View tracker

Taqleed är inte Shirk som Wahhabiterna (felaktigt kallar sig salafiyah) påstår 

Alla muslimer respekterar de fyra imamerna (Shafi^iyy, Malik, Ahmad Abu Hanifah) och följer dem. "wahhabiter" säger följa dem är shirk! Ni kommer hitta denna fatwa i deras bok som kallas ad-Deen al-Khalis sidan 140, likaså i deras bok Fathul-Majeed sidan 190. Så vilka finns kvar från ummah (nationen) om endast dem var muslimer och resten är mushrik?” 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker



Om de förbjuder (påstår att vara dålig bidaa)

Mawlid, fira profetens födelse
Tabarrok, genom profeten
Tawassol, använda profeten som wasilah
Ziara, för Muslimska gravar
Tilawa, för döda Muslimer
Tasbeeh Zikr, med masbaha pärlor
Madih, prisar profeten

Då vet ni att de är wahhabiter eller hjärntvättade av dem.



 
För mera detaljer och referenser för deras avvikelser och motargument på det, se:
Sunniter, inte Wahhabiter!
http://alsunna.org/Proofs-that-Wahhabis-oppose-the-way-of-True-Salaf.html
http://alsunna.org/The-Radical-ideas-of-Wahhabis-towards-Muslims.html
http://alsunna.org/Quoting-blasphemous-beliefs-of-Wahhabis-about-Allah-God.html
http://alsunna.org/Quoting-The-Misguidance-of-Wahhabis-in-Beliefs-Aqeedah.html
http://www.alsunna.org/forum/index.php?topic=987.0

Varning från Nasir Deen al-Albani:
http://alsunna.org/Al-Alban-s-Deviations.html

Likes

Comments


Vad är wahhabiternas tro?
Citaten är på svenska och referenser till deras böcker är på arabiska så det är lättare att hitta. 

Bland wahhabiternas hädiska avvikelser om Allah (Gud): 
-   Wahhabiterna liknar Allah (Gud) till Hans skapelser och tillskriver Honom en kropp och kroppsdelar.

Se Ibn Baz bok Tanbihat sidan 19. Bokens namn på arabiska:







Likes

Comments

Albani är en stor ledare av wahhabiterna som har många avvikelser, vissa där han säger:

-Han påstår att Allah är en kropp.
-Han påstår att Allah uppehåller sig i riktningar.
-Han påstår att Allah är en kropp med organ.
-Han påstår att profeten Mohammad var en vilseledd person, sen vägledda Allah honom till islam.
-Han påstår att det är en dålig innovation (bid^ah) att använda ”masbaha” (träpärlor för dhikr - tasbeeh), d.v.s. radband.
-Han begärde att förstöra profeten Mohammads grav och jämna den med marken därför miljoner muslimer besöker profetens grav för att visa sina respektfulla hälsningar.
-Han sade också att det är kofr för palestinierna att stanna i Palestina!! Titta på Al-Liwa' dagstidning datum 7/7/93 och boken: “Fatawi Al Albaniy” sidan 18

Han har många avvikelser bland dem är citerade och med fullständiga referenser i den följande undersökningen (på arabiska):






 
För detaljer om dessa ämnen, se denna arabiska undersökning som citerar dessa uttalanden med fulla referenser och motbevisar dem:  
http://www.alsunna.org/albani.htm
 
Detta är därför Albani och wahhabiterna är ansedda som vilseledda. Deras påstående är p.g.a. av deras vilseledning från Ahlos-Sonnah. Albanis sekt, wahhabiterna, även deklarerade hädelse till anhängarna av imamerna av de fyra maghahib (As-Shafi^iy, Abo Hanifah, Malik och Ahmad bin Hanbal) som tydligt nämndes i deras så kallade bok ” Ad-Deen Al Khalis” sida 140 tryckt Beirut i Libanon. 

Wahhabiterna är vilseledda och vi måste varna nationen från dem, deras fatwa och deras böcker därför de försvarar inte vår nation.

För mer information se här: http://alsunna.org/The-Radical-ideas-of-Wahhabis-towards-Muslims.html

Likes

Comments

Lovprisning till Allah, världarnas Herre, Honom tillhör givmildheten, hedersgåvor och de fullkomliga lovorden och må Allah höja rangen för vår mästare Mohammad och beskydda hans nation mot det, han fruktade för den.

Bland de mest väsentliga sakerna i tron, som det finns stor okunskap om är, ”att Gud är Skaparen av allt.” Man ska tro på att Allah är Skaparen av allting, om det handlar om mängder, rörelser, stillestånd eller hjärtans och synens rörelser. D.v.s. där är ingen annan skapare av kroppar, rörelser och stillestånd än Allah. Allah, vare upphöjd är Den Ende som skapar, d.v.s. att frambringa sakerna från icke-existens till existens, endast Han är tillskriven med Gudomlighet.

