Vi har förstått Alma förstår vad vi menar under en lång tid men nu är det så himla tydligt. Hon kommer när vi säger "kom så tar vi av skorna", då sätter hon sig i famnen eller tar fram foten till oss och det är såna småsaker. Hon kan härma like olika djur, bilen, visa var magen är, snurra, high-five, imse vimse osv osv. Detta har jag nog berättar förut :-)

Igår sa sambon "men Alma har du bara en socka?" Och hon stannade upp och tittade ner på foten. Sambon frågade "ska vi ta av den då" och hon promenerade fram, stötte sig mot bordet o lyfte upp foten. Gud va dom förstår!

För några nätter sedan så vaknade hon och kissade igenom vid typ 3.30, jag bytade blöja men hon var fortfarande inte nöjd. Hon pekade ut ur rummet, ned för trappan och in i köket. Hon ville ha mat <3 Det har hon visat två ggr nu. Sedan ett par dagar så får hon bara flaska på kvällen och sedan gröt vid 08, men hon har som sagt vid något annat tillfälle visat att hon velat ha mat när hon vaknade.

Imorse vaknade hon redan 5.20. Hon var trött o försökte somna om men något störde henne.. Vi gick upp och hon krigade på fram t 11.30 och vi frågade flera ggr "men ska du inte sova nu Alma".
Hon gick runt o tjoade och sprang osv, men så hämtade hon snutten o nappen o ställde sig vid trappen och gnuggade snutten i ansiktet. Hon ville alltså gå o lägga sig "bara sådär" så jag bar upp henne och sa godnatt men hon somnade själv i sin säng! Så duktig!!
Innan har vi ju slappat i soffan o sett "oj nu somnar hon snart" och då har vi lagt henne liksom.

Lilla söta Alma :-)
Kram/L

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Som ni vet har Edward inte velat sova själv, men jag är lika envis jag så det har slutat med att vi båda varit vakna på nätterna. Han vill ligga tätt intill mig och somna vid tutten och vaknar direkt jag ska lyfta över honom och ligger sedan i sin vagga och grymtar. Lill grisen <3

Jag har testat att lägga han på sidan och låta han sova så, det går liite bättre, då har han legat själv tyst i kanske 15-20min i alla fall.
Han vill vara omkramad och ligga tätt intill, och nestet är för stort för att han ska känna sig omkramad. Så igår la jag i en stor filt i nestet som omfamnar honom men så att han ändå har ansiktet fritt och kan vifta med armar och ben.
Så efter varje amning la jag över honom direkt och han var så lugn och somnade själv utan protester.
Hoppas detta håller i sig nu, hade ju varit så härligt att vakna pigg på morgonen när Millie stiger upp.

Inte nog med det så vaknade Millie som vanligt 5.30, sambon hämtade in henne till oss och hon SOMNADE OM!! Så vi sov till 6.20 och efter en go natt och en härligt morgon känner jag mig mer utvilad än någonsin!

Trevlig lördag på er <3

Kram Sylvia

Likes

Comments

Så tillslut bestämde vi oss för namnet på lillebror, Edward. Så jag tänkte berätta hur detta namn kom till oss.
Det var en fredag och hela familjen hade varit på torp köpcentrum och gjort en månadshandling och var påväg tillbaka hem. Vi satt på färjan (för er som ej vet är Lysekil är halvö och enklaste vägen är att ta färja som går var 20e min... så det är alltid endel dö tid för att ta sig till eller från stan) och jag kollade på instagram konton som gör napphållare med namn på och bläddrar då förbi en napphållare med namnet Edward.
"Du? Edward är ju ett as coolt namn.. Edward lixom, snyggt ju! Eller?" Sa jag till sambon.
"Näe.." svarade han.

Nehepp.. inte de heller. Så jag slängde bort de namnet ur minnet och vi fortsatte i månader att slänga namn mellan varandra i hopp om att något namn som båda tyckte om skulle dyka upp.
Några månader senare kom sambon till mig och säger "Edward tycker jag om, det är ju ett perfekt namn!"
Han hade nämligen glömt av att jag föreslagit de tidigare, men nu hade jag raderat de namnet ut mitt minne och jag var nu osäker på de.
Sambon fortsatte ha de namnet tillsammans med ett annat som topp namn och ju närmare förlossningen vi kom desto mer älskade han namnet.
I slutet på graviditeten funderade jag mycket på namnet, det var ju väldigt fint. Men är de inte för långt? Känns de inte lite svårt att säga i munnen lixom?
Det var mycket att fundera kring...

Efter förlossningen pratade vi inte namn. Han var ju lillebror och hade alltid varit. Men ju mer jag för mig själv tänkte på namn så kändes Edward mer rätt, men jag vågade lixom aldrig bestämma det. Det hängde ju på mig!
Tänk om jag bestämde fel namn och sedan ångrade mig efter några veckor.. det hade ju varit så konstigt att bara byta namn på barnet när den hetat något.
Men när han började få mer personlighet och hans egna drag i ansiktet kom fram mer, tillsammans med hans mörka hår så var han ju en Edward och nu känns det namnet så självklart på honom.

För oss var det ganska viktigt med ett namn som fungerar i alla länder med tanke på min släkt, inga åäö fick förekomma. Vi ville ha ett inte allt för vanligt namn men heller inget "hittepå", och Edward vet vi ingen som heter faktiskt.
Vi båda har alltid varit förtjusta i just engelska namn och sökt mycket i engelska namnregister, bland engelska kungar osv för att hitta namn. Millie kommer också därifrån, så det känns som att de namnen passar bra ihop, tycker vi i alla fall :-)

Kram Sylvia

Likes

Comments

Vet ni?
Idag fyller Mammaprat 2år!!
För exakt två år sedan planerade vi våra första barn, vi hade precis startat bebisverkstaden. Ingen av oss hade plussat och vi startade bloggen anonymt för att kunna dela med oss av vår resa till plussen. En öppen och ärlig blogg om allt som rörde vår resa mot plussen och genom graviditeterna mot våra bebisarna.
Resan mot Millie och Alma <3

Tänk att vi för bara två år sedan inte var mammor och inte var gravida(i alla fall inte som någon av oss visste). Det var lixom bara vi, Sylvia och Linnea.
Vad gjorde vi då när vi umgicks?

Och nu två år senare sitter vi här med TRE barn!!
Hur har vi hunnit med allt de där på två år?

Grattis till oss!
Undra hur länge till vi kommer fortsätta blogga...

När hittade du till vår blogg?

För att fira detta publicerar vi en osedd bild på oss.
Vi i vårt esse!

Kram Linnea och Sylvia

Likes

Comments

Tänkte berätta lite hur förlossningen var. Mer kommer när har får hem journalerna och kan precisera mig mer. Men här kommer lite om hur allt var.
På morgonen vaknade jag tidigt av väldigt lätta värkar, men eftersom jag efter hinnsvepningen varit lättretlig i livmodern var de inget konstigt. På toan gick slemproppen och klockan var då 05.
Jag passade på att knäppa av några bilder på mig för för jag var helt säker på att det idag skulle dra igång, magkänslan!
Kvällen innan hade jag sagt till pappan "vi ses i småtimmarna.. då händer de grejer".

Dagen gick och jag kände av förvärkarna men inget som störde mig. På förmiddagen gick vi på promenad till affären och sambon hade bestämt sig för att jobba för jag var helt opåverkad. Men jag sa att jag känner på mig att vi kommer åka in idag. Han tyckte jag var lite konstig som kunde vara så säker på det nu när det inte visade några tecken på det.
Jag bestämde tillslut att han skulle vara hemma från jobbet ändå. Jag ville inte vara själv med Millie om onda värkar skulle dra igång, hon ska inte behöva se sin mamma ha ont.
Värkarna försvann helt ibland och kom tillbaka. På eftermiddagen började dem komma med 10min mellanrum, fortfarande inte så onda. Jag satt med Millie i soffan medan dem kom, så jag var ganska opåverkad av dem. Men eftersom jag vet med mig att jag har hög smärttröskel och att jag med Millie aldrig fick täta värkar, plus att vi var oroliga för att det skulle gå jätte fort denna gången.
På eftermiddagen vi bestämde oss för att vi skulle åka in till förlossningen efter att vi lagt Millie. Bara för att vara inne om de skulle dra igång ordentligt.
Jag ringde mamma och sa att hon skulle komma kl 19 och sova hos oss, så åkte vi in.
Vi tog vägen om mc Donalds och laddade på med energi innan vi fortsatte till förlossningen. Jag hade 10min mellan värkarna och andades igenom varje värk.

