View tracker

Just nu är ingen bra tid för mig.
Alla känslor väller över och jag vet varken ut eller in. Jag ska försöka ägna tid åt att förstå vad som händer. Vad jag kan göra åt det. För mycket på en gång.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

varit tyst från mig några dagar nu, varit hemma med mina älskade små troll (som för övrigt hunnit göra mig lite gråhårigare) och försökt njuta av dessa dagar så jag blir pigg igen.

Känns mycket bättre med bihålorna och idag är det dags för praktik igen! Ser fram emot det! 💜

Vackert väder, om än lite blåsigt, så det blir en promenad till dagis idag😊


Den här gången blir jag kvar i stan tills på fredag, sen ledig helgen och så får vi se hur schemat blir nästa vecka 😊

Hoppas ni alla får en underbar dag och att ni har lika fint väder som vi😊

Återkommer troligtvis ikväll efter praktiken😉 får se vad vi kan skriva om då.. är det något ni vill att jag ska skriva om så kan ni ju slänga en kommentar här nere 👇

Puss på er alla fina!

Likes

Comments

View tracker

Sjukdomar är något som drabbar alla i olika former.
På dagis går de ofta som löpeldar. Barnen har knappt varit på dagis de senaste månaderna, dels pga arbetslöshet och även pga min rädsla. Magsjuka är något som gör mig otroligt stressad och gör att jag mår dåligt. Har jag träffat någon som efter ett par dagar blivit magsjuk, då mår jag illa och kan inte göra något för jag är livrädd för att spy. Vinterhalvåret är alltid värst. Då har jag alltid handsprit på mig. Jag är ju sällan i stan oavsett, men när jag är i skolan eller liknande så är jag nästan överdriven på hanspriten. Tvätta-sprita-tvätta-sprita. Hela tiden.


Många kommenterar om min rädsla att "alla blir sjuka, barn måste vara sjuka för att bygga upp immunförsvaret" osv. JA självklart. Vi blir också sjuka! Allihop... Men jag gör vad jag kan för att undvika det. Förkylningar gör mig inte så mycket. Det klarar jag av. Men när det går som mest magsjuka då håller jag mig borta. Långt borta.

Att vara såhär rädd tar ofta över. Ringer ALLTID dagis innan barnen ska dit och frågar om det är någon som är hemma och är sjuk. Är det någon som har magsjuka-då stannar vi hemma.


Jag längtar så otroligt till sommaren. Då man slipper oroa sig lika mycket. Jag kan slappna av på ett helt annat sätt.


Nu när jag är hemma från praktiken idag, tänker jag mycket på de äldre sjuka och hur dom tar sådana här sjukdomar. De kan DÖ av en vanlig förkylning. JAG vill inte att mina baktetier ska vara orsaken till en annan människas död. Jag vill hjälpa dom. Underlätta. Göra dom glada och skratta med dom. Inte döda dom...

Det finns ju även många barn som är infektionskänsliga, vem visar hänsyn för dom? Antar man alltid att det inte gör något om barn leker med andra när de är förkylda? Måste man som förälder till infektionskänsliga barn alltid säga till alla, hela tiden? Kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara..

Jag är inte känslig på så sätt att jag blir supersjuk eller kan dö av sjukdomar. Jag är bara livrädd....hur är det då som förälder eller anhörig till en infektionskänslig? Det måste vara hemskt att behöva vara rädd, ordagrant LIVrädd.


Fy. Nåja. Det var några kvällstankar från mig..

Likes

Comments

Nä idag blev det ingen praktik. Känner mig inte hundra så var lika bra... Vill inte smitta ner de som redan är sjuka..

Igår efter praktiken ville inte min telefon fungera och bussresan till mamma blev längre än vanligt.. Vågar inte vara själv i stan. När jag gick av i stan stod jag mellan att vänta på bussen eller gå resten av vägen. Jag gick. Eller snarare powerwalkade.. Var jag än gick kände jag mig rädd och ett tyvärr bekant ansikte såg jag på min väg. Vidrig människa som borde va inspärrad. Gick ännu snabbare. var nog personrekord från stan till mamma!


Tagit det lugnt hela förmiddagen och snart är det lunch. Sen ska jag sitta och ta en kaffe medan syskonen leker av sig på bf. Sen ta ett varmbad... var EVIGHETER sedan sist så ska bli riktigt härligt.

Hoppas verkligen jag blir bättre till imorgon så jag kan och får gå till praktiken annars åker jag hem istället. Till mina barn. Min man. Min familj.💜

Hoppas ni alla får en underbar dag.


Bjuder på en gammal sommarbild på mig 🌞 snart är äntligen sommaren och värmen här!

Likes

Comments

Underbart väder idag!
Barnen har haft skoj på dagis medan jag och älskling var hemma. Sökte jobb och fixade... Hann med en lunchdejt också 💜

Efter vi hämtat barnen blev det en promenad och lek vid skogen, sen fika. Barnen skulle ha morotskaka som vanligt..;)


Snart dags för middag, men först ska jag hjälpa mormor en stund. Imorgon bär det av mot stan igen och kommer inte hem förrän tisdag.... :(

Så sen ska vi tanka mycket mer kärlek och närhet!

Hoppas ni har haft en lika vacker dag som vi!

Likes

Comments

Äntligen är jag hemma igen. Att få sova i sin egen säng var underbart.

frukost och barnprogram fick starta vår dag 💜


Igår kväll satt jag med mormor och morfar och spelade tärning, så skönt. Synd att jag inte är helt på topp bara. Men snart ska jag nog må bra igen!

Idag står det plugg på schemat. Barnen ska vara några timmar på dagis sen blir det massor mys. Imorgon åker jag ju igen..

Den inre stressen som blir när jag både har kurser i grupp och på flex.. Jag vill kunna fokusera på en kurs i taget men vi var för få i Kost, måltid och munhälsa så det är massa uppgifter istället.. Men det ska gå! Med lite jävlaranamma så funkar allt.

Efter de här 5 veckorna med praktik är jag "ledig" i 2 veckor för att sen ha 5 veckors praktik igen... och då ytterligare en kirs på flex... Behöver all pepp jag kan få... Känns inte alls roligt att behöva vara borta så mycket... men skönt ändå att det inte är praktik varje dag så man kan vara hemma ibland.. 💜

Nu ska jag ta tag i denna dagen.

Likes

Comments

Att en sån liiten sak kan ge sån förbannad värk är rätt otroligt. Redan efter en vecka är jag förbannad på den haha.
Tycker jag haft nog med värk som det är. Varken värme eller tabletter hjälper mot smärtan.

Det är bäst den anpassar sig snabbt, för den ska banne mig sitta där nu! Sista alternativet och jag tänker inte ge mig..

Likes

Comments

Varit en ganska bra dag! började dåligt med trötthet och värk, samt att jag lyckades välta två av mammas ljushållare i stressen....
Kom iväg i tid ändå som tur var och hade praktik. Det är så givande men samtidigt påfrestande i vissa lägen såklart.

Kände hur magkatarren smög sig på och självklart så blev den värst när jag skulle åka buss och traska hem till mamma...
Men lite vila så blev det bättre :)


Saknar mina älsklingar där hemma nåt otroligt... Har svårt att hålla tårarna tillbaka... Vill bara HEM. Samtidigt som praktiken är rolig, och viktig såklart. Har fått schema för denna och nästa vecka och det blir inte mycket jag är hemma...:(
Vilket gör det ännu värre.. Men imorgon eftermiddag åker jag hem och tillbaka till stan på fredag för fortsatt praktik.

När ska separationsångesten gå över egentligen..? Gör den någonsin det..? Försöker sysselsätta mig så gott jag kan när jag slutat praktiken samtidigt som det skulle vara skönt att kunna vila... men då tänker jag ju bara mer och saknar dom mer. Efter att ha varit hemma så länge så är det väl inte konstigt egentligen. Önskar bara att det inte var så svårt... Finns det några knep för att det ska kännas lättare..?


Nej nu ska jag nog försöka plugga lite. Och sova tidigt ikväll...




Likes

Comments

Det finns så mycket att skriva... men jag försöker hålla mig kort så får ni gärna fråga om det är något:)


i yngre tonåren försökte jag vara "som alla andra". jag ville gärna vara ute sent med kompisar, ut och festa och som det kallades, "leva livet". Jag kom aldrig överens med mig själv och hittade inte vem JAG var. Smög ut och var med kompisar, var på "filmkvällar" osv. Hade ett självskadebeteende och mådde väldigt dåligt, troligen för att jag inte visste vem jag var.

Fann vad jag trodde var min kärlek, då var jag 15 år gammal. Jag var så otroligt kär och ovan moln. Vi var tillsammans (med ett avbrott) i 1.5 år. För att inte avslöja för mycket för de som inte är mig nära väljer jag att inte skriva ut dennes namn. En dag i September 2010 (16år gammal) var jag hos min bästa vän. Sent på kvällen fick jag jätteont i magen, ringde tillslut 1177 som trodde precis som jag att det var gallan och hon rådde mig att åka in, vilket jag gjorde.

väl inne på akuten frågar en läkare mig om jag använder något preventivmedel. Det gjorde jag, Cerazette. sen några år tillbaka... Vad skulle det här ha med magvärken att göra..? Han frågar då om jag skulle kunna vara gravid. Eh nej? talade ju precis om att jag åt Cerazette? Trög tänkte jag... Men han ville ändå göra ett test. Så visst.. gör det då.. bara jag blir av med värken!

Efter en stund kom läkaren in igen. Sätter sig och tittar på mig, "du är gravid." helt allvarligt och sådär sakligt.
Fast nej... jag SA ju att jag åt cerazette.. han fick säga det några gånger innan jag fattade.. "du lät så säker på att du inte var gravid så jag bad dom kolla två gånger, men du är gravid."

Pang.. vilken smäll... där stod jag, 16 år gammal, tokkär och började äntligen må bra igen. Hur ska det här gå..?

Fick komma in på vul, där det visade sig att jag var i v.6+5. Hamnade på en avdelning då de ändå skulle kolla gallan eftersom det är högre risk när man är gravid. Låg vaken hela natten, tittade på Big Moma 2 två gånger... väntade på att klockan skulle bli så mycket att min dåvarande pojkväns larm skulle ringa. så jag kunde ringa till honom. Vi var chockade båda två och jag visste inte vad jag skulle göra... Han sa att han fanns där hur jag än valde att göra.


Efter några dagar så bestämde jag mig för att behålla.. Jag velade en hel del men till slut kände jag att jag inte kunde göra abort. Så jag började förbereda mig på att bli mamma...

Blev ensam när jag var i V.20, vilket också blev jobbigt såklart. Men jag gav mig attan på att jag skulle klara det. Fick hjälp från socialen med lägenhet och ekonomi. Allt rullade på, min älskade lilla Melker kom till världen 16 Maj 2011, 00.35. 4180g och 55 cm av kärlek.

När Melker var nästan 6 månader, började jag träffa en som jag var granne med. Vi träffades på kvällarna, spelade Yatzy och drack kaffe. Det blev mer och mer att vi träffades och sen började han sova hos mig. 8 Februari 2012, tog jag ett gravtest då han tyckte jag fått så konstigt humör..
Som visade positivt.
Återigen, chock. hur kunde det här ske? Men samtidigt en glädje. Allt kändes rätt på nåt sätt. Vi pratade om det hela och valde att behålla.

Sökte större lägenhet och den 16e Mars flyttade vi till en trea!
Sen flöt allting på... han var (är) så himla fin med Melker och Melker ser upp till honom. Tomtom!

12e Oktober 2012, 00.49 blev Melker storebror till vår älskade Mattias, 3450g 51cm kärlek.

Vi har valt att inte säga pappa till Tom för Melker. det känns inte rätt, trots att han är den fadersfiguren som är för Melker. Vi vill att han ska få veta vem som är hans pappa först. Det är vårat val och det känns rätt för oss. D e t skulle kännas som att vi lurade Melker om vi säger pappa. Melker vet att Tom finns där för honom, leker med honom och är där under hans uppväxt. Det är det viktigaste. Men jag hade inte velat komma om några år och säga till Melker "just det, Tom är inte din riktiga pappa.."
Så vi gör såhär nu. Sen får han välja själv om han vill säga pappa såklart.


*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*



Likes

Comments

Idag var första dagen på min praktik! Det var riktigt kul och både härliga kollegor och boende :)
Imorgon är det dagpass så det blir att gå upp tidigt :) så får jag även mitt schema för hur resterande veckor kommer se ut!
Känns konstigt att inte vara hemma med barnen.. har blivit så van nu så lite separationsångest är väl inte underligt... Men barnen har det ju bra hemma :)

Nu har jag bara några kurser kvar och förhoppningsvis är jag färdig uska i Juni! känns overkligt på något sätt... Inte vara mammaledig, inte studerande... Förhoppningsvis arbetande men annars arbetslös?? Hualigen..

Ta körkort är prio ett sedan! Ett måste när man bor som vi gör.
Kommer försöka hinna med ett inlägg med lite historia om mig innan jag somnar, för er som inte vet vem jag är :)


Likes

Comments