View tracker

Idag har vi varit och hälsat på en vän som fått barn, den första i min vänskapskrets, vilket känns underbart! Äntligen har man någon att utbyta det där som man gör med mammorna i mamma gruppen, någon som känner mig sen innan, någon som förhoppningsvis Elicia kommer har i sin närhet i sin uppväxt. Jag kommer bra överens med mammagruppen och tycker det är roligt att träffas men det är nått särskilt när dom man valt att ha i sitt liv är i samma fas som en annan, man kan liksom prata om allt.

Hon sa nått som jag försökte förklara en gång när det var tungt, som jag visste men inte hon, eftersom hon inte hade sin lilla hos sig ännu, idag förstod hon, idag försökte hon förklara men det gick inte med ord, men jag förstod exakt vad hon menade, jag log och sa jag vet, det är galet, helt sjukt. våra älsklingar <3


Mötet med bebisen gjorde mig nostalgisk och jag tog fram kort på första stunden jag delade med Elicia. Det är med blandade känslor jag ser på bilderna. Jag minns inte så mycket mer än att jag bara ville att dom skulle sy ihop mig och att jag skulle rullas ut från det där rummet, den där obekväma britsen, med alla vit klädda människor som va där, presenterade sig med namn, ja tänkte jag skiter i vad du heter och ja kommer ändå inte minnas, ta bara ut mitt barn, jag måste få vila! Men ett starkt minne har jag utav en sköterska som stå med mig hela tiden under ingreppet och prata med mig om diverse saker minns inte om vad men hon gjorde mig väldigt lugn. Det är också hon som sedan kommer med Elicia och undra om jag vill veta vad det blir, jag titta ner och tycker jag skymtar en liten snopp, nej det blev en flicka säger hon. Hon frågade om ja ville hålla henne, såklart jag ville men jag vågade inte då mina armar var som överkokt spagetti, hon la henne vid min axel så ja fick känna henne samtidigt som hon hjälpte till att hålla.

Jag missade när dom klippte navelsträngen, (dock har jag det på film för dom underbara sköterskorna på operationen visst att det va ett viktigt minne, tack tack tack) första badet och bara första stunden som familj. Istället rullas jag in i någon operationssal där jag få vara alldeles själv i säkert 2 timmar för det va fullt på "uppvaket" där får jag ligga och undra när kommer dom egentligen. Min kropp är helt tom på energi så jag börja huttra, skakar som att det vore minus grader. Tillslut kommer dom in till mig, och jag få reda på att S får inte stanna kvar, vilket ja tyckte va så jobbigt, allt jag ville vara att han skulle få vara kvar med oss, Det är där jag för första gången få hålla Elicia på riktigt. Jag skakar men få kontroll på det och hon börja förbrilt söka efter bröstet. S somnar i en stol som en sten och där ligger jag men min dotter i famnen <3

Hur som haver va inte Elicia jätte intresserad utav bebisen, utav hon tycket det va roligare att krypa runt och upptäcka någon annans hem samt att äta kex, det är livet för en 9 månaders de ;) hah


tack för att du är du, mamma älska dig <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

View tracker

Dagarna springer förbi och Elicia utvecklas i en väldans fart 😅 hon är snabb som bara den och ett vakandes öga behövs hela tiden just nu! Hon har hela tiden nya saker hon vill upptäcka och tröttna väldigt fort att "bara" sitta och leka, men visst jag förstår henne, nu när man äntligen kan, helt själv 😂

Hon har precis lärt sig att vinka och hur gulligt är inte de då och be man henne klappa händerna gör hon det också 😍 det värmer i mamma hjärtat ❤️ Man vill stanna tiden samtidigt som det är så sjukt underbart och följa hennes utveckling!

Likes

Comments

Min underbara elicia, 8 månader och 9 dagar gammal, minns det som igår när du kom upp på mitt bröst, tänk att jag fick världens finaste prinsessa, är så tacksam! Du både står och kryper nu, vet inte när du blev så stor. Och så envis, jamen en bestämt liten dam är allt va hon är och så mammig just nu, hemma kan jag knappt lämna rummet utan att hon bli ledsen, stackars liten. Har blivit en hel del sena kvällar under S semester också, och de får vi sota för nu, försöker hitta tillbaka till nattnings rutinerna igen, så bökig och envis tjeja att natta, hon vill helst bara rulla runt i sängen och mysa, stå upp och dadda daaddaa, är så svårt att motstå det lilla charmtrollet men är väl bäst för hennes egen skull att komma in i rätt rutiner igen.



