View tracker

Nästa vecka är det dags att återuppta vardagen för oss. Efter 8 och en halv veckors ledighet tillsammans. Det har varit underbart! Men i ärlighetens namn ska det bli skönt med rutiner igen. Jag hoppas att det ska funka bra här hemma, storasyster ska gå 15-timmars veckor på förskolan och då får jag och lillebror lite egen tid. Vi ska hälsa på förskolan imorgon och jag tror att hon längtar för hon har pratat om dagis hela sommaren.

Här hemma säger vi dagis. Vi vet att det heter förskola och varför men för mig ligger det något varmt och tryggt i just ordet dagis :-) Jag älskade dagis när jag var liten! Då hette det dagis och var just bara dagis. Idag heter det förskola. Förskolan har en läroplan och är en viktig förberedelse för de små barnen inför grundskolan. Det är jätteviktigt och jag förstår att en del, inte minst personalen själva, tar illa upp när man kallar förskolan för dagis. Jag kan själv ta illa upp om någon tar fel på min yrkesroll. Därför säger jag inte gärna "dagis" till förskolepersonalen.

Dagis är ett fint ord tycker jag. Det är inte för att förminska förskolan uran snarate tvärtom. Dagis är ett kärleksfullt ord och fröknarna (som korrekt ska kallas pedagoger) betyder otroligt mycket i ett litet barns liv.

Jag tycker att det är ett så viktigt arbete de gör att jag själv blivit sugen på att läsa till förskollärare. Tänk att få vara med och lägga grunden i ny människas liv! Och inte bara en människa, utan många små personer. Visst är det föräldrars ansvar att uppfostra sina barn men andra viktiga vuxna har stor betydelse för hur barn formas. Kunskap, värderingar, moral och etik och sunt förnuft! Här har man verkligen chansen att lägga grunden för en bra generation!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Efter en liten hundpromenad mellan skurarna är det dags för lunch. Det blir stekt makrill, egenfångad och färsk!

Igår åkte vi över och åt lunch på brännö brygga. Pastasallad a la barndommen och päronfestis. Riktig utflyktsmat och sommaren när den är som bäst. Min lilla tjej och hennes farfar tog sig en svängom på den väl omsjungna dansbanan innan det var dags att styra kosan hemåt igen.

Idag vaknade vi till regnets smattrade. Min och Frejas promenad bjuder på blåst snarare än bris och en blandning av dofter. Blött berg, ljummet hav och salt tång är några. Öns högsta punkt bjuder en magnifik 360-graders havsutsikt. Vinga i väst. Göteborgs hamninlopp i öst.

Från en dag till en annan är hösten här. Det känns i luften. Och i vinden. Och på doften.


Maten är klar! Den doftar sommar :-)

  • 2 readers

Likes

Comments

View tracker

En het fråga i vårt lilla lagomland är invandringen. Senaste novusmätningen varnar för att SD skulle få dryga 18% av rösterna om det vore val nu. Samtidigt är få Eu-länder villiga att ta emot flyktingar, Sverige och Tyskland tycks vara de ända länder som tar detta på allvar!

Sd vill värna om det svenska. Vad är då typiskt svenskt. Sveriges stoltheter ikea är holländsk, volvo kinesiskt och Abba finns inte längre. Möjligtvis är Zlatan en svensk storhet, men är han verkligen svensk? Han ser inte svensk ut. Han har satt sverige på kartan men kan sverige verkligen ta åt sig äran när allt fler "svenskar" tar parti mot sådan som honom!

Vem är svensk? Egentligen? Jag är ganska svensk. Jag ser svensk ut men jag har rötter nån annanstans ifrån. Det är inte "vi och dom" Det är bara vi! Vi bor på den här planeten TILLSAMMANS, hur kan någon ha större rättigheter och mindre skyldigheter än nån annan?

