View tracker
View tracker

Jag gnäller sällan och är i mina ögon en person som försöker se glädje i allt och alla, jag är absolut inte felfri ett endaste dugg, jag tror att självinsikt och förståelse hur jag är och inte är ger mig något och andra i min omgivning.

Jag kanske förväntar mig för mycket av vissa sorters människor för jag anser bestämt att du själv har makten över ditt liv och ditt mående, det betyder inte att man är dålig om man blir utsatt för något men att konstant ursäkta brutna löften och sviket förtroende genom att säga att man har det jobbigt eller att någon annan gör det jobbigt för en.

Det gör mig vansinnig, för att behandla andra illa och hålla på med kanske till en början vita lögner som sedan blir direkta lögner när man sviker sin vän och gör också att man totalt tappar tilliten till den personen.

Att man sen försöker hålla kontakt för att jag i alla fall så innerligt hoppas på att tilliten kommer tillbax igen men att den då mer eller mindre känns som förlorad för alltid.

JAG tycker att ÄRLIGHET & ANSVAR för sitt eget handlande emot sina medmänniskor och framför allt vänner, det kan ju tydligen vara otroligt jobbigt för vissa men är en självklarhet.

Om personen i fråga kunde inse situationen och förstå vad som blir fel hade jag mer än gärna godtagit det och kunnat jobba för en framtida vänskap, men när det är en omöjlighet så orkar jag inte.

Va fan rent ut sagt.

Och sen ska det va fel att säga att man är jävligt trött på det för då är det fult gjort & elakt.


Jag har hellre några få bra vilket jag har än en hel hög som bara suger min energi totalt & dessutom känner jag att jag är så van att bli sviken och därför så sköter jag det sjukt dåligt och hanterar det dåligt helt enkelt.

Likes

Comments

View tracker

Hej igen.

Nu har jag varit och tränat karate och tagit hand om barn på flera sätt.

I tisdags var det 69 stycken och idag 67 stycken så lite saftigt o vara 2 vuxna/tränare på det.

Tur att barnen sköter sig exemplariskt.

Nu har vi rensat hos hundvalpar och städat undan, matat hundar och städat och lagt i en tvättmaskin.

Ska städa undan lite mer och fundera över vad jag ska klä mig i i morgon eftersom det är en liten speciell dag.

Likes

Comments

Hejsan

Det var ett tag sen men det är för att ibland flyter liksom livet utan att man knappt hinner med något annat än dom där måstena som man liksom bara tvingas göra vare sig man vill eller inte.

Jag tycker om mitt liv och framför allt min älskade lilla familj.

Mina barn är orsaken till att jag aldrig någonsin tvekar över att kliva ur sängen varje morgon, fast jag bara skulle vilja ligga o sura och slå huvudet och kudden i huvudändan på sängen.

Vi håller just nu på att renovera ett sovrum som jag och sambon ska flytta in i eftersom äldsta fått ett annat rum och vi vill ha rummet mer vuxet och praktiskt för oss.

Vårat gamla blir gästrum och pysselrum gissar jag för det blir en loftsäng och under en 90 säng som soffa & även den övernattnings säng.

Jag och yngsta har varit hemma med feber och sambon är som tur är frisk och de äldsta barnen på 10 år och 9 år är också friska som tur e.

Jag har väl det där mamma syndromet så jag får högre feber när minstingens feber sjunker
😂.

Vi har också den 8/12-2015 hunnit få 5 stycken valpar (Dvärgschnauzer) 3 flickor & 2 pojkar, då vovven tycke hon skulle tjuvpara sig hos uppfödaren så det blev o fixa ögonlysning och sånt snabbt och kvickt så det går att registrera valparna
😍.

Vi har alltså nu vovvarna:

Fara som är en 10 årig Malinois tik.
Astra som är en 1 årig Holländsk Herdehund tik.
Jaffa som är en 2 årig Dvärgschnauzer tik.

Den enda mannen i huset är alltså normalt sambon eftersom valparna ändå ska hitta egna familjer.

Så letar ni en älskling så vill valparna ha egna kärleksfulla hem, dom kostar 14.000kr och är självklart skk reggade.


Just nu tittar minstingen på ett kinesiskt barnprogram som jag tycker e suuuuper tråkigt men vad står man inte ut med.......!

Jag får lägga in bilder på renoveringarna så ni får se :).

Som ni ser är tapeter och tema passande för en 10 åring men inte i min smak det minsta för ett sovrum.

Det blir vitt svart & grått möjligtvis.

Uppdaterar.

Likes

Comments

Jag tror jag blir galen på detta, det känns som att jag är så totalt värdelös på att skriva ett CV så att när jag skickar in en jobbansökan så tror folk att jag är muppig på riktigt.

JAG VILL UTVECKLA SAKER!!

JAG VILL FÖRMEDLA SAKER!!!

JAG VILL GE AV MIN KUNSKAP TILL ANDRA!!

JAG VILL GE MIN GLÄDJE OCH MITT DRIV TILL EN ARBETSPLATS MEN TILLITEN ATT JAG KAN SÅ MYCKET!!!

Jag har utbildat mig till idrottstränare/judo och älskar det och är kursledare och instruktör i krisberedskap och första hjälpen och skytte men vill jobba mer med företagsutveckling och personlig utveckling/personalutveckling/kunskapsutveckling.

Likes

Comments

Varför bloggar man??

Är det för att samhället bygger idag på att man faktiskt är mer och mer upptagen och mer och mer osocial??

Jag känner lite som att rent allmänt är det svårt att vara familj (skulle inte byta det för något i världen) och ändå kunna/få tid/ha chans/möjligheten att ens vara social och dessutom vara social med sånna som man kan tänkas ha något gemensamt med, det brukar då också vara så att för mig i alla fall så dessa människor enbart känns som att dom har tid när jag ABSOLUT INTE har tid.

Jag lägger absolut inte mitt liv på facebook för då bloggar jag hellre, och sitter inte på sociala medier alla mina vakna timmar.
Mitt liv är mina barn och jag älskar min sambo men bygger heller absolut inte mitt liv efter hans heller (har blivit blåst så kolossalt att aldrig mer kommer göra mig beroende av någon annan) sen betyder inte det att jag vill leva utan han bara att jag klarar mitt liv och därmed mina barn själv.
Vi delar ju barn såklart men mitt ansvar och min uppgift i livet att ge dom en trygg stabil tillvaro får jag inte om jag ska vara beroende av att min sambo finns tillhands när som helst jag behöver det.

Hans jobb gör också att trots att han har stora möjligheter att flexa och så vidare så har han mer eller mindre jour på alla sina jobb (han är otroligt bra på sitt jobb och älskar det själv och jag beundrar hans kunskap och driv) men detta gör att jag är nog lite själv vilket gör att det där med egen kvalitetstid finns inte & jag tror bestämt dessutom att jag inte ens vill ha den själv.

Att göra det bästa av situationen och få kvalitetstid tillsammans med mina barn eftersom jag är ju hur som helst mamma 24/7.

Jag har heller inga barnvakter eller släkt att ta till och har nog heller aldrig direkt haft, få gånger bara men om jag slår ut det så känns det som att jag ALDRIG varit utan barnen.

Jag behöver inte en barnvakt utan mest lite vuxenkontakt där jag inte måste klä upp mig för eller måste ställa till med en tillställning för att få den där vuxenkontakten och då är det ofta så att den vuxenkontakten ofta i mina fall då har ledig tid/egen tid och jag måste då ha mina barn med eller träffas hemma hos oss.

Det stör mig inte det minsta men ser man till ensamstående så har ju dom lite samma och då är det en annan förståelse men även där tror folk att "det måste finnas någon som kan hjälpa" antingen har jag ingen som tycker jag är viktig nog eller så har jag frågat så många ggr så att dom tröttnat.

Jag vill tro att jag faktiskt försöker be om hjälp men att jag också säkert frågar så många ggr att de tröttnar, men till saken hör att det är aldrig så att jag får/fått hjälp när jag bett om det i alla fall, men det kan ju vara för att jag gjort något för att förtjäna det.

