Instagram@myychristensen

De flesta av er kommer tänka woho hon är tillbaka igen? Men är jag det?

Vad tycker ni? Har fått en del mail där folk är urgulliga och berättar hur mycket dom har saknat mig på denna bloggen. 😘

Saknat er också alla trogna läsare men tagit en lång paus och det är för jag har fått springa ikapp livet lite efter det man har missat ibland att göra.. 😉

Men sen och andra sidan har det hänt mycket sen senaste uppdateringen innan denna, alldeles för mycket kan man ju tycka ibland.. Men allt orkar och vill jag inte ta upp, inte just nu iallafall vet inte ens om det blir så..
😕

Men livet går väl åtminstone framåt och det är det viktigaste och jag jobbar som en dåre känns det som, heltid på vardagarna och sonen går på heltid på dagis med om dagarna, så full fart och ingen broms här inte men livet ska vara igång för annars är det fan någonting som är jävligt fel, ellerhur? 😉

Ta hand om er och så uppdaterar jag snart igen. 😚

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

God förmiddag mina hjärtan! ❤

Vet att det var längesedan jag uppdaterade senast, men ledsen att säga det men ibland finns inte samma energi kvar, vardagen börjar bli allt mer och mer lik sig - går bara hemma om dagarna utan något jobb eller sysselsättning, bad dom på arbetsförmedlingen att åtminstone sätta mig tillsvidare på en sysselsättningsplats inom kommunen eller något tills dom hittar praktik eller något, men det ville dom inte eftersom dom ville sätta mig på en praktik istället - men snälla ni, sätt då fart och gör någonting istället för bara snacka, (ja jag vet att det inte är det lättaste att hitta men så länge ni inte gör någonting så hittas där ju inget, har ju redan bett dom söka på en del ställen där jag vet att dom tar in folk - men nej, då drar vi ut på tiden ännu mer, sniglar!) 😨

Sonen spenderar en del utav sina dagar på dagis - vilket som är behövligt och bra för honom, men en annan bara går här hemma visst man gör ju något här hemma alltid i hemmet, men ändå. Det börjar bli jobbigt att inte ha någonting att göra om dagarna i några timmar, men förhoppningsvis händer det väl någonting förr eller senare, önskade jag var ute på något på min födelsedag för börjar bli jobbigt att inte ha något jobb eller sysselsättning.

Annars så spenderar jag den största delen av min tid med min egna lilla familj, samt ibland vänner men inte allt för ofta tyvärr - saknar det sociala livet, men ibland är jag själv inte så social av mig speciellt inte när jag är trött hela tiden som jag nästintill är alltid, går i perioder - vet inte vad det är för dom har tagit prover och allting på vårdcentralen men där är inget som är fel tydligen - men det är liksom inte normalt att vakna så trött som man är när man går och lägger sig, sjukt irriterande! 😣

Idag blir det iallafall en runda till skogen med prinsen som är hemma ifrån förskolan idag efter ha sagt x antal gånger att han har ont i magen, sedan så blir det fixa här hemma också, sånt som behövs göras dagligen som att dammsuga och sen ge mig på att vika in all tvätt - vilket som verkligen är drygt men sånt måste också göras - känns lite som ibland att man är en hemmafru vilket jag aldrig någonsin vill bli, för jag är en person som måste vara igång hela tiden för jag själv ska må bra och min vardag ska fungera som bäst. 😊

Likes

Comments

Tänkte ta upp ett av det hemskaste och dummaste som finns på denna värld - tyvärr så finns det och tyvärr tillhör det allt mer vardagen - nästan vart man befinner sig, finns på förskolan/skolan, jobbet men även nätet.

Så tänkte dra upp och göra ett inlägg utifrån hur dom såg på det varför dom valde att mobba mig, vuxna som barn och ungdomar:

När började mobbingen komma till dig?: Jo jag minns det såväl precis som det vore igår.

Än idag så har jag svårt att se mig själv i speglen men det har blivit bättre med tiden men ibland finns det kvar inom en.