S semester gick över fort, vi tillbringade ett par dagar i göteborg, bil resan dit och hem gick toppen, tror prinsessan gillar att vara ute och glida i bilen ;) Liseberg gick vi på i 2 dagar och det verkade passa damen också, jag har fått världens snällaste unge! Vi har varit mycket med farmor & farfar, mormor & morfar, hängt och bara njutit av ledig tid tillsammans. Mormor och morfar har som tur är precis börjat sin semester så hoppas på att kunna få några fina dagar till hemma hos dom =)


jag ska följa dig genom eld & vatten, över land & hav, från det högsta berg till den djupaste dal

älska dig världens bästa elicia

Likes

Comments

Och så vad midsommar över 🙀 galet! S jobbade hela helgen och jag och sessan spenderade dagarna hos mina föräldrar, så lugnt och skönt, dock lite (lite) för varmt 🙈 men de va härligt! Blev en del bad i poolen och elicia gillade det 😂 sprattel Maja! Hon älskade att precis bli buren över vatten ytan så fötterna nuddade ytan sen va de bara att börja sparka med benen, hon tjöt av lycka! De värmer i mamma hjärtat!

Hon är snart på gång och kryper, det handlar om dagar asså! Hon ställer sig i kryp ställning men sen vågar hon inte riktigt och lägger sig på magen istället 😍 så idag har vi sänkt ner hennes säng och tagit bort nästet ( ja hon har sovit lite väl länge i det och lite för litet är det också ) 😂 men de har känts tryggt iaf!


Likes

Comments

​​är så tacksam att jag har dessa 2 i mitt liv ❤️ mamma & elicia, oslagbara ❤️

Likes

Comments

Oså va de fredag igen, galet va veckorna springer iväg! Lillan bli ett halvår imorgon 🙀

För någon vecka sen lärde hon sig sitta och jollret ha blivit aaa, aaa, AAA! Hah så gulligt! När man prata med henne svarar hon aaa på allt 😂

Vi träffade mammagruppen i veckan och vad hon höll lådan, fram och tillbaka gungade hon med huvudet i stolen, dra i dukar och så AAA, banka med sina leksaker i bordet och ner på golvet, precis som de ska va 😍

Var ute hos mina föräldrar i veckan också och damen fick bada i sin pool för första gången, om hon älskade det! Sken som en sol!

❤️❤️

Likes

Comments

på promenad med damen ❤️

Likes

Comments

Torsdagen den 26 november - 2015 klockan 18.15 gick vattnet hemma.

Jag hade gått 3 dagar över tiden och dessa dagar gick i snigelfart! Så äntligen va det dags att ringa in till förlossningen, vi skulle äntligen få träffa vårt mirakel!

S hade ett möte med sitt jobb på förmiddagen så jag bestämde mig för att inte bara ligga och vila utan jag ville verkligen att det skulle sättas igång. Hade druckit ett x antal koppar hallonblads te, haft sex, ja diverse saker som skulle få det att komma igång, men icke. Hur som haver så började jag dagen med att åka och storhandla, senare åkte vi ut och plockade granris (jag ville få in lite julkänsla i köket) efter det så åkte vi ut till en ny öppnad butik som jag inte hade hunnit kika in ännu.

Väl hemma igen (klockan hade hunnit bli ganska mycket) så började jag laga mat samtidigt som jag pratade med mamma, om hur det var osv. Efteråt började S att ringa ut lite jobb och jag gick och la mig i sängen för att slappa och kände att äntligen är denna dagen över, och hoppades lite på att imorgon kan de vara dags.


Jag känner att något konstigt glider ur mig, som en mens klump ungefär, vet att jag tänker vad i helvete var det? (fattar i efterhand att de måste varit slemproppen) hinner knappt hasar mig ur sängen förens jag känner hur blött de blir, ställer mig upp och de forsa vatten ur mig! Ropar på S att vattnet har gått och då blir jag ganska nervös.

