Jag var småbakis hela dagen igår och kom aldrig riktigt ur min pyjamas. Jobbade lite, plockade lite och halvlåg i soffan framför TV'n, mitt på ljusan dag. Jag har blivit lite bättre på att tillåta mig att vara lite lat då och då och att jag nu bemästrar konsten är slappa är något som jag faktiskt är lite stolt över. Jag har släppt på kraven. 

Maken har aldrig haft svårt för att slappa, så han gjorde mig sällskap i soffan. Vi hyrde hem den gamla klassikern Kramer vs Kramer med Dustin Hoffman och Meryl Streep. Den bjöd på en bra story och ett gripande skådespel, men den tog slut lite väl tvärt. Vi saknade en fortsättning båda två.

Dottern har ju blivit så stor att hon inte behöver oss på samma sätt längre. Hon hade en kompis över hela dagen och de lekte på och roade sig på egen hand. Så länge de blir servade med mat och snacks då och då, sköter de gärna sig själva. Men framåt seneftermiddagen, när kompisen åkt hem och mörkret hade lagt sig, blev både dottern och jag lite rastlösa. Så vi åkte och köpte oss en gran. På med mössan över dagen efter-håret, och så bar det iväg. Vi hittade en söt liten minigran och även om traditionen bjuder att granen inte ska in förrän den 22:e, när pappa i huset firar födelsedag, så tog vi in den direkt.

Som vanligt fick vi inte ordning på julgransbelysningen. Fastän vi tycker oss packa ner den så noggrant varje år, så ligger den aldrig i jullådan bland det andra. Jättekonstigt. Jag minns att jag både i fjol och i förfjol löste problemet genom att köpa ny. Det känns lite knäppt att göra det även i år, för de vi har borde ju finnas någon stans. De kommer säkert fram.

Hur som helst blev det vinter på riktigt idag. Himlen är kritvit och smälter fint ihop med marken och träden, som börjar färgas vita de med. Dottern är överlycklig och jag jag kan inte annat än att hålla med henne. Visst är det riktigt fint och stämningsfullt med den där snön. 

Likes

Comments

Hårmineralanalys är bluff och humbug. Enligt vissa kanske, men inte enligt mig. Jag är nyfiket inställd till allt som har med det alternativa och holistiska att göra. Jag vill ju gärna se till att jag genom kost och ett hälsosamt leverne hjälper kroppen att hålla sig så stark som bara möjligt ända in på cellnivå, så att det som är skadat hålls i schack och inte växer till sig. Men hur vet man att man äter och lever rätt? Min tanke var att jag med hjälp av hårmineralanalys skulle kunna få en slags utvärdering. Att analysera håret ger en bild av kroppens nivåer och balanser av mineraler och gifter från idag och en tid bakåt. Om man stärker upp där analysen visar på brister kan man få bukt med en hel massa problem. 

Det finns en man här i stan som hjälper till med allt det praktiska. Svenne kallas han. När vi träffades första gången pratade vi om mitt mående och han ställde frågor för att lära känna mig och min kropp lite mer på djupet. Sen klippte han av några hårtussar ifrån nacken och skickade iväg dom till analys. 

Igår träffades vi igen och jag fick svar på vad labbet i USA hade sett. Jag fick ett kompendium med staplar och tydliga beskrivningar om mina nivåer. Svenne berättade vad allt betydde och om jag skulle glömma bort något, så fanns alla förklaringar samlade i text i kompendiet.

Analysen visade tecken på att jag ligger högre i halten av hormonet progresteron än vad som är vanligt för kvinnor. Detta visste jag sedan innan och att testet visade det gör att jag ännu mer än innan tror på att det visar rätt. Jag verkar enligt resultatet ha nedsatt funktion i binjurar och i sköldkörtel, vilket kan förklara mycket av det min kropp har för sig. Som frusenheten, tröttheten och den dimmiga hjärnan. 

Jag fick också bekräftat att min metaboliska typ är långsam, men vad jag inte visste var att jag har osunda nivåer av kroppens viktigaste mineraler. Staplarna ska sluta i en någorlunda jämn linje i det vita fältet i tabellen, men det gör de icke. 

