View tracker

Hej förlåt för dålig uppdatering! Men de har varit så sjukt mkt nu på sista tiden! renoverar vårat sovrum Hugo och jag har varit dåliga + att jag har börja jobba tors-fre och även helger :)

jag har börja jobba på hemtjänsten i söderfors. de är såååå kul och personalen är så himla gulliga så jag storm trivs!!

I toradas var det första dagen på jobbet, mycket nya intryck och saker man ska lära sig men super kul! Allt gick super bra. På kvällen kom mamma och syster hem till oss. Fredagen på jobbet fick jätte fort och sedan när jag kom hem var det bara börja packa eftersom min mamma och syster ska sitta barnvakt i helgen för att jag och J ska bo på hotell över helgen bara han och jag i Leksand.

vi åkte runt 17-17.30 tiden och var framme 19.20 ungefär. Vi checkade in och kom in på hotellrummet och bara myste och kolla på tv.

nu idag så blir de bara en "att vara dag". Man tar dagen som den kommer helt enkelt! så skönt att bara få koppla av men självklart så saknar jag min lilla bebis <3 men jag vet att han har de suuuuuper bra :) <3

hörs sen! 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Förlåt att jag inte uppdaterat, Men jag har inte mått så jättebra psykiskt den senaste veckan. men men nu är jag på bättringsvägen. så jag ska ta denne helgen som en paus helgen och ev åka till sthlm. sen nästa vecka tar jag nya tag :)

Likes

Comments

View tracker

Halloj, förlåt för att jag inte uppdatera men har haft sådan huvudvärk på kvällarna i 5 dagar i rad. Det som hänt är iaf onsdag träffade jag underbara Alexandra mitt på dagen. Vi fikade och prata om allt (lekte med Hugo). torsdag så va jag in med bilen på verkstan fick sällskap av Andreas och självklart huggis.

Idag fredag har de inte hänt så mkt varit och handla lite sen nu på kvällen kom min mamma och syster upp så himla mysigt har saknat dom massor.

Nej nu blir den fortsättning på hockeyn och mys med familjen.

Ha de bra :)

Likes

Comments

Fortsättningen på graviditet/förlossning varning för detaljrik text på vissa saker:

Jag fick iaf en hinnsvepning, det var väldigt obehagligt och gjorde ont. Klär på mig och sedan går ut ifrån rummet. Jag var så arg på läkarna så jag var bara så kort i orden som jag kunde mot läkaren. Efter detta besökt åkte vi och åt lunch jag och J. Vi pratade igenom vad som hade sagts osv. Det behövdes med tanke på hur mitt humör var. Efter att vi ätit åkte vi hem och bara tog det lugnt.

Dagen efter det var den 28/5 klockan 5 på morgonen vaknar jag av att jag har värk, de va som mensvärk. Men inget jag riktigt tänkte på kl 5. Värken gick över efter ett tag och jag somnade om. J åkte till jobbet runt 6-7 tiden, så var hemma ensam utan vetskapen om vad som skulle hända. Han hade fått jobba i Stockholm för tillfället på dag tid just för att om något hände så skulle han kunna slita sig ifrån jobbet fort och antingen möta mig på akademiska eller komma hem fortare då han annars jobba i dalarna på natten. Men men iaf ringer till min mamma och hör med henne om något är på gång eller så. Det trodde hon och frågade om jag hon skulle komma upp till mig. Det var de jag önskade att hon skulle redan när jag va typ i vecka 14-15. Hon bad mig ringa J och säga att han skulle röra sig hemåt och det gjorde han.


