Nu undrar jag vad som hände med vår bebis? Hon är inte alls så liten längre! När hon ligger på mage så kan hon lyfta upp huvudet jättemycket och vrida runt till andra sidan. Sen har hon nästan vänt sig till mage när hon legat på rygg, det är inte långt kvar iaf! Det händer ju saker hela tiden nu!
pratar och ler massa gör hon också, stora tjejen!
det går för fort

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag blir Ellie 5 veckor. Det går så galet fort så jag knappt hinner med.
Hon börjar vara mer vaken och tycker om att snacka med oss på kvällarna då hon har sin långa vakentid. Hon började le för två veckor sen och har sen dess blivit mer och mer medveten och med. Tänk att hon är en liten människa med egna tankar och egen personlighet. Hennes personlighet syntes ju redan på BB. En bestämd liten dam som vet vad hon vill och luras gärna med att ha ont i magen så att man får komma upp och snacka lite med mamma och pappa. Hon går igenom den första utvecklingsfasen i den här åldern och jag har faktiskt märkt av den ett tag nu. Det ska bli så häftigt att följa hennes utveckling och se vad hon blir för liten människa. Det har varit det häftigaste jag vart med om, att få följa Williams utveckling från att ha varit helt beroende av oss till att vara en egen liten individ. Det är galet häftigt!

Mina älskade barn ♡

Likes

Comments

Med william fungerade amningen väldigt bra till en början, han gick upp massa i vikt, han hade ett bra grepp och jag tyckte att det var mysigast i världen. Sen gjorde det såklart ont den första tiden men det är tydligen så det ska va i början. Men när han blev 2-3 månader så började han krångla så galet mycket vid bröstet. Direkt när jag la han vid bröstet började han skrika, tutta lite, dra i bröstvårtan och fick aldrig någon ro att kunna äta. Det va såklart påfrestande så jag valde att testa ersättning och gick sakta över helt till det. En mycket nöjdare och lugnare bebis gjorde att mamman också blev lugn men hade ändå lite dåligt samvete.
Och denna gång, med Ellie, fungerar amningen inte alls och har inte gjort sen vi kom hem från BB. Hon tog tag direkt och jag tyckte hon va superduktig som visste hur man skulle göra direkt  (det tog ganska lång tid för Wille att lära sig tekniken). Men Ellie är så snabb med att ta tag och tar bara tag ytterst i bröstvårtan. Jag hinner liksom inte med att justera för hon är som en haj och biter sig tag direkt. Detta har resulterat i såriga bröstvårtor från början. Jag överlevde i början för det är också något man tydligen får räkna med den första tiden då brösten vänjer sig. Men det blev liksom aldrig bättre. Snarare värre. Mycket värre.
För två helger sen köpte jag amningsnappar som inte funkade speciellt bra. Hon fick inte i sig något och blev bara irriterad. Jag fick panik varje gång hon skulle äta och bestämde mig för att pumpa ut och ge på flaska i några dagar. Smörjde med purelan och vädra brösten så mycket jag kunde. Efter några dagar blev det bättre och amningen  kändes bra igen. Jag va galet nära på att ge upp för gott, gav henne ersättning några gånger men det dåliga samvetet va på mig igen..
Sen tog de bara några dagar innan jag fick tillbaka såren. Ännu värre den gången. Så nu sitter jag med infektion och feber pga såren och bestämde mig igår för att gå över helt till ersättning. För jag klarar verkligen inte av den här smärtan, det är inte värt det och amningen blir inte en mysstund, snarare ett irritationsmoment där jag blir irriterad varje gång hon vill äta.
Men idag, när tuttarna har läkt lite så tänker jag igen att jag kan fortsätta med amningen. För på ena axeln sitter det en liten nisse som säger att det är bäst för henne och vad är jag för mamma som inte ger det bästa till sitt barn? Den andra nissen säger att det inte är värt det och det är bättre att hon får en glad mamma än någon som ska stressa, bara irriterad och gråta vid varje amningstillfälle.
Så vem ska jag lyssna på?!
Hon verkar inte må dåligt av ersättningen utan snarare vara mer nöjd. Men ändå, det där dåliga samvetet. Varför ska man gå runt med ständigt dåligt samvete som mamma?! Man gör ju sitt bästa och gör allt för sina barn, men ändå tror man att det inte är tillräckligt..

Likes

Comments

Jag älskar mina små av hela mitt hjärta. Men ibland brister det bara.
Idag ville jag helst rymma hemifrån.
Ellie har skrivit hela dagen och william
har varit extra gnällig och trotsig.
Mitt tålamod verkar ha gått och gömt sig
också nu när jag behöver det som mest.
Jag brukar ha väldigt bra tålamod men
nu behöver jag andas och räkna till
10 fler gånger än någonsin.
Det är klart jag visste vad jag gav mig in
på men jag trodde och hoppades på att
få en nöjd bebis eftersom vi redan har gått
igenom allt med en skrikig liten kille.
Jaja, den här tiden går ju över den med
men känslorna jag har såhär i efterhand är
så mycket värre än när jag är mitt i kaoset.
Känsla av att va världens sämsta mamma
och inte räcka till för någon.
Jag hoppas innerligt att jag snart kan få bli piggare och på bättre humör.
Så att jag kan njuta ordentligt av tiden
med mina små ♡

Likes

Comments