. Så det är lite svårt att veta vad man ska göra. Jag vill göra allt igen samtidigt som jag inte vill göra nåt speciellt för jag har ju redan gjort allt så många gånger. Men i lördags och i söndags så gjorde jag lite nya saker. I lördags åkte jag till en av de första metrostationerna i Madrid som de har gjort som ett museum. Det var lite häftigt att se men ganska tråkigt. Och dessutom så hade ett dörrlarm gått som tjöt och ekade i tunneln så det var ganska jobbigt. Efter det gick jag och åt lunch och sen letade jag presenter till alla. Spenderade kanske lite för mycket pengar men allt jag köpte är jag nöjd med och saker jag vill ge mina kära så det är okej. På kvällen fick jag lite långtråkigt av att stanna inne så jag gick på en långpromenad (denna gång gick jag ungefär 2,5 km innan det blev för tråkigt och jag började springa haha) och jag kom tillbaka precis så jag hann doppa mig i poolen innan den stängde. Mys.

Igår, söndag alltså, så tänkte jag att eftersom jag inte har något bättre för mig så kan jag lika gärna gå till det där konstmuseet som alla säger att man måste gå till. Reina Sofia. Så okej, jag har skjutit upp det hela våren för jag tycker tavlor är skittråkigt om jag ska va ärlig men jag tänkte att om jag ändå inte har nåt att göra så kan jag ju ge det en chans och iallafall säga att jag vart där. Vanligtvis är det superlång kö, men trots längden så gick det snabbt och jag var inne på mindre än 15 min. Väl inne så gick jag i ungefär 2 och ett halvt rum innan jag kom på mig själv med att tänka på hur tråkigt det var haha. så jag tog mig en våning upp och tittade på Picassos avdelning men det var lika tråkigt. Efter ca 30 min därinne så gick jag på toa och sen gick jag därifrån. Så totalt sett: 15 min kö utanför, 35 min inne i museet och 20 min kö till toan.... (orkar inte med att det alltid ska va kö till tjejernas toa????!!!) Istället gick jag till Retiro parken som ligger precis bredvid, köpte smörgås för jag hade typ inte ätit lunch och sen åt jag glass. Traskade runt lite i parken och sen tog jag metron hem. Låg sen ute och kollade serier och myste till halv ett och insåg att jag borde nog gå och lägga mig nu haha.

Idag så åt jag frukost i lugn och ro och sen åkte jag till metron precis vid Retiro och gick sen hela Gran Vía upp till Sol. Det är nog en av de finaste delarna av staden. Jag tycker det är så fint med alla stora och gamla och utsmyckade byggnader som reser sig längs med vägen och jag blir lika fascinerad varje gång jag går där. Så fint. När jag väl kom fram till Sol så köpte jag glass. Gjorde misstaget att ta två kulor, hade jag vetat att varje skopa var enorm hade jag nöjt mig med en halv typ haha. Jag vill inte ens säga det men jag orkade bara äta upp lite mer än halva och sen fick jag slänga resten :( hatar att slänga mat och något så gott som glass?? Aja, tänkte säga att nu vet jag till nästa gång men förmodligen blir det ingen nästa gång... :(

Hur som helst, jag vet inte riktigt vad jag ska göra det här dagarna, jag vill ju inte bara sitta inne och mögla när det är mina sista dagar här, men jag kan inte komma på nåt speciellt jag vill göra. Så vi får väl se. Antagligen så strosar jag bara runt som jag har gjort idag. En dag kommer gå åt till att packa. Tror det får bli torsdag. Plus en promenad eller löptur runt om här en sista gång. Förmodligen åker jag och Pilar och sover hos morföräldrarna då vi ska åka "tidigt" på fredag till Asturias. (de säger iallafall att vi ska åka tidigt, sen säger de kanske att vi ska åka kl 9 och på fredag så är vi ändå inte iväg förrän halv 11, så jaa, vi får väl se när vi kommer iväg haha).

Här kommer lite bilder!!

1. Sarah framför Templo de Debod. Den parken är en av mina favoritplatser, mitt i centrum, lagom stor park på en höjd, lite människor och så fridfullt. Med en fantastisk utsikt. Ett MÅSTE med stora bokstäver om ni någonsin besöker Madrid. // 2. Chamberí-the ghost station. Alltså den gamla metro stationen. Jag hörde tyvärr bara halva förklaringen till varför den kallas för spök-stationen för det susade förbi ett tåg så guidens ord drunknade lite i det ljudet. // 3. En random fontän någonstans i Retiro.

Bilder från den supermysiga rosenträdgården i Retiro. Dock så var det många som hade blommat över (det var som finast i maj när My och jag var där) men fortfarande fanns det mycket rosor kvar och så fint!!

Bilder från utanför Reina Sofia

Tre bilder från mitt fina (och stora med så högt i tak) rum innan jag börjar plocka ner alla mina saker i resväskan som ligger och väntar under sängen :(

1. Somrig outfit ifrån i lördags // 2. Fina Metropolis byggnaden. Det är ungefär där som den finaste delen av Gran Vía börjar tycker jag. // 3. Bild från min promenad/löprunda med solnedgång, åkrar och bergen långt därborta. Om man tittar bakom sig så har man panoramavy över Madrid.

Likes

Comments

Vi har väl alla någon gång sagt eller tänkt den där frasen "borta bra men hemma bäst"? För hur underbar en semestervecka har vart så är det bästa ändå alltid att få krypa ner i sin säng efter hemresan och känna att nu är jag hemma. Hur bra det än har vart så är hemma alltid bäst eller hur?

Men vad händer när borta blir hemma? Då blir ju borta lika bra som hemma, och hemma blir lika bra som borta. Så borta är alltså bäst likaväl som hemma är bäst. Hur blir det då? Är det ens möjligt?

Detta är något som jag har gått och funderat över en tid, för det är precis vad som har hänt mig. Borta har blivit hemma. Det har alltså blivit lika bra som hemma. Borta har alltså blivit bäst.

Men hur är det ens möjligt? Jag som älskar min familj och mina vänner så himla mycket. Allt och alla som finns hemma men inte här. Hur är det möjligt att borta kan bli hemma när allt som någonsin har vart hemma för mig är kvar just därhemma.? Förvirrande med allt hemma men det gör mig lite förvirrad faktiskt. För allt som till en början var främmande här är nu vardagligt och lika vanligt som allt hemma. Varje morgon vaknar jag i min säng, i mitt rum, i mitt hus. Varje dag går jag på gatorna i mitt kvarter, i min stad. För Madrid är min stad nu. Det är mitt hem. Likaväl som Eskilstuna är mitt hem.

Inte bara har jag två hem. Jag har även två familjer. Min älskade älskade familj som jag nu börjar sakna mer och mer som har väntat på mig ett helt år. Men också en ny familj. En spansk familj. Är det inte konstigt att personer som du helt plötsligt "tvingas" bo med, men som du aldrig har träffat förut ska komma att bli din familj. När man till en början måste tvinga fram en relation för att man faktiskt ska bo med varandra och inte kan vara främlingar. Till en början känner man inte varandra mer än man känner vilken människa som helst på metron. Men just för att man ska bo med varandra så måste man börja nånstans. Och tänk så bra det faktiskt kan bli. Jag skypeade med Marisa ungefär 5 dagar innan jag skulle flyga tillbaka till Spanien. Hennes kamera fungerade dessutom inte så jag kunde bara höra rösten på den person som jag ev skulle bo hos om bara några dagar. Och vet ni vad som egentligen gjorde att jag bestämde mig för den här familjen. Åldern och könet på barnet. Flicka, 3 år. De familjer jag valde bort var en ensamstående mamma med en flicka på 8 år och ett ungt par med en son på 3 år. (När jag först sökte som au pair ville jag gärna ha två små barn, flicka eller pojke spelade ingen roll men då jag själv är tjej och bara har systrar så har det förstås underlättat för mig och var vad jag egentligen föredrog.) Det låter kanske naivt och konstigt att välja utifrån dessa perspektiv men tänk så bra det blev. Så pass bra att jag sitter här nu, ungefär 7 månader senare och talar om dessa personer som min familj.

Jag är så lyckligt lottad över att jag fått det så bra här. Detta är drömmen. I majoriteten av alla ansökningar, såväl från au pairer som från familjer, står det "vill vara/vill ha en person som är som en storasyster för barnen och som kan känna sig som en i familjen."

Om jag känner mig som en i familjen? Svar ja. Om jag känner mig som en storasyster för Pilar? Svar ja.

Som sagt om detta är drömmen, varför skulle jag någonsin vilja ge upp den?

Jo för att mitt liv hemma i Eskilstuna är på paus. När jag lämnade i augusti förra året var det för ett år i Spanien och efter det komma hem och fortsätta som vanligt. Just nu är allt därhemma på paus. Jag vet att det inte är det, men det är precis så det känns. Livet för er andra rullar på som vanligt. Men mitt liv därhemma är pausat, för just nu lever jag mitt liv här i Madrid. Och det är underbart. Men snart måste jag trycka på play och fortsätta. Det kommer bli svårt och annorlunda. Precis innan jag åkte tog jag studenten och det som väntar nu är något helt nytt och okänt. Kanske inte så okänt men ändå. Det är nytt. Och jag vill gå vidare. Jag vill jobba, jag vill börja plugga och jag vill flytta hemifrån. Men föst av allt vill jag flytta hem.

För det är det andra svaret på varför jag skulle ge upp drömmen. För att min riktiga familj och mina närmsta vänner är hemma i det liv som för mig just nu är pausat men som egentligen pågår för fullt. Jag har märkt att jag (precis som jag trodde) klarar mig bra utan er, trots att jag är en riktig familjemänniska. Men nu börjar jag sakna er mycket och trots att jag inte vill lämna min nya familj här så vill jag så otroligt gärna hem till min familj.

Det bästa scenariot vore ju såklart om hela mitt liv kunde flyttas hit och slås ihop med mitt nya spanska liv. Tänk hur underbart om Pilar och Marisa bodde grannar med oss, och My fortfarande bodde 5 minuters promenad bort. Det, hade varit drömmen. Men tyvärr vet jag att det är omöjligt och kommer aldrig att ske.

Om mindre än 1 månad är jag hemma i Sverige. Om mindre än 2 veckor lämnar jag Madrid. Det är svårt att föreställa sig men så är det. Flygbiljetterna är bokade och snart ska resväskan packas. om lite mer än 3 veckor ska jag säga hejdå till Pilar och Marisa på flygplatsen. Vill inte ens tänka på hur jobbigt det kommer vara. Eller hur ledsen jag blir när jag tänker på att det med stor sannolikhet kommer komma en ny tjej hit. Någon annan ska börja om på nytt här, precis som jag gjorde. Visst det är väl inget speciellt med det, jag gjorde ju likadant. Men skillnaden är, att hon kommer att göra det i MIN familj. Och det är också något som jag inte vill tänka på. Tyvärr så är det förmodligen lika oundvikligt som det är omöjlig för min familj att bo här, men jag önskar ändå att det inte händer.

För Pilar är min lillasyster, hon och Marisa är min familj och Madrid är min stad. Och det är BÄST.

Likes

Comments

Vet ni varför jag drar mig lite för att blogga, för att det tar sån himla lång tid.. Det senaste inlägget om Granada tog mer än en timme. Först att skriva allt, sen att leta och ladda upp bilder (både från mobilen och kameran (som finns på datorn)), sen att lägga in alla bilder i inlägget. Och sen ska hemsidan gärna krångla lite också så är allt perfekt. Så ja helt enkelt så tar det tid och därför struntar jag i att göra det. Men jag vill ju läsa i framtiden och att ni ska få läsa nu så jag ska skriva ändå.

Just nu tänkte jag bara göra ett kort inlägg som inte handlar om en resa haha. På fredag ska jag åka nattbuss till Malaga, kul.. Ni som känner mig vet att jag inte kan sova i bil, buss, tåg flyg osv så vi får väl se hur mycket sömn jag får den natten... Anledningen till att jag ska åka på natten ät för att vid 10 ska vi ta tåget upp till platsen(berget) där vi ska gå Caminito del Rey. Det ska bli så spännande!! Om ni googlar så kan ni se på bilder vad det är, men jag tror det kommer va både roligt och lite läskigt. Och vackert. Hoppas bara att jag inte är för trött så jag inte trillar ner haha...

Just nu så är det värmebölja igen. Imorgon och över helgen ska det va runt 40 grader. Tur att vi har pool, och tur att jag inte ska vara här i helgen för i Malaga är det inte lika varmt. Så både igår och idag har jag vart inomhus, igår åkte jag till ett köpcentrum som ligger precis bredvid Ikea. Så jag tittade lite där på presenter till mina kära där hemma och sen åt jag lunch på Ikea. Idag letade jag också presenter men hittade inte det jag letade efter så köpte bara ett litet ljus som doftar gott från Primark haha.

Annars så har det inte hänt nåt speciellt. Jag började förra veckan återigen med det där 12-veckors träningsprogrammet och är snart klar med vecka 2. Hittills har det gått bra och jag hoppas jag fortsätter såhär :)
Tänkte lägga upp lite random bilder från de senaste dagarna!

Bara lite moln och himmel och träd och spanska flaggan.

1.Jag och Pilar // 2.Selfieee //3. Sancho

1. Utsikt när jag gick på powerwalk häromdagen. Så fint med bergen i bakgrunden. // 2. Glaaaass. Bild från stranden i Malaga förra veckan. // 3. Idag efter kvällens träning gick jag till poolen. Så skönt att kunna svalka sig efteråt.

Likes

Comments