Header

Nu är vårat lilla hjärta 5 månader.
Tiden går så fort att man nästan inte hänger med. Det känns ju som att det var igår han kom, ljuvlig som han är.
Då sov han för det mesta, somnade efter varje måltid som var schemalagd varannan timma. Han somna på mitt bröst varje gång. Vissa nätter kunde han inte sova om han inte fick ligga på mitt bröst och lyssna till hjärtljuden som han känt trygghet från i 9 månader. Vi sov tillsammans, jag halvsittandess i sängen med mina armar runt honom.
Idag är han ett energi knippe utan dess like och vill inte alls ligga stilla i våra famnar utan helst ligga på mage eller med hjälp stå upp för att utforska omgivningen. Klämma, känna och smaka på på allt han får tag på. Mamma hjärtat smälter varje gång man ser hur glad han blir av de små stegen han åstadkommer varje dag. Ibland får man sig också ett gott skratt när han ligger på magen och kämpar för glatta livet för att ta sig framåt, då han inte lyckas och blir arg.
Han är ett charmtroll, en vacker och unik gåva som ger oss glädje och lycka i livet. En gåva precis som alla barn, ett mirakel värt att vara mer än tacksam för att man lyckats skapa.
Trotts jobbiga tider som kommer och går är ett barn det bästa som kunde hända mig.
Ren lycka.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vi stannade 4 dagar på BB.
Jag fick inte åka hem innan jag kunde komma upp och gå. Det var fruktansvärt tufft och allt man ville var ju bara att få komma hem. Trots smärtan tvingade jag mig upp för att gå till toaletten och duscha.
Tillslut 3e dagen fick vi besked om att vi kunde åka hem dagen efter om vi ville.

När vi kom hem kunde jag då äntligen slappna av och lyssna till fullo på min kropp och jag var sängliggandes de två första dagarna. Eller "sängsittandes" snarare. Jag kunde inte lägga mig ner då smärtan blev outhärdlig.
Jag hade också stora problem med amningen då min lilla inte ville ta brösten. Jag kämpade i två månader men hans missnöje med alla försök att amma tog så hårt på psyket och jag blev väldigt deprimerad under den perioden samtidigt som vi jobba på att komma in i föräldrarollen. Tillslut gav jag upp amningen för mitt eget bästa och kunna fokusera på att vara en bra mamma.
Första tiden var alltså väldigt tuff så därför har jag varit inaktiv här. Nu mår jag bra igen och livet som mamma är en fröjd och jag har ork igen!

Likes

Comments

Det var allt för längesedan jag uppdaterade bloggen men nu är jag tillbaka.

Anledningen är att jag har haft en jobbig tid efter graviditeten då förlossningen inte alls blev som vi tänkt oss.

Förlossningsberättelse
17-06-22

På Natten 02.00 den dagen gick vattnet när jag lagt mig för att sova. Vi ringde direkt till förlossningen och fick besked att vänta på värkarna som startade samma minut vi avslutade samtalet och de gick direkt igång med 2 minuters mellanrum. Vi ringer ingen och får besked om att ta värktabletter och duscha, men tabletterna kräktes jag upp direkt då värkarna va så kraftiga. Tredje samtalet så jag att vi kommer in men de tyckte fortfarande att jag kunde avvakta då det brukar ta tid för en förstföderska. Jag höll ändå fast vid att vi skulle åka in och ignorerade hennes rekommendation. Tack och lov för det!
Bilresan var något av det värsta jag varit med om, smärtan blev starkare och starkare, värkarna hade nu inget uppehåll.
När vi kom in på förlossningen skulle de kolla hjärtljud och hur öppen jag var och som jag trodde så var jag helt öppen och huvudet var på väg ut. Nu blev det snabba ryck. Barnmorskan upptäckte att Lillemans hjärtfrekvens var alldeles för låg och här blev jag helt snurrig av alla tankar och alla sköterskor och läkare som stormade in i rummet och drog iväg mig i en säng.
De drog i mina armar och ben, tog prover på bebis huvud medans en kvinna på avdelningen höll mig hårt i handen, tittade mig rakt i ögonen och sa att jag måste göra allt jag kan för att inte krysta.

Urakut Kejsarsnitt.
Nu åkte jag iväg ännu en gång, i farten informerar de mig om att det blir kejsarsnitt och jag skall sövas. I stunden kändes det skönt att jag skulle få sova en stund, alla tankarna som snurrade gjorde mig rädd och jag kände mig hjälplös. Jag var så rädd att något skulle hända mitt barn.
Samtidigt som de ännu en gång drar i mig från alla håll för att få av mig kläder osv hör jag tunga snabba steg som kommer in i rummet. En andfådd manlig röst berättar att han skall genomföra kejsarsnittet och där känner jag hur jag håller på att försvinna av narkosen. Nu har jag inte längre någon som helst kontroll...
Min kära sambo blev lämnad ensam i ett rum som ett frågetecken. Ovetandes om hur det går för både mig och vårt barn.
03.10 kom en kvinna och visade Oscar vägen in i operationssalen och där låg han vår älskade lilla son och fick hjälp med andningen som kom igång så fint och Oscar fick sitta med honom i 5 timmar under observation innan jag äntligen vaknade och fick träffa dem.
Det var det vackraste jag sett. Mitt lilla mirakel. Några tårar föll ner för min kind. Vi kunde inte sluta titta på honom. Äntligen var vi en familj.

fortsättning kommer i morgon.

Likes

Comments

Jag har varit så himla nervös och rädd inför detta med förlossningen.

När sker det?
Hur vet jag vad en värk är?
Hur kommer det börja för mig?
Kommer jag hinna till förlossningen?
kommer bebis tidigt eller kanske sent?
Hinner jag få bedövning?

"i slutet är man trött på att vara gravid och blir automatiskt redo"

Gäller nog inte alla men jag förstår vad de menar!
Just nu känner jag "bring it on" DET som sker det sker och har andra klarat det, ja då gör jag också det. Anledningen till att jag känner så är att jag har ont hela dagarna nu till och från och har fått förklarat för mig att det är förvärkar. Jag måste äta Alvedon för att kunna sova. Jag vill bara få denna intensiva smärta som komma skall överstökad NU! För vad kan va värre än att gå runt och ha ont hela dagarna?
Jag lider med dem som har haft en tuff graviditet eller som lider av kronisk värk.

Det har varit så mysigt att vara gravid! men nu är det bra för ett tag framöver tycker jag, plus att jag är väldigt sugen på att få gosa med den lille som gömmer sig där inne!

Likes

Comments