DSBUS, Trakeostomi, Vera, Trackfri

Äntligen hemma, Vera är trackfri!

Jag och Vinga vaknade hemma i morse, Peter och Vera vaknade på sjukhuset. Det var en känsla som kändes konstig och det första jag gjorde var att ringa och höra hur det hade gått i natt för Vera. Allt hade gått bra och Peter hade pratat med Mohammed som sagt att Vera kunde åka hem när hon ville. Sååå skönt att höra! Jag gjorde klart kakan som jag bakade igår och satte mig i bilen med Vinga. Glömde väska och allt hemma, var så fokuserad på att åka och hämta mitt barn! Men jag fick med mig bebis och kaka i alla fall! Tyckte att personalen på avdelning 324 förtjänar en kaka för allt stöd de gett oss det senaste året. På söndag är det ett år sedan Vera flyttades från BIVA till avd 324.

Vera är hemma. Vera är trackfri. Vera är högljudd! Vera lever, är frisk och mår bra.

Jag har inte riktigt förstått det än. Nu kan vi planera hur vi ska ha det här hemma, vem som ska vara hemma med barnen och om någon av oss vill jobba. Vi vet inte riktigt hur vi ska ha det, MEN vi får välja själva! Och vi har alternativ!

Vi har nu möjlighet att vara själva med våra barn. Och möjlighet att åka hemifrån själva. Bilderna visar sjukhuset innan jag hämtar Vera och Peter, en bild på kakan och sedan hur jag och Peter för första gången på över ett år åker bil båda fram med våra barn i baksätet. För vi behöver inte längre sitta bredvid Vera, vi kan höra henne. Och hon hörs. Hon har hittat sin röst och är nästan aldrig tyst. Och tydligen så snarkar hon jättehögt! ;)

Ser fram emot när mammahjärtat säger att vi kan lämna henne utan övervakning när hon sover, då kan jag och Peter få "egentid" med varandra och komma i säng i tid på kvällen. Tänk sedan när vi inte har någon annan hemma på natten! Och när vi inte har personal hemma på dagen!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments