Header

Det sker många debatter om varför barn och ungdomar inte vill gå i skolan, de vuxna skyller på lärarna, lärarna skyller på eleverna och eleverna skyller på föräldrarna.

Men vems fel är det egentligen?

Statisk ifrån skolor omkring i Sverige visar att elever har högre ogiltig frånvaro än vad det hade för ca 10 år sedan. Många politiker anser att detta är ett samhällsproblem, även föräldrar och lärare är eniga om att detta är ett stort problem. ”De vuxna” som vi elever kallar det, förstår inte hur det har kunnat bli såhär, de menar att vår generation är lat och lever med en silversked. Vi elever anser att anledningen till att frånvaron har ökat är solklar, det är stressen och pressen, de två ”essen”.

Vi elever kan inte hjälpa att vi har oändliga mängder läxor och uppgifter att göra, även de mest ambitiösa i skolan tycker det är alldeles för mycket, de ligger inte efter med uppgifter som många av de som samhället anser vara ”lata” gör. Oavsett vilken kategori av ”pluggis” man tillhör så är alla eniga om att det är för mycket, alltså är det inte föräldrarnas uppfostran till vilka vi har blivit som påverkar vår skolgång. Min åsikt är att det är lärarnas och samhällets fel. Lärare har en tendens att fokusera på småsaker och endast det vi gör fel istället för att berömma oss när vi gör något bra, det är då inte så konstigt att man tappar motivationen efter ett tag. Regeringen ändrar betygssystemet lite för ofta, vilket skapar en frustration hos många elever som lärare. Samhället har ett större krav nu på vad vi ska kunna, än vad det hade för ca 10-15 år sedan, prestationsångest är en stor ohälsosam faktor hos många elever idag. Med dessa faktorer menar jag att det inte är konstigt att elever inte orkar med skolans krav, man känner helt enkelt att man inte räcker till hur mycket man än presterar.

”Om ni får mer läxor så blir det mer disciplin” var det en lärare som sa, och hon kanske har rätt. Om elever har läxor att göra så är de inte ute i samhället och de riskerar då inte att hamna i trubbel eller skada andra. Att vandalism uppkommer är oftast uppfostrans ”fel”, och därför kan det vara bra med läxor och uppgifter för att hålla barn och ungdomar i skolan då de får en anledning. Har man inga betyg, får man inget jobb, får man inget jobb så tjänar man inga pengar, tjänar man inga pengar så blir man fattig och det är svårare att överleva. Där är ett konkret exempel på varför uppgifterna och pressen i skolan kan leda till något bra.

Behöver det verkligen vara så komplicerat då? Barn kan inte hjälpa att det hamnat i en stökig familj, ska de tvingas arbeta hårdare i skolan utöver de problem de har hemma? Ska de med höga krav på sig själva behöva gå in i väggen för att få ett A, bara för att betygssystemet idag är fruktansvärt svårt att leva upp till?
Fakta och statistik ifrån Finland visar att barn som har korta skoldagar och knapp några läxor, har bland de genomsnittligt högsta betygen i världen. Detta för att eleverna har mer fritid att slappna av och göra det de känner att de vill göra. På detta vis skapas sociala kontakter och samspel i samhället vilket är en förebyggande faktor mot b.la. vandalism.
Vad är det som säger att Sverige inte kan ha ett likadant skolsystem? Jag kan tänka mig att det inte bara är betygen som blir bättre, utan även den psykiska ohälsan kommer minska då stress och prestationsångest m.m. minskar i takt med att uppgifterna i skolan minskar.

Sammanfattningsvis vill jag säga att min slutsats är att om samhällets krav på ungdomar lättar, samt att prestationskraven i skolan minskar, så kommer vi få högre närvarostatistik och därmed få ett mer välmående och framgångsrikt land.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments