Header

Gled runt på Elmia igår med helsköna människor. Var vaken i 22h och drack alldeles för många Powerking mot vad som är rekommenderat men fan vilken bra dag det blev. Trots kyla och lite kaos så var nog alla nöjda med dagen och jag talar nog för alla när jag säger att vi somnade gott vid sängdags.

Efter väldigt få timmars sömn så skulle mitt larm ringt 04:45 igår morse. 04:20 vaknade jag självmant och såg ingen mening med att somna om, så klarvaken gick jag upp och började sminka mig. 05:00 ringde jag och väckte Love, och 05:30 väckte jag de andra. 06:00 rullade vi mot McD för frukost och 06:30 rullade karavanen mot Jönköping. Anlände strax efter 10 och då började rundvandringen inne på Elmia.

Vidare mot A6 vid 18-tiden och sen hemåt mot Västerås. Nattkäk på McD avslutade dagen och runt 02 somnade vi gott i sängen. Kort och gott en helbra dag och fan vad nöjd jag är, vilka fina människor jag lärt känna. Skrattar och mår så otroligt jävla bra i Västerås, vill flytta - typ igår.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Känns nästan som att jag flyttat från Stockholm, temporärt i alla fall. Har spenderat en hel del tid här borta senaste veckorna och jag stormtrivs. Människorna, staden, lugnet. Jag älskar det. Att få köra bil, hänga i garaget, umgås med dessa fantastiska människor och äta gott bidrar verkligen till mitt välmående. Svävar på rosa moln just nu och det är obeskrivligt.

Kidnappade Angelica kl 9 imorse, en frukost på McDonalds senare så har vi glidit in och ut ur stan. Förbi Lager 157, förbi Biltema och lite överallt & ingenstans. Nu sitter jag och väntar på'na för att vi sen ska åka till en bilverkstad och balansera mina däck. Efter det skall vi möta upp Tora en stund och vad kvällen har att bjuda på är ännu oklart.

Lördag morgon glider bilen mot Jönköping och Elmia. Och fyfan vad jag längtar. Kommer bli guld.

Likes

Comments

Det finns en verklighet bakom alla stängda dörrar. En verklighet som ingen egentligen ser om jag inte låter den synas. Verkligheten där jag kampas med hjärnspöken och monster som vuxit sig fast i själen. Vissa dagar är tyngre än andra. Igår var en sån dag. Att skälla på någon närstående helt utan anledning är ingenting som jag frivilligt gör. Hjärnverksamheten stänger av och jag blir arg, helt utan anledning. Det blir för mycket. Bägaren rinner över, precis som den gör för alla ibland. Allting löste sig till slut i alla fall och jag lugnade ner mig.


Mötte upp Emil och Simpa för en kort visit i Väsby igårkväll. Blev sedan upplockad av Jossan, Dejan och Felix med RS6an. Vi gled runt i stan och på E4an, umgicks med folk., skrattade och hade kul. Släppte verkligheten lite för ett tag. Detaljer kan utelämnas. Lämnades åter i Väsby runt 3 imorse och tog bilen hem till mig. 06:30 ringde klockan och jag sminkade mig för att rulla mot jobbet. 8-16 är avklarat och nu är jag hemma för mat och vilo-paus sen kör jag 23-06:30 i Solna. Blir nog bra detta. Ska ladda upp och försöka ta en kortare powernap för att återfå lite energi. Humöret är hur som helst med mig idag och jag har både Powerking och choklad, så det skall nog ordna sig. Dumpar lite bilder i nästa inlägg.


Ta hand om er, Farväl.

Likes

Comments

Kompisar. Allt bra? Har inte haft så himla mycket att säga till om så det har stått stilla här. Hela helgen spenderade jag i Täby. Helgen bestod för det mesta av sömn och mat. Lördagsmiddagen blev MAX, söndagsmiddagen blev sushi och i måndags kväll kom jag hem och åt ravioli. En bra helg.

Igår morse packades bilen full med människor och packning. Vi styrde hjulen mot Falköping och efter ett x antal pauser kom vi fram till destinationen runt 16. Nu spenderar vi några dagar här innan vi styr hemåt igen. Känns konstigt att vara så långt från Stockholm men det känns bra. Jag har ju min wifey här, min bästa tjej.

Uppdaterar er när jag har något vettigt att skriva. Puss

Likes

Comments

Min Emelie åkte hem igår. 20:14 satt hon på sitt tåg mot Falköping och vi var 3 stycken som stod kvar på perrongen och ville gråta. Tårarna föll av saknad redan samma kväll. Hon är ju min bättre halva, behöver henne här hos mig där hon kan fylla min lägenhet med glädje, skratt och kärlek.

Jag spenderade någon timme på kvällen i Jespers Ford med en redbull i handen. Sen fick jag tokfnatt på att vara ensam i lägenheten så jag åkte till Jordbro och hämtade hem Lucatini. Större delen av dagen idag har vi städat, druckit redbull och diskat. Med sällskap är verkligen allt roligare, med min Lucatini är till och med städning okej. Vi kramades hejdå och kvällen har varit ganska händelselös. Ja, förutom det faktum att vi precis har spikat en relativt spontan resa till Falköping i veckan. Jag, Lucatini, Jesper och Emil styr bilen mot FKP och stannar där hos vår Emelie några dagar. Helt klart värt, behöver komma bort lite.

Ärenden att uträtta imorgon och ingen sovmorgon på det. Ovant att ställa klockan med tanke på semester, men det är bara att göra. På återseende.

Likes

Comments

Någonting som många gör. Men också någonting som väldigt många tiger om. Jag är en av dem som varken tystar ner eller skäms över min psykiska ohälsa. Jag kraschade på nyårsafton.
Tidigt på morgonen fick jag göra ett besök till Norra Stockholms Psykiatriakut. Jag hade då gråtit hejdlöst utan någon vidare direkt anledning och det fanns inget stopp. Ångesten tog över hela kroppen. Det finns ingenting som kan beskriva känslan när trycket sätter sig över bröstkorgen. Det känns snarlikt som att någon sitter på en. Hela kroppen värker och tillslut blir man så utmattad att man inte vet vart man skall ta vägen.

Jag fick utskrivet Atarax. Ganska milda ångestdämpande tabletter men som för mig blev en sorts räddning. Jag fick också med mig Propavan hem för att kunna få hjälp att sova när ångesten tar över och nätterna blir sömnlösa. Utöver detta pratade jag med en medelåldersherre på akutmottagningen som hjälpte mig med en remiss till psykoterapeut.

Att ta sig ur en kamp med ångest är tufft. Att få det ur vardagen är någonting man får kämpa med, för det ger sällan med sig utan ansträngning. Jag kämpar veckovis. Jag var sjukskriven ett tag för att försöka komma tillbaka på banan med sömn och kost i första hand. Jag slutade i princip äta och sova under den perioden som jag mådde som sämst. Detta relaterade givetvis i att jag förlorade en hel del i vikt och tappade totalt ungefär 10kg under loppet av en månad. Jag vet att vägen ur det sällan är via sjukskrivning och försökte komma tillbaka till jobb och rutiner så fort som möjligt, vilket jag gjorde. Ångesten kommer och går. Den kan slå till när man minst anar det, och då faller hela världen samman. Under dem tillfällena kan jag gråta av att tappa en penna på golvet. Allt blir hundra gånger jobbigare och känslorna maxas.

Idag har jag kommit en bit, men jag är långt ifrån mål. Jag träffar min psykoterapeut ungefär en gång i veckan, det hjälper mig. Där kan jag dela min börda och få hjälp med att hantera det jag bär på. Mycket tror vi grundar sig i prestationsångest. En ångest som funnits med mig i många år men som jag aldrig riktigt lagt märke till, det har varit en del av mig som jag gjort till en del av min vardag utan att vara kritisk. Den delen av mig skall få gå på semester på obestämd tid nu.

Kampen fortsätter. Det kommer den att göra länge. Men ett steg fram är bättre än två tillbaka.

Jag har mina problem, mina problem har inte mig.
Nu jobbar vi oss tillbaka på banan.

Likes

Comments

Fick plötsligt för mig att prova på något nytt på bloggfronten. Eftersom att jag hatar Blogg Esse's app och vill kunna göra via telefonen så testar vi nu Nouw. Så ja, hej. Något inlägg måste man ju inleda med. Och det här tråkiga och meningslösa  inlägget får starta upp här. Vi får se hur detta går. Antingen uppdaterar jag oändligt, eller någon gång ibland.

Vad händer då? Inte speciellt mycket. Jag har Emelie och Gian boendes hos mig just nu. Jag själv har semester till den 17 mars och glider runt på det. Välbehövt för måendet om inte annat. Men det kan vi tala om en annan gång, lite mer djupgående då jag vet att det är många som undrar och frågar vad som händer med mig just nu.

Nu väntar min tvätt. Farväl, på återseende.

Likes

Comments