Nu kunde jag inte motstå att baka dessa härliga bullar, som en piff hade jag en fyllning i hälften av degen med smör, socker och mandelmassa! 💕

RECEPT

1 paket torrjäst, 100g smält smör, 5dl mjölk, häll jästen så de löses upp

2-3dl socker och 2 paket saffran, blanda. 1 vaniljkesella, men naturel fungerar också. 1 ägg, häll i resten av smeten,

Ca 13-17dl vetemjöl. Häll lite i taget. Smeten ska släppa men fortfarande vara lite kladdig, så dom blir saftiga!

Jag delade upp min deg i 3 delar,

först gjorde jag en längd, kavlade ut den i en rektangel och smetade på fyllningen som en vanlig bulldeg, rullade ihop från kort sidan och sedan klippte för att få en fin form.
Andra delen, blev vanliga lussekatts form, medans tredje kavlade jag också ut i rektangel där jag penslade lite med vispat ägg och la massa russin i, vek den dubbel och kavlade ut luft bubblorna, skar ut längder, korta sidan.. la en längd på en annan och snurrade ihop dom och snurrade som vanliga lussekatter.

225 grader i ugnen, mitten 8-10min penslade med ägg

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Någonstans visste jag att risken fanns att han skulle behöva åka bort, men tiden gick, månad efter månad. Allt kändes så perfekt. Sen var vi och hälsade på släkten i småland så verkade han tillbaka dragen under lördagen. Han gick undan för ett samtal och kom tillbaka som ett tomt skal.. Jag vågade inte se de och försökte hitta felet. Men som många vet, kan killar vara väldigt svåra att nå fram till när de gäller känslor. Men efter några veckor så klurade jag ut de själv. Jag har lärt mig att läsa av hans kropp språk ganska bra, jag kan t.om läsa av hans rynka i pannan hur han mår för stunden! Min älskade Micke!
Ja, så en dag... frågade jag om de handlade om ''de där'' ... Jaa.. de var de.. Den dagen i småland hade han fått svar från rättegången,, han fick 6 månader! 6 månader,, puuff, de var väl ingenting tänkte jag! De kommer gå fort. Jag blev ganska nervös ju närmre vi kom till den dagen. Jag har aldrig varit med någon som suttit, jag har alltid undvikit sånt, Så fort jag hört att en människa jag umgås med sitter i häktet har jag backat och sagt upp kontakten. Så hur F** skulle jag hantera dessa känslor? Jag var förvirrad, lämnad inom mig, jag skulle få hantera vårat nya liv helt själv, utan han som fick mig att le på morgonen, utan han som stöttade mig i alla små moment. Han som förstod mina panikattacker och min socialfobi..

Eftersom vi inte hade bil eller någon som kunde köra honom, så var han tvungen att ställa in sig ''häktet'', för att nästa dag bli körd till anstalten i Gävle. Jag kommer ihåg den morgonen. Vi har/hade en tendens att alltid små tjafsa innan vi skulle säga hejdå för några dagar. Så ingen var på världens bästa humör, vi skulle gå igenom något jobbigt när vi äntligen började få rätt på livet.. Jag följde med han på tåget till Kronobergs häktet. Vi stod och pratade några minuter, försökte skämta tills de var någon som sa att han skulle gå in. Jag såg hur hans ögon glänste, hörde hans hjärta börja slå snabbare när jag kramade om han. Han höll hårt om mig, klappade på mitt hår och sa att jag måste gå nu. Jag brast.. min ängel jag ville rädda från allt, jag kunde inte.. jag var tvungen att säga hejdå, jag var tvungen att släppa han jag älskade.. Jag ville inte titta bakåt, medans jag sprang till hissen ner mot tunnelbanan.. Fick stanna upp någon sekund för att gråta klart.. Torka tårarna, nu måste jag åka hem.. Lilla Theo sov i vagnen och gravid magen hade sammandragningar.. Hela vägen hem pendlade jag mellan stor gråt och en ung tjej som försökte vara stark, ''Neej jag är okej''.
Jag fick de där samtalet att han kommit fram, fick höra hans röst! YES han är fortfarande min... 5 minuter senare var vi tvungna att säga hejdå igen.. Okej, kändes som mitt hjärta gick i tusen bitar, varför?! Varför fick jag inte somna med honom, jag ville inte förstå, jag ville inte inse att jag inte kunde ändra på de. Jag kunde inte få som jag ville!! Jag grät till sömns i flera dagar.. Jag försökte t.om skriva till hans advokat att ta hem honom, hjälpa mig att få hem min älskade kille så vi kunde fortsätta vårat liv vi äntligen påbörjade! Inget svar... Ingenting.. Inte ens från Micke.. Han kunde inte skriva, inte ringa, jag fick inte höra han.. Men trots de ringde jag och bad vakterna meddela att jag var okej, att jag fortfarande bara var hans.. Jag ville inte att han skulle oroa sig. Det var ju han jag älskade och de ville jag berätta! Jag försökte!