Gudomligheten är förståndsmässigt ogiltigt för andra än Allah, det är också ogiltigt att något blir skapat av andra än Allah, vare upphöjd. Betydelsen av att skapa i detta sammanhang är att bringa till existens från icke-existens. Hela världen är en tillblivelse, d.v.s. den har varit icke-existens och därefter skapade Allah den i överrensstämmelse med Sin Vilja. Det stämmer inte som filosofer hävdar att Allah inte har skapat universumet, men att Allahs existens nödvändiggjorde universumets existens.   

De gick länge i sin hädelse och sade att Allah är evig och universumet är evigt och hävdade att Allahs eviga existens nödvändiggjorde universumets existens tillsammans med Honom i evigheten. Därvid innehåller filosofernas tro två hädiska uttalanden. Det första är deras uttalande om att universumet existerar p.g.a. Allahs existens och inte för att Allah skapade det. Det andra hädiska uttalandet är deras uttalande om att universumet i all evighet har existerat med Allah. De hävdar att på samma sätt som Allah inte har en begynnelse på Sin existens så har universumet inte heller en begynnelse på sin existens. 

För cirka 800 år sedan blev några människor förblindade av forntidens filosofers uttalande och de övergick till deras tro, häribland var Ibn Sina och Al-Farabi. Dessa två samt deras likheter, som gav filosoferna stöd i detta är vantrogna. Och på samma sätt som Aristoteles och de andra filosoferna från tiden före profetens skickades är vantrogna, döms dessa också som vantrogna trots att de tillskriver sig själv islam. Det har berättats att Ibn Sina lärde sig Koranen utantill på kort tid under slutet av sitt liv, men han ångrade sig inte från sin hädiska tro. Om han ångrat sig från denna hädiska tro skulle vi ha sagt att han har ångrat och avstått från denna hädiska tro, angående att han trodde på universum var evigt.

Handlingar, kroppar och irrande tankar är inte skapade av människan, men däremot har Allah skapat dem. Om en människa tittar medvetet på något, denna blick är också skapad av Allah, också om man sträcker ut handen efter något, denna rörelse är skapad av Allah. Om man uttalar något oavsett om det var medvetet eller omedvetet så är detta skapat av Allah, o.s.v. Allting är skapat av Allah, d.v.s. Allah frambringar det från icke existens till existens.
 

filosofernas. De hävdar att skapelsen själv skapar egna yttre såväl som inre handlingar med egen makt, som Allah tilldelat skapelsen. De säger: Allah hade makt till att skapa skapelsernas rörelser och stillestånd innan Han tilldelade dem denna makt, men efter Han gav denna makt åt skapelserna blev Allah maktlös och förmådde inte att skapa skapelsernas rörelser och stillestånd.
 

Enligt deras påstående ska följande ordspråk gälla Allah: Jag lät den och den inträda i mitt hem, men därefter kastade han ut mig därifrån.


Dessa är också vantrogna (icke muslimer) för de godkänner skapandet av de frivilliga handlingarna till själva skapelsen och inte ens kommer deras uttalande: Skapelsen skapar egna handlingar med en makt som Allah tilldelar honom att hjälp dem. 

Dessa är vilsna och innehar inte profetens följeslagares tro samt de som följde efter dem, som alla säger:
Vilket betyder: Allah är Skaparen av allting, oavsett om det är kroppar, rörelser, stillestånd eller hjärtats handlingar. Allt detta är skapat av Allah. Detta är tron från Allahs sändebuds följeslagare samt från dem som på bästa sätt följde dem, men som inte mötte profeten.

Likes

Comments

Lovprisning till Allah, världarnas Herre och må de mest fullkomna välsignelser och gåvorna vila på vår mästare Mohammad, mästaren av de första och de sista samt på de sista samt på hans rena och rättroende ättlingar, älskvärda följeslagare och de som rättmässigt följer dem till det härefter.

Imam al-Bajhaqijj berättade i sin bok Al-Aadab, som handlar om goda uppföranden att Allahs sändebud, må Allah höja hans rang sade till ^oqbah Ibn Nafi^, som frågade honom om vad frälsning var:
Vilket betyder: ”att du behåller kontakt med vem än som bryter den, ger vem än som tar ifrån dig och att du förlåter vem än som gör dig orätt

På den välsignade ^id-dagen blir de rättroende och trovärdiga känsliga mot extra goda gärningar och agerar efter detta uttalande, och vad det innebär av goda egenskaper, bra uppförande och ädel moral som profeten hade, må Allah höja hans rang, och som sannerligen var förskönad med alla de tre mäktiga egenskaper som nämndes.

Den första egenskapen är den som är nämnd i uttalandet: ”Att du upprätthåller kontakten till vem än som bryter den”, d.v.s. att släktingar har rätt till ens kontakt. Släktingar är de, både från moderns och faderns sida, såsom mostrar, fastrar och deras barn samt morbröder och farbröder och deras barn. Således får man inte bryta kontakten till släktingar, som man är ålagd att hålla kontakten med, så att de känner sig bortstötta, och detta gäller även om de bryter kontakten med en. Allah vare upphöjd, framhävde vikten av att hålla kontakten med släktingarna i Sin ädla bok. 

Han vare upphöjd sade:

Vilket betyder: ”Och de som upprätthåller kontakten med vem än Allah har befallt kontakt till” [Ar-Ra^d, Ayah 21] [13:21]

Han vare upphöjd, sade också:

Vilket betyder: ”Och frukta Allah, i vars namn Ni ber varandra och speciellt i ert vårdande av släktbanden
[an-Nisa’, Ayah 1] [4:1]

d.v.s. frukta Allah och avbryt inte kontakten med släktingar. Den fullkomliga kontakten till släktingarna är att man upprätthåller kontakten även till de släktingar som bryter kontakten. Således bör man inte säga: ”Den och den släktingen besöker inte mig och därför ska jag inte besöka denne”, då det är förbjudet att man gengäldar avbrott med avbrott. Man är däremot ålagd att gengälda avbrottet med upprätthållande av kontakten och med godhet.

Detta var vad profeten påpekade i sitt uttalande:
vilket betyder: "Den fullkomlige upprätthållaren av kontakten är inte den som gengäldar den, men den som upprätthåller kontakten med sina släktingar när de avbryter den”, berättat av Muslim.

Genom att besöka de släktingar som inte besöker dig, blir det inte en förödmjukelse eller nedvärdering, utan däremot en lydighetshandling, som Allah älskar. Al-Bokhari och Moslim berättade om Abi Ajjoub Al-Ansari, Khaled Ibn Zajd, må Allah hedra honom, att han sade:
Vilket betyder: En man sade till profeten: ”Åh Allahs sändebud, lär mig en handling som ska få in mig i Paradiset och ska hålla mig borta från helvetets eld.

Så sade profeten, må Allah upphöja hans rang:
Vilket betyder: ”Att du tillber Allah och inte tillskriver Honom en partner, utför bönen, betalar zakat och vårdar släktbanden.

Detta uttalande redogör för vikten av att vårda släktbanden och dess rang i religionen, detta hör till ädel moral. Det är ingen hemlighet att bland orsakerna till splittringen i några samhällen, är brytande av släktbanden, därför säger några: ”Om min farbror inte besöker mig, ska jag inte besöka honom.”, eller några kvinnor säger: ”Om min kusin inte besöker mig, så ska jag inte besöka henne.

Vi möter jämt folk som håller sig från det goda uppförandet, som profeten hade. De tror att ädel moral och gott uppförande är det de själv utövar genom att följa falska bybor, som förskönar det dåliga och smyckar ondskan och som ogillar de goda egenskaperna, som goda muslimer skall inneha.

Profeten, må Allah höja hans rang, sade:

Vilket betyder: ”Ingen som bryter (släktskapet) ska komma till paradiset”, berättat av Al-Bokhari. D.v.s. att denne inte ska inträda i paradiset tillsammans med de första, om denne dör utan att ångra denna synd, utan förtjänar straff innan den kommer till paradiset, om den inte blir benådad och förlåten av Allah. 


Nedvärdera dem som hädar och avbryter släktskapet. 
[Mohammad, Ayah 22-23] [47:22-23]

Likes

Comments



Allah, vare upphöjd, rosade henne på flera ställen i Koranen. Allah, vare upphöjd, sade:

Vilket betyder: ”Och (minns) Maria, ^Imrans dotter, som vaktade sin dygd.
[At-Tahrim, Ayah 12] [66:12]

Marias far, ^Imran var en mycket framstående och rättskaffens man och var en hedrad lärd bland Israels släkts lärda. Hans fru Hannah var steril och var rättskaffens och en tillbedjare. Profeten Zacharias var gift med Marias syster Isha^ (Elisabet) enligt de flesta lärda, medan några säger, att han var gift med Marias moster.

Marias mor Hannah blev en äldre kvinna och hade inte fått någon son. En dag medan hon satt under ett träd, såg hon en fågel som matade sin unge, och så fick hon lust att få en son. Hon bad Gud om att skänka henne en son, och hon gav ett löfte (nadhir) till Gud, att om Gud förärade henne med en son, så skulle hon låta honom vara tjänare i Bajtol-Maqdis Moskén, tills han nådde puberteten. 
Allah bönhörde Hannahs bön, men ^Imran dog medan Hannah var gravid med Maria. Hannah önskade sig en pojke, men hon födde en flicka. 

Allah, vare upphöjd, sade:

Vilket betyder: Och då hon hade fött henne, sade hon: Min Herre, jag har fött en flicka – och Allah visste dock bäst, vad hon hade fött – och ett pojkbarn är inte som flickebarn, och jag har kallat henne Maria. Och jag söker Ditt beskydd för henne och hennes avkomma mot den förbannade Satan.
[Al-^Imran, Ayah 36] [3:36]

Detta var av hennes djupa och fullkomliga beklagan. Det betyder att en flicka inte ägnar sig åt att tjäna moskén och uppehålla sig i den, som en pojke kan göra.

Den rättskaffens och sannfärdiga Maria har haft en uppväxt, som var präglad av dygd och renhet. Hon blev uppfostrad till rättskaffenhet, var hon utförde plikterna och strävade att utföra många frivilliga lydighetshandlingar, och hon bodde vid sidan av Bajtul-Maqdis moskén. Allah beskrev henne i Koranen som en uppriktig troende. Änglarna kom till henne och besökte henne, och en dag förde de ett gott varsel till henne om att Gud utvalt henne bland samtliga kvinnor, att hon skulle bli renad av vanära och lågsinthet samt om ett hedrat barn, som skulle ha en mycket hög status både i detta liv och i det här efter och som skulle komma att tala till folk som spädbarn, och att han skulle vara en rättskaffens man.
   
Al-Bokhari, Moslim, At-Tirmidhi, An-Nasa’i och Ahmad berättade om ^Ali Ibn Abi Talib, må Gud vara honom nådig, att han sade, att profeten, må Gud upphöja hans rang, sade:
Vilket betyder: ”Den bästa av kvinnor var Maria, ^Imrans dotter och den bästa av kvinnor i denna tidsålder är Khadijah, Khowailids dotter.

Likaså berättade Ahmad och andra om Guds sändebud, må Gud upphöja hans rang att han sade:
Vilket betyder: ”Det är nog för dig att av samtliga kvinnor, få nämnt fyra: Maria; ^Imrans dotter, Asia; Faraos fru, Khadijah; Khowailds dotter och Fatimah; Mohammads dotter.

Likes

Comments

Vid döden för den rättskaffens skapelsen kommer nådens änglar komma till honom med goda varsel. Allah skapade dem med vackra och behagliga skepnader och beskrev dem som så vackra, att deras ansikte lyser som solen. Dödens ängel  kommer likaså med goda varsel till den rättskaffens skapelsen. Han tar ut den rättskaffens skapelsens själ och det blev sagt att själen inte blir i dödens ängels hand även ett kort ögonblick. Änglarna flyger med den rättskaffens själen upp till himlarna. När de möter andra änglar doftar dessa en god doft och de frågar: Vems är denna goda själ?


Svaret blir den och den. När änglarna får order om att åter ta själen till jorden, öppnas det ett hål från hans grav till Paradiset och det kommer bli sagt: se din plats i Paradiset.
När kroppen blir buren till begravningen kommer själen vara precis över kistan. Den rättskaffens muslimen kommer att säga till dem som bär honom: ”skynda er, så jag kan komma snabbt i graven.” Allah tar bort den fruktan som alla naturligt har för graven. 

När hans kropp blir begravd, kommer själen in i kroppen, och han kommer att ha samma känsla som i livet. Så kommer två änglar som frågar ut honom;
Monkar
 De har ett skrämmande utseende – de har en svartblå färg, men Allah stärker den rättskaffens skapelsens hjärta, så att denne inte känner någon form av fruktan. 


De frågar honom vad han har trott om Mohammad, må Allah upphöja hans rang, och den rättskaffens kommer att svara utan fruktan. Så blir det sagt: ”Se din plats i Helvetet. Du har fått den bytt mot en i Paradiset”.

Så ser han båda. Den rättskaffens muslimen ser sin plats i Paradiset två gånger per dygn; på morgonen och vid skymningen.

Och när kroppen blir nedbruten, om denna hör till kroppar som nedbryts, kommer den rättskaffens själen därefter flyga upp till Paradiset och leva där i form av en fågel, men man kommer inte att uppehålla sig på samma plats som är tilldelad en i det här efter, för Allah ta^ala sade: 
vilket betyder: Jag har förberett för mina rättskaffens skapelser det som inget öga har sett, inget öra har hört och inget sinne har kunnat föreställa sig förut.

