Det första året på Högskolan i Gävles miljöstrategprogram är avklarat. Det har varit intensivt men roligt och lite annorlunda mot vad jag tänkt mig. Det har dock blivit dåligt med bloggande för jag har pluggat, jobbat eller umgåtts med min son varje ledig stund. Här kommer en liten reflektion från mitt första år som student på miljöstrategprogrammet.

När jag började på högskolan var jag rädd att det inte skulle vara så inriktat på att “rädda världen” som jag ville men ett år in i programmet är den rädslan inte befogad. Däremot känner jag att det är mer bråttom och värre än vad jag trodde. Ett stort problem är att många vet hur illa det är och försöker säga det till andra men dessa blundar för att deras bekväma liv inte ska förstöras. På politisk nivå är alltid tillväxten och sysselsättningen viktigast känns det som. I en av föreläsningarna i miljögeografi fick vi se en tänkvärd serieruta som jag tycker personifierar situationen. Det är två personer som diskuterar och den ena säger till miljöaktivisten (fritt översatt): “Vad ni miljömänniskor måste förstå är att förstöra planeten kan vara priset vi måste betala för en välmående ekonomi”.

Troligtvis kommer de som redan vet att vi måste göra något drastiskt för att rädda vår fortsatta existens gilla detta inlägg och de som verkligen skulle behöva ta till sig det tycker att jag är en dryg, nojig miljönisse som oroar mig i onödan. Det ser jag också som ett stort problem. Ett citat som etsat sig fast är från Kaisu Sammalisto som är vice rektor för hållbar utveckling på högskolan i Gävle. Hon sa på en av våra första föreläsningar “ge inte upp”. Jag förstår vad hon menar, för att försöka göra någonting åt miljöproblemen är en ständig kamp. Det finns ingen gul tegelväg som visar oss den rätta vägen och för att Törnrosa ska vakna upp ur sömnen krävs inte en kyss från en prins utan mindre luftföroreningar.

Jag önskar att jag kunde strunta i allt, flytta till stugan och leva på egenodlat och allt skulle bli bra men jag tänker på min son och alla andra barn och deras rättigheter. Ska vi ge dem en soptipp där alla näringsämnen finns i sjöarna och orsaka algblomning? Där en mångmiljardindustri sysselsätter alla pollinerare som får ersätta bin och humlor som har försvunnit? Där barnen endast får höra sagor berättas om de stora skogarna som förr sträckte sig över stora områden? För mig är det inte okej, varken för människor eller naturen! För mig är inte det ett värdigt liv. Frågan blir här väldigt djup och existentiell: varför lever vi egentligen?

Jag är nog en lite negativ människa. Jag tror nämligen inte att vi klarar det. Kanske hör vi till en av de sista generationerna människor som vandrar på jorden. Jag skulle dock inget hellre än att bli motbevisad. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Jag vädjar därför till alla, tänk efter hur dina val påverkar, skaffa dig kunskap att göra rätt val och ta ställning! Kanske tänker du att du inte har möjlighet att välja bort bilen för det går inte du ska ju läsa på förskolan, till jobbet, på kundbesök, handla… Okej, men kan du fundera på varje gång du tar bilen om det verkligen är nödvändigt? Kan du fundera varje gång du shoppar någonting om du verkligen behöver det? Behöver vattnet stå på hela tiden när du diskar? Behöver alla lampor vara tända i rummet där du inte befinner dig? Kan du ersätta papper med trasor som du kan tvätta och använda igen i något sammanhang? Kan du göra någonting annat?

Den positiva människan i mig tänker dock inte ge upp förrän jag dragit mitt sista andetag. Industrialiseringen och tekniken har gjort våra liv väldigt bekväma men har livet egentligen blivit bättre? Jag önskar att fler kunde förstå att det är inte bara pengar på kontot som räknas utan tid med familj och vänner, att få andas frisk luft och dricka rent vatten. Att bada i en sjö utan att behöva oroa sig för att bli sjuk och att få gå på en spännande skogspromenad är värdefullt i mitt liv. Trots att det inte är så för dig kanske massor med prylar inte egentligen gör dig till en lyckligare människa? För mig har det varit en fördom att ett miljövänligt liv är ett hårdare liv men det behöver faktiskt inte vara så. Många förändringar kan spara pengar och energi och på köpet en mer välmående planet.

Det blev ett långt och tungt inlägg den här gången, jag ber om ursäkt för det. Nästa inlägg hoppas jag bjuder på lite mer solsken och roligheter. Tack för att du orkade läsa hela inlägget och jag hoppas att det är en tankeväckare.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Äntligen börjar våren verkligen ge sig tillkänna och i min odlingsvrå börjar det som vanligt den här tiden på året bli lite trångt... 