Sättet mig på toaletten och ser att vattnet är grönaktigt. Och hade hört att det tyder på att barnet har bajsat i vattnet och de är inte så jätte bra. Ringer till förlossningen och dom vill att vi kommer in för en koll. Vi stannar på Shell och köper pinsamt lite saker! Om vi bara hade vetat vilken tid det skulle ta!


Vi plingade på förlossningen straxt efter 19 och få sätta oss i ett väntrum, hon som tog emot oss frågade om ja ville ha en (jätte) stor binda för att det sipprade vatten hela tiden, tyckte till en början att jag inte behövde den, det slutade med att jag fick ta emot den där "jätteblöjan".

Efter ca 45 minuter fick vi komma in i ett rum, där tog dom blodtryck och kollade bebisens hjärtslag. Blev uppkopplad till en apparat genom att de la några bälten på magen och jag skulle trycka på en knapp när ja kände bebisens rörelse vilket typ var omöjligt då lilla plutten var lugn. Efter det så beslutar dom sig för att skriva in mig, klockan 20.31 så skönt, nu blir det bebis, hah trodde jag, värkarna hade ju inte ens börjat!



Vi får iallafall ett rum, går ner till bilen för att hämta våra väskor, passa även på att köra en runda. I bilen börja jag känna av lite molande värk och hugg, så vi åker tillbaka till förlossningen och lägger oss på rummet. Utan tv, utan tidningar, FUNNY! Just den biten hade vi inte förberett.

Hur som haver så börja värkarna ta fart och jag vill gärna att dom kolla hur långt öppen jag är, vilket dom inte vill göra för att när förlossningen har börjat med vattenavgång så är man extra infektionskänslig. Så jag blir erbjuden ett bad istället, då är klockan ca 01.

Jag ligger där och försöker samlar energi, tror till och med att jag slumra till mellan värkarna, som jag tycker börja bli ganska intensiva. S slumra till bredvid på golvet. Någon kommer in emellanåt och lyssnar på hjärtljudet. Jag tänker att när jag kommer upp måste jag få någon form av smärtlindring, och bestämmer mig för epidural. (hade ju hört att det är ganska smärtsamt att sätta dit men hellre en "engångssmärta") Värkarna känns ungefär som kraftig mensvärk och hugger som knivar i ländryggen. Ligger där fram till 03.30, ber återigen att dom kolla hur långt öppen jag är, dom är motiga men eftersom jag vill ha epidural så måste jag vara öppen minst 5 cm. 03.45 är jag öppen 3 ynka cm, blev så besviken, hade knappt sovit en blund på hela natten så där förstod jag att de kunde ta lite mer tid än jag tidigare trott. Så jag få börja andas lustgas.


04.52 är jag öppen 4 cm, 06.31 är jag öppen 4-5 cm, får penicillin då bebisen inte ska få någon infektion p.g.a tidig vattenavgång. 07.31 beslutas att epidural ska sättas, narkosläkaren får nått mer akutärende så få vänta ytterligare 1 timma. Nu är jag riktigt trött och värkarna kraftiga, lustgasen tycker jag inte hjälper utan är mer att man har nått annat att koncentrera sig på när värkarna kommer och dom gjorde så ont. Fanns en apparat som man kunde se när värkarna kommer och när dom börja avtar, tror dom stod på 40 just nu, som mest var dom uppe på 130 så det var ju ingenting för vad som komma skall. Hur som så kommer läkaren och sätter epidural, jag gråter och skriker utav smärta vet dock inte om det är p.g.a värkarna eller om det är när dom skjuter in slangarna i ryggen. Läkaren misslyckas och måste göra om. Men när det väl är på plats, vilken befrielse, jag slumrade till någon timma sen kom dom och satte kateter på mig.

09.30 så är jag fortfarande bara öppen 4-5 cm så jag får ställa mig upp, och nu börja det trycka på riktigt bra nedåt, en väldigt obehaglig känsla. 10.45 är jag äntligen öppen 7 cm. Så håller vi på fram till 14.20 då jag inte har öppnat mig mycket mera. Dom sätter skallelektrodar på bebisens huvud för att har koll så den mår bra. Tappar mig på urin som inte finns, min kropp har satt sig på sparläge så dropp kopplas in.


