Header


Leona är nu nästan 3 månader ung, och hon växer så otroligt fort. Precis så som det ska vara, men mamman hänger inte med. Idag fick jag sortera bort storlek 56 och leta fram Alicias urvuxna kläder i storlek 62. De små små kläderna som jag så noga tvättat och vikt undan i slutet av lillasysters graviditet väckte än en gång så många minnen från när Alicia var nyfödd. Otroligt att lite tyg kan väcka sådana känslor. Glädjefyllda, lyckliga minnen från vår första tid som tre.

Det känns som att Leona föddes bara för någon vecka sedan så jag har svårt att förstå att hon är nästan 3 månader. Det är ännu svårare att inse att min lilla på 3405 gram nästan har dubblerat sin vikt under sin tid hos oss, och numera passar i storlek 62. Vart tog tiden vägen? Under graviditeten kändes varje dag på slutet som en evighet, nu bara rusar tiden förbi. Jag försöker ta vara på varje litet ögonblick med min älskling, för jag vet hur otroligt snabbt tiden går.



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Bildbomb!

Idag har vi besökt Jönköpings läns museum med underbara @jagochjuno. Vardagens trassligheter är en interaktiv lekutställning för de allra minsta upp till tre år. Den är skapad helt utifrån det lilla barnets perspektiv. Barn och vuxna kan tillsammans utforska roliga vardagsvärldar, med mjuka klädhögar, slingrande damsugarslangar, bullberg och hissnande staplar med disk. Här kan alla leka tittut med grytlock, virvla i en snurrig tvättmaskinsdans, lyssna på viskande dammsugarramsor eller spela i en egen köksorkester. Det var en så charmig utställning!

Det här var min första lite längre utflykt själv med båda barnen. Eller ja, Anna och lilla Juno mötte oss där men det var trots det en utmaning för en nybliven tvåbarns mamma. Jag har världens sämsta lokalsinne och gillar inte att köra bil i lite större städer, framför allt inte när det är mörkt, så idag utmanade jag mina inre rädslor. Plussa på två barn på två år så kan det bli riktigt spännande. Jag visste inte på förhand hur beskyddande jag skulle känna mig när vi gav oss iväg. Men ensam och med ett så stort ansvar för de små i bilen körde jag verkligen så sakta och försiktigt som möjligt.

Det var allt för länge sedan vi träffades sist. Barnen busade för fullt, sprang runt som tokar och utforskade allt. De ritade, blåste såpbubblor, spelade med grytlocken som cymbaler, och Alicia snurrade runt i tvättmaskinen. Men det var allt annat än lätt. Det är meckigt och tar tid med två små, men så värt det! När vi skulle ge oss i väg blev Leona hysterisk när jag klädde på dem, likaså när jag skulle packa in dem i bilen på vägen hem. Alicia var övertrött på bilresan hem och var stundtals ledsen. Men på det stora hela var det en så lyckad dag. Det är alltid lika kul när vi ses och jag älskar att se våra barn leka ihop. Det här måste vi göra om!


Likes

Comments


Nu börjar det gå vilt till i babygymmet. Leona ligger och studerar sina händer i ena stunden för att i nästa slänga sig efter en leksak. Hennes små fötter söker sig till babygymmets båge, och sparkar gång på gång för att få figurerna över sig att dansa, hennes härliga försök till skratt fyller hela mitt hjärta med kärlek. Nyfikenheten för omvärlden har väckts, det är så underbart att se henne upptäcka världen.

Tänk hur mycket som hänt under den senaste tiden, och som kommer hända de nästkommande månaderna. Det går så otroligt fort, men det är underbart att få vara med och se Leona utvecklas mer för varje dag. Från att sova mer eller mindre hela dagarna ler hon nu, försöker skratta och är med på ett helt nytt sätt. Hon är nyfiken och glad och helt underbar. Hela tiden lär hon sig något nytt, jag undrar vad det blir i morgon?