Mamma hann före J hem till oss eftersom hon åkte direkt. Värkarna vart mer och mer smärtsamma och tätare men de var absolut inte regelbundna. Jag ringde in till Förlossningen och berätta att de var på gång och att allt har starta antagligen för hinnsvepningen. J kom hem mot eftermiddagen vilket jag tyckte var väldigt skönt och tryggt. Värkarna blev allt värre och värre. På natten mellan den 28 till den 29 var så jobbig. INGENTING hjälpte hade så himla ont. Jag vandrade fram och tillbaka i ca 2-3 timmar. Alla andra sov, snäll som jag är vill jag ju inte väcka någon! Men efter dom 2-3 timmarna gick de inte ensam. Väckte mamma och sa att jag verkligen inte klarar av detta. Klockan blev ca 7 på morgonen och jag ringer till förlossningen och får prata med en kvinna som säger att jag ska ta alvedon och vila eller duscha. Men de har jag redan gjort och de hjälper inte. Men hon var väldigt bestämd med att NEJ vi skulle inte komma in för vi skulle säkert bli hemskickade och de va ju onödigt när vi bor en bit bort. Hon säger de sista innan vi lägger på, med en finsk brytning "Kämpa vidare". Det där "kämpa vidare" satt inristat i mitt huvud. Klockan vart 10 och mamma fick nog med att se mig ha så ont. Jag hade en värk på 10 min och de gjorde så ont att jag hoppade i sängen och kallsvettades. Så hon ringde och hon fik prata med en tjej som tyckte att jag hade kämpa på bra och sa att jag skulle komma in på kontroll iaf.


Vi åkte in, mina värkar var fortfarande 1 på 10 min. Dom undersökte mig och kom fram till att jag var öppen ca 5-6 cm och att mina värkar var väldigt intensiva, så min värk var 10 minut var som ungefär 3 på 10 minuter. Detta var inte jag beredd på, på ca 20 min så var jag inskriven och hade fått ett eget rum och kläder.


Mina läkare jag hade runt mig var helt underbara! Jag började med att enbart ha syrgas det var min bästa vän. Dom undersökte mig i gång i timmen och när jag var öppen 7-8 cm så bad jag om Epidural och det skulle dom säga till läkaren. Efter ett tag så började jag må illa och skrek rakt ut att snart spyr jag. J som är så känslig för spyor och nålar. Jag började hulka och J stod bakom mig och fick lov att avbryta att ta hand om mig och gå ut ett tag medans jag spydde och fick Epidural. När jag väl den bedövningen hade börja hjälpa så passade vi på att äta. så J åkte till MAX och köpte hamburgare åt oss alla. Jag hade ju mamma kvar hos mig. Ungefär en halvtimme, timme efter jag ätit så fick jag dropp med värkförstärkande då mina värkar avtog lite av Epiduralen. Det tog inte lång tid innan värkarna satte igång och nu var dom starkare än någonsin. Det var tydligen krystvärkar men jag fick inte krysta!! Efter ett tag ca halvtimme så fick jag lov att lägga mig ner på sängen i gynposition. Nu var det dags att krysta sa dom. Mamma på ena sidan och J på andra sidan. Jag tog i. jag sa både de ena och de andra till alla där inne. Jag kämpade på ett bra tag men inget hände. Helt plötsligt så kom det in fler läkare. Dom var nu 5 läkare runt mig. En hängde på magen, en på vardera ben, en som stod och skulle ta emot bebisen och en som stod med en handduk bakom som jag skulle dra i för att krysta rätt. Efter ett tag säger hon som förlöste mig att hon måste sätta bedövning för att hon måste klippa. Det kändes inte alls kan jag säga. Men efter mycket kämpande så kom bebisen äntligen. Det blev en lite pojke. Alla vi grät och var så lyckliga. Där låg han på min magen våran alldeles egna lilla bebis, VÅRAN son. Han vägde 4360g och 54 cm lång.



Nu har ni fått veta nästan allt. Ska fortsätta berätta mer i morgon vad som skedde efter osv. Men nu ska jag krypa ner i sängen och sova! God natt!

Likes

Comments

​Hej igen nu ska jag försöka med att skriva lite till.

Vi fick iaf bekräftat att bebisen skulle vara beräknad till den 23 maj. Bara några dagar efter min födelsedag. nu började alla små koller hos BM. Dom kollar allt möjligt men bla lyssnar på hjärtat på bebisen och mäter såkallad SF mått med enkla ord man mäter rakt över magen uppifrån och ner. Allt var okej, jag låg på en bra kurva och allt. MEN vecka 33 så hade mitt SF mått skjutit i höjden jag låg på ca 38cm i vecka 33 och det ska man inte göra. för att göra de lätt ska man ligga runt 33cm i vecka 33.  Alla tankar som jag hade i början kom tillbaka, var de något fel? Är det någon missbildning? osv. Efter mycket om och men så fick jag en tid för tillväxtultraljud på akademiska. 