Mellan klockan 15 och 18 så sätts värkstimulerande medel in som ska hjälpa mig framåt i förlossningen, dom ökar doserna hela tiden, 9 cm är jag öppen nu. Känner ett ännu mera tryck neråt och det känns jätte obehagligt att stå upp. Jag får kryst känslor som är näst intill omöjliga att stå emot. Dom fortsätter att höja det värkstimulerande medlet så att bebisen ska tränga ner lite till. Lägger mig i sidoläge och det var nått fruktansvärt var ont det gjorde. Bli öppen 10 cm och BM känner bebisens huvud <3


20.36 börja jag åter igen att krysta utan resultat, dom höjer det värkstimulerande medlet och ännu mera penicillin och dropp. Är nu helt slut och orkar verkligen inte mera. Höjer det värkstimulerande medel ännu mera, och värkarna är nu så kraftiga så jag ligger mest och skriker i lustgasmasken och tårar som rinner. Ser in i S ögon som ser så förtvivlad ut och kan ingenting göra mer än att hålla min hand.

21.38 kontaktas läkare för att göra en bedömning om fortsatt planering, höjer det värkstimulerande medlet, utan resultat, höjer ännu mera.

22.46 görs ett ultraljud för att kolla hur bebisen ligger, inga konstigheter alls. Då beslutas att testa sugklocka, vilket jag hade varit livrädd för, 2ggr testa dom, men bebisen vill inte följa med. Och OMG det trycket är obeskrivligt, känns som allting ska explodera och gör fruktansvärt ont. Där och då struntade jag i vilket jag ville bara få det över.

22.51 beslutas äntligen att det blir kejsarsnitt, sån lättnat, dom lägger bicanyl som ska göra att värkarna avtar, vilket det inte gör på mig. Lägger bricanyl 3ggr utan resultat. så ytterligare 1 timme ligger jag med lustgasen och krystvärkar. Värkarna försvinner inte förrns dom lägger bedövningen på operation och det var helt jävla underbart! Äntligen kunde jag slappna av och andas ut.


Lördagen den 28 November 00:18 förlöstes vår dotter, helt perfekt.


S får följa med in i ett rum där dom klipper navelsträngen och linda in henne i en filt sedan kommer dom ut till mig. Lägger henne på min arm och säger att det blev en flicka! Dessa små fingrar, hon ligger ettag hos mig sen får S ta med henne upp till förlossningen, där han få bada och klä på hennes första kläder <3

Jag skickas till ett uppvak på intensiven där jag få ligga helt ensam ettag, min kropp börja skaka och jag blir jätte darrig. När S sedan kommer med henne våga jag knappt hålla henne för att jag är så skakis. 04.35 skickas jag upp till BB och S får åka hem :(

Varit vaken över 2 dygn nu. Helt otroligt att ens kropp kan ha sånna krafter.


Har verkligen ingen bra upplevelse utav min förlossning och det blev inte alls som jag hade förställt mig. Har aldrig känt mig så utlämnad i hela mitt liv och hoppas innerligt att mina förlossningar i framtiden ska bli något helt annat än vad jag fick uppleva. Elicia låg precis som hon skulle och jag gjorde ett grymt jobb, läkaren menar på att jag har nytta av att har gått igenom hela värkarbetet till mina kommande förlossningar och att det var min livmoder som hade varit i värkarbete för länge så den orkade inte jobba på mera.

Det är tur att jag fick världens finaste dotter, för jag skulle göra om det igen för henne <3


Likes

Comments

Idag har vi tillbringat hela dagen på stan med 2 andra mammor, super mysigt! Lite shopping, mycket snack & kaffe så nice! Så skönt att få prata av sig om våra små, få tips & råd hur andra gör med diverse saker, hur bra 👌

Hjärtat va på ett strålande humör, som vanligt ☺️ bara hon får vara med hela tiden är hon nöjd! Bytte även till sittdelen idag, vilket verkade vara väldigt uppskattat!

När vi kom hem så la vi oss & mös, älskar när hon tar sina små händer i mitt ansikte samtidigt som hon titta på mig och jag på henne, mamma hjärtat svämmar över ❤️

​trött liten tjejja 

Likes

Comments