Likes

Comments


I eftermiddags efter morgonens städning gick vi en promenad i skogen när Alicia kommit hem från förskolan. Med Leona i bärselen traskade vi genom den knastrande snön medan kylan rev i våra kinder. Hennes små runda kinder blev snart röda, medan hennes ögon lös av iver. Alicia hittade en frusen vattenpöl som höll för hennes vikt, där på gled hon runt bra länge. Gång på gång ramlade hon på sin lilla vadderade rumpa medan hon kiknade av skratt.

Sedan gick vi ut i skogen utanför vårt hus. Vi bor vid ett naturreservat, så här bredvid har vi en vacker natur som vi idag utforskade. Alicia undersökte frosten på alla växter, studerade de frusna löven på marken, och lyssnade på fåglarnas sång. Till hennes glädje hackade en hackspett på ett träd i närheten, det var verkligen fascinerande. Och så spanade hon efter älg och harar, hennes favoriter. När hon inte såg några sa hon att de gömde sig. Goa lilla unge!


Likes

Comments

Leona 2 månader och 20 dagar.

Body, byxor, strumpor, newbie, Kappahl.

Idag hoppas jag hinna städa lite här hemma. Det finns alltid något som behöver ordnas känns det som. Är det inte disken så är det tvätten. Men jag försöker ta lite dag för dag, så får vi hoppas att det räcker. Utöver det försöker jag ha en ordentlig städdag i veckan, men det är inte det lättaste med två små. Annars är det fokus på mina två barn idag, de är viktigast av allt. Jag gör allt för dem, som jag älskar er!


Likes

Comments


Idag har vi varit på playdate med min bästa kompis Amanda och hennes dotter Milina. Först fick de små leka av sig inomhus, medan vi vuxna småpratade och drack saft. (Jag dricker inte kaffe, trots att jag är 27 år och närmar mig 28 år, illa, jag vet.) Alicia tyckte det var så kul att utforska Milinas alla leksaker, så hon sprang runt och busade för fullt.

Sedan gick vi ut och lekte i lekparken. Leona snosade så gott i bärselen medan barnen lekte. Rutschkanan var en favorit, upp och ner oräkneliga gånger. Alicia tjöt av glädje varje gång hon for ner, det var så underbart att se. De hann även med att gunga, leka i snön och springa efter varandra. Jag hoppas att de i framtiden kan bli lika goda vänner som deras mammor är, det skulle vara så roligt.

Leona har fått en ny vit stickad mössa, med en ”pälsboll” på, precis som min. Mamma dotter matchning, jag kunde inte låta bli. Hur söt är hon inte i mössan? Blir så glad när jag ser hennes lilla huvud i den något stora mössan, underbara unge! Vad tycker ni om att matcha med era barn? Jag röstar för att det är charmigt, men jag tror att alla kanske inte riktigt håller med.

Nu på eftermiddagen har vi firat farsdag hos min pappa. Den bästa morfarn som finns, jag är så lyckligt lottad som har honom som pappa. Tacos och filmkväll blev det, så mysigt! Min fina man fick en T-shirt i farsdag present från sina två små, med texten ”best dad ever” och det är precis vad han är. Eller ja, delad första plats med min pappa, de är de bästa papporna som finns! Jag är så tacksam och lycklig att just du är pappa till våra barn!



Likes

Comments


Inatt föll den första snön. Alicia blev eld och lågor när hon vaknade och såg snön falla utanför fönstret. Så efter frukosten klädde vi på oss varmt och begav oss ut för att leka i snön. Alicia var bara drygt ett år gammal förra vintern, så hon verkade inte minnas snön. Hon sprang runt och utforskade och ropade wow, åh titta! gång på gång. Älskade unge!

Men hon var allt lite irriterad på snön också i början. När snön fastnade på skorna satte hon sig ner på rumpan och bad mig ta bort den. Jag kunde inte låta bli att skratta lite, och försökte förklara att det inte var någon fara, att snön smälter bort sen och om jag tar bort den från hennes skor nu, fastnar ny där igen direkt efteråt. Efter det gick det bättre, och hon sprang runt för fullt igen. Men hon tyckte allt det var lite jobbigt att tulta runt i blötsnön.