Veckorna gick sen började samtalen ramla in, och vi började skriva brev. Jag som älskar att skriva.. De blev min höjdpunkt på kvällen när Theo hade somnat. Jag satte mig ner och skrev flera sidor om min och Theos dag, hans utveckling ville jag inte att han skulle missa. Han var ju pappan som förtjänar sin familj! Jag skrev allt i detalj, det var mitt sätt att hantera mina känslor. Att känna att jag gjorde Micke nöjd. Var först i telefonkön för att boka träffarna, för att också hinna få rummet där barn fick följde med in.
Oh jag ÄLSKADE träffarna..
Jag och Theo fick skjuts av mamma första gången, sen åkte vi tåg mellan Stockholm-Gävle. De blev varje eller varannan vecka i början som jag åkte dit för att träffa han, och direkt nästa dag satt jag med telefonen i handen 5 minuter innan så jag skulle vara först! Satt och trök på telefon luren hela tiden tills ringsignalerna började pipa!

Varje träff var jag så otroligt nervös! Det var jätte konstigt hur pirrig jag kände mig, alldeles sprallig och ivrig! Och varje gång jag hoppade av bussen utan för anstalten så behövde jag alltid gå på toa! Helt ärligt, skit konstigt! Men skit.. Va glad och nervös jag var, hur satan kunde kroppen reagera få fysiskt?! Att få se han igen, ooh han jag älskade, han jag saknat. Han fanns där i mina armar, och hans armar omfamnade mig. Hans värme! ÄNTLIGEN,, hans läppar mot mina, vårat fnitter i de där lilla rummet, Theo som försökte busa och leka med pappa. Han var så glad, så fridfull.. Han bjöd alltid på massor av fika, för han visste att jag älskade att fika haha,, han hade även fått lagat mat som han valde att spara för att visa mig, han ville att jag skulle smaka! Kanske skulle förgifta mig.. haha nej jag skoja! Det var hur gulligt som helst.. Sen våran lilla tendens att bli på dåligt humör.. Sista minutrarna var vi ledsna.. Det var så otroligt jobbigt.. Att få säga hej då.. Jag ville inte säga hejdå.. Jag grät, jag brast igen! Ajja... Snart ses vi igen!

Ungefär 2år sen han fick komma hem, sen dess har vi bara kämpat för att bygga på de vi hade. Det är och kommer nog alltid vara tufft men något vi alltid gör är framsteg! Vi kämpar tillsammans, vi stöttar varandra, och vi låter ingenting sära på oss. Vi för framsteg hela tiden, och jag är så otroligt glad att HAN är min,, att Han vill ha just mig, och står ut med mig. Vilken kärlek,, Vilken hjälte! <3

Likes

Comments

Både jag och älskling tycker om Tofiffee, speciellt nu till jul, med det är dyrt om man vill njuta av många! Så varför inte göra eget, så gjorde 30 st nyligen 😍😆


Till 30 st

1 dl socker
1 dl grädde
1 dl sirap
1 tsk vaniljsocker
ca 30 hasselnötter
100 g nougat
50 g mörk choklad

Koka upp grädde, socker och sirap och sjud tills termometern visar ca 120° eller gör kulprovet.
Rör så lite du kan under kokning, helst inget alls.

Rosta hasselnötterna i en varm stekpanna tills det börjar knäppa i dom.
Lägg dom i en handduk och gnugga bort skalen.

Smält nougaten.
Skeda ut kolan i ischokladformarna, lägg i en nöt och klicka därefter ut den smälta nougaten som ett lager ovanpå. Ställt kallt en stund.

Smält chokladen och skeda sedan över en klick på varje kola - ställ kallt.

Likes

Comments

Som alla vet och troligen fått höra tusen gånger så är de pappornas dag idag!

Igår kämpade jag med att baka Budapest bakelsen åt sambon, hans favorit som alltid går ner i magen. Han är otroligt kräsen mot bakelser så de gäller att tänka till, i stället för att göra en vanlig tårta. Fyy,, den där maräng smeten, har aldrig varit så svår som igår, den sjönk, och inte fluffade till sig, flera gånger fick jag göra om. Tillslut lyckades jag få den fluffig... eller ja två gånger, MEN när jag tog ut den ur ugnen så sjönk den ändå... whaaat.. Varför?! Jag blir otroligt deprimerad när jag misslyckas i bakning eftersom det är de jag tycker om.. Jag blev så stressad.. Men jag har märkt att min bakelser speglar sig i mitt humör, är jag stressad eller arg så blir allt fel, men är jag glad, så blir allt jätte bra, väldigt konstigt!

Så jag ville göra något extra åt sambon eftersom budapest bakelsen inte blev lika frasig som en vanlig.. Jag gjorde en slips av sockerpasta och marsipan, med fyllning av kladdkaka, philadelpiaost, kakao, och floursocker. Inte väärldens snyggaste, men en gullig tanke tänkte jag. Sen fick de bli små kärleks lappar från barnen där de stod hur mycket pappa betydde!

