Instagram@myychristensen

Nej, denna bloggen handlar inte om att man ska tycka synd om mig, men detta är min blogg och min dagbok - och jag tänker inte låtsas som ingenting har hänt, för alla har vi mer eller mindre mörka dagar/perioder ibland, livet kan inte alltid vara på topp hur mycket man än önskar det så går det inte alltid.

Mitt mående pendlar väldigt mycket, iallafall har gjort det nu de senaste veckorna men jag börjar må bättre igen, det jobbigaste av allt är att tror att jag klarar allt på egen hand, men ibland behövs även utbildat folks hjälp, och jag har nu de senaste veckorna gått hos min kurator som jag har via region Skåne, vilket som känns underbart men samtidigt jobbigt för vill ju vara den personen som klarar allt på egen hand, men ibland måste man försöka svälja sin egen stolthet man har över sig själv.

Ibland så vet jag inte ens varför det händer sånt ibland, men ibland händer det och ibland kan det gå flera månader och även år innan det händer men när det väl händer så är det en kamp, kämpar dagligen med att jag verkligen inte vill det ska bli så, men alla har vi dagar där vi mår dåligt, tyvärr är det lika normalt som att må bra.

Men jag har mina fötter på jorden och det är det som är det viktigaste - en del av det jag och min kurator har kommit fram till vad det kan vara varför just nu jag blev så ledsen, var att hon tror inte att jag har smält allt än att först ta studenten, sen flytta ifrån den andra lägenheten och sen ovanpå allt bli arbetslös på ett jobb där jag slet ut mig totalt och bara jobbade som tillslut slutade med att jag gick in i väggen samt att mådde dåligt för så mycket man förlorade med tid med sin älskade familj.

Tror faktiskt en del av det stämmer för varje gång nästan jag går förbi min gamla skola eller lägenhet så gråter jag, alla reagerar vi olika och alla tar vi olika tid på oss att smälta saker och ting, alla är vi olika men alla har vi lika mycket värde, så enkelt är det.

Sen trodde jag helt ärligt att det skulle kännas som en lättnad av att prata med syskonen efter nästan 2 års tystnad, men det blev väldigt svårt och tog hårt, grät i telefonen när jag hörde deras röster, jobbigaste av allt var att man visste inte vad man skulle säga för det var så längesen vi snackade.

- Ska försöka verkligen göra allt för ta tag i bloggen igen, även när det är som jobbigast om man säger så, för det är många som har undrat hur det går och varför jag inte har bloggat på ett tag, ett bra tag sedan nu. Men tyvärr så stänger jag inne en del och stöter bort en del saker när jag mår som jag gör ibland, men allt är underkontroll nu iallafall snackar med min kurator och känner att det verkligen hjälps en del - längtar bara tills vi kommer fram till fler saker som vi behöver göra för att jag ska få en någorlunda klarhet av min barndom.

Men ett stort tack till mina älsklingar som finns alltid här för mig och samt en del av mina vänner. ❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments