Vår lilla kille har blivit så stor!
Bara sen några månader tillbaka har han utvecklats så enormt mycket. Han var aldrig någon pratkvarn som liten men nu sprutar det ut "ord" stup i kvarten och han lär sig nya riktiga ord hela tiden!
Hans första ord var titta och tack kommer jag ihåg. Och nu kan han bland annat lampa, strumpor, pappa, klocka m.m. Han har även perioder där han säger ett ord heeela tiden. Det har varit "oj" varje gång han gjort något eller visat något, sen nu säger han bombom som betyder boll och ballong. Han är helt fascinerad av bollar och ballonger!
Köpte ett paket i fredags och han blev överlycklig! Han vill även kolla på ballonger och bollar på Youtube hela tiden. Förstår inte hur det kan va så kul 😂
Det är även häftigt att se hur mycket han förstår av det man säger. Han förstår i princip allt. Så häftigt att en så liten människa som för ett år sen behövde hjälp men precis allt, idag är en egen individ med egna idéer, tankar, känslor och kunskaper.
Vår lilla stora kille! som snart blir storebror ♡

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Dagen D är snart här. Det kan ske när som helst faktiskt. Men det är så konstigt för jag känner mig ganska ogravid just nu och det känns inte sådär jobbigt längre att vara gravid.
Jag har varit otålig och tjurig över att vara tjock ända sen jag fick mage i princip. För den här graviditeten har inte varit kul, inte alls. Men sen när det väl är nära så känns jag lite "Äsch, jag orkar inte föda barn idag, vi väntar till nästa vecka istället"
Inte för att det är något man kan påverka men känslan just nu är att jag inte har så bråttom längre. Det är ju dags att bli vän med magen när den snart är borta! 🙈
Jag är så nyfiken på vad det är för filur som gömmer sig i magen och är faktiskt ändå redo för att få ut bebis och börja vårt nya liv som tvåbarnsföräldrar ♡

Likes

Comments

Alltså nää..
Det här att va magsjuk som höggravid gör jag helst inte om. Började må illa i lördags och gick och la mig skapligt. Den natten va jag tvungen att gå upp och både kräkas och sitta på toan flera gånger. Samtidigt hade jag världens jäkla sammandragningar så jag sov ju inte en blund. Igår va jag mer eller mindre en zombie och sov till 10, checkade läget med de andra och så somna jag typ direkt igen i soffan.
Jag funderade på om jag blivit matförgiftad eller om förlossningen kunde va på g. För jag har hört att man kan bli sådär då men sen började William kräkas och då är de ju ganska uppenbart att det va magsjuka.
Han kräktes några gånger under dagen men jag är så förvånad över hur barn kan va så pigga trots att de är sjuka! Jag själv orkade ju inte ens ta mig från soffan! Men dan blev ju lite extra sliten iofs när man inte har någon näring kvar i kroppen och en bebis som roffar åt sig det den behöver, då blir det noll kvar till mamman!
Så nu hoppas jag vi blir friska snabbt och att bebis faktiskt vill hälsa på oss snart!

Likes

Comments

Tvättat. Diskat. Dammsugit. Svabbat golv. Bytt sängkläder. Handlat.
Ja det kanske inte låter mycket för världen men med en busig 15-månaders och en stor bebiskula så blir man ju ganska stolt när man åstadkommer så mycket på en dag!
Men nu ligger jag däckad i soffan med en cola. Och här har jag tänkt ligga resten av kvällen!

Likes

Comments

Nu är det nära, på riktigt. Och jag vill bara att förlossningen ska sätta igång. Jag vill  känna den där smärtan som jag inte ens kommer ihåg hur den känns. Men jag vet att så fort jag känner att det är på gång, att de där förvärkarna verkligen är på riktigt, så kommer jag ångra mig och undra hur fasiken  vi tänkte. Att jag måste ju vara dum i huvudet som gör om det där frivilligt. För det gör ju ont. Djävulskt ont. Bara det att smärtan försvinner och hjärnan plockar bort just det minnet. Det är galet egentligen. Fast man skulle nog inte skaffa fler barn om man kom ihåg varenda smärta och varenda del av förlossningen.
Men ja nu har vi satt oss i den här situationen själva och ungen måste ju ut! :p Så jag önskar att den dagen blir snart så vi får det överstökat 😅
lilla älskade bebis, kom snart!

Likes

Comments

Ibland är tanken bra, men verkligheten kanske inte blir lika lyckad. Vi bestämde att åka till folkparken så William fick leka av sig lite. Vi är väldigt, väldigt dåliga på lekparkshäng så jag var väldigt stolt att vi båda kom iväg. Men.. Fy bubblan vad kallt det va! Det blåste och va så ruggigt att vi gav upp efter 20 min kanske. Såklart vi valde den kallaste dagen på länge att äntligen ta oss ut!
Men William tyckte att de va kul i alla fall så lite lyckat blev det ju ändå!
Vi avslutade parken med käk på sibylla men vår matvägrande son åt en tugga mos och några pommes. Näringsrikt!
Sen blev det spontanbesök på 30 års kalas!
Väl hemma slängde vi oss i soffan med huvudvärk, snoriga näsor och halsont. Jag undrar när vi får känna oss friska. Att sjukna in varje helg verkar ha blivit en vana för oss. En inte så rolig vana..

Likes

Comments