Allt som jag sått har än så länge grott enligt min önskan så nu är det bara resten kvar... Mest glad är jag över att sparrisen tittat fram och det är med spänd förväntan (och lite skräckblandad förtjusning) som jag längtar tills de får komma till stugan och sin permanenta plats.

Jag vill också passa på att berätta om ett till experiment som jag håller på med. Det beter Bokashi och är en variant av kompost som man kan ha inne utan att det luktar och små snälla mikroorganismer ser till att det blir en mycket näringsrik produkt av det efter lite arbete (inte mycket alltså, utan betoning på lite). Det är bättre för miljön än klassisk kompostering eftersom inget kol eller metan går ut i luften utan behålls och blir ny, näringsrik jord. Jag startade i mars och är spänd på att se resultatet när jag kan använda bokashin i trädgården. 

Jag har tänkt att göra en "jordfabrik" vilket innebär att man blandar bokashi med gammal, tråkig jord och ger den nytt liv. Alltså behöver man inte köpa ny jord utan använder samma jord genom att tillföra näring från sitt eget avfall. Snacka om win-win!

Ytterligare ett frö som grott, men av ett helt annat slag, är att jag troligtvis från och med på måndag slipper sitta hemma i soffan och försöka motivera mig till att göra det bästa av tiden. Det ser ut som att det blir verkliga livet då. En liten detalj återstår dock så jag berättar mer när det är klart. Om det blir så är det verkligen inte vad jag tänkt, lite läskigt men otrooooligt spännande!

Trots något bakslag fortsätter min nya approach till livet att ge mig en massa gott tillbaka och jag ser fantastiska möjligheter i min framtid! Var inte nöjd med det du har om du inte verkligen ÄR nöjd, du kan alltid förändra din situation till det bättre. Det krävs mod, vilja och lite jävlaranamma bara!

Likes

Comments

Det jag hör rapporteras från skolvärlden gör mig djupt bekymrad. Jag vet inte mycket annat än det som rapporteras i medier och av föräldrar men om det stämmer fruktar jag framtiden.

När jag gick i skolan för sisådär 20-30 år sedan gick det ganska bra för mig utåt sett. Jag gjorde bra ifrån mig på prov och hade ett läshuvud som gjorde att jag tog mig igenom grundskolan relativt enkelt. Vad är då problemet? tänker ni. Jo, mina minnen från skolan består mångt och mycket av väntan. Väntan på att mina klasskompisar ska bli klara, väntan på att få gå upp en svårighetsgrad och få lite utmaningar. Jag minns speciellt när min två år äldre bror hade lärt sig multiplikation och jag gick efter honom och tjatade och tjatade på honom att han skulle berätta hur man gör. "Du behöver bara berätta principen", sa jag. Jag minns också tävlingen om att bli klar först med matteuppgifterna och lämna in dessa. Det var en egenskapad utmaning som gjorde lektionen lite intressant. Baksidan av det hela blev att man sedan fick sitta resten av lektionen med extrauppgifter (på samma svårighetsgrad oftast så jag kom ju inte fortare framåt på grund av det) eller någonting annat.

När jag började på Naturvetenskaplig linje på gymnasiet blev det som en chock. Helt plötsligt var jag inte bland de bästa i klassen - och inte nog med det, jag kände att det var viss kunskap som jag saknade för att helt ta till mig av undervisningen. Jag låg efter! Tänk om jag kunnat ägna den tiden som jag väntade åt att istället få mer kunskap med mig i ryggsäcken redan då, när jag törstade efter nya utmaningar.

Det känns som att det fokuserades mycket på de som hade det svårt. Missförstå mig rätt, självklart ska alla få den hjälp de behöver. Mitt problem är att det fokuserades otroligt lite på de som var duktiga och hade det lätt, de var ju inget bekymmer, de hade ju "klarat sig". Jag tänker så här: om vi vill ha ett samhälle med vassa hjärnor och smarta människor, då måste vi väl hjälpa även de högpresterande?

Mitt förslag är bara en tanke jag fick och inte alls totalt analyserat och granskat men jag tänker så här:
tänk om vi skulle sluta mäta ålder och istället mäta kunskap? Tänk om grundskolan skulle vara "flytande". När eleven nått tillräcklig kunskapsnivå och anses redo flyttas han eller hon upp till nästa nivå i ämnet. Jag tänker att det borde motivera även oengagerade. Desto mer du anstränger dig - desto fortare har du klarat av skolan. Det bidrar ju också till att alla elever får utbildning på rätt nivå och slipper en massa genomgångar av sådant man förstått för länge sedan.