Kl 21 gjordes första undersökningen. Öppen 5cm. Förlossningen är igång, yes!
40 min senare (3 värkar senare) var jag öppen 8cm.
1cm per värk öppnades jag och fortfarande gjorde värkarna inte alls galet ont. Jag fick frågan om jag ville ha Eda eller lustgas men tackade nej till båda. Jag hade ju inte speciellt ont.
Snart därefter var jag fullt öppen och det var bara krystvärkarna vi väntade på.
Alla i rummet trodde han skulle komma innan 00.00 och alltså bli född den 13/4.

Vi väntade på krystvärkarna som inte alls ville komma. Men jag sa hela tiden att det inte är någon stress för jag fortfarande inte hade speciellt ont.
Jag hade fortfarande bara 1 värk på 10min och var helt opåverkad däremellan. Vi stog upp alla tillsammans i rummet och skojade, skrattade och bettade på hur stor bebisen skulle vara, när han skulle komma osv. Riktigt trevlig stämning.
När jag fick en värk vände jag mig bort från de andra, andades igenom värken och vände mig tillbaka och pratade som vanligt. Helt sjukt va?

När klockan var efter midnatt började barnmorskan säga att hon var otålig och snart vill att krystvärkarna ska dra igång.
Jag var inte alls otålig och bebisens hjärtljud var helt opåverkade. Men krystvärkarna ville inte komma.
Tillslut fick jag väskstimmulerande dropp. Barnmorskan tyckte jag skulle börja med lustgas för att hinna känna på de innan krystvärkarna kommer.
Värkarna kom tätare men inga krystvärkar. Dem tog hål på hinnorna för att dra igång de, men fortfarande inga krystvärkar.

Tillslut bad barnmorskan mig att testa trycka på utan krystvärk och det var inte de lättaste. Man kände ju av smärtan därnere på ett annat sätt än om man har krystvärk medan man trycker.
Jag tyckte aldrig att värkarna gjorde jätte ont. Inte på hela förlossningen!!
Trodde aldrig jag skulle säga det men jag hade verkligen inte så onda värkar, helt sjukt ju!!

Första gången de gjorde ont var när jag utan krystvärkar fick trycka ut honom. Trycket i ryggen gjorde otroligt ont och sedan såklart den brännande känslan när huvudet är nere i underlivet.
Vi har allt filmat och jag berättade för alla i rummet "alltså ni fattar inte hur ont de gör. Han är där nere nu. Han kommer snart!"
Haha.. som om barnmorskan inte ser det?

När barnmorskan sedan säger att han är här om 2-3 värkar så kände jag bara "Ne fy fan. Då kan han lika gärna komma nu" så tryckte jag på och han for ut.
Jag hör bara barnmorskan säga "nej nej,, sluta trycka..... jaha nu kom han ändå.."
I normala fall kommer bebisen ut med ansiktet neråt, snurrar ett kvartsvarv och kommer med ena axeln innan han snurrar lite till och tar ut andra axeln.
Men jag tryckte på för kung och fosterland så han flög ut med ansiktet neråt och båda axlarna kom ut på samma gång utan någon snurr. Direkt när han kommer ut utbrister jag:
-"fy fan va skönt. Äntligen. Fy fan alltså! Oh My god"
(Tur vi har de på film så vi kan gå tillbaka)

Jag var så jävla glad att se honom. Som jag längtat efter honom. Jag var så lycklig från första sekund jag såg honom. Allt föll på plats och han var så självklar i mitt liv direkt.
Sedan utbrister barnmorskan "DET BLEV EN TJEJ!!"
Jag och sambon kikar ner och säger va?! En tjej??
"Haha, skoja" säger barnmorskan sedan.. ja då förstår ni säkert vilken jargång vi haft i rummet tidigare. Mycket skämt!

Kort och gott var denna förlossnigen rent tidsmässigt väldigt lik Millies. Värkarna startade vid samma tidpunkt på dagen och dem är födda iprincip samma tid (kl 01.55 och 02.01) snabbt öppningsskede och det har varit krystvärkarna vi väntat på vid båda förlossningarna, men denna gången kom dem inte alls och jag fick trycka ut honom på vilja istället.

Kram Sylvia

Likes

Comments

Napp eller inte.. det är alltid en stor fråga.
Rekommendationerna är att barn ska ha napp då det minskar risken för plötslig spädbarnsdöd, samtidigt som man inte ska ge de för tidigt så man stör amningen.
Många barnmorskor är stark emot andra inte. Med Millie var man såklart mer osäker, tack och lov är jag trots att jag var osäker nybliven mamma självständig och bestämt i vad jag vill och tycker. Har jag bestämt mig så skiter jag i vad andra säger.
Så Millie gav jag napp redan på BB, hon hade stort sugbehov och nappen gav henne precis vad hon behövde och hon var så lugn med den.
Men jag var samtidigt rädd för att få "skäll" av personalen, så när dem kom in tog jag snabbt ut nappen... tills sambon sa "det är vårt barn, vi bestämmer!!".
Så när personalen kom in nästa gång hade hon nappen i och personalen sa bara "det är jätte bra att hon tar napp, om du känner att amningen fungerar".
Då var jag stolt!!

Denna gången gjorde jag samma. Redan på BB fick Edward napp och ingen sa något till mig. Och jag hade skitit i om någon sa något denna gången faktiskt.
Bvc sa faktiskt till mig att det är bra att Edward tar napp så att jag kan peta in den istället för att han ska få tutten hela tiden. Han går ju uppenbarligen upp i vikt med råge så att ge napp istället för tutte när jag tror att han inte är hungrig utan bara snuttig var bara bra.

Millie är verkligen en napp tjej, och har blivit extremt nappig senaste månaderna. Förr tog jag bort nappen från henne på dagen, så fick hon den när hon skulle sova och åka bil/vagn. Men hon gick tillbaka och behöver nu napp och snutt hela tiden. Så nu är nappen ständigt inne och vi känner att det inte riktigt är läge att börja bråka med de nu när lillebror kommit och hon behöver lite extra trygghet.
Edward tar också napp, han tar den väldigt bra utan problem. Men råkar ofta skjuta iväg nappen med handen, så det blir ändå att man ganska ofta får vara där och peta i den.. men så var det med Millie också som nyfödd.

I eftermiddag kommer en liten förlossningsberättelse ut!


Kram Sylvia

Likes

Comments

Alma har inte varit så intresserad av det vi smaskat på tidigare. Om vi suttit och fikat eller ätit godis eller lunch eller vad det må vara så har hon oftast inte brytt sig. Om hon visat något intresse så har hon fått majskrok och varit nöjd med det, inga konstigheter. Förrän nu! Haha. Nu är ALLT intressant som jag äter och dricker!

Imorse fick hon frukost först och sedan satte jag henne i soffan och fixade avokadoröra på knäckebröd till mig. Hon skulle absolut ha så jag hämtar en jordgubbe till henne (det hade jag på min tallrik) men bara efter någon tugga så blir hon frustrerad och visar o pekar att hon ska smaka på min mat. Jaja, klart du får det. Sen fick vi dela på hela min frukost, haha. Hon nöjde sig inte med ett gott komplement ;)

Millie har ju varit mer intresserad av mat än Alma, och jag tror alltid hon varit det? Sen äter ju hon väldigt bra på dagen också, till skillnad från Alma. Hon är helt enkelt inte så intresserad! Men de senaste dagarna när hon visat intresse för vår mat så har hon också ätit bättre (peppar peppar!). Hoppas hon blir ett riktigt marvrak som Millie <3

Kram/Linnea

Likes

Comments

Hur ser våra dagar ut nu med två barn?
Fortfarande tar vi dagarna som dem kommer. På morgonen när jag hör Millie vakna vid 5.30 knuffar jag på sambon och säger att han ska hämta henne. Så ligger vi allihopa i sängen och myser. Oftast ligger jag och ammar vid den tiden och Millie bredvid och vill mysa med lillebror. När Millie vill gå upp så går sambon upp med henne och stänger in mig och lillebror i sovrummet så somnar vi om. Jag brukar sova ett par timmar till och vakna runt åtta tiden. Då sover fortfarande Edward i sovrummet och jag passar på att leka och mysa med Millie. Hennes egentid med mig och sambon. Oftast hyr vi en film på tvn på förmiddagarna som vi kollar på med Millie. Madicken, Emil, pippi eller någon annan Astrid Lindgren film. Millie älskar dem filmerna!

