​Blev visst inget inlägg igår! Hann inte riktigt med, dagen bara försvann.
Blev en del dop planering, vi tog en lång promenad och passade på att handla på vägen hem, lagade mat och städade hela huset. Sen blev klockan mycket o dags för läggdags, E hade inte sovit så mycket under dagen så runt 22 var hon väldigt trött så vi gick o la oss lite tidigare än vi brukar. Hon sov sen till kl 7, åt och ville inte sova mer efter det, låg i sitt babynest o skratta o prata för fullt 😊somnade sedan om vid 8 och sov till nästan 12, så dagen "började" sent även om jag gick upp lite tidigare. 

Idag hämtade vi ut ett paket från kappahl som innehåll 2 pyjamaser, 1 jumpsuit och ett par byxor. Har även hunnit tvätta en hel del, för till helgen ska vi iväg och blir borta till efter påsk! 🐤Så idag och imorgon ska vi packa o göra i ordning här hemma så de ser fint ut när vi kommer hem 😊


Nu ska jag försöka få E att somna så jag kan börja med maten!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Det svåraste under graviditeten var att köpa kläder. Vi visste att det var en flicka i magen. Men att veta hur mycket man ska köpa, vilka storlekar, kommer strl 50 va för litet?

Vi köpte en hel del kläder kan jag säga. Nästan allt i strl 56. Eftersom alla sa att bebisar växer sjukt snabbt, och de flesta bebisar brukar inte kunna ha strl 50 i början... Så tror jag köpte 2 bodysar från H&M i strl 50, sen lite längre fram fick vi lite byxor i strl 50. Kanske 2 par?
Men som sagt, allt i strl 56 och uppåt blev det.
När vi sedan fick veta att de var en liiiten tjej i magen så köpte jag ändå inget i mindre strl för tänk om dom räknat fel på alla TUL vi gjorde? Nåja, tänkte att mindre storlekar får vi köpa då.

När hon kom ut så var hon som sagt liten. Så strl 44 hängde och var alldelles för stort! Svärföräldrarna skickades ut på en liten shoppingtur åt oss.
Sen nån månad efter förlossningen shoppade jag en del kläder i strl 50 då vi inte hade så mycket kläder i den strl.
Vi hade strl 44 i kanske 1 ½ månad, sen började vi lite smått med strl 50, främst bodysar från H&M som krymper lite när dom tvättats. Idag har vi fortfarande strl 50, och hon är nu 3 månader. Vi har börjar lite med strl 56, från H&M. Kappahl´s och Lindex kläder i strl 56 är fortfarande för stort.
Så alla kläder vi köpt än sålänge har blivit VÄL använda! Är glad att vi ändå köpte "mycket" samtidigt som de tjockare kläderna i lite större strl troligtvis inte kommer att bli använda.. Det får vi helt enkelt se längre fram.

Jag lyssnade för mycket på vad andra sa, och gjorde som dom tyckte. GÖR INTE det, kort sagt.
Ta alltid emot tips, men köp inte vissa storlekar bara för att någon säger att du ska göra det. Nu behöver man kanske inte köpa mycket kläder i strl 44, men ha gärna något i strl 50 också och inte bara 56, för risken finns att ni kommer få "akut" shoppa kläder efter förlossningen, o tro mig det är det sista man vill!

Vår dotter växer inte så snabbt heller, så kläderna har hon kunnat ha flera gånger om. Och har nog fått användning för alla 😊.

Likes

Comments

Överallt på sociala medier, privat osv ser man hur mammor beskriver sin första kärlek till sitt nyfödda barn. Hur lyckliga dom blev när dom fick upp sitt barn på bröstet. Att dom aldrig älskat någon så mycket, att kärleken är helt obeskrivlig.

Jag kände inte så. Troligtvis pga min förlossningsdepression (kommer skriva ett inlägg om detta!).
När jag fick upp min dotter på mitt bröst, så kände jag ingenting. Jag var bara lättad att förlossningen var över. Inga tårar, ingenting. Det kändes som att jag låg där, med sambon bredvid och försökte tvinga fram några känslor. Men jag kunde inte.
När dom sedan sa att E skulle läggas in på neonatal så sa jag bara "okej", men att lämna henne där. Det var bland de värsta jag varit med om. DÅ kom tårarna, hur kan jag lämna mitt barn? Även om vi fick vara där 24/7 så kändes det ändå hemskt. Vi fick åka upp till BB utan vår dotter.
Det va hemskt o vara utan henne, ville vara hos henne hela tiden. Men jag kände fortfarande inte den där kärleken, jag kunde inte säga "Jag älskar dig" till henne, det gick bara inte.
Grät och mådde väldigt dåligt över detta. Inget jag vågade berätta för någon, inte ens min sambo som gång på gång frågade varför jag grät helt otröstligt. Vissa stunder "ångrade" jag henne, önskade att jag hade gjort annorlunda. Medans vissa stunder var jag faktiskt glad att vi valde att behålla henne.

Ju mer tid vi spendera tillsammans, dessto mer växte kärleken fram. Idag skulle jag inte kunna tänka mig ett liv utan henne, säger nog minst 100 gånger om dagen till henne, hur mycket jag älskar henne.