Får en tid på akademiska får göra ett ultraljud och läkaren där sa att allt såg bra ut. Bebisen är normal stor, allt är bra. Det kan vara att bebisen ligger lite konstigt. Åker hem med en lugn anda. En vecka går och fick ett nytt brev hem med en kallelse om en ny tid för ett till tillväxtultraljud och jag åker dit när jag väl är i väntrummet så ringer dom till mig och ska berätta att jag inte behöver komma då jag var där för en vecka sen. Men när jag berättar att jag redan är där i väntrummet fick jag komma in ändå. Det var tur i oturen kan man säga bebisen hade gått upp ca 1,5 kg på EN vecka heeelt omärkligt. Jag fick göra nya undersökningar med massa diabeteskollar osv. Men inget visade något konstigt. Så jag fick bara gilla läget att det skulle bli en stor bebis. 


Efter den händelsen började mitt psyke falla. Jag ringde BM och hon sedan till akademiska och prata med dom. Då kom igångsättning på tal, så fick en tid till bedömningsenheten för ett samtal. Kommer dit och dom nekar mig totalt till det. Då förklarar jag att jag mår jätte dåligt psykiskt och klarar inte av detta. Jag är super rädd. Men dom hade redan besluta sig för ett NEJ. Jag blev erbjuden en hinnsvepning. 


Det får tyvärr bli en del 3 sedan och då lovar jag att slutet kommer! Måste ta Hugo nu för han ska sova!

Ha det så bra!

Likes

Comments

Tänkte berätta om min graviditet:

Det började när vi var på en mini semester upp i Funäsdalen där J,s föräldrar har en stuga. Vi åkte upp dit med några kompisar för att fira J,s födelsedag med exakt det han ville och de var att fiska i fjällen. Vi var ute tidig morgon till sen kväll. Dag 2 så började mitt humör svänga väldigt mycket och jag vägrade äta. dagen där på så stannade jag hemma för att jag inte mådde bra. Fick höra stup i kvarten att "Du är på smällen" , "är du gravid eller?" osv och detta falla visste jag INTE vad som väntade. när vi kom hem ifrån semestern så gjorde jag ett test och de visade negativt. Våra vänner och J fick en knäpp på näsan. Men som säkerhet så LOVADE jag att göra ett test till om ca 1 vecka. Sagt och gjort! Då fick jag en knäpp på näsan för det visade POSITIVT!! Det var väldigt blandade känslor, visste varken ut eller in! Berättade för J och han blev så klar väldigt glad men rädd och hade även han väldigt blandade känslor. Men vi bestämde oss tillsammans att vi skulle behålla!


Ringde till BM (barnmorskemottagningen) och berätta, bokade tid fr inskrivning mm. Kommer dit när jag var i ca V7 och då räknade vi ut att jag var beräknad den 27 april. Efter det mötet så flöt allt på fick en tid för rutinultraljud.


Dags för rutinultraljudet, J tog ledigt den dagen. Detta va så spännande och stort för oss båda. När vi väl var där så kollar dom allt och säger att det ser bra ut det dom ser och att jag var mycket kortare än vad vi/dom trodde. Jag blev förflyttad från den 27 april till den 23 maj. en HEEEL månad! Inget gick nu ihop, jag fick massa frågor i huvudet. Var jag ens gravid när jag skrev in mig? Var något på tok? osv. Men dom sa att allt såg normalt ut och gav mig en ny tid att komma tillbaka. Efter ca 3 veckor efter det ultraljudet så var vi åter på plats och vi hade bestämt att vi INTE skulle kolla kön för det skulle bli en överraskning till den stora dagen. Men även denna gång såg allt bra ut och dom fick fortfarande fram den 23 maj.


Nej nu måste jag ta lilla Hugo och förbereda in för maten till i kväll! Så fortsättning får ni läsa sedan ;)


Ha det bra så länge!


Likes

Comments

Hej nu testar även jag på att blogga! vi får se om jag gillar de eller om den bara förfaller som det har gjort förut. Men nu har jag ju min son att skriva om och hans utveckling och vardag. Hoppas, hoppas de blir bra och kul!Det jag tänkte böja med att prata om är faktiskt min graviditet. Men det får bli i ett lite senare inlägg hehe.


Ha de bra :)

Likes

Comments