På Domedagen ska folk springa från varandra undantaget de rättskaffens. Allah ta^ala sade:
Vilket betyder: ”De älskade är den dagen varandras fiender undantaget de rättskaffens.” 
De rättskaffens kommer inte bli utsatta för några lidande på Domedagen. Efter uppståndelsen, samlingen och presentationen av gärningarna kommer de till Paradiset, där de möter evig lycka. I Paradiset är fyra (4) saker gemensamma för alla:

Liv varefter det inte är död.
Ungdom varefter det inte är ålderdom.
Hälsa varefter det inte finns sjukdom.
Fortgående och oavbruten lycka varefter det inte finns olycka. 

Må Allah hålla oss på den rätta vägen och samla oss i Paradiset med profeterna och de rättskaffens.

Likes

Comments

 Bland hjärtats synder är:

1.    Falskheten i utförandet av de goda gärningarna (rija’), d.v.s. att göra de goda gärningarna för människornas skull – för att få beröm av dem – och detta upphäver dess belöning;

Förklaring: Att vara falsk när man gör en god gärning är en enorm synd. Denna synd inträffar när man utför en god gärning och eftersträvar beröm av människorna och inte belöning från Allah. Så om en människa gör en god gärning (såsom att be, fasta, betala Zakah, lär ut islamisk kunskap, donerar pengar till välgörenhet eller liknande), för att bli prisad av människorna, så får man ingen belöning för den gärningen. Likaså, om man gör den goda gärningen sökande efter både belöning från Allah och beröm från människorna, så får man ingen belöning. I båda fallen så får man ingen belöning och man begår en enorm synd.

För att addera till detta, ens situation blir värre om man gör dessa goda gärningar för att lura människorna att tro att man är en from människa och eftersträvar deras gåvor. Därtill är det haram att ta emot dessa gåvor.

2.    Att känna sig stolt över att man lyder Allah (^ojb), och att tro att ens dyrkan är genom ens egen förmåga och att glömma bort Allahs nåd;

Förklaring: Efter att ha utfört en eller flera olika slags lydnad, så känner sig en del människor stolta. Från det så anser de sig själva ha en hög status för att de gjort dessa gärningar, medan de glömmer bort att det är Allah som är Den Som skapat och gjort det möjligt för dem att göra det de gjort.

Om man påminner sig själv när man utför de goda gärningarna att de är gåvor från Allah, så hjälper det en att vara uppriktig.

3.    Tvekan på Allah;

Förklaring: Bland hjärtats synder är att ha en tvekan på Allah. Detta är hädelse, även om denna tvekan inte höll i sig för en lång stund. Men detta inkluderar inte de dåliga tankarna som kommer till ens förstånd utan egen avsikt och utan att det påverkar ens tro medan man förkastar dem. Man måste förkasta sådana tankar utan att tillåta sig själv att tveka på Allah. Sådana oavsiktliga tankar gör inte en person till en hädare. Om man stöter bort sådana tankar så är man snarare säker för man har inte syndat, och man blir faktiskt belönad för att man stött bort dem.
Dessa tankar gör bara en person till en hädare om man tvekar som en följd av detta, på tron på Allahs Existens, att Allah är En, Allahs Kunskap, Profetens sanningsenlighet, eller andra liknande saker, likaväl som man hädar om man blankt förnekar några av dessa.

4.    Att känna sig säker från Allahs bestraffning;

5.    Förtvivlan om Allahs nåd;

Förklaring: Bland hjärtats synder är för en person att ständigt begå synder och att lita på en övertygelse i sitt hjärta att Allah inte kommer att bestraffa honom, utan att Allah snarare kommer att förlåta honom för dessa synder. Detta är en enorm synd.

Å andra sidan, så är det också en enorm synd att känna en hopplöshet om Allahs nåd. Detta är att vara övertygad att Allah definitivt inte kommer att förlåta en, på grund av de enorma synderna man begått, utan att ha ångrat dem. (Allah kommer att förlåta en del stora syndare, även fast de inte ångrat, så länge som de dog som Muslimer).

Hanafijjs förstod från att vara säker från Allahs bestraffning är för en att tro att Allah inte alls bestraffar syndarna för deras synder efter det är fastställt att de är troende, och från hopplöshet från Allahs nåd så förstod dem att Allah inte förlåter syndarnas synder. Båda dessa betydelser är sannerligen hädelse.