Sen till lunch gjorde jag en köttfärslimpa med charlottenlök och paprika, inlindad i bacon, med en fyllning av chili cheddar, prästost, senap, ketchup, hamburgedressing! Den blev otroligt god, men kryddorna avslöjar jag inte om du inte frågar ;)

Senare får vi se vad som vöntar, kanske mysig massage eller annat skoj <3


Hoppas alla får en trevlig fars dag!

Likes

Comments

För 2år sen var jag i v28 med Liam och åkte in akut för onda smärtor som kändes som värkar, de hade visats sig att jag började öppna mig inifrån. Jag hade en livmoder som ville stöta ut mina barn,, eftersom jag hade likadant med Theo. Jag hade risk att föda förtidigt om jag inte vilade. Jag hade varit själv hemma med Theo i ca 3-4 månader men exakt för 2år sen var de 1dag kvar tills min finaste sambo, pappan till mina barn skulle äntligen komma hem till oss efter en jobbig period vi var tvungna att gå igenom.
Den känslan mina vänner... var så fantastisk! Som att någon äntligen hade gett mig 100.000 och dubbla de några gånger! 💕

Theo var den som blev mest fascinerad och glad tror jag haha, han kunde inte sova när pappa äntligen låg i sängen bredvid. Han var ju pappas pojke redan första dagen på BB, och fortfarande är de snart 3år senare. Man blir ju lite avis, men det är så härligt att se. Amningen fungerade inte riktigt, vi fick kämpa i flera månader sen nekade han totalt,.vi fick aldrig knyta an på de där sättet jag har med Liam.. Han ville nästan bara vara med pappa, sen när pappa åkte iväg så skrek Theo varje natt, varannan timma fick jag kämpa i 1-2 timmar för att han skulle somna, sen om o om igen. Menmen jag blev uthärd och fick ta de som de var. Så de var ganska skönt att få sova när min sambo kom hem. Jag har varit otroligt rädd att behöva se han åka igen.. Rädslan att förlora han så plötsligt för 3e gången..

Men nu är han fortfarande hemma och allt går bara framåt, de blir bättre och bättre!

För er som är nyfikna vad som hänt så lovar jag att göra nytt inlägg om de någon annan gång 😘

Likes

Comments

Schackrutor är så fruktansvärt gott, och JA dom ska vara fyrkantiga men idag ville jag ha lite komedi i mina kakor 😂 perfekta att hålla enkelt för att inte kladda med chokladen, perfekta att äta till te! Även kaffe om man vill.

"Te-kakor" schackrutor i te påse form,, hälften doppade choklad med kokos 💕😂

120g smör
1/2 dl socker
2, 1/2 dl vetemjöl

2tsk vanilj socker hälften av degen
3tsk kakao hälften av degen

200 grader, mitten av ugnen 10min

Likes

Comments

Min sambo gillar att överraska mig titt som tätt när jag minst anar de. Har världens smärta nere i magen, kallsvettig och alldeles tjej grinig.. Då åker han... och kommer hem med något jag tjatat efter i månader 😂😍

Likes

Comments

Imorse 06.00 åkte jag och hälsade på en önskad praktikplats och ska på prova på att arbeta hos dom i morgon bitti. Ska bli spännande! 😍
Senare ville jag baka, sambon hade ju överraskat mig med en påse saffran! Så ville göra rimbo bullar, med halva degen till bullkringlor

6dl vetemjöl, 1 påse torrjäst, 200g smör som jag smular ner i mjölet så de blir ungefär som smuldeg. Sen har jag i vanilj, 2 dl kall mjölk. Sen rullar jag de i valfri form.. Rimbo bullarna skär jag de i den storlek jag vill ha och lägger en klick fyllning och sen viker in.

Jäs under duk 2 timmar, 250 grader i mitten i ugnen

Likes

Comments

I morse var de dags för stor städning i köket i skolan, från 08-12, så man var galet trött i kroppen!
Åkte hem och åt god lunch, njöt ganska bra medans barnen fortfarande var på förskolan!
Sen fortsatte eftermiddagen och barnen sprang runt som vanligt mot kvällens slut 17-18 tiden.. o som vanligt senaste månaden så bankar grannarna under oss tillbaka.. Neeej varför ska vi säga åt ungarna att sluta leka för att dom bor i lägenhet?!

När vi redan försöker dämpa dom med mattor och tillsägelser., för mycket.. Så vi skrev en lapp som sambon la ner i brevlådan hos dom..

De tog några timmar innan de knackade på våran dörr kan jag säga 😂😉 Aldrig sätt en äldre människa skämmas så mycket, mungiporna var neråt och ögon helt vattniga.. Han bad om ursäkt flera gånger och visste knappt hur han skulle förklara sig när han insåg att vi hade rätt.. ajajaj.. han kanske skulle knackat på från första början så dom slapp irritera sig i onödan..

Likes

Comments