Dessa 6, nästan sju veckor, har varit otroligt roliga och lärorika. Jag känner nu att jag har lärt mig basen i hur man rider in en häst, vilket var en viktig del av projektet för min del. Huvudmålet var att rida in Máney, eller åtminstone se till att hon var väl förberedd inför nästa steg i inridningen ifall att det inte hade räckt med 6 veckor. På slutet av projektet kunde jag rida Máney med lite hjälp av en ledarhäst för att hjälpa till med drivningen samt för att agera stöd. Vi red framför allt skritt och trav men även lite galopp ibland, jag kunde utan större hjälp styra, starta, stanna och ändra gångart från ryggen. Det som jag huvudsakligen behövde hjälp med var att hålla henne framåt i traven samt att hon ibland gärna föll innanför spåret istället för att följa det. Men sista passet hade jag mycket större kontroll över det än vad jag haft tidigare eftersom att jag kom ihåg att använda mig mer av min vikt för att styra. Jag kände att hon nu efter sin viloperiod är redo för att bli riden utan ledarhäst. Man skulle säkert kunnat gjort det redan men eftersom att jag är lite oerfaren och vill hellre vara för noga så gjorde jag det aldrig för säkerhetens skull.

Máney har varit väldigt enkel att jobba med eftersom att hon lätt köper saker samt att när hon blir lite osäker så sker det inte så mycket. De vill säga att hon är väldigt lugn och mer introvert och står hellre still vid förvirring än att agera utåt genom att t.ex. springa ifrån. Det kan bli ett problem att ha en introvert häst eftersom att om de stänger av helt går det nästan inte att få kontakt med dem, men Máney var ändå ganska känslig samt att hon som sagt lätt köpte saker och ting, så i det här fallet var det inget större hinder. Detta har speglas i att drivet och bjudningen fram har varit bristfällig. Men genom att vara extra tydlig så har det gått bra i alla fall. Om jag hade haft en mer extrovert häst hade jag antagligen varit mycket mer försiktig och tagit det lite mer lugn än vad jag har gjort med Máney. Anledningen till det är att Máneys reaktion är ganska lätt att hantera och inte så farlig. Men om jag haft en häst som springer iväg och/eller sparkar m.m. så blir risken för skador och konflikter större, och på grund av det och antagligen min osäkerhet hade jag gjort allt lugnare och försiktigare. Man kan såklart inte generalisera någonting eftersom att alla individer är olika. Det är därför det gäller att verkligen läsa och analysera hästen för att justera ens hjälper och träning för att de ska bli så bra som möjligt.

Problemet jag fick, som smög sig på i slutet av vecka 3 och början av vecka 4, hade kunnat förhindrats. Det problem jag pratar om är att hon inte ville gå in till stallet eftersom att hon inte ville vara där inne. Eftersom att hon inte var motvillig när vi gick från stallet till ridhuset, utan endast när vi gick till stallet, så tog jag slutsatsen att det inte var arbetet hon var negativ till. För att förhindra det för att hända skulle jag sett till hon inte skulle behövt stå inne i stallet och vänta lika mycket som hon gjort. När jag arbetade med en annan av de som hade unghästar så tog vi in dem för att arbeta med den ena medan den andra fick stå inne i stallet själv. Máney gillade bevisligen inte det. Jag skulle istället sett till att göra iordning henne, jobba och sedan gå ut med henne direkt när vi var klar. Jag ändrade på mitt beteende när jag märkte detta så det blev bra i slutändan, men det var onödigt att det blev så i första början. Jag fick lära mig någonting av det åtminstone.

Kroppsform/allmäntillstånd

Innan träningen sattes igång var Máney muskelfattig och i helt ok hull, läs första inlägget på bloggen för mer ingående info. Nu efter 6 veckors träning och ändrad foderstat så ser man skillnad på hästen. Nu har hon en päls som har mer glans i sig och inte är lika tuffsig. Hennes hållning har förbättras när man kollar på henne ser hon nu mer rest och stolt ut. Hon är inte lika muskelfattig längre vilket tyder på att hon tar upp näringen mycket bättra samt att träningen har fungerat. Om hon jämför bilderna på henne från innan träningen samt i slutet, så kan man se det jag sagt, hennes rygg är inte lika urholkas nu som förr samt att hennes bog ser inte lika trång ut.

Hon har nu inte haft diaré på ett bra tag, näringen får verkligen gå igenom hela systemet i god tid nu. Med tanke på det fina resultatet, kroppsligt, så kan jag dra slutsatsen att denna foderstat som hon gått på har fungerat.

Bild 1: Helkroppsbild från början

Bild2 och 3: Helkroppsbild från slutet

Bild 4: Bild på bog från början

Bild 5: Bild på bog från slutet (lite dålig vinkel eftersom att jag glömde att ta en ordentlig)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments