På söndag är det fars dag, och väldigt många människor världen över firar det. De hyllar sina fäder, de älskar sina pappor och de ser upp till dom. Men för vissa är det inte riktigt samma sak. Vissa har ingen pappa. Kanske är någons pappa död, någon far har kanske inte funnits där för dig under uppväxten, eller så har han funnits men på senare år visat mindre hängivenhet till dig.

Jag tillhör de som aldrig haft en pappa under uppväxten. Han har tidsvis varit närvarande, men inte som en far. Min "pappa" har aldrig varit närvarande som en pappa borde vara. Min far var för upptagen med att jobba, för att sedan vara ute och dricka hela kvällen, komma hem stupfull och gapa på mig eller min mamma. Han har slagit både mig och min mamma, nykter som onykter. Han har aldrig funnits där som stöd när jag har behövt honom. Han har aldrig sagt att han älskar mig, att han är stolt över mig och han har aldrig varit en pappa. Han har aldrig gjort roliga saker med mig eller mina 3 första syskon. Han var alltid varit full när han befann sig hemma när jag var liten., och tro mig, han var nästan aldrig hemma. en kväll ville mamma vänta med maten tills pappa kommit hem från jobbet, men han kom aldrig hem och vi fick äta mackor sent på kvällen, efter läggdags för att pappa inte kom hem. Jag kommer ihåg den kvällen så väl. Jag var kanske 8-9 år gammal då. Jag kunde inte sova för att jag hörde mamma gråta. Så jag gick in till mammas rum och fick trösta henne för att hon var sårad. Ledsen och besviken på min pappa. Och så ska det inte vara. 

Min pappa var också otrogen mot min mamma flera gånger med olika personer. Jag har alltid hyst agg mot min far, men jag har ändå givit honom så många chanser att jag inte kan räkna dom på tio fingrar.  

De värsta var nog när jag var 17-18 år gammal, han bodde då med sin blivande fru i en lägenhet i Klockaretorpet medans jag bodde hos mamma i Finspång. Jag var emot deras giftermål eftersom att jag kände att han aldrig kommer att ha tid med mig eller mina syskon om han gifte sig med henne, så jag pratade inte med honom på 6 månader i protest. Men sen hände nåt. Jag ringde min far och frågade om jag fick komma på bröllopet dagen innan och fick ett självklart ja. Så jag åkte ner till Västervik där dom skulle gifta sig och var med hela vägen. Jag började prata med pappa och han ville att jag skulle ge honom en chans till att bättra sig, för 11:e gången, och jag bestämde mig för att flytta in hos de nygifta paret bara några dagar senare. Det gick hyfsat i början, men det kändes ändå fel. För pappa jobbade, och när han väl var hemma så drack han tills han somnade i soffan, vid matbordet eller halvvägs upp för spiraltrappan. Så det var samma gamla Harry. 

Efter kanske ett år så började jag och hans fru att gå varann på nerverna. Jag betalade dom för att bo där, mat, hyra osv. Men maten hon lagade var mat jag varken kunde äta eller ville äta, och mina förslag till maträtter blev alltid ratade. Så jag började tillslut att skita i maten och drog till McDonald's eller Burger King och åt varje dag istället. Inget konstigt med det, tyckte jag. 

Det dröjde inte länge innan min fars fru började bråka med mig för att jag inte diskade hemma, och jag berättade för henne att jag inte tänker diska när jag inte får mat hemma och måste äta ute för att inte svälta ihjäl. Jag använder varken tallrikar eller glas, och tänker inte diska efter deras grisiga ungjävlar. Då började kriget mellan mig och pappa's fru. Ingen av dom pratade med mig på flera veckor, skulle dom äta nån mat ute fick jag inte någonting osv. 

Sen en kväll brast det för mig när jag insåg att pappa valde hans då hemska fru framför sin förstfödda (Jag). Så jag sa till henne att jag inte klarar av det något mera och ville bara få nånting utav att bo där. Men då började hon bråka med mig, och det gick så långt att hon slängde ut mig ur huset, och pappa satt bara där i köket och sa inte ett ord. Då förstod jag att oavsett vad, så kommer jag aldrig ha en pappa. Den dagen fick mig att hata människor på riktigt. Dom kastade ut mig och jag hade ingenstans att ta vägen. Min mamma hade fullt hus och var gift med en man som ingen av oss syskon tycker om, för att han är ett svin han också. Så jag fick flytta in till min vän som också bodde i Klocket i nån vecka, men fick sticka därifrån till mormor i några veckor. Sen flyttade jag tillslut hem till mamma igen samtidigt som jag väntade på en egen lägenhet från Soc, så bodde i Finspång 4-5 veckor kanske. 

Och när jag låg på psyket förra året efter att ha försökt ta självmord ringde jag honom och grät och sa "Pappa, jag mår så jävla dåligt. Jag har försökt att ta livet av mig. Jag behöver dig nu, kan du ta dig in till psyket, för jag behöver verkligen en pappa nu". Han svarade "Jag tror inte att jag kan, frun sover och jag måste kolla barnen". Så jag klickade och slängde telefonen åt helvete, 

Det jag vill komma fram till är att jag har aldrig haft någon pappa, och kommer aldrig att ha. Vet ni hur han firar Fars dag? Han är i Egypten med sin fru, trots att han inte har gett mig tillbaka 1000 kr som han har varit skyldig mig i ett år, och hans ursäkt? "Jag har inte råd".. 

