Nu börjar sommaren sakta lämna oss för att göra plats åt hösten och dess vackra färger. Under denna tid är känslorna mixade, tråkigt och ledsamt över att värmen (den som varit) försvinner men ändå lycka över höst och vackra färger.
Och med detta innebär även nytt till butiker vilket alltid är lika kul. ÄNTLIGEN kommer det man trånat efter sååå länge nu!! Och det som jag längtat efter ett tag nu är ingen mindre än Ernst Kirchstiegers nya keramik som kommer nu till hösten, koppar och fat i underbara jordnära färger.
Sen finns det även lite annat smått och gott som jag inte skulle säga nej till ur hans kollektion. Så enkla och vackra produkter, passar för alla och i alla hem!

Nej nu får måste jag ta tag i hemmet, bäst och passa på när pärlan sussar.
Ha en underbar måndag allihopa!
Kram




Bilder: Ernstform.se

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 28 readers

Likes

Comments

För 8 månader sen kom vår älskade pärla och som
Tiden har gått, för fort! Att vi skulle få ett litet knyte som skulle fylla våra liv med mer kärlek det förstod jag, men inte såhär mycket. Man går nästan sönder!! Jag har aldrig älskat någon såhär mycket och så intensivt, varje dag känner jag sån tacksamhet över vår älskade dotter. Vilket jag också alltid viskar i hennes öra dagligen!

Nu börjar hon utveckla ett eget jag och personlighet och vilken underbar tjej vi fått! Hon är så gosig, kärleksfull, lekfull, busig och jäkligt envis och självklart en liten dramaqueen. Man får skratta så otroligt mycket med henne och åt henne om dagarna, och jag är så glad och tacksam över att jag går gå hemma med henne dagligen och se henne utvecklas lite mer för varje dag som går. Allt går så fort och hon är så otroligt viljestark och utvecklas i en rasande fart. Tre tänder & fjärde på väg, tagit sina första steg (3 st) för sig själv. Vinkar och klappar händerna o mycket mer är på väg. Jag njuter verkligen varje dag, allt är underbart!
Grattis älskade Allis på din 8 månaders dag, som vi älskar dig!

  • 56 readers

Likes

Comments

Varför, varför och varför!? Det var en fråga jag ställde mig så länge efter förlossningen och faktiskt fortfarande gör ibland. Jag hade en känsla om misslyckande och ledsamhet inom mig, var jag inte lika tappar som de som fött vaginalt nu? Hade jag verkligen fött mitt barn? Ja många frågor snurrade i mitt huvud och gör än idag till o från. Jag kände mig så nedstämd under en längre tid pågrund av detta, för detta var ju inget jag ville, nej jag ville ju föda vaginalt och hade sätt fram emot det så och var enormt pepp.
Jag hade skrivit ett förlossningsbrev om hur jag ville ha det : jag ville ha musik, ta ett bad, ta epidural om det behövdes osv..
men jag fick inget utav det förut epiduralen efter ca 8-10 h värkarbete. Inget blev som jag planerat eller ens tänkt & detta gjorde mig så ledsen o maktlös!

Allt började den 5 December när min BM började misstänks havandeskapsförgiftning, då jag hade högt blodtryck, tröttheten var värre än förut, huvudvärk och ökade ca 7-9 kg på 3 veckor o fortsatte att öka enormt mycket fram tills dagen D kom. Jag kände mig som en val som strandat, kunde inte röra mig, andfådd som få (inte kul för en astmatiker som en själv) hade ont i varenda muskel, ryggen och nacken (mina skador) värkte mer än vanligt. Blodtrycket steg bara mer och mer och till slut blev jag inlagd den 16 december och på natten ökade vätskevolymen ännu mer, var jämn i storlek från låret o ner till foten/vristen.
Jag är 1,57 lång o väger i vanliga fall 57-59 kg men slutade på 95-98 kg innan hon kom. Jag kissade ut ca 20-25 kg vätska. Så då kan ni ju bara ana hur stor man var, HUGE, that's right (haha)!
Jag blev igångsatt den 17 december kl 20 på kvällen o min BM sa att nu kan du sova lugnt o gott inatt för det brukar ta mellan 12-24 h innan det börjar hända något. Men ack så fel de hade, min kropp överreagerade på igångsättningen brutalt. Mina värkar startade på max (många ökar det på vart eftersom), jag låg med 6-9 värkar per 10:e minut och så låg jag från 23-tiden fram till beslutet om snitt vid 8 tiden på morgonen. Tufft? Ja visst, men fasiken va vi kvinnor är grymma och fasiken vilka jäkla kroppar vi har som tål så mycket! En STOR applåd och klapp på axeln till alla vi som stått ut med ett värkarbete och som fött barn!
När min läkare sätter sig vid min sida efter 8 h hårt arbete med gråten i sina ögon och säger: " Johanna, nu har vi försökt att göra allt vi kan för att stoppa o minska på värkarna men INGET fungerar, din kropp svarar inte på det. Och din livmodertapp vill inte öppna sig. Har vi nu beslutat oss för att snitta."
Jag kände på en gång att det var ju inte min plan, men när jag såg mig omkring på personalen o på min sambo och såg deras ansikten som var trötta, frågande och även gråtfärdiga. Då kände jag att jag får ge upp, jag får följa deras råd o göra detta. Jag hade kunnat fortsatt ett tag till eftersom jag var så himla bestämd, men det hade blivit snitt i slutändan ändå då min kropp eventuellt inte hade klarat ett krystarbete efter så många timmar med så intensiva värkar.
Så vid 7:40 kopplades jag bort både ifrån lustgas och tens och kördes upp till operationen, det var de längsta 20-30 minuterna i mitt liv, fuck va jag kämpade m värkarna då! Fick knappt luft!
Helt plötsligt blev allt ljust och narkos var på G m epiduralen vilket inte var så lätt för dem att lägga då jag var så stor och så täta värkar. De fick trycks ihop mig från var sitt håll. Men till slut var jag borta o värkarna var över nu väntade bara snittet. Och till slut ser jag hur skynket fladdrar o kedjor som slår och jag känner hur de hänger och trycker på min mage, det känns så konstig. Men helt plötsligt hör jag pärlans skrik och allt lättar!
Sen hör jag det ljudet som får mig att rysa än idag, nämligen ljudet av en häftpistol som häftar ihop mitt snitt! Hade mardrömmar om det dör ljudet väldigt länge efteråt!

