-Jag har också en liten släng av ADHD!

- Alla har ju ADHD nu för tiden!

"Testa dig! Tio frågor för att se om du har ADHD"

Oförståelse, diskriminerande, förminskning av något som är en kamp 24 h, 7 dagar i veckan. Jag är så trött på alla kommentarer som folk hasplar ur sig. För oss i vår familj är det ingen trendig, rolig grej som man har lite till och från när man känner för det. En "superkraft". Jo visst.... Största delen av tiden är det något jobbigt. Vår dotter kämpar varje dag i en värld som inte är anpassad till någon med ADHD. Sitta i skolan och lyssna på någon som står och babblar och babblar och babblar, samtidigt som du hör kompisen bakom, bredvid och framför, som prasslar, vickar på stolen, tar upp något ur väskan. Klockan tickar. Ventilationen låter. Någon tappar något. Det går någon utanför i korridoren. Det kör förbi en bil. De har rast ute på skolgården.

40-60 intryck mer än oss utan ADHD tar en person med ADHD in HELA tiden. Det går inte att stänga av, det är så dygnet runt. Vår dotter brukar kalla sitt huvud för en röra... Att försöka att koncentrera sig med den röran i huvudet i en värld som hela tiden kräver koncentration och lugn.... Att inte känna sig "dum i huvudet" när någon sagt något och det försvunnit ur huvudet direkt för det kom in en annan tanke som tog över i huvudet.... Det är aldrig tyst i Julias huvud. Det är en fight om vilken tanke och vilket ljud som ska vinna uppmärksamheten, den millisekunden, den sekunden, minuten, timmen, dygnet runt.

Någon sa:

Är du blind, säger du inte SE dig för! Är du döv, säger du inte, LYSSNA!

Har du ADHD, så får du hela tiden höra, KONCENTRERA dig, FOKUS nu, SKÄRP dig!

Jag kan se på Julia hur hon försöker lyssna, som att hon ser att mina läppar rör sig, men inte tar in vad man säger, för någon stjäl hennes tankar.

Julia är fantastisk! Hon har starkare känslor än alla andra. Hon älskar 100 gånger mer än du, hon hatar 100 gånger mer än du. Världen är oftast inte grå. Den är svart, eller vit. Är du väl inne i Julias hjärta, så stannar du där. Hon gör allt för dig och lite till. Hon kan planera saker för dig i flera dagar, bara för att du ska bli lycklig. Hon kan se något i en affär som just du skulle behöva, för att hon vet att du skulle bli glad av det. Vi andra, har en ventil för våra känslor som vi kan kontrollera. Det har inte Julia, det som känns, är det som syns. En vidöppen bok är hon, oftast på väldigt mycket gott, ibland inte.

Hon är underbart kreativ, hon gör det som är roligt, då kan hon hålla på i flera timmar. Hon skapar, testar och pular i evigheter. När det inte är något hon gillar, förstår hon inte varför hon ska göra det. Hon vet att hon ska göra det för hon är så stor så hon förstår att hon måste göra tråkiga saker ibland, men att hitta glädjen i att göra "onödiga" saker. Nej, det finns inte. Då vill hon snabbt bli av med det.

Som mamma, önskar jag att hon skulle kunna få ha en av och på knapp... Något som skulle kunna få det tyst i hennes huvud. Något som skulle kunna ge henne lugn och ro.... Det gör ont i mig att jag inte bara kan ta bort "röran" för henne. Det gör ont i mig att försöka få omvärlden att förstå och hjälpa henne. Jag ska inte behöva kriga för hennes skull. Det ska vara självklart hur man ska hjälpa henne. Det känns iallafall ganska självklart för mig att man strukturerar upp skoldagen, får uppgifter i punktform, går igenom och ser så alla förstått uppgifterna, går runt och checkar av att alla hänger med, får läxor och vad du ska ha prov på i tid så du hinner öva. Det är inte självklart! Det är en kamp för att få lärarna att förstå. Julia hade en lärare i fyran som stod framför två andra elever och sa att hon skulle lära dem mer i fysiken. När de två andra barnen frågade: - Julia då? svarar läraren, att det är ingen mening med att lära Julia något för hon är ändå för dum för att förstå. Samma lärare lät bli att beställa skolböcker till Julia, då det inte var någon mening med det, enligt henne. Julia fattar ju ändå inte och gillar ju inte att läsa. 10 år var Julia då... Det här är verkligheten ett barn med ADHD får möta, att få känna sig, dum, korkad och inte lika bra som alla andra. Läraren fick sparken efter två månader och X antal samtal med rektor och skolans huvudman, men Julia fick höra och känna alla dem fördomarna, den okunskapen och dem elaka kommentarerna innan.