Det jag är mest stolt över med Sverige och som gör mig lite extra mallig att få bo här är just den tolerans och acceptans som också bor här. Här får man vara som man är oavsett hur man ser ut eller vem.man är kär i osv. Det man inte får göra här är att göra andra illa. Det kallas för brott och är inte tillåtet vare sig det sker med ord eller handling!

Så vad är då typiskt svenskt? Ja, för min del är Zlatan svensk och alla andra som bor här som liknar honom. Homoäktenskap är svenskt, inte bara svenskt men absolut något det här landet kan skryta med att vi tillåts. Och invandring är typiskt svenskt ( och tyskt:-)) och något att vara stolt över!

Främlingsfientlighet och rasism är inte svenskt, det är inte fult, otillåtet och rentav pinsamt!

Sverige är ett bra land, men det kunde vara bättre! Tyvärr är det på väg mot det sämre. Det gör mig mycket ledsen och lite rädd. Skärpning Sverige!


Likes

Comments

Jag är så trött och irriterad på allt detta! Man är som man är och kan vi inte istället försöka få andra och oss själv att förstå att vi duger!

I tidningarna kan jag läsa om hur du får bort det ena och det andra genom olika dieter och träningstrix, i tv och reklam syns smala alltid glada människor utan skavanker, på instagram lägger vänner dagligen upp bilder på sina träningstmresultat. Just så här i skarven mellan sommar och höst blir de extra påträngande. Men i spegeln ser jag mig själv. Jag är inget av det där!

Jag är riktigt otränad, men stark ändå.
Jag är inte smal, jag har ca 20 kg extra egter senaste graviditeten och jag förespråkar absolut inte övervikt. Jag vet att det inte är hälsosamt med övervikt lika mycket som jag vet att det inte är hälsosamt att banta när man ammar. Är bantning nånsin hälsosam?
Och jag är sannerligen inte alltid glad.

Allt det här är normalt! Mina barn ska slippa växa upp med en mamma som inte tror att hon duger som hon är, som aldrig är nöjd och som hela tiden hetsar för att bli smalare, gladare, mer tränad eller vad det nu är. Jag har helt andra mål jag strävar mot! Och det vill jag att de ska se. En mamma som gör sitt bästa och duger som hon är tror jag är ett bra sätt att lära barnen att de också duger som de är.

"Barn gör som du gör inte som du säger." Den gamla klyschan är så sann. Så börja gilla dig själv så kommer barnen aromatiskt få bättre motståndskraft mot de sjuka skönhetsidealen i vårt samhälle. De kommer troligen vara ännu sjukare om ett par år.

Till detta inlägg skulle jag kunna lägga en bild på min helt normala kropp. Ja det tänkte jag faktiskt först. Men nej. Jag är så mycket mer än min kropp! Min kropp är viktig, den är mig till stor hjälp när jag lever mitt liv men det som är jag finns innuti.

Ta hand om er!

Likes

Comments

Att vara föräldraledig är som ett heltidsjobb. Jag har alltid tänkt att de som hävdar det antingen har ett slappt jobb eller väldigt jobbiga barn. Nja att ta hand om mina barn är inte lika tufft som att jobba, klart att vissa dagar (och nätter) är helt kaos och på jobbet har man ju faktiskt rast. Rast = avsatt tid för att äta och gå på toaletten. Och så får man gå hem när klockan är 17, då är man färdig för dagen.

När man är mammaledig och "färdig" för dagen har redan en ny dag börjat. Det är en dygnet-runt-året-om-föralltid-jour. Inget heltidsjobb!

Mitt arbete är både fysiskt och psykiskt uttröttande och gör att man sover gott om natten och vaknar någorlunda utvilad. När man är hemma med barnen är man varken pigg på morgonen eller såpass trött att man somnar gott på kvällen man fastnar lätt i ett slags mittemellanstadie som är riktgt svårt att ta sig ur.

Man är liksom både rastlös och trött. Trött i öronen av gnäll och tjat och har ont överallt av oergonomiskt bärande och böjande. Men rastlös i hjärnan och kroppen av bristen på umgänge med personer över 90 cm och motion i raskare tempo än personer under 90 cm mäktar med.

