I november separerade jag och barnens pappa efter en kasst förhållande. Eller, det var inte dåligt jämt, då skulle vi inte haft våra två fantastiska barn, men flera komponenter ledde till beslutet. Vi var för olika och utvecklades åt olika håll. Finns även fler faktorer som jag inte tänker ta upp här.

Hur som helst så separerade vi i samma veva som jag köpte mitt första hus. Så nu sitter jag i mitt stora hus, med två små barn, hund, bil, med ett bra jobb i en liten skitkommun och undrar hur mitt liv blev såhär.

Jag är inte bitter (eller jo lite kanske) men jag har det faktiskt oförskämt bra. Den enda saknaden jag har är efter den stora kärleken.

Känns som att oddsen för att hitta någon är rätt små i min situation. Dom bra killarna här är upptagna, resten är man i släkt med..

Internetdejting är kul till det blir seriöst och någon inser att en flytt är ett måste för att ens kunna ha en relation.

Så, så ser situationen ut. Känner mig ungefär som blomman på bilden.

Likes

Comments