Jao. I lördags blev det ju lite party och det var riktigt trevligt. Visst var det stelt men när de andra fått i sig lite så löstes det. Jag dricker ju inte alkohol men brukarinte ha så stora problem med att prata ändå även om det kan bli knaggligt, awkward och pinsamt emellanåt.

Dagen idag har varit riktigt fin ändå och sonen somnade tidigt så nu sitter jag och paddan på altan och dricker "öl" i kvällssolen.
Vi hade tänkt åka och ta ett premiärdopp men när det började bli eftermiddag och dags så försvann värmen. Så Erik fick bada i sin lilla pool här hemma istället och han var inte besviken för det. Han är för liten för att bli ledsen över sånt än.

Jao vad ska jag skriva mer. Nä kommer inte på nått så det får lämnas så här.

Puss på er!

//MammaJansson

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Ikväll ska denna morsa på fest! Kommer inte ihåg när det hände sist. Det var flera år sen sist som jag åkte iväg helt själv på sånt här. Känns lite spännande och jag är faktiskt lite nervös. Det är människor jag aldrig träffat innan. Blir ju inget stort om jag fattat rätt, som tur är haha!

För mig blir det ju alkoholfritt så hoppas jag kan slappna av ändå och inte fryser till och förblir tyst och trist.

Jag är ju så klumpig numera också så hoppas jag inte skämmer ut mig. Det är ju bara en av dem som vet min "historia".

Nä det kommer gå bra tror jag. Det är ju fem minuter hem och jag tar bilen så känner jag mig inte bekväm eller blir jättetrött i huvudet så är det ju inga problem med att komma hem.

Vad ska jag prata om? Cancern är ju inget roligt samtalsämne så blir väl till att prata barn antar jag. Har ju inte så mycket mer som händer i livet haha!

//MammaJansson

Likes

Comments

Nu ringde onkologen.

I början av året så fick jag till mig av neurologen att det var ok för mig att köra bil.

Jippi tjoho tänkte jag. Äntligen liksom!

Nu när vi var hos onkologen så började vi prata om handikapps parkering eftersom jag har svårt med smala bilparkeringar.
Hon skulle skriva intyg. Men nu ringde hon och sa att jag inte borde köra alls utan jag kunde få färdtjänst istället. F*ck!

Hon skulle forska i om ifall min man kunde få för mig iallafall.

Tänk att frihet kan försvinna så fort..

//MammaJansson

Likes

Comments

Japp, cellgifter har dragit igång och än så länge mår jag bra. Första dagen efter första dosen mådde jag skit dock. Kräktes och sov bort den dagen.
Tror nog det mest blev jävligt starkt för magen. 5 lomustine tabletter (som de så vackert heter) på fastande mage går hårt åt. Fast nu dröjer det sex veckor till nästa dos. Det känns lite konstigt att det ska räcka med fem stycken tabletter var sjätte vecka. Det blir lite, "säger ni det så" av det hela.

Sen är ju jag lite (mycket) dum i huvudet. Jag vet att socker göder tumörer men ändå kan jag inte låta bli. Jag är helt sockergalen. Sockerberoende förmodligen.
Sen jag tog första dosen vill jag bara äta godis, glass och sötsaker. Det finns ingen hejd på mig. Jag som faktiskt hade gått ner har gått upp igen bara för att jag inte kan låta bli. Hur tacklar man det? Borde jag inte få ett jävlar anamma tänk och bara sluta med det? Likaså med cigaretter.

Jag vill inte röka, jag vill inte äta godis men ändå så gör jag det. Jag är ju helt dum i huvudet. Jag vill leva, jag vill finnas för min son så varför kan jag inte låta bli? Vad är det för fel på mig?!?!?!

Efter semestern ska jag ringa dietist även fast jag avskyr dietister. Vilket beror på fördomar men ändå.

Jag vill leva! Kanske är det för att jag inte förstår hur farligt det faktiskt är. Hur nära döden jag faktiskt är. Hur sjuk jag egentligen är.

Det är skönare att blunda och köra ner huvudet i sanden.

//MammaJansson

Likes

Comments

Hur gör man när kraften börjar sina? Bakslag och bakslag hela tiden.

Nu har jag valet pest eller kolera i stort sett. Kan välja bort båda iofs och bara ta gift. Kanske vore nått.

Jag vet inte längre. Innan har jag bara kört! På det bara! Fast nu börjar de säkra alternativen sina.

Jag vill bara byta ut mitt liv fast samtidigt ha kvar man och barn. Är så ofantligt trött.

//MammaJansson

Likes

Comments

Jag vill gråta men det går inte. Undrar om det är för att jag håller inne med så mycket.

Jag har försökt men det går inte.

Behöver det men det funkar inte. Har jag blivit immun?

Jag är så trött på den här skiten.

Wear grey in may. Brain tumour & Brain cancer awareness.

//MammaJansson

Likes

Comments

Tumören har börjat jävlas igen.

4 månader fick jag vara "frisk". I 4 månader har jag planerat framtiden, kollat på utbildningar och spenderat rolig tid med min son. Känt ett hopp om ett normalt liv. Planerat semester osv osv

Idag fick jag reda på att jag måste köra ny omgång med gifter och strålning. Vilket kommer göra mig till en trött och tråkig morsa. Ska verkligen försöka vara så glad och pigg som det går men jag vet ju att jag kommer bli lite zombie.

Så sommaren som jag tänkt att vi bara skulle hitta på roligheter blir nu spenderat på sjukan om det blir som jag tror.

Fan.

Så himla trött på det här. 8år. 8 jävla år. Har jag spenderat på att vara sjuk. Alldeles för lång tid.

I 7 av dem har jag också spenderat med min underbara man.

Min man som valde mig trots cancerbeskedet. Underbara varelse. Han är mitt allt. Han gav mig också en underbar son.

Mycket tacksamhet och kärlek känner jag för den människan. Min människa.

Jag saknar honom nått extremt! Han har varit borta i en vecka nu och det är tre veckor kvar tills han kommer hem.

Jag och min underbara mini-människa väntar längtansfullt!

Min mini-människa gick sin allra första dag på förskolan idag. Helt själv. Så duktig. Jag känner mig så stolt över att min mini-människa har charmat all personal. De stod allihop och överöste oss med fina detaljer om Erik och hans första dag. Hur han hade gett dem sitt fina leende. Hur han interagera med de andra barnen. Ja bara allt.

Då känner man sig så glad och stolt över att få ha blivit mamma till en sån underbar liten person.

Det här inlägget känns lite blandat av sorg och kärlek. Lite så jag känner mig idag.

//MammaJansson

Likes

Comments

Jag hatar att vara onormal, jag hatar att min kropp inte lyder, jag hatar att jag är stresskänslig, jag hatar att jag är ljud och ljuskänslig.

Inskolning. Vi försov oss, Erik vägrade frukost, Erik vägrade fruktstunden eller han drack en mugg vatten. Som om det vore bättre. Han är alltså både trött och hungrig men det gick jättebra. Erik var faktiskt inte gnällis eller sur, tills att vi skulle hem.

Erik kom då på hur hungrig och trött han var. Så ledsen och skulle sitta på armen och typiskt nog så hade jag inte vagnen utan tog bara krycka.

STORT MISSTAG

Det går inte att bära ledset barn, väska och en krycka man egentligen vill använda pga balans.

Jag satte ner mitt gull men han var ju så ledsen så han ville inte gå. På sidan om mig går en av fröknarna och jag ser hur gärna hon vill hjälpa men jag är en envis kärring.

Kan Själv!

Två femåringar på klätterställningen;
- Vad är det där för jävla morsa?

Tror de refererar till formen, balansen, haltandet av personen i fråga.

Fast att bli mobbad av femåringar är inte kul.

Tappar balansen pga stressen, ledsna barnet, hjälpsamma fröken, ojämn asfalt, famnen full och står då på huvudet.

Riktig skräll.

Jag lyckades "hoppa" över Erik så han fick ingen skada.
Jag ligger där på rygg och svär. Försöka tänka ut nått sätt att komma upp lite snabbt. Mitt på en asfaltsgång finns inte så många handtag direkt.

Tur är att Eriks förskola har en manlig fröken (säger man så?). En smal sak men tydligen stark. Han kroka fast under mina armar och tjoff sa det. Så jag är väldigt tacksam för att han fanns där just då. Jag hann inte ens få panik över situationen.
Tack Moje! Du är en ängel.

Tänker på hur det hade gått annars. Tre "tanter" är tyvärr inte så mycket att hoppas på när det ligger en blobb på marken och tjugo barn runt. Det hade ju fan tagit en timme innan vi kommit fram till hur vi skulle göra.

Ja ja jämlikhet i samhället, feminism, krossa patriarkatet osv osv

Men män är oftast starkare och tar oftast snabbare beslut. Det är min erfarenhet och upplevelse av män.

Så tack för att du offrade din rygg för blobbens skull.

Nu är det pinsamt på fsk dock. Hur ska jag kunna gå in där och titta alla i ögonen. Nu har de sett min "sämsta" sida. De har sett att Eriks mamma är sjuk. Så hur gör vi imorgon?

Skulle gått dit idag egentligen men jag pallade inte. Ännu en vaken natt med barn och tankar.

Jag var kaputt redan på morgonen. Så hela jag va gelé. Det hade varit självmord att åka dit idag.
Vi ska dit imorgon men då tar vi med vagn och mormor så då ska det väl gå bättre tror jag allt.

Tack o hej! Leverpastej!

//MammaJansson

Likes

Comments

Det blir ett kort inlägg för det finns inte mycket att skriva eller det finns mycket men jag orkar inte!

Maken är i USA på kurs med jobbet. Han åkte igår och kommer hem 4/6. Tomt är det.

Ensam med sonen i en månad känns tufft. Har bra skyddsnät men jobbigt ändå.

11 maj blir det svar på min senaste MR. Hoppas innerligt på bra svar!

Usch. Vill inte ens tänka på det!

Imorgon taggar vi för ännu en inskolningsdag på förskolan. Hoppas det flyter bra!

//MammaJansson

Likes

Comments

Igen!

Var väl för typ tiominuter sen eller nått nu.

Maken fick lyfta upp mig. Ja han är stark min man, mycket starkare än vad man tror.

Satte mig ganska fint på Eriks plastgarage det gick inte sönder som tur var. Det va bara att klicka ihop delarna. Det blev värre med mig.

Jag har så ont. Både i kroppen och själen.
Ont över fall och ont över krossat självförtroende.

Hur gör jag när maken är i USA? Han är borta en månad med jobbet och då är jag hemma själv med Erik. Hade jag kunnat lita på min kropp så hade jag varit gladare för att han fick åka på kursen.

Han behöver det. Vad kallas det? Cert eller nått.
Han stiger på jobbet efter den kursen, mer lön och det behöver vi.

Jag är bara rädd. Tänk om det blir som så här och jag inte kan komma upp?
Klart jag kommer upp men jag är rädd ändå. Har ju mamma typ 10sec bort så Erik klarar sig ju.

"Du mamma, jag ligger på golvet. Kan du komma och byta Eriks blöja?"

Typ så. Det är värre med mig själv.

Sup och svälj! Trevlig helg!

//MammaJansson

Likes

Comments