Med Leona i bärselen på magen drog jag Alicia i pulkan efter mig, snacka om att jag fick ett ordentligt träningspass idag. Men Alicia njöt, tyckte det var roligt att glida runt och titta på naturen som nu var klädd i vitt. Hon fick även åka i pulkabacken i trädgården, då kiknade hon av skratt. Innan vi gick in ville lilltjejen åka med sin pappa på fyrhjulingen. Snart kände han att hon blev lealös i sin famn, och när han tittade ner hade hon somnat!


Likes

Comments


I veckan har jag sytt en sovräv åt Leona. Det var först lite klurigt att lista ut hur jag skulle göra, så jag utgick ifrån storasysters sovorm och då blev det lättare. Med en sovräv i sin bedsidecrib får Leona förhoppningsvis den där tryggheten hon har nu i sitt babynest. Hennes babynest börjar nu tyvärr bli lite litet så jag bestämde mig för att ta fram symaskinen. Vi får se hur det går inatt men jag tror verkligen hon kommer trivas däri.

Dessutom har en sovräv så många användningsområden. Lekkamrat, gosedjur, den skapar trygghet och kan användas som skydd så hon inte trillar ur sängen. Sovräven som jag har gjort är anpassad efter en bedsidecrib, som är något mindre än en vanlig spjälsäng. Så mät er spjälsäng och anpassa antalet tygbitar därefter. Här nedan kan du läsa hur du gör en egen sovräv till din lilla älskling.

Här kan du läsa om hur du syr din egen sovorm.

Du behöver:

  • Några olika tyger, i mitt fall 6 tyger, 12 bitar på 37*24 cm + lite (vitt) tyg till detaljer
  • En symaskin
  • Nål och tråd
  • Stoppning
  • Spetsband

Gör så här:


Förberedelser kroppen:

1.

2.

1. Välj ut tyger. Tvätta dem gärna innan du börjar sy för att få bort kemikalier etc. Jag valde 6 olika tyger men det ena är tvåsidigt. Klipp ut rektanglar i de tyg du valt, jag gjorde 11 stycken, på 37*24 cm, detta är med sömnsmån. Sedan klippte jag ut en sista bit något större än de tidigare som sedan ska bli huvudet. Tänk på mönstret på tyget, så att du får med ett så helt mönster som möjligt, och i rätt riktning på bitarna. Lägg sedan ut bitarna på rad, långsida mot långsida, här kan du leka lite, tills du hittar den kombination du gillar bäst.

2. Nåla ihop alla bitarna förutom den som ska bli huvudet efter varandra, långsida mot långsida, räta mot räta. Sy sedan ihop dem med raksöm, alla utom huvudtyget. Jag valde även att brodera Leonas namn med stjälkstygn på en av bitarna innan jag sydde ihop dem.


Huvudet:

3.

4.

3. Vik tygbiten som ska bli huvudet på mitten med rätan inåt. Nåla och sy ihop kortsidan på tygbiten.

4. Lägg tyget som på bilden, sömmen ska vara på mitten på baksidan. Rita sedan ut rävens huvudform och öron. Sy med raksöm längst med huvudets konturer. Lämna halsen öppen så du kan vända tyger rätt.


5.

6.

5. Vänd tyget rätt. Klipp ut bitar av det vita tyget till öronen och ansiktet. Rita ut hur du vill att ansiktet ska se ut. Klipp ut och sy med sicksack runt kanten för ett rustikt utseende.

6. Brodera dit ansiktet, jag använde stjälkstygn. Nåla och sy fast ansiktet och öronen där du vill ha dem på huvudet. Jag knöt även en rosett av spetsbandet som jag sedan sydde fast vid ena örat.


Svansen:

7.