För en att vara säker så måste man vara emellan dessa två extrema positioner. Man måste frukta Allahs bestraffning, och på samma gång vara hoppfull om Allahs nåd. För den troende så är dessa två känslor liksom de två vingarna för fågeln. Fågeln kan inte flyga med en vinge; den behöver båda. Den troende behöver ha dessa två känslor i sitt hjärta för att vara säker.

6.    Att ha arrogans (kibr) gentemot Allahs slavar, vilket är att förkasta sanningen som sagts av någon och/eller att se ned på människorna;

Förklaring: Bland hjärtats synder är att vara arrogant. Arrogans (Kibr) är delat i två sorter, liksom nämnts i Profetens hadith som är berättad av Moslim:


1. Den första sorten är att förkasta sanningen. Detta inträffar när man vet att en annan person säger sanningen, men trots det så förkastar man sanning från honom därför att den andra personen är fattig, har mindre makt, är av motsatt kön, eller liknande.
2. Den andra sorten är för personen att se högt på sig själv och att se ned på andra, därför att Allah gav en mycket pengar, makt, eller andra saker.
Arrogans (Kibr) är en enorm synd. På Domedagen så kommer de arroganta människorna att ha deras mänskliga skepnad gjord så liten som en liten myra. Andra människor kommer att trampa på dem utan att de dör. Deras straff på den dagen kommer att passa för deras synd.

7.    Att ha fiendskap i sitt hjärta mot en muslim, om man agerar i enlighet med det, och inte hatade det;

Förklaring: Bland hjärtats synder är att ha fiendskap mot en muslim (hiqd). Denna fiendskap är att ta en muslim som en fiende utan en religiös orsak. Om man som ett resultat av detta skadar sin muslimska broder/syster eller håller fast vid att göra det, så är man syndig. Å andra sidan, om man förkastar en sådan känsla och inte försöker att skada andra muslimer på grund av det, även med sin tunga, så är man inte syndig.

8.    Avundsjuka, d.v.s. att hata och känna sig bitter över en gåva till en muslim, och agera i enlighet med denna känsla;

Förklaring: Avundsjuka (hasad) är bland hjärtats synder. Det betyder för en att känna sig upprörd över att en annan muslim har en speciell gåva, såsom pengar, till den grad att man försöker göra så att denna muslim förlorar denna gåva. Man kan känna detta över religiösa gåvor likaväl som världsliga gåvor. Om man gör detta så begår man synden av avundsjuka.

Om man bara önskar att man hade något liknande till vad den andra muslimen har utan att försöka göra något så att den andra muslimen förlorar sin gåva, d.v.s. vare sig genom uttalande eller handling, så är man inte syndig.

Om en tanke av avundsjuka kom tills ens persons förstånd utan att man var fast vid att gå vidare med det, utan snarare istället avhöll sig från att agera i enlighet med denna känsla, så är man inte syndig för det.

Givetvis om en person har en fast intention att begå en synd, så är denna intention syndig i sig själv. Om man inte når den punkten att man har en fast beslutsamhet att begå en synd (^azm), så är man inte syndig för det. Men i fallet då en person tvekar om att begå hädelse eller inte, så blir dock den personen omedelbart en hädare.

9.    Att påminna en person om en välgörenhet som gavs till den med syftet av att krossa dennes hjärta, såsom att säga till den som mottagit välgörenheten: ”Gav jag inte dig det-och-det på den-och-den dagen?” Detta upphäver belöningen;

Förklaring: Al-Manno bis-sadaqah är bland hjärtats synder. Den består av att man påminner en annan person om en välgörenhet som man gjorde för honom, med avsikten av att krossa den andres hjärta. Ett exempel vore att framför andra människor tilltala en person genom att säga: ” Kommer du ihåg när du var i stort behov av pengar och jag gav dig vad du behövde,” med intentionen att krossa hans hjärta och förödmjuka honom. En sådan handling räknas som en synd och detta upphäver belöningen från den tidigare nämnda välgörenheten.

Å andra sidan, om man påminner en annan person om en god gärning som man gjort mot honom, inte för att krossa hans hjärta, utan för någon annan tillåten intention, så är man inte syndig. Ett exempel på det vore om pratar med sin broder eller vän och säger: ”Du har aldrig hjälpt mig när jag varit i behov av hjälp.” Som ett svar på detta så säger den andra personen, ”Kommer du inte ihåg när jag gav dig det och det” bara för att påminna den andra och inte för att krossa ens hjärta. I detta fall så är brodern/vännen inte syndig för ett sådant uttalande.

