Nedskräpning i naturen är ett stort, stort no no för mig! Det är något av det värsta jag vet. Ser jag någon som exempelvis går framför mig slänga sitt skräp börjar det krypa i hela kroppen på mig och jag skulle vilja skrika "gör man så där?" med en allvarlig ton och ett ögonbryn på svaj. Nej nedskräpning, usch! Det finns ju faktiskt papperskorgar runt om och finns det ingen i närheten, nej men då får jag och du faktiskt bära skräpet tills en papperskorg gör entré.

Men iaf, jag var på Ica ikväll, en akut snabbhandling inför morgondagens kaffekopp, mjölken var slut. Jag har betalat min mjölk och några varor till och ska då packa ned dem i påsar där längst ned vid bandet, bredvid mig står en kvinna i medelåldern och packar sina varor. Allt är helt normalt. Tills jag ser hur hon rycker av ett något skadat blad från kålhuvdet och slänger över det på det stängda kassabandet bredvid, alltså kassan bredvid. Se nu framför er hur kålbladet gör en resa i luften. Jag vill bara skrika HALLÅ?! Jag blir så irriterad. Och ja, det finns kanske risk för att det är jag som behöver söka hjälp mot min reaktion på nedskräpning men kom igen, medelålders människor borde väll ha mer förstånd än att slänga fula kålblad omkring sig. Jag ångrar mig att jag inte öppnade munnen och sa något. Nästa gång. Nästa gång. Fast iofs det kanske inte bara räcker och säga till. Jag skulle nog behöva visa hur man gör när man slänger skräp i papperskorgen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments