Header

Osannolikt

Var en sväng på en lackeringsverksad idag för att få ett prisförslag på lite rost som har drabbat våra bakskärmar. Tidigare i sommar var vi hos en annan verkstad i Motala som gav oss ett prisförslag på cirkus 3000 kr för besväret. Så vi ville mest jämföra med någon i Linköping eftersom det voro lättare att lämna in bilskrället där dårå.

Men ja.... Jag vet inte vad som hände...

Killen kikar på skärmarna, tar kort med sin mobilkamera, säger nåt i stil med att "detta är supervanligt och inte så svårt att fixa", vilket i mina öron låter som att "jamen det här kan vi nästan göra gratis!"

Så med hopp om livet (läs: plånboken) står jag tålmodigt och väntar medan han knappar på sin dator. Tillslut vänder han på skärmen och visar sitt prisförslag.

15.000 kr!

woah!! Jag var tvungen att läsa flera gånger för att fatta om det var femtonhundra eller femtontusen. Men jo. Det stod FEMTONTUSEN.

Och en annan då, ska försöka spela oberörd av siffran (why egentligen?!?!) och jag står där och ba: Japp. Ja. Okej. När han försöker förklara summan och vad som behövs göras, och jag nickar och spelar cool som om siffran på skärmen inte är mer än en eftermiddagsfika.

Alltså shit. Tog med mig prisförslaget hem, levererade till maken som inte trodde på mig, och inser ännu en gång att det är en dålig affär att äga bil.

Nu har vi bokat tid i Motala.

Tack och hej.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Dagbok, Projekt

Mannen och kvinnan är ute på promenad. De knallar på längs den slingriga grusvägen. Mannen skuvar barnvagnen framåt. Det är ganska kalla vindar den här förmiddagen. Men när solen kommer fram blir det varmt. Kvinnan går försjunken i tankar:

"När jag kommer hem ska jag ta tag i tvättstugan. Undra hur jag ska få till det fint. Jag har ju massa färg hemma jag kan använda. Kanske mörkgrått? Eller det blir för kaxigt kanske. Eller så skär det sig med de träfärgade hyllplanen. Eller går det att betsa dem? Fast de är ju oljade. Måste man kanske slipa först. Det blir hemskt mycket jobb. Tänk om man kunde kakla. Men det går ju inte. Alldeles för dyrt. Undra vad L kommer säga. Han blir ju lite nervös av mina projekt. Jag får nog kolla på pinterest. Det blir bra. Han har ju aldrig tyckt att nåt jag gjort blivit fult. Vad jag vet i alla fall. Vad fin han är där han går med barnvagnen. Tänk att jag skulle träffa han. Att jag liksom bestämde mig för att han skulle bli pappa till mina eventuella barn redan då jag tittade på honom där i Key-huset på campus. Han stod och pratade med en grupp människor. Hans karisma liksom fyllde upp hela rummet. Och nu är vi gifta och har världens finaste pojke ihop. Han kommer nog gilla tvättstugan. Jag gör inte så stora förändringar. Blir mer som en uppfräschning. Ja. Kanske jag kan såga ut några moln? Det kommer innebära att L får hänga med Joar större delen av dan. Får lite dåligt samvete nu. Men vafan? Varför det?? Det är ju hans barn också. Fan. Men han är ju världens bästa pappa. Jag är så lyckligt lottad. Undra vad han går och tänker på där. Han kanske också tänker att han är världens lyckligaste med mig som fru? Att jag är världens bästa mamma? Att han kanske ska få för sig att städa bilen? Eller laga garderobsdörren?"

-Vad tänker du på älskling? Frågar kvinnan.

Mannen svarar:

-Att jag är bajsnödig.

Förebild på stökig tvättstuga.

Efter. Inte så stor skillnad som sagt men en rejäl uppfräschning. Nymålade väggar framförallt. Ska framöver försöka ordna lite bättre organisering. Tycker fortfarande det ser rätt stökigt ut. Tips??

Likes

Comments

Joar, Vardag

Äntligen hemma efter semestertrippen! Karlstad bjöd på mycket öl, mycket kallblåst, väldigt lite sol och en del regn. Jämtland bjöd mest på ruggiga 12 grader och nordanvind men ändå värme när solen väl behagade att titta fram!

Igår kom vi hem. Idag har vi diggat ca 26 graders värme och klarblå himmel. Sa till Lars att ikväll skulle vi fanimej sitta ute och slöa på uteplatsen och inte sitta inne och häcka som några dönickar. Inte när det äntligen är en varm och fin sommarkväll. Det är ju lite det man drömmer om när man tänker på sommaren. De ljumma kvällarna.