Allah sade (al-Baqarah 264) :


Denna vers betyder: Upphäv inte era välgörande handlingar, genom att falla in i ’al-mann’, d.v.s. genom att påminna personen som du hjälpt med vad du gjort, med intentionen att krossa dennes hjärta. [2:264]

10.    Att fortsätta med att synda;

Förklaring: Bland hjärtats synder är för en att vara fast besluten att synda på ett sätt så att man fortsätter att synda tills antalet synder blir flera än antalet belöningar man fått. Vid tidpunkten då en persons antal synder överskrider den personens antal belöningar, så faller den personen in i synden ”att fortsätta med att synda”, vilken är en enorm synd.

11.    Att tro att Allah inte skall bevilja förlåtelse till en själv;

Förklaring: Bland hjärtats synder är för en person att tro att Allah definitivt inte kommer att förlåta en därför att man begått en eller flera enorma synder som man inte ångrat. Detta fall har blivit förklarat tidigare. På arabiska kallas denna synd so’odh-dhanni-billah.

12.    Att tänka illa om muslimer;

Förklaring: Bland hjärtats synder är för en att tänka illa om en eller flera andra muslimer, utan att förlita sig på något tillåtet bevis. Ett exempel vore om exempelvis pengar blivit stulna från någon och utan att förlita sig på ett giltigt bevis, så tror den bestulna personen i sitt hjärta att den som tog pengarna är en specifik muslim.

Å andra sidan, om man förlitar sig på ett giltigt bevis så är man inte syndig. Ett exempel är om man känner till att en person är en tjuv och denna personen var på den platsen där stölden hände. I det fallet om någon skulle tro att det mest troligt var tjuven som stal pengarna, så är man inte syndig.

Många människor begår denna synd att tänka illa om andra muslimer när de hatar dem. De finner det lätt att attribuera dåliga egenskaper till dem. Om de ser att den personen som de tycker illa om gör något som kan det bli tolkat på två sätt, ett bra och ett dåligt, så tolkar de genast det på det dåliga sättet.

13.    Att förneka al-Qadar (Ödet);

Förklaring: Bland hjärtats synder är att förneka al-Qadar. Detta är hädelse. Öde, som är ett av Allahs attribut, betyder att ta hand om saker i enlighet med Allahs Eviga Kunskap och Vilja. Om någon förnekar al-Qadar, till exempel om någon tror att en eller flera saker händer utan Allahs Öde, så hädar den personen. Profeten, sallallaho ^alajhi wa sallam, hans Följeslagare, deras följeslagare, de fyra Imamerna och andra har tydligt nämnt denna dom.

14.    Att känna sig lycklig över en synd som är gjord av en själv eller andra;

Förklaring: Som det blivit förklarat tidigare så är det en synd att känna sig glad över händelsen av en synd, vare sig denna synd händer nu eller hände förut, och vare sig den begåtts av en själv eller andra, i ens närvaro eller frånvaro.

15.    Att förråda någon, även en hädare, såsom att döda någon efter det att man har lovat den säkerhet;

Förklaring: Profeten, sallallaho ^alajhi wa sallam, har sagt att det är förbjudet att förråda. Därmed är det förbjudet att förråda en annan person, även om den personen är en hädare. Detta är så även om en hädare kämpar emot muslimerna, och en muslim säger till honom ”Kom till oss, kom till vårt land, och spendera lite tid, där är du säker.” Om denna hädare kommer till den muslimska sidan p.g.a. den garantin han fått, och sedan så dödar den muslimen (eller någon annan muslim som känner till denna säkerhets garanti) honom, så har den muslimen förrått någon, och därmed begått en synd.

Att förråda någon inkluderar fallet när man lurar någon i finansiella affärer, liksom att köpa, sälja eller hyra ut, även om den personen som blir förrådd är en hädare. Detta är förbjudet.

16.    Att skenbart skada en muslim;

Förklaring: Att skenbart skada en muslim (makr och khadi^ah) är bland hjärtats synder. Detta är att skada en muslim på ett dolt sätt. At-Tabaraniyy berättade att Profeten, sallallaho ^alajhi wa sallam, sagt:



Detta betyder: Den som skenbart skadar en muslim har begått en handling för vilken han förtjänar tortyr i Helvetet.

17.    Att hata Följeslagarna, Profetens Al och de rättfärdiga muslimerna;

Förklaring: Bland hjärtats synder är att hata Profetens Följeslagare. Om man hatar de alla, så hädar man. Följeslagarna inkluderar de som begick hädelse efter han dog, och sedan så återgick de till Islam. Ingen av dem skulle ljuga när de framförde från Profeten, vare sig någon av dem spenderat lång tid med Profeten, sallallaho ^alajhi wa sallam, eller inte.