8.

7. Klipp ut en tygbit av dekorationstyget till rävens svanstipp. Jag valde även här vitt tyg och klippte ut en vågig form. Nåla fast på rätsidan av svanstippen som på bilden. Sicksacka ihop tygerna längst med kanten.

8. Vik räven på mitten, längst med långsidan, avigsidan utåt. Rita ut hur du vill att svansen ska se ut, markera även ut en bit på mitten av räven som du ska lämna öppen när du sedan syr ihop den. Nåla hela långsidan, förutom sista biten vid huvudänden. Nåla även dit ett spetsband på rätsidan på önskat ställe om du vill ha ett sådant.


Kroppen:

9.

9.

10.

10.

9. Lägg sedan ut rävens huvud vid huvudänden, markera ut hur bred halsens öppning ska vara. Utifrån den markeringen ritar du ut hur du vill ha halsen. Nåla.

10. Sy sedan ihop långsidan med raksöm, glöm inte att lämna en bit öppen på ca 15 cm på mitten av räven så du kan vända räven åt rätt håll, och även stoppa den sedan. Om du valde att använda ett spetsband så sy sedan några stygn längst med spetsbandet för hand efteråt för att hålla det på plats.


11.

12.

12.

11. I halsöppningen stoppar du in rävens huvud. Huvudet ska vara på rätt håll, rätsidan ut. Stoppa in huvudet med öronen först, var noga med att matcha bakhuvudet med sömmen längst med baksidan av kroppen.

12. Nåla fast och sy runt hålet 1 centimeter in från kanten. Obs! Sy inte igen hålet utan runt det.


13.

13.

14.

13. Vänd räven åt rätt håll och stoppa den sedan med stoppning.

14. Vik in kanterna vid öppningen. Sy sedan igen hålet på räven. Klart!


Likes

Comments


Idag vågade jag mig på att testa mina favorit jeans igen efter förlossningen. Och vet ni vad?! De passade! Kroppen återhämtar sig fort känner jag, det är jag så tacksam för. Jag hade inte vågat testa jeansen på ett tag, men igår var jag hos barnmorskan för efterkontroll. Som tur var såg allt bra ut. De dryga 10 kilona jag gick upp under graviditeten är nu borta, så jag bestämde mig för att testa byxorna igen. Vad förvånad jag blev när det gick att knäppa dem! Än är det en bit kvar för kroppen att återhämta sig, men den är på god väg.

Nu har det gått 11 veckor sedan lilla Leona föddes, hennes tremånaders dag närmar sig med stormsteg. Otroligt vad tiden går fort! Men det är en stor resa på nio månader att bära ett barn, och det lär ta minst lika lång tid för kroppen att återhämta sig helt. Jag är bara så glad att jag har fått de finaste tjejerna som finns på denna jord. Tack för att jag fått äran att bära er, föda er och lära er allt jag kan! Tack! Det är ofattbart hur mycket man älskar sina barn, helt villkorslöst! För er gör jag vad som helst!


Likes

Comments


Nu börjar det. Jag kan själv. Vår två åring börjar bli stor! Den senaste tiden vill Alicia försöka utföra olika moment själv. Som att ta på sig sina byxor. Ibland när jag försöker hjälpa henne blir hon frustrerad och arg och säger bestämt: jag kan! med en ilsken blick. Och visst kan hon, för det mesta. Ibland blir det lite tokigt och det kan ta lite tid, men nu kan hon göra allt mer saker själv.

Dags för mig att ta ett litet steg tillbaka, låta lill tjejen testa sina vingar. Låta henne utforska, testa, misslyckas och lyckas. Som idag när båda benen hamnade i samma byxben och byxorna blev en kjol. Det kommer ta tid, det kommer bli fel men det är så viktigt för hennes utveckling. Jag ska försöka tänka på det nästa gång jag blir frustrerad när hon ska ta på sig ytterkläderna själv och vi har bråttom till förskolan...


Likes

Comments