Alltså D är så gnällig ibland och det är mest när jag är i rummet. Jag tror inte hans vardag är tillräckligt stimulerande. Men med tusen olika saker i huvudet, min vilja min mans vilja och min sons vilja och gnäll är det svårt att prioritera!

Jag har för tillfälligt ansvar för allt, precis allt! Min mans skolgång, att hitta jobb, att söka csn, att hålla hand så han klarar av att ta körkort. Sen påt så ska jag ju se till att hemmet är städat, kläderna är tvättade, disken är klart, maten är på bordet. GUD NU ropar han på mig att jag ska gå till vardagsrummet och ta emot mer gnäll och otacksammhet. JAG orkar inte mer. Jag har ansvar för en bebis och en JÄTTEbebis! Jag har verkligen inte tänkt på mig själv sen jag blev gravid. Jag har inte gjort något jag tycker är kul! Jag arbetar med något som jag trodde var min dröm men nääää lets face it it is NOT. Iallafall inte så som jag känner just nu.

Att bli mamma är inte alls som jag trodde, du är igång HELA TIDEN. Det finns ingen vilostund. När D sover, ja då ska annat fixas och donas. Laga mat, handla mat, göra mat...diska plocka undan söka jobb söka förskola söka csn... ringa dit och hit...skjutsa hit och dit, pustar ut igen.... tar en paus! 

Likes

Comments