Nu har han en ny familj med 4 barn som han faktiskt är en pappa åt, men mig och hans andra barn skiter han i totalt. 

Ha en bra fars dag, din jävla horgubbe.         

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Shu, jag har nyligen gjort ett personlighetstest för att ta reda lite mer på mig själv och jag kommer att dela lite av vad som sades och jag tycker själv att mitt svar beskriver mig väldigt bra. Och mina vänner kan nog instämma.

Hursomhelst så blev resultatet "Medlare", och här kommer beskrivningen på vad en sådan är.


Medlarens personlighetstyp är äkta ideliaster som alltid försöker se något positivt, även hos riktigt usla människor eller olycksaliga händelser. De letar alltid efter sätt att förbättra sakernas tillstånd. De kan framstå som lugn och reserverade, rentav blyga, men Medlare har en inre låga och passion som verkligen kan flamma upp. Eftersom denna grupp endast utgör 4 procent av befolkningen är risken hög att Medlare känner sig missförstådda. Men när de hittar liksinnade att tillbringa tid tillsammans kan den harmoni de då känner förvandlas till en veritabel fontän av glädje och inspiration. Medlare vägleds av principer, snarare än logik, sinnesrörelse eller praktiska hänsyn. När de har bestämt sig för hur de ska gå vidare söker de sig till ära, skönhet, moral och dygd. Medlare styrs av ädelheten i deras avsiktier, inte belöningar och bestraffningar. Människor som delar Medlarens personlighetstyp är stolta över denna egenska, med rätta. Det är dock inte alla som förstår drivkraften bakom dessa känslor, vilket kan leda till isolering.

När de fungerar som bäst underlättar dessa egenskaper för människor med Medlares personlighetstyp att kommunicera på djupet med, att lättare tala i metaforer och parabler och att förstå och skapa symboler för att dela med sig av sina idéer. Styrkan i detta intuitiva kommunikationssätt lämpar sig väl för kreativa yrken och det kommer inte som någon överraskning att många berömda Medlare är poeter, författare och skådespelare. För Medlares personligheter är det viktigt att förstå sig själva och sin plats i världen. De utforskar dessa ställningar genom att projicera sig själva i arbetet.Medlare är bra på att uttrycka sina känslor och tankar. De uppenbarar sin skönhet och sina hemligheter genom metaforer och fiktiva karaktärer.

Till skillnad från mer sociala personlighetstyper tenderar Medlare att koncentrera sin uppmärksamhet på endast ett fåtal personer eller ett gott ändamål. Om Medlare splittrar sig allt för mycket tappar de kraft och energi – de kan bli nedslagna och känna sig överväldigade av allt hemskt som händer i världen som de känner inte kan lösa. För Medlares vänner, som ofta har kommit att förlita sig på deras ljusa verklighetssyn, är detta en bedrövlig syn.

Om de inte är försiktiga kan Medlare gå vilse i sin jakt på det goda och försumma livets dagliga göromål och att sköta om sig själva. Medlare försjunkar ofta i djupa tankar och tycker om att fundera över hypotetiska och filosofiska frågor mer än någon annan personlighetstyp. Om dessa tendenser inte hålls i schack finns det risk för att människor av denna personlighetstyp förlorar fotfästet, att de förvandlas till eremiter. Det kan krävas stora ansträngningar från Medlarens vänner eller partner för att få honom eller henne att komma tillbaka till verkligheten.

Som tur är kommer Medlarens värme, kreativitet, altruism och idealism – precis som blommor och blad på våren – alltid tillbaka. Belöningen för dem och deras nära och kära är måhända inte alltid logik och nytta, utan en syn på världen och livet som inspirerar medkänsla, godhet och skönhet vart de än vänder sig.



Likes

Comments

Shu! Som utlovat så kommer det ett inlägg om gårdagens halloween fest.


Allt började vi 14-tiden. Jag och Emma gick tillsammans en bit med Am (som skulle fixa sig hemma) för att vi skulle gå och käka på Pitbull och där mötte vi upp Yasmine och Jocke och tog en varsin pizza. Riktigt jävla gott.

Väl efter maten så drog jag och Emma upp till Systemet och köpte lite dricka, efteråt drog vi hem till Yasmine där dom flesta skulle fixa sig. En av mina bästa vänner från Norrköping var på plats och gjorde kvällen grym med oss.

Hursomhelst så fick vi skjuts hem till mig där vi började att förbereda musik, gick och handla groggvirke och väntade in de andra som skulle komma. Am och Andreas kom ned strax innan sju och vi började att chill-dricka och köra pekleken och Jag har aldrig efter att alla skrattat färdigt åt min utklädnad, vilket ni kommer se strax ;)

Jag gick i alla fall som en jättebebis, Am kom som en katt, Emma som en docka, Yazzie som Harley Quinn och Jocke som Jokern. Vissa kom utan utklädnad men det var inte det viktigaste.

Vi hade en grym kväll i alla fall, mycket skratt, mycket dricka, lite deep talk och sen en lugnare natt. Tack till alla som kom och gjorde det möjligt, och stort tack till Yasmine som hjälpte mig att planera och kasta ihop allt från början.

Och nu stunden alla väntat på, en bild på mig från igår.



Likes

Comments