Det blir snabbt en nedåtgående spiral där inget kan vara mer stressande än en bebis som högljutt protsterar mot bristande uppmärksamhet, en kaffeburk där man börjar skymta botten, en tvättkorg som inte tycks ha nån botten, en tvåårings förbluffande förmåga att trolla bort sig själv eller en lite för hög siffra på vågen osv osv. Och tillslut är man en svettig, gråtande eller gastande, sorglig kopia sig själv. Inuti finns allt det som man egentligen är men det har gått och gömt sig.

Just nu har vi semester och jag är så ostressad jag troligen kan bli. På alla plan. Men efter sommar och semester kommer höst. Det gör den varje år och jag ska försöka hålla kvar det här härliga lugnet. Jag har upptäckt att det hjälper mig att få utlopp för min kreativitet. Jag gillar att sy och under sommaren har jag börjat rita på kvällarna. Under hösten tänker jag se till att få mer tid för sådant. Det hjälper mot rastlösheten. Och så tänkte jag yoga. Testade gravidyoga i våras och ska se om jag hittar nån lugn yogaklass på samma ställe.

Det är min plan!

Likes

Comments

Jag trivs verkligen! Det gör hela familjen. Starten var inte den bästa (inte heller den sämsta) men nu tycker jag verkligen om att bo här. Eget hus, garage, brunn, trädgård och lugn och ro. En granne, alldeles lagom för oss :-)

Jag har varit hemma på heltid i fem månader och F har varit ledig i sju veckor nu, har två kvar! Och det är så skönt!

När jag var föräldraledig med dottern, som nu är 2,5, och bodde i lägenheten var jag en rastlös mamma och bävade lite inför att F skulle vara hemma i hela 6 veckor under sommaren. Jag tänkte att vi nog skulle gå varandra på nerverna och bli osams om vi skulle sitta i lägenheten båda två. Nu hittade vi på mycket saker den sommaren, K var ju ändå 4-5 månader så det gick bra. Ingen skilsmässa den sommaren :-)

Sommaren 2015. Första sommaren i huset. Första sommaren med två barn. F ansöker om 8,5 v ledigt. Nästan ett helt sommarlov :-) Vi har en vild 2,5-åring och en nyfödd bebis. Den här gången såg jag fram emot att få mycket tid tillsammans och inte mycket planer har vi haft. Lillebror är underbar som sover ca 21- 5:30 (!) i EGEN säng :-) Efter det sover vi vidare för storasyster har lagt till med semestervanor och är inte redo för den nya dagen förren vid niotiden.

Att bo på landet och att ha två barn är mycket enklare än jag någonsin trodde. Och jag tycker faktiskt det är enklare än att ha ett barn och bo i bostadsområde.
Här öppnar vi dörren och har barnpool, sandlåda (made by mamma i graviditetsvecka 36-37:-) lite mallig faktiskt), smultron, skalbaggar och massa annat som roar en tvåårig liten flicka direkt utanför.

Förra veckan kom jag plötsligt på att jag inte varit utanför grinden på två hela dagar! Så skönt! Det hände inte ens om jag var så sjuk att jag inte kom ur sängen själv när vi bodde i lägenheten. Här kan man göra ingenting hur länge som helst utan att bli rastlös verkar det som.

Likes

Comments

Jag som hade så mycket jag ville skriva om att jag startade en blogg för alla mina tankar har inte lyckats få ihop ett enda inlägg än. Men här kommer det och det känns lite pirrigt! Tänk om någon läser :O Jo jag vet att det är tanken, men jag är inte typen som gillar uppmärksamhet och offentlighet. Men har märkt att jag har många tankar och funderingar som aldrig blir annat än just det eftersom jag sällan ger mig in i diskussion eller samtal utan vidare. Jag är den som lyssnar och håller mina tankar för mig själv. Här tänkte jag ta till ord!

Första inlägget gjort! :-) Vi hörs!

Likes

Comments