Jag tror många ggr så avlägsnar jag mig själv och ofta försöker jag inte ens få kontakt för jag tänker redan att jag måste vara mer än jag redan är för att duga.

Jag vill bara att någon ska tycka om mig för mig & jag vill tro att jag är en bra människa men ryggsäck från min uppväxt och tidigare förhållanden har gjort att jag är lite smått jätte trasig så jag har starka värderingar men vet dock inte om jag är säker på vem jag är och absolut inte vad jag vill.

Jag vet delar av det men att koppla ihop det till något vettigt som inte blir lite av allt känns just nu lite smått omöjligt.
Jag är otroligt flexibel och lättlärd och behärskar mycket och har gjort mycket så många tror nog att jag är så pga att jag inte kan hålla fast vid saker eller att jag inte bestämt mig.

Jag tror att det är för att jag LITAR INTE PÅ ATT ANDRA SKA SERVERA SAKER ÅT MIG, jag litar heller inte på att någon ska ge mig något gratis, jag är nog också rädd att saker bara ska försvinna & speciellt det jag tycker om.

Idag har det regnat monsunregn men jag är glad för jag har mina barn :)

Likes

Comments




Hur kommer man framåt när det känns som att vägen tar slut, idéerna är slut och man inte har något mer på lut.

Jag vet att jag kommer hitta på nått men just nu e jag så innerligt trött på att hela tiden få lov att bekräfta allt.

Att alltid jaga efter självförverkligande och inte bara kunna vila och vara människa.

Detta gäller inte bara mot mig själv men även mot omvärlden.

Jag är så glad för allt jag har men är sjukt trött på att hela tiden få slita röven av sig men inte få ett enda skit tillbax.

De enda som ger tillbaka och som alltid kommer göra det är mina barn såklart men allt annat känns just nu så fruktansvärt onödigt och obetydligt.

Likes

Comments

För mig är det att känna sig maktlös över situationen, som jag nu gör.

Men det kommer ett dilemma.....för på samma gång känner jag mig så otroligt trött på skiten att jag bara tänker släppa taget.

Jag har alltid inbillat mig att jag vinner mest på att i alla fall ha koll på situationen så skulle jag någonstans kunna få greppet och övertaget.

Nu inser jag att det inte går, hur mycket jag än försöker.
Jag är en kämpe men vet nu (även om det svider) att jag inte kan göra det jag en gång alltid trott att jag ska fixa.

Det känns ändå inte ens i närheten som ett nederlag eller misslyckande, för allt jag gjort och lyckats med under tiden är mer än många gjort eller skulle orkat med.

Jag är glad för att jag trots mina fel och brister är en som aldrig ger upp och alltid lyckats resa mig igen.

Jag behöver sluta jämföra mig med det det som ska vara "normalt" för jag är allt annat än "normal", jag är den som frågar varför, för att få kunskap om andras syn och upplevelser ALDRIG för att ifrågasätta eller tvivla på andras rätt till sin egen åsikt.

Jag tror alltid att ALLT har en lösning & att allt är LÄTT, eftersom jag redan upplevt det värsta tänkbara (där jag verkligen ville dö varje sekund, för det hade varit lättare & gjort mindre ont i hjärtat).

Jag hoppas att de människor jag på något vis gjort illa i mitt liv förstår att jag kanske inte lärt mig vissa saker som gjort att jag vetat/förstått bättre.

Jag hoppas också att de människor som sårat/krossat/skadat mig i livet vet att jag aldrig är omöjligt att förlåta så länge jag har rätt till min egen känsla och tolkning av händelser.

Det viktigaste är inte att aldrig göra fel utan att man fortsätter försöka göra rätt (i den form det behövs för en själv och andra).

Jag har bra självförtroende men urkass självkänsla, jag tror att jag kan och förtjänar väl men har svårt att ta till mig att det är jag och ingen annan s
om tagit mig dir jag kommit.

Likes

Comments