En av mina största önskningar är att Julia som barn och som vuxen ska kunna känna att människor vet vad ADHD innebär. Hon är inte dum i huvudet, jobbig, spattig eller alla andra förutfattade bilder folk har om ADHD. Jag vill att hon ska kunna känna och tänka, jag kan det här, jag är duktig, jag är rolig, snäll, omtänksam och hon med stolthet ska kunna säga:

-Jag har ADHD.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Ok... Nu gör jag det här....

Jag har gått så länge och funderat på om jag ska våga ta steget att starta en blogg. Dagbok skrev jag jämt som liten, men tankarna och händelserna var mina egna. Inte delat med alla andra. Fast vem vet, kanske bara jag som läser detta tillslut iallafall, ha ha ha :-D

Vem är jag?

Jag är väl som alla andra. Jag är mamma, fru, syster, faster, dotter och försöker hitta stunder att bara kunna vara jag. Livet är ett pussel i allmänhet, tiden flyger iväg och timmarna på dygnet känns sällan som de räcker till.

Jag gillar mitt jobb. Jag har lyxen att största delen av tiden få arbeta med människor som är positiva. Vi jobbar extremt långa dagar, kvällar, nätter och helger, men har väldigt roligt. Jag jobbar med TV produktioner. Vi står för ljusdesignen och levererar ljustekniken till massa olika TV program. Jag håller fortfarande på att lära mig upp mig som ljustekniker, men största intresset och det jag koncentrerat mig på är min lilla Hippotizer.

Din vaddå för någonting?...

Det är jag som sitter och fixar grafiken som kommer i stora ledskärmarna på t ex Let´'s Dance och QX galan.

Livet som mamma då?

Jo. Jag har Julia som är 12 år och Kevin som är 9 år.

Julia. En fantastisk smart, söt och rolig tjej med ADHD. Livet för henne hittills har varit en berg-och dalbana. Hon fick sin diagnos sommaren mellan tvåan och trean och det har varit och är en daglig kamp för henne och oss. Jag är så trött på alla fördomar, kommentarer och att hela tiden behöva slåss för hennes rättigheter. Julia har en typisk "tjej ADHD", dvs hon får inga aggressiva utbrott, hon springer inte runt i klassrummet och bråkar inte. Hon kan inte hålla koncentrationen. Hon sitter vid sitt bord lyssnar och försvinner bort i sin egen värld. Lärarna "glömmer" bort att hon har ADHD eftersom det inte syns. De glömmer bort att kolla av henne eftersom hon inte är "jobbig". Det här ger oss en konstant kamp för att hon ska få den hjälpen hon behöver.

Kevin. Omtänksam, snäll, rolig, glad och Hjärtebarn. Kevin är född med ett ganska ovanligt VSD. Ett hål i hjärtat. Hans hål satt väldigt nära hans ena klaff vilket gjorde att klaffen sögs in i hålet vid varje hjärtslag. Kevin genomgick en öppen hjärtoperation för två år sedan där de lagade hålet som var 1,5 cm, dock kvarstår ett läckage.

Våra barn är så olika som man kan bli, de dem har gemensamt är att dem båda två är riktiga fighters!


Likes

Comments