Tiden efteråt var tuff, kunde inte lyfta upp Allis utan behövde alltid Tommys hjälp den första tiden och bara det tärde på mitt psyke. Blodtrycket sjönk inte helt förens efter 2 veckor och jag mådde verkligen så dåligt de första 2 månaderna, inte förens i mitten av mars började jag känna mig ok igen. Som tur var fick vi en riktig pärla till dotter, en som skötte sig exemplariskt och harmoniskt från start. Jag hade så ont i snittet och magen och var svullen under ca 3 månader och än idag använder jag gärna mammabyxor då jag är så öm och känslig över och runt ärret. Haft svårt att komma igång med träningen också då de dagarna jag anstränger mig för mycket så får jag sota för det dagen efter med smärta. Och detta var ju ingen start jag önskade med min dotter, jag ville ju så gärna få upp henne på bröstet direkt när hon var ute men istället fick jag vänta i över en timme vilket kändes så frustrerande och ledsamt!

Nu har jag fått lättat på mitt mammahjärta och det känns så otroligt skönt! Även om det inte blev som det blev ör jag ändå så otroligt glad över min smiley (ärret) som jag fått på magen som symboliserar - styrka,kärlek,hopp och mod! Samt att det symboliserar i min friska och välmående dotter som jag älskar mer än livet själv!!

Kram på er!

  • 207 readers

Likes

Comments

Göteborg var helt underbart, så mysigt att få umgås med min lilla familj på tu man hand utanför hemmet. Vi fyllde dagarna med olika aktiviteter. Söndagen då besökte vi Tommys farbror med familj, sen blev det fin middag på avenyn. På måndagen tog vi oss runt Gbg som äkta turister med den berömda Paddan, vilken var väldigt trevlig (dock liiite kallt bitvis) att få se Gbg från ett annat perspektiv och i samma veva få lite historik om staden (älskar historia). På eftermiddagen blev det sen Liseberg vilket också blev så lyckat, Allis var helt slut efter karuseller och allt vimmel av folk och somnade som en stock.
På tisdagen tog vi oss till Slottsskogen och vilken underbar park vart helt kär!! Fick även se en nykläckt liten fölunge hos hästarna i parken, sååå söt! Sen blev det en tripp nere på stan och på nordstan, samt middag på Paulo Robertos restaurang Panefresco. Kan varmt rekommendera!
I onsdags var det hej då till Gbg och
hej Sthlm och Gottröra.

I torsdags var det en tung dag en sorgens dag, vi begravde min hjälte och mannen i mitt liv, älskade morfar. Allt var så fint och stilla, och all kärlek hos familjen var så stor och varm. Är så evigt tacksam över min älskade familj och släkt,
så glad över att tillhöra den.
Älskar allihopa så mycket! ❤️

Kram

  • 149 readers

Likes

Comments

Då var vi äntligen på väg till Göteborg, vår första semester som familj. Trippen blev lite förkortad då min morfar tyvärr gick bort precis efter midsommar och ska begravas nu på torsdag, så på onsdag åker vi mot Sthlm ifrån Gbg. Men lite familjemys i Götet hinner vi med iaf.
Det var 11 år sedan jag var i Göteborg senast, då var jag på Robbie Williams konsert på Nya Ullevi, MAGISKT va ordet. Annars har mina visiter till Göteborg enbart skett via Johan Falk (älskar), som jag följt slaviskt och nästan kan utantill.
Så det ska bli mysigt att få återse staden igen och nu tillsammans med min älskade lilla familj!