Så, nu när jag skrivit om vädret. Kolla vilken fin blöja som kom med posten idag! Beställde lite på test hem fyra stycken så kallade "Kinablöjor". Det vill säga tygblöjor tillverkade i Kina, för knappt några pengar alls. Tror dessa blöjor gick på ca 50 kr styck. Och gratis frakt??

Tygblöjenördar, eller fluffnördar med ett finare ord, är strängt emot Kinablöjor. Vissa får nog lite kräks i munnen bara av ordet. De hävdar bestämt att detta bara är skit (även fast en hel del är jättenöjda med dem och säger att de är de bästa blöjorna de har hemma). Jag tänker i alla fall ge dem en chans och se vad det är. De är hemskt fina! Hoppas bara de är bra också!

Likes

Comments

Dagbok

Fann mig själv med en ganska märklig känsla här om dagen. Scrollade igenom mitt instagramflöde som vanligt och möttes av en hel del bilder från vänner som är där i livet där jag själv var för typ två tre år sedan. Precis innan man ska till att gifta sig, innan man har skaffat familj (om man nu vill göra det såklart) och då man lever ett liv där största fokuset förmodligen ligger på jobb, kärlek och vänner. Där det finns utrymme för utlandsresor och många stora viktiga och häftiga händelser i ens liv ännu inte inträffat.

Jag vet inte riktigt vad jag ska sätta för ord på den känslan. Kanske en viss sting av avundsjuka för att de har så många häftiga upplevelser kvar som en annan liksom redan har "förbrukat". Jag har redan upplevt min bröllopsdag. Jag har upplevt första gången jag blev gravid och födde mitt första barn. Den första tiden med EN bebis. Första huset! Kanske det var en lite sorgsen känsla typ?

Kanske det mest var tillfället i sig. Jag satt där tröttare än vad jag ens trodde man kunde bli, med ett skrikande barn (började googla på vigvatten och exorcism senare för vette tusan vad det var med ungen!). Det infann väl sig inte direkt någon känsla av frihet. Jag har ett barn vars behov och välmående är viktigare än någon annans. Slantarna vrids och vänds på och även fast man sitter och scrollar på hemnet så har man ju liksom sitt hus nu och man flyttar inte i första taget!

Det är skönt att veta dock, att livet är bra mycket rikare nu än vad det var då. Hus eller inte, giftermål eller inte, men den skrikande exorcistungen är ändå världens bästa och finaste grej! Och det känns helt okej att bli lite avis på andra. Att känna sig lite sorgsen över det där.

Har du kännt samma någon gång?

Hittade denna bild i mamma och pappas gamla album. Ser så mysigt ut! ❤️

Likes

Comments

Dagbok

Idag har jag haft en genomgående känsla av glädje i kroppen. Och det är inte bara för att det är min födelsedag (jag älskar att fylla år!!) utan för att jag har det så himla bra just nu! Det är konstigt hur det liksom spritter i själen och pirrar och har sig när man springer i den sena eftermiddagssolen och jagar en skrattande, naken liten Joar ute på gräsmattan. Hur Amy ligger nöjd och tuggar sönder en petflaska. Hur Lars bär ut rosévinet och tar med sig högtalaren ut som spelar smöriga sommarballader. Hur bra kan det bli?

Det är ögonblick som dessa som man kanske längtar till utan att man vet om det. När man liksom går där en rätt så kall och blåsig vinterdag på väg att göra några måsten, som man tänker på och längtar till de magiska ögonblicken under sommaren.

Bara man inte glömmer att det finns magiska ögonblick över hela året. Det gäller bara att se dem och fånga dem. Fånga känslan av dem. Fånga all den energi den ger, som man sen behöver de ögonblick där allt är skit.


Idag har jag blivit 30 år gammal. Det känns stort och fint och helt perfekt att fylla 30 just nu! Det känns verkligen i hela mitt väsen att jag lagt mycket mörkt och trist bakom mig. Att det har runnit av mig och att jag skuttar iväg och lämnar den pöl av självhat, dåligt självförtroende och negativt tänkande att ligga där och dunsta bort i ingenting. På så vis blir 30-års dagen väldigt symbolisk och betydelsefull!

Nu ska jag dricka lite mer rosé! Puss!

Likes

Comments

Dagbok, Joar, Osannolikt

I morgon fyller Lillmansin 1 år.

1 år låter som en väldigt lång tid, men det är det inte. Jag kan tänka tillbaka på det här året på mindre än två sekunder. För exakt ett år sen vandrade jag runt här hemma med oregelbundna värkar. I tre dagar hade det hållit på och jag hade varit inne på förlossningen för check och pepp och diverse starka sovdoser två gånger. Jag visste att jag inte skulle orka en natt till hemma, och jag var så trött men samtidigt så full av energi.

Det skulle dröja ytterligare 14 timmar innan livet skulle få en helt annan mening för alltid. Jag låg där med en liten slemmig och hal och varm varelse i min famn och sen sa det liksom bara swosh också håller vi på förbereder för hans 1-årsdag.

Jag har väl alltid tyckt att tiden har gått ganska fort, men efter att ha fått ett barn så har det fått en mycket mycket intensivare innebörd. Det går verkligen. för. fort.

Jag vill inte stanna tiden, för jag är så sjukt nyfiken på framtiden. Men jag önskar att jag kunde bli bättre på att inte tänka så mycket på den. Framtiden alltså. Att bara vara här och nu och sluta stressa, sluta oroa mig och sluta planera. Bara låta saker vara och hända.

I morgon ska vi fira världens finaste lille kille!

Tre dagar gammal.

Likes

Comments

Vardag

Vi har precis anlänt till svärföräldrarna ute på västkusten! Så härligt! Bilen är fullpackad med diverse shit, men vi börjar med att gå och kika läget vid huset. Bilen står parkerad 30 meter bort.

Efter en minut kommer maken på att nycklarna till huset ligger i bilen.

Maken går till bilen.

Maken kommer tillbaka med nycklar.

En minut till passerar. Frun måste hämta Joars solskyddsfaktor.

Frun går till bilen.

Frun kommer tillbaka med solskyddsfaktor.

Och lite mer grejer...

Likes

Comments

Osannolikt, Dagbok

Alltså VET NI vad jag har fått erfara idag? Jo, nämligen detta: jag kan inte hoppa studsmatta utan att kissa på mig.

Jo det är den nakna sanningen.

På min efterkontroll efter förlossningen så tyckte min barnmorska att jag kunde knipa jättebra ju!

Jamen frid och fröjd vad härligt! Då är ju allt i sin ordning då??

Men alltså nu märker jag ju att så inte är fallet. Jag skuttade iväg glad i hågen för att hoppa med min systerson. Men upptäcker efter en stund att mina trosor ju är alldeles blöta!

Går och kissar, byter trosor och tar på en binda, utifallatt, för att kunna hoppa vidare. Men, tro på fan inte ens bindan kunde hålla trosorna torra.

Detta är ju bedrövligt.

Fick ju höra att allt var bra! Fick inga instruktioner om knipövningar eller annat shit. Ska det vara helt i sin ordning att en kvinna som fött barn kissar ner sig när hon hoppar studsmatta?

Nu måste jag börja knipöva! Eller är det för sent?! Vem kan man få hjälp av?! Såhär vill jag inte ha det!

Likes

Comments

Vardag

När familjen sitter på varsin del av landet och kollar på Ernst.

Likes

Comments

Dagbok, Joar

För ett år sedan satt jag på vår uteplats med stormagen och drack hallonbladste för fulla muggar. Jag minns att jag vid det här tillfället var så himla lugn och avslappnad på något vis. Jag var liksom klar med allt och kunde luta mig tillbaks och invänta en förlossning och en liten bebis som vi inte visste vad det var för filur.

Det är så lustigt hur ingenting blir som man tänkt. Jag satt där, trodde på riktigt att detta hallonbladste som man läst gjort mirakel för födande kvinnor skulle ha samma effekt på mig. Och inte vet jag, jag hade beräknad förlossning 5 augusti och Joar kom ju den 27 juli men inte hade det med hallonbladsteet att göra. Däremot tänkte jag det skulle minska det där charmiga avslaget jag egentligen inte hade någon aning om vad det var, men inte det heller. Hade niagrafall i närmare 4 veckor! Jesuskristus alltså.

Jag visste hela min graviditet att förlossningen skulle starta tidigare än beräknat. Jag hade sammandragningar redan från vecka 14 och fick någonstans där i mitten vara sjukskriven ett tag då sammandragningarna började göra ont. Jag tänkte väl mest att det bara var positivt så länge det inte var prematura värkar. Livmodern skulle vara tränad som faan sen när det var dags! HAHA! Vettafan det heller. Visserligen var jag en jävel på att krysta men mina vanliga värkar hade inte så mycket effekt när det var dags att öppna sig och allt det där.

Nåja. Inget av det där visste jag när jag satt där för ett år sedan. Ganska lustigt att sitta såhär och minnas tillbaks. Det känns ju liksom som det var igår....

Likes

Comments