Det är okej att inte älska sitt barn från första början, för vissa måste den kärleken få växa fram. Vi måste våga prata om detta, prata tillsammans och framförallt stötta varandra! 💗

Likes

Comments

Den 10;e Maj fick jag reda på att jag var gravid.
Jag åt mini piller men hade glömt ta några tabletter då o då på just den kartan... Så ett par dagar innan mensen skulle komma så fick jag lite smått panik på kvällarna, tänk om jag är gravid?! Tankarna kom bara på kvällarna och tänkte att skulle jag vara gravid så är det ju bara att göra abort, för barn ville jag helt plötsligt inte ha. Hjärnan blev hel konstig..
Dagen då mensen skulle komma så hade jag mensvärk, men ingen mens. Trodde hela tiden att den kommer nog snart, gick väll till toaletten för o kika minst 100 gånger på morgonen, men ingen mens kom.
Tar ett test, mest för att lugna mig själv, det kommer visa negativt, jag slappnar av och mensen kommer att komma.
Testet visade negativt, så gick ut o slappnade av, kommer tillbaka efter kanske 30 min då jag glömde bort att jag gjort ett test haha. Och då är ju egentligen testet ogiltigt eller vad man ska säga, men där var det! 2 streck!! Blev chockad o fick lite smått panik och tänkte att det andra strecket måste ha kommit efter avläsningstiden.
Tar då ett till test dagen efter, ställer klockan så jag inte glömmer igen. Efter 5 minuter går jag in till toaletten igen, och där är dom 2 strecken igen.

Börjar efter ett par dagar att må illa, speciellt på morgonen. Efter 2v kom kräkningarna. Kräktes varje morgon, ibland även efter jag ätit och ibland hann jag inte ens äta upp maten innan det kom upp igen.
iv8 fick jag en blödning, men utan smärtor, vi kollade upp det och gjorde ett VUL, allt var bra med lilla ärtan i magen. Hjärtat slog fint! Sån lättnad!!

Illamåendet "försvann" i v13, då kom de mer sällan. Slutade iallafall kräkas på morgonen. Däremot kunde jag fortfarande kräkas efter vissa måltider.
I v12 gjorde vi även KUB och allt såg bra ut!

Senare i graviditeten kom även foglossning som gjorde att jag blev sjukskriven redan i v22. Besvärades en del utav det, men blev faktiskt bättre strax innan v 31(30+0)!


Då tänkte jag avbryta min sjukskrivning. Hade ett besök hos min BM i v30+0 och efter det tänkte jag gå tillbaka till jobbet, inte visste jag att efter det besöket skulle få fortsätta min sjukskrivning fram tills hon kom. Fick ABSOLUT INTE jobba. Och inte visste jag att vi skulle få gå på vad det kändes som 1 miljard kontroller både hos BM och på sjukhuset...

Allt vändes upp och ner, då började jag bli orolig. Varför blev mitt blodtryck plötsligt HÖGT?

Del 2 kommer om ett par dagar!


Likes

Comments

​Skrev ju ett inlägg igår ang sovrutiner, o vet ni vad? Inatt sov hon från 00-08:30! Utan ett enda uppvak. Sen sov vi vidare till halv 12 så utvilade är vi verkligen. 😄


Vädret är inte det bästa idag så blir nog ingen lång promenad. Ska passa på att städa och tvätta lite, sen ska vi bara mysa resten utav dagen! 😊
köpte förresten nya rullgardiner till köket och vardagsrummet, får se om vi lyckas få upp dom under dagen, men där får sambon hjälpa mig då dom ska klippas o sågas ut till rätt storlek. Händighet är inte min starka sida och känner jag mig rätt så lär jag klippa vääldigt snett o säkert alldelles för mycket 😄



Ska försöka få ihop del 1 utav min graviditet, kanske får upp inllägget idag annars blir det imorgon. 

Likes

Comments

​Är så glad över att vi äntligen fått in sovrutiner, visst de har vi nog haft i över en månad nu men ändå. 
Ellie sover mellan 23-05:30, äter en liten stund, sen sover vi vidare till 8:30 och då vill hon ha en slurp o sen sover vi vidare till 12 ungefär. Oftast går jag upp runt 10:30-11 och dricker kaffe och har lite egentid innan E vaknar. 
Men vill bara poängtera att ibland kanske 1 gång i veckan (?) så har hon lite fler vakperioder under natten då hon vill äta lite oftare. Somnar dock alltid när hon är färdig 😊


Fram tills E var nästan 3v så sondmatades hon, och då skulle hon äta  var 3e timme dygnet runt och varje matning tog nästan 1 timme... Kommer skriva ett separat inlägg om detta lite längre fram.

Likes

Comments

Okej, nu har jag valt att skapa en blogg. Mest för att kunna dela med mig utav mina tankar, erfarenheter osv. Har så sjukt mycket som jag vill dela med mig utav! Dock kommer jag förbli anonym ett tag iallafall. 😊


Det ni kommer att få läsa om i min blogg är lite utav min krångliga graviditet(!!!) som i sig skulle kunna bli en bok, förlossningen och hur tiden efteråt blev! (Blev absolut inte som jag hade tänkt mig)
Troligtvis kommer det bli olika delar när jag skriver om graviditeten o allt det andra, då det annars kommer att bli vääldigt långa inlägg. 😊

Men trots att jag hade en jobbig graviditet, enkel förlossning och en sjukt jobbig period efteråt, så har vi planer för att skaffa en till liten nästa år förhoppningsvis. 😄




Hoppas ni vill ta del utav våran resa trots denna anonymitet 😉

Likes

Comments