På skolor där det finns flera klasser i samma årskurs, skulle man kunna dela upp elever i deras prestationsnivåer istället så att man har mindre klasser för de som behöver mer hjälp och "snabbare" klasser för de som vill vidare? Kanske är det för radikalt för landet lagom men jag tror att det skulle gynna kunskapsnivån i samhället och jag tror att det är dags att tänka om, om vi ska hänga med i utvecklingen.

Jag har ingen aning hur bra det kommer att gå för min son eller om han väljer att bli rallyförare eller raketforskare men jag fruktar att han inte kommer att passa in i skolans ramar. Oavsett han blir högpresterande eller kanske får det svårt hoppas jag att jag kan ge honom all hjälp han behöver för att nå sina mål om inte skolans hjälp räcker. Jag tänker göra allt jag kan för honom.

Jag beundrar alla lärare idag. De flesta drar på sig studieskulder som de sedan ska betala av med en lön som inte alls motsvarar deras ansvar och kunskap. Jag skulle kunna tänka mig att bli lärare om det inte vore för allt man hör om hur det är i skolan i dagsläget med elever som säger emot, ignorerar och inte är speciellt intresserade av kunskapen som de erbjuds gratis för att skapa ett stabilt och bra liv - och lönen. Det finns säkert undantag men det som rapporteras om den svenska skolan är inte speciellt upplyftande trots att jag anser att vi har alla möjligheter att skapa en otroligt bra grundutbildning för våra medborgare. 

Jag tror skolan behöver en kraftig reform som anpassas till elever och som görs attraktivt för den som vill bli lärare och förmedla kunskapen vidare. Barnen är framtiden, glöm aldrig det!

Likes

Comments

Det var länge sedan det blev något blogginlägg nu och jag hade egentligen tänkt att skriva om att sparrisfröna har grott och små gröna spröt sticker upp ur jorden (jippi!!) men jag kände att det var viktigare att skriva om en annan sak.

För 15 dagar sedan gjorde jag någonting som "den gamla Malin" inte ens skulle fundera på att göra. Jag ska inte tråka ut er med historien igen för den som vill kan läsa hela det blogginlägget istället men jag tänkte prata lite om vad det givit mig så här långt.

Igår var jag på "intervju" för en praktikplats. Om de bara hittar en lämplig uppgift till mig ska jag få komma dit. Hon pratade om att man behöver vara självgående men det har jag ju redan bevisat att jag är eftersom jag gjort det jag gjort sa hon (fler poäng till nya Malin!!). Nästa vecka får jag reda på hur det går.

Idag fick jag ett mejl från en universitetslektor som jag också träffade den där dagen för ungefär två veckor sedan. Han undrade om jag fått praktik och annars skulle han se om han kunde hjälpa till att hitta någonting jag kunde göra på Högskolan.

Förutom dessa konkreta händelser som är direkta konsekvenser av det jag gjorde har mitt självförtroende blivit fantastiskt bra och många små bra saker har också denna fantastiska handling gett mig. Min fundering nu är hur jag ska kunna hitta en ny "kick" som denna och hur jag ska närma mig mitt mål på snabbaste och bästa sätt. Chanser som den för 15 dagar sedan dyker ju inte upp hela tiden så det gäller att fortsätta att "vara på tå", se möjligheter när de dyker upp och tänka annorlunda mot vad man gjort förut.

Till sist tänkte jag bjuda på ett lite annorlunda recept:

Recept på hur man når sina mål
1. Fundera ut vart du vill. Ett tydligt mål förenklar möjligheterna att nå dit
2. Fundera på vad du kan göra för att nå dit. Här kan du själv sätta upp en massa hinder för dig själv men tänk hur du ska övervinna dessa och om de är reella eller skapade av dig. Think outside the box!
3. Kör på och gör aktiva val för att nå dit. Jag säger inte att det kommer att vara en spikrak väg, att det blir lätt eller att det händer imorgon men faktum är att med målet hela tiden i åtanke och genom att göra rätt val har du ganska stora möjligheter att nå dit.

Bonustips: Jag har gjort en spellista på Spotify som heter "glad" där jag bara har låtar som gör mig glad. Den peppar mig otroligt mycket när jag bara behöver positiv energi och pepp. Det är kraft i musiken:-)

Ha det underbart!

Likes

Comments

​Igår var en stor dag i mitt liv. Det var ett litet steg i det stora men ett stort steg för mig. Det stora i det hela var att tänka om, tänka utanför lådan som det så fint heter. Att se möjligheter utanför sitt vanliga beteendemönster och att ta chansen att komma dit man vill.

Jag har en lång väg kvar att gå men tänker låta gårdagen förändra mitt liv för alltid. Jag ska ta fler chanser, se fler möjligheter och komma dit jag vill! Jag är så glad över alla peppande kommentarer och eftersom jag inte riktigt är den som myser för mig själv utan vill dela med mig tänkte jag att jag KAN ju faktiskt dela med mig av min nyvunna energi till er alla. Inte bara en gång nu utan när det behövs, internet är ju så fantastiskt att vi kan peppa varandra vart på jordklotet vi än befinner oss. Så vad säger du, är du med? Vill du också börja tänka utanför lådan och förändra ditt liv till det liv du vill ha?

Hur ska det här gå till då? tänker du. Det är ju alldeles nytt för mig också så jag tar gärna emot idéer om hur man kan genomföra det på bästa sätt. Min grundplan är dock denna: jag har startat en ny grupp på Facebook som heter "How dreams become reality". Alla som vill göra förändringar i sitt liv och våga mera för att nå sina mål går med i den, å så peppar vi varandra. Låter inte det bra?

Låt oss alla ta vara på den vågen som jag rider på just nu och ta chansen till att göra livet så fantastiskt som det kan bli!

Likes

Comments

För ungefär nio månader sedan fick jag reda på att jag var uppsagd. Hur allt gick till låter jag vara osagt men jag gick från att känna mig effektiv, behövd och engagerad till ganska värdelös. Efter 14 år på Perssons Resor var jag utan sysselsättning och med en ettåring att försörja (tillsammans med Fredrik). Jag hade gjort allt rätt och planerat allt i minsta detalj men det sket sig på ren svenska.


Den 2:a mars var min första officiella arbetslösa dag och jag skulle infinna mig på arbetsförmedlingen för inskrivning. Jag har gjort det en gång tidigare i mitt liv, för fjorton år sedan när Apollo stängde sin Gävlebutik. Det är inte ett fint minne… Jag gick därför med tunga steg dit för att göra det jag måste. En äldre man tog emot mig, lite stereotypen för en arbetsförmedlare, grå och tråkig. Döm om min förvåning när karln börjat skämta och säger uppiggande saker. Jag frågade om möjligheten till praktikplats och det var inga problem, sa han, bara arbetsförmedlingen godkänner platsen (och att jag orkar en plats själv så klart).


Genom Trygghetsrådet (som bara det är en ganska fantastisk organisation) har jag haft förmånen att gå en kurs som heter “Konsten att sälja sig själv” med Johan Dahl. Jag fick nys om en kick off som Gävle kommun och Högskolan i Gävle arrangerar med miljöfokus. Jag försökte därför att få tag i den ansvariga för kick offen, utan resultat. Jag gav upp och tänkte: nähä, jag missar chansen. Då helt plötsligt dök två citat från kursen upp i mitt huvud “om du alltid gör som du gjort får du samma resultat som du alltid fått” och “some people are so negative they have to say no seven times before they say yes”. Jag bestämde mig helt plötsligt för att gå dit oanmäld och oinbjuden. Vad är det värsta som kan hända? Att jag får ett nej…


Så...hur gick det då? Jag fick lyssna på intressanta föreläsningar och idéer, träffa folk från kommunledningskontoret, Gästrike återvinnare samt två av mina framtida (troligtvis) lärare på högskolan. Har lagt ut två rejäla krokar för praktikplats och fått en massa kunskap om hur man tänker om Gävles framtid på högre nivåer.


En praktikplats kanske låter som ett konstigt (del)mål för någon som arbetat i många år. Det är klart att det känns lite tungt att börja om men ska jag in på nytt område och i nya kretsar är det en bra möjlighet att komma in i rätt kretsar.


Kvällen avslutades med ett givande möte med Naturskyddsföreningen och på vägen hem träffade jag dessutom på Gertrud som jag också önskar att jag fick tid att prata mer med, känns som att vi har mycket att prata om.

Så...jag älskar mig själv lite mer än vanligt idag för att jag vågade ta chansen. Nu stupar jag ner i sängen efter en sjukt inspirerande dag!

Likes

Comments

Grabbarna var borta någon timme idag, så då passade jag på att göra så mycket som möjligt här hemma. Inte för att det spelar någon roll om de är hemma eller inte nu för tiden, det är ju bara pappa som gäller när han är hemma. Jag är glad för att de har så roligt tillsammans, även om det kanske är lite jobbigt för Fredrik som har fullt ös direkt när han kommer hem från jobbet utan någon chans att vila...men nu gled jag lite ifrån ämnet. Jag var ensam hemma någon timme och passade på att baka bröd och plantera.