Bland hjärtats synder är också att hata Profetens fruar, hans släkt (d.v.s. Profetens Al) eller de rättfärdiga muslimerna. Allt detta har förklarats tidigare. 

Att hata Abo Bakr, ^Omar, ^Othman, ^Alijj, eller någon av Följeslagarna bland de första grupperna av Mohajiron och Ansar är en enorm synd. Om en person hatar till och med en av de Tio som Profeten gav den goda nyheten till om Paradiset, så är man en enorm syndare.

18.    Att avstå från att betala en del av det som Allah gjort obligatoriskt (bokhl);

19.    Att avstå från att betala mycket av, eller allt av det som Allah gjort obligatoriskt (shohh);

20.    Att ha ett starkt begär av att vara rik på ett fult, syndfullt sätt (hirs);

Förklaring: Att vara mycket fäst vid pengar leder till att en del begår dessa tre synder.

Den första av dessa tre synder är bokhl. I detta sammanhang så betyder det att vara snål i att betala det som Allah gjort obligatoriskt för en. Exempel på dessa plikter är att försörja sin hustru och de små barnen, betala Zakah och liknande.

Om denna dåliga attityd blir starkare, så kallas det shohh. Om det bara är ens barn som en person inte försörjer, så är han attribuerad med bokhl. Men om han avstår från att försörja barnen och sin hustru, och från att betala Zakah, så är han attribuerad med shohh.

Om en person har ett starkt begär att samla pengar, och på grund av det även genom sådant som är haram, så kallas ett sådant dåligt attribut för hirs.

Som du kan se så är grunden till dessa tre synder att hjärtat är starkt fäst vid att samla pengar, på ett sätt som inte är accepterat av Allah. Detta är en av orsakerna varför de fromma människorna tränar sig själv till att inte vara fäst vid världsliga ting. Genom att göra det så blir de starkare mot att ta haram pengar.

När det gäller personen som samlar pengar från sådant som är halal för att spendera dem på olika belönande sätt som är halal, såsom att spendera dem i att fullfölja plikten att försörja sin familj, för att hjälpa någon släkting som är i behov av hjälp, eller för att tillfredsställa sina behov på ett sätt så att man inte faller i synd, så är denna person belönad av Allah. Dessa pengar som man samlar är berömliga pengar. Dessa är pengarna som Profeten, sallallaho ^alajhi wa sallam, berömt. Ahmad berättade från Profeten, sallallaho ^alajhi wa sallam, att han sade:


Detta betyder: Hur prisade är de goda pengarna för den goda människan (d.v.s. den fromma människan). Denna hadith syftar på de lagliga pengarna som en person spenderar på det som han har nytta av i Livet efter Detta.

21.    Att överträda glorifieringsreglerna beträffande det som Allah gjort glorifierade (istihanah);

22.    Att nedvärdera det som Allah framställt som väldigt i status och i betydelse, såsom lydnad, olydnad, Koranen, Islamisk Kunskap, Paradiset och Helvetets eld.

Förklaring: Bland hjärtats synder är för en att bryta glorifieringreglerna beträffande det som Allah förhärligat (prisat, glorifierat), eller att nedvärdera det som är ansett som väldigt i religionen.

Ett exempel på det vore för en person att bära Koranen utan att vara i ett rent tillstånd. Detta är en synd som resulterar från en brist på korrekt glorifiering i hjärtat. Detta betyder inte att man inte alls glorifierar Koranen i sitt hjärta, därför om man inte gör det så är det hädelse. Det betyder att man är bristfällig gällande denna sak.

Ett exempel på nedvärdering som är hädisk är vad en del falska Sofis säger om Paradiset. De säger att Paradiset är liksom en leksak för de små barnen. Vad de menar med det är att de uppnått (enligt deras påstående) en hög nivå, så hög att deras hjärtan är fyllda med kärlek för Allah att Paradiset inte betyder något för dem. De påstår att bara barnsliga människor har ett intresse att glorifiera Paradiset. Detta är ett hädiskt uttalande. Detta nedvärderar Paradiset och motsäger Koranen. Allah prisade de rättfärdiga människorna i Koranen genom att säga:


Denna vers 90 i Soratol-Anbija’ ger betydelsen: De bönfaller Oss (Allah) medan de är hoppfull om att få Vår belöning och fruktar Vårt straff. [21:90] Uttalandet av dessa falska Sofis motsäger denna vers. Det är därför som deras uttalande är hädiskt.

Likaså så hädar den som anser att tortyren i Helvetet är lätt, därför att då motsäger de flera verser från Koranen. Vers 7 i al-Baqarah är:

Detta betyder: De kommer att få en svår tortyr i Helvetet. [2:7]

Likes

Comments