Vaknade vid 4 imorse då vår älskade lilla skrutt till dotter tyckte att nu var det dags att kliva upp. Bara att gilla läget och acceptera. Vid 5 tog vi oss en morgonpromenad och såg solen gå upp, allt var så tyst och stilla. Det var bara vi, Bambi och några fåglar som var uppe i gryningen.
Även om man är så trött så är det ändå så mysigt att få komma ut och bara få vandra och att få se Allis nyfikenhet på allt runt omkring. Man ser hur hon riktigt lyser!

Med sommarprat i högtalarna och regnet smattrande på rutan är vi nu äntligen
på väg till Göteborg.
Kram på er!

  • 149 readers

Likes

Comments

Dagen började vid 5:30 när dottern bestämde sig för att vakna och ta tag i dagen, så det var bara att pallra sig upp det. När Allis ska ta sin morgonlur runt kl 7-7:30 då passar jag även på att träna, tar henne i vagnen o kör en pw i ca 45-60 min och detta får jag till nästan varje morgon. Ser även till att avsluta passet med lite utfall eller squats så rumpan får jobba lite. Insett att mina armar blivit mer tonade sen Allis blev tyngre, då man går och konkar runt på henne hela tiden - dock väldigt noga med att byta position på henne hela tiden för att ryggen inte ska bli allt för sliten!

Denna dagen hann jag även med att tvätta, packa inför Göteborg som vi åker till imorgon, samt att jag även hann klippa gräset.
Ser verkligen fram emot en liten minisemester med min älskade lilla familj och Göteborg ska bli så mysigt att få besöka.

Kram på er!

  • 164 readers

Likes

Comments

Klockan 6 ringde alarmet (Allis) och det var dags att stiga upp. Men sömniga ögon tittar jag ner i vagnen där du min älskade lilla pärla ligger och pratar med dig själv samtidigt som du lyser upp som solen. Hur trött man än må vara så vaknar kroppen verkligen till liv utav ditt lilla skratt och ditt underbara leende. Varje morgon tänker jag - Är hon verkligen min/vår, mitt/vårt egna lilla mästerverk! Lyckoruset inom mig är ett faktum!

Startade dagen med en liten lekstuga och sen tog vi oss en underbar promenad i morgonsolen kring denna idylliska plats där vi befinner oss. Som jag skrev igår - Här kan jag stanna!
Om några timmar rullar vi hemåt mot Falun igen för att vara hemma i några dagar innan vi på lördag åker till Göteborg.
Men nu sitter jag nere på strandkanten nedanför huset och bara njuter utav solen, lugnet och allt det underbara med denna utsikt.

Kram på er!

  • 178 readers

Likes

Comments

Tillbringat några underbara dagar i Katrineholm med min älskade bror o svägerska med familj, samt mamma och Kjelle. Så otroligt fint hus (svägerskans föräldrahem) när natur, vatten o otroligt vacker inredning.
Så otroligt mysigt att få umgås och bara vara, få mysa med de små liven Axel & William.
Se solen gå ner över sjön, äta middag på altanen och fika i det mysiga växthuset vid vattnet.
Här kan jag stanna!!
Men imorgon bär det av hem mot Falun igen för att packa om då vi åker till Göteborg på lördag, ska bli så mysigt, första semestern med min älskade lilla familj.

Kram på er!

  • 208 readers

Likes

Comments

Vid midsommar förra året var vi gravida med Allis och alla hade inte fått reda på det ännu. Och längtan då efter henne var stor och det kändes som en evighet innan hon skulle komma. Nu sitter vi här ett år senare och ser tillbaka på gårdagen och Allis första midsommar, som blev så trevlig! Jag började morgonen med en lång promenad m Allis i gassande solsken, plockning utav blommor för att sedan binda oss en varsin krans. Allis fick även inviga sin kulldräkt som hon fått av sin farmor och farfar #minikulla och hon blev så otroligt fin i den! Sen blev det sillunch, fika, klä majstången och sen även middag innan vi for vidare till Leksand och firandet i gropen. Allis vart helt fascinerad utav allt folk o skötte sig utan gnäll utan skrattade som aldrig förr.

Hoppas alla hade en riktigt trevlig och mysig midsommar med nära och kära!
Kram på er!

  • 203 readers

Likes

Comments

Tänk va tiden går, Allis har redan hunnit blivit 6 månader gammal. Det känns som det var igår som vi plussade på stickan o fick redan på att pärlan växte inuti mig, känslan är obeskrivlig och alldeles magisk. Tänk va mycket hon har förändrat vårt liv men till så mycket bättre, trodde inte att en sån här lycka och kärlek ens existerade - men det gör det! Händer saker dagligen med denna lilla tjej nu, för två veckor sedan fick hon sin första tand, hon sitter själv samt börjat gå i gåstol. Och sen som hon snackar - non stop! Men älskart!!

Idag har vi hunnit med två promenader, en bara jag och Allis tidigt imorse och sen tog vi en tur med vovven också. Nu sover Allis och då har jag passat på att äta lunch och läsa lite lektyr (tidningen MAMA). Håller även på att tvättar och ev blir det packning på schemat då vi nog åker till svärföräldrarna redan ikväll, ska fira midsommar där imorgon.
Hoppas ni njuter utav solen och värmen som dagen bjuder på!
Kram på er!


  • 184 readers

Likes

Comments