Jag hade precis fyllt 6 år till hösten skulle jag börja på "lekis" som det kallas, alltså 0:an med andra ord.

Dagarna närmade sig redan hos dagmamman var där någon som såg mer ner på mig än andra, som liten var jag väldigt busig och livlig samtidigt som jag alltid höll mig för mig själv - så fort jag gick så snubblade jag, ibland behövde där inte ens vara något i vägen för att jag skulle kunna snubbla.

Mamma fick reda på det och tror nästan hon märkte det också - men tog ett tag innan de blev uppmärksamt men mormor och morfar försökte alltid ta upp det med henne men inte lätt med en människa som var självupptagen.

Tillsist så kom den dagen: Det var dags för att göra syntest för där var inte något fel på min montorik som dom först trodde för jag hade så dålig balans -Visste helt ärligt inte vad man skulle göra ifrån dom förklarade hur man gjorde syntestet: Där kom beskedet: Du måste ha glasögon för du har fel på dina ögon och syn.

Glasögon beställdes och starka fick det blev: Dagen kom då man kom med dom till skolan, nu var det inte för jag snubblade eller höll mig till mig själv som jag blev mobbad mer för nu blev jag mobbad för jag hade fått glasögon, jag fortsatte använda dom den dagen sen dagarna efteråt så slutade med att jag tog av dom i skolan, men när jag sedan skulle bli hämtad så var dom på, alla dessa röster som sa " Vad fula glasögon du har och vad ful du är" Jag blev så klart jätteledsen för det gör ju en ledsen att göra såna starka och fula ord ifrån barn.

En gång på scaoterna så grävde jag ner mina glasögon, jag var inte den som började förstöra dom för det gjorde alla andra så bra för mig - väldigt ständigt och ofta.

Tillslut så slutade det med att jag gjorde det själv för önskade man slapp höra då så fula dom var och hur ful jag var - men då som vanligt så hittade dom på nya saker för att mobba mig och göra mig illa på.

Blev mobbad ofta också för att mina föräldrar inte bodde tillsammans och utan att jag bodde själv tillsammans med min mamma som bara jobbade så mycket och jag var mer hos min mormor och morfar än vad jag var hemma.

Mobbingen kunde handla om vad för leksaker jag hade eller vad för kläder eller alla andra hemska saker dom kunde komma på - än idag så kan jag inte förstå hur barn kan vara så elaka.

Åren gick och mobbingen fortsatte - Vet helt ärligt inte hur många gånger i mitt liv jag har fått höra "Fan vad du är ful!"

Kan lova er tillsist så tror ni på det dom säger och tror dom har rätt eftersom så många gånger du har fått höra det och ifrån så många.

Åren sprang iväg och snart var publiciteten här och då blev man mobbad för man hade fått bröst men även för svetten hade kommit igång när man hade haft idrott, just då så älskade jag idrott över allt annat, var och tävlade många gånger och jag blev bättre och bättre fick den ena guldmedaljen efter den andra - ständigt hittade människor fel på mig men kunde aldrig se felen på sig själva.

Är det verkligen så fel att inte vara som man är? Att man är annorlunda är ju bara bra. För jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja vara som dom eller som några andra.

Åren sprang iväg tid för högstadiet där man också blev mobbad för man var annorlunda och hade svårt för en del saker - vilket som många har idag men som inte var så uppenbart för några år sedan.

Alltid ofta och ständigt blev man mobbad för man var annorlunda, även på nätet blev man mobbad för folk hade det som ett nöje.

Jag ska senare en dag skriva ett öppet brev här på bloggen till mina mobbare.

Vuxna och barn samt ungdomar - Ser ni någon som blir mobbad eller utfryst hånad, eller dom knuffar eller skrattar åt en annan människa - VAR INTE RÄDD, INGRIP DIREKT!

FÖR MOBBINGEN MÅSTE SLUTA - ALLT FLER TAR LIVET AV SIG, ALLT FLER SKADAR SIG SJÄLVA!


Likes

Comments