När Edward vaknar på förmiddagen så springer Millie till sovrumsdörren och väntar på att vi ska öppna den. Sedan får hon gå upp i sängen och mysa med honom.
Runt 10.30-11.00 äter Millie lunch och sedan vilar hon. Ibland går jag och lägger mig också.
Efter vilan börjar vår dag på riktigt. Vi tar på oss kläder och gör oss iordning för att antingen få besök, åka någonstans eller gå ut på promenad.
Helt enkelt så är förmiddagarna hemmatid, då vi sover om de behövs eller bara slappar, inte många knop.

Om Millie vaknar på nätterna så går jag upp och ger henne napp. Jag är så lättväckt att det känns onödigt att jag ska väcka sambon när jag ändå är vaken. Så han får alltid sova hela nätter så att han är helt utvilad när Millie vaknar på morgonen så att jag alltid får sovmorgon och kan sova på dagen när jag behöver det.

På kvällarna när Millie somnat kl 18.30 så bänkar vi oss framför tvn och har lite tid ihop, äter mat och pratar. Klockan 21-22 brukar jag bli trött och slänger in handduken och då passar pappan på att ha sin egentid då han spelar dator eller tv spel online med vänner i några timmar, oftast till midnatt innan han också går och lägger sig.
Så ser våra dygn ut :-)

Kram Sylvia

Likes

Comments

Olikheterna mellan barnen är stora redan.
Det var dem i och för sig i magen också. I magen kände jag att Millie var en livlig, sprallig och nyfiken bebis. Medan lillebror hade mer svepande lugna rörelser i magen och visade ett helt annat temperament.
Som nyfödd sov Millie jätte mycket men när hon väl var vaken grät hon mest. Varje för och eftermiddag hade hon ont i magen och skrek med sin extremt högljudda ton. Hon gick från 0 till 100 i ljudvolym.
Medan Edward också sover nästan hela tiden, men när han vaken tittar han stort, säger inte många ljud men helst vill vara nära annars bökar han och vill mysa. Ligga på våra bröst och sova är de bästa tycker han, medan Millie alltid sover själv, från dag 1.
Millie fick vi väcka som nyfödd för att hon skulle äta och gå upp, medan lillebror roffar åt sig tutten såfort han får.
Edward har vi knappt hört skrika. Han gnyr och ompar när han är missnöjd, men skriker knappt och har ännu inte haft ont i magen *peppar peppar*.

Annars så verkar bärsele vara något för lillebror. Vi har redan testat vår Ergobaby ute i trädgården och lillebror älskade den och det kändes som att jag inte hade något barn på mig, så lätt blev han i den! Den kommer nog bli välanvänd, han är en bärsele-unge.. vilket Millie inte alls var :-)

Och den kanske största märkbara skillnaden mellan barnen är att Edward bara bajsar en gång om dagen (!!!) medan Millie som nyfödd bajsade efter varje måltid, det gick sååå många blöjor och kläder för Millie. Med nu med Edward så byter jag inte blöja alls på nätterna och på eftermiddagen runt 16-17 så kommer ett rejält lass med bajs, där emellan är de bara kiss blöjor. Lyxigt!
Bvc sa att han kanske blir sån som bara bajsar en gång i veckan sen.. snacka om skillnad från Millie som idag fortfarande bajsar 4-5ggr om dagen.

Kram Sylvia

Likes

Comments

Arjeplog dag har Alma vaknat nååågot senare och idag var det ett par minuter efter 06 vilket ju är underbart! Jag kände mig utsövd eftersom hon sov hela natten.

De sista dagarna har hon heller inte fått morgonflaska utan håller ut till grötfrukost kl 7.30-8.00...

Håll tummarna för att hon är goare idag!
Jag ska jobba ikväll o vill inte komma gråtfärdig till jobbet hehe.

Kram/Linnea

Likes

Comments