Det finns inget enkelt och enspårigt svar på varför nivåerna är i obalans eller varför binjurar och sköldkörtel spökar, men att jag historiskt har varit lite dålig på att lyssna på kroppens signaler att sakta ner och istället drivit på mig själv till att fortsätta är troligtvis något som lett till att staplarna i diagrammet var så ojämna som de var. Hjärnan vill mer än vad kroppen klarar av. 

Vad som var skönt att veta var att analysen inte gav utslag på några gifter, så även om kroppen må vara i obalans, så är den i alla fall inte förgiftad. Kanske gör mina detoxkurer lite skillnad trots allt.

Med mig fick jag kostråd som till viss del stämde överens med det jag själv har märkt fungerar. Och så fick jag rekommenderat tillskott att ta för att stärka upp inifrån. Jag bestämde mig för att gå all in och köpte de tre burkarna och fick råd om hur jag skulle reglera de tillskott jag redan tar. Om ett halvår ses vi igen för att göra en ny analys. När vi träffas då hoppas jag att jag själv känner skillnad, dels genom att jag är piggare men också genom att ha en mer välfungerande mage, som glatt jobbar på utan att trilskas och tar upp näring på bästa möjliga sätt.

Om det var dyrt? Ja, ganska faktiskt.

Likes

Comments

Av det stora flertalet låttexter att döma verkar det som att väldigt många går runt med brustet hjärta. Nästan varannan låt beskriver känslan av att sakna någon.

Antingen saknat man den man haft, fastän man vet att det man hade inte var vidare bra. I duetter ältar han och hon på om hur dumt man betett sig och hur man ångrar att man inte bättre tagit vara på det som var. Tänk om jag bara sett att det var du som var den som det var tänkt att jag skulle bli gammal med, tänker båda. Men ingen verkar våga ta steget. Istället för att göra något, går båda runt och känner sig halva.

En annan variant är att den som betett sig illa känner enorm ånger och ber på sina bara knän att få komma tillbaka. Jag var dum som inte förstod vad jag hade. Förlåt mig, bönar man, men det verkar vara för sent. Den andra har gått vidare och verkar lyckligare än någonsin. Med ångest delux sitter man där och försöker vrida tillbaka tiden. 

Om man tänker sig att musikvärlden avspeglar den riktiga världen, så kan man tolka det som att mer än hälften av världens befolkning går runt med hjärtesorg. Det kan säkert vara så. Bilden som musikvärlden ger är säkert sann. För visst är det lätt att det blir fel i ett förhållande. Kärleken kan verkligen förblinda och få en att förlåta på ett ganska självdestruktivt sätt. Och visst är det lätt att man gör fel och såra den man älskar när man agerar utan att riktigt tänka sig för. 

Ångest och saknad är starka känslor som kan vara svåra att hantera i ensamhet, och alla de där låtarna fyller en viktig funktion. Det är skönt att hitta låttexten som spot on beskriver det man själv känner. Låten som ger tröst och en känsla av att inte vara ensam. Den kan hjälpa en att gå igenom de tuffaste tiderna. Men de kan på ett sätt också göra att man håller kvar vid känslan av saknad, tomhet och sorg.

Jag kan tycka att fler låtar borde handla om de som gör något åt sina bekymmer. De flesta verkar hänga sig fast vid det som varit. Alldeles för få gör som den som Salem Al Fakirs I'm so happy handar om Jag tycker det är härligt upplyftande hur låten beskriver känslan av att bara släppa taget. I låten har man bestämt sig för att ta steget och gå vidare istället för att älta på. Jag gillar den sortens pepplåtar. För man har ju ett stort ansvar för sin egna faktiska lycka. Man får inte tillåta sig att gå omkring med sorg och ångest allt för länge. Det är känslor som tar mer än vad de ger.

Ibland måste man bara bestämma sig för att släppa och leva fullt ut. För man kan ju inte går runt ett helt liv och helt liv tyngd och halv.

I'll be fine. F you. Fine.



I'm so happy, 'cause you are gone
You are gone, it makes me happy
I've been waiting for so long
I thought this day would never come
When I could wave and say Good Bye

'm so happy, do you know why? Do you know what makes me happy?
A whole day is going by without a singel thought of you And I can smile 'cause you're not near


I'm so happy 'cause you're not here
You're not here, it makes me happy
Finally you disappeared
Don't wanna know where you are going but you should stay where you belong

I'm so happy, and that ain't wrong
There's nothing wrong with being happy

Likes

Comments

Det är aldrig för sent