Först av allt vill jag bara säga att alla namn är fiktiva då dessa inte är vesäntliga utan det är händelserna och upplevelserna i sig jag vill dela med mig av.

Allt började egentligen mycket tidigare och för att kunna förstå spolar jag tillbaka till början..

När jag träffade min man (Sebastian) hade han redan en son (Malte), en bestämd men även en otroligt klipsk och charmig liten gosse. Det dröjde inte länge innan vi skapade ett starkt band till varandra, även om vi tog allt väldigt långsamt. Vi hade otroligt roligt tillsammans och alla problem jag och Sebastian stötte på gjorde oss starkare.


Efter en tid beslutade vi oss för att flytta ihop och livet flöt på precis som det skulle. Jag fick besked om att jag var gravid och Malte längtade så efter att få träffa sitt syskon. Han låg ofta och lyssnade på magen och undrade vad lillasyster gjorde där inne (ja han var helt säker på att där var en lillasyster), kanske hon byggde tågbana? När han äntligen fick hålla sin lilla Lova i famnen strålade han var glädje och tittade på henne med sådan vördnad. All hennes vaken tid skulle han spendera med henne. Han tröstade henne och visade sådan empati och omtanke . Det är inte konstigt att hon snart sken upp så fort hon såg honom och att han snabbt blev favoriten. Vi kunde inte varit lyckligare eller stoltare över vår lilla familj. Tills Lova började gå...


Med Malte som förebild utvecklades Lova snabbt och lärde sig tidigt att gå. Där hände något som vi aldrig förstått oss på, hur mycket vi än försöker kan vi inte komma åt vad som gick snett. Plötsligt var all syskonkärlek som bortblåst liksom all empati och omtanke. Istället för att sitta och mysa med sin syster i soffan kunde han plötsligt utan föraning putta ner henne från soffan och sedan sitta och skratta åt henne medan hon låg på golvet och grät. Eller när hon passerade kunde han ta närmaste tillhygge och drämma henne i huvudet med för att återigen stå och skratta medan hon grät. Den så fridfulla tillvaron byttes ut mot att ständigt försöka hindra Malte från att ge sig på sin syster. Så fort vi släppte minsta lilla fokus var han där. Det var en ständig kamp med gråt från Lova, skrik från Malte och en total förvirring hos oss. Där stod vi nu med ytterlugare en liten påväg..


Maltes förskola slog tillslut larm då även tillvaron där hade nått bristningsgränsen. Efter utredning konstaterades det ADHD och vi fick nya verktyg. Tillvaron blev stabilare och lilla Linnea kom. Återigen var Malte den omtänksamma och empatiska storebror som han en gång varit, inte mot Lova men mot Linnea. Stundvis hade han och Lova jätte roligt ihop och Malte var fortfarande hennes stora förebild trots allt, men ibland total nonchalerades hon och hon kunde aldrig riktigt veta vart hon hade honom.

Åren gick och tillvaron gick både upp och ned men var i stora drag uthärdlig och stabil. Tills plötsligt Lova började vara naken i leken. Nu var hon 4, Malte 7 och Linnea 3. Vi Pratade med dem båda och det gjordes ingen stor grej utav det till en början. Istället för att detta minskades så återkom det allt oftare i deras lek. Hur vi än vred och vände på situationen kunde vi inte få någon förståelse för denna lek utan den förklarades som en "nyfikenhet". Men min magkänsla sade något annat och nu efterhand vet jag att jag borde ha lyssnat på den...


När det hände, hände det så snabbt. Malte och Lova lekte på hans rum, de var ju syskon och våldet hade minskat så varför kunde de inte göra det? trotsallt gick vi och kollade av läget med jämna mellanrum och på den korta tid de var själva lyckades det ändå hända det som inte fick hända. Det som inte fanns i vår värld att det skulle hända trots att min magkänsla varnade mig.. 

Lova kom gråtandes till oss och sade att Malte hade tvingat av henne kläderna och sedan klätt av sig själv. Mer än så gick det inte att få ur henne då. Malte han blånekade allt och plötsligt var våldet tillbaka både mot saker och mot Lova. Den ständiga kamp att hålla honom ifrån henne var tillbaka och Lova var plötsligt inte Lova längre..


Vi slog larm direkt och Malte blev kopplad till psykolog specialiserad på området utan att uppnå några resultat. Det gick inte att nå honom. Lova, vår självsäkra och alltid så självständiga Lova var nu en ledsen, rädd och otrygg Lova. Vi kunde inte gå någonstans utan henne, inte ens i vårt eget hem, inte ens när Malte inte var här. Vi kunde inte gå på toaletten utan att hon grät om hon inte fick följa med. Hon kunde inte längre sova i sitt rum eller ens gå och klä på sig utan vår närvaro. Vi sökte råd hos psykologen och fick massor med tips. När vi pratade med Lova utifrån det psykologen tipsat om välde plötsligt fler saker fram som skulle ha hänt där på Maltes rum. Nu kunde även saker komma fram i hennes lekar och vi kunde få en tydligare bild över vad som hänt. Lova fick börja hos psykologen hon också för att bearbeta det som hänt och komma över sin rädsla. Malte nekade fortfarande till allt och haglade dödshot över Lova dagligen och slog henne så fort han fick chansen..

Cristy

Likes

Comments

När man är liten föds man med en tom målarduk in en värld fylld med drömmar och möjligheter. Medan åren går erhålls verktyg och redskap för att forma och fylla denna målarduk med liv och mening. Många drömmer om att bilda en egen familj, skapa ett eget hem och nå karriären. Detta gjorde även jag, men vad händer då när livet plötsligt tar en annan vändning? När livet visar sig bli något helt annat än det du målat upp och drömt om som barn? När allt du lärt dig är rätt plötsligt blir fel? När ditt liv trots alla ansträngningar plötsligt bryter mot normen och anses vara annorlunda, skrämmande och främmande? Som förälder försöker vi hela tiden skydda våra barn för faror, varna dem för människor som vill dom illa och se till att de inte hamnar i fel umgänge. Men vad händer om faran finns i hemmet, när den som vill en illa bor under samma tak och när våra barn anses vara fel umgänge? När denna utövare visar sig vara ett barn, vart vänder man sig då? Detta är min historia om mitt bonus barn och hans syskon.

Cristy

Likes

Comments