Det är en svår avvägning för hur och vad man ska göra för sitt barn. Jag har prioriterat bra, hemlagad mat och Teo har aldrig ätit en barnmatsburk i sitt liv. När jag bestämde mig för det trodde jag att det bara skulle vara positivt men under resans gång har jag upptäckt en stor nackdel och det är att jag faktiskt får mindre tid med Teo eftersom det tar tid att laga mat från grunden. Därför är det skönt med dessa stunder, då jag inte stjäl tid från umgängestiden...fast som sagt spelar det ju mindre roll nu om Fredrik är hemma. Dessutom kan han roa sig bättre själv nu, eller vara med i köket. Det var helt slut på "Teobröd" så jag gjorde en ny sats med källarfranskor som han gillar. Jag har några gånger försökt mig på surdegsbröd men aldrig riktigt fått till det, jag skulle hellre göra sådant bröd. Har dock en surdegsgrund på gång nu så det är dags för ett nytt försök - skam den som ger sig.

När det gäller planteringen så tog jag tag i även detta och planterade om det som gick och behövdes. Jag planterade även oregano och sparrisen som jag skrev om förut. De fröerna är jag speciellt nervös för hur det ska gå med eftersom det är nytt för mig och det ska bli plantor som bara behövs planteras en gång och sedan producerar de sparris år efter år om de sköts om och de mår bra. Har läst att det är lättare om man köper plantor än frön och att de blir tåligare så vet inte om jag har tagit mig vatten över huvudet - vi får se...


Likes

Comments

Efter en solig fredag som denna känner jag att det är dags att rapportera från mitt lilla drivhus och där händer det grejer vill jag lova. Mest bråttom har tomatplantorna som rusat iväg som sjutton. Jag tryckte i fyra tomatfröer i varje fack vilket kanske var lite att ta i så känner att det är dags att plantera om så fort jag får möjlighet. Ett bra trick som jag brukar använda mig av när (tomat)plantorna blivit för höga och inte så stabila, är att plantera dem lite djupare vid omplanteringen. Då bildas det rötter på det som tidigare var ovan jord och det blir en mer stabil planta.

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte, eller om jag överhuvudtaget tänkte, när jag planterade timjan och basilika i mina vanliga lådor där det är sex fack i varje del. De skulle så klart ha haft egna, fristående små krukor. Nu är det försent att vara efterklok så jag får göra nån bra manöver vid omplanteringen. Det är inte riktigt dags för den ännu, de plantorna får växa på sig lite till innan det är dags.

Chilifröerna, som var först i jorden i år, har växt till sig bra och plantorna är inte lika rangliga som tomaterna. Det börjar dock bli dags att plantera om även dessa, så hoppas på en ledig stund i helgen. Är ju dags för ytterligare några fröer att möta jorden och bli till gröna små under också.

Från fönstret som vetter mot söder tillönskas er en trevlig helg:-)

Likes

Comments

Igår eftermiddag var en väninna på besök, så vi passade på att göra lite nya krämer.

Att göra egna krämer, lypsyl och lotionbars är ganska enkelt om du har lite tid över. Det största "problemet" är att om du börjar göra hudvård vill du gärna utöka ditt ingrediens-sortiment så det gäller att se till att köpa så mycket som du faktiskt gör av med och har nytta av. Det blir ofta billigare desto större mängd man köper på en gång så det gäller att ha koll på hållbarhet och hur mycket man gör av med.

Jag tycker att det är praktiska presenter, jag tror och hoppas att de är uppskattade. Jag själv tycker iallafall att det är kul att få någonting hemmagjort, som personen som ger presenten faktiskt har lagt ner lite tid på - inte "bara" varit och köpt i en butik. Är du nyfiken men inte har lust att göra själv, fråga mig så kanske det finns en burk över!?

Vi började med att göra lite body butter-"smet". Vi började med den eftersom man ska smälta ingredienserna i vattenbad och sedan ska det svalna. När det börjar bli stelt så vispar man det och så har man prima, fräscht body butter utan onödiga tillsatser (det gäller så klart att välja bra råvaror). Vi blandade kokossmör med sheasmör och tillsatte några droppar eterisk olja för att få en trevlig doft. Jag gillar att göra mitt eget body butter men det blir lite "oljigt" när jag gör det själv. Jag har sett på pinterest (som är en stor källa till inspiration, recept och idéer för mig) att det finns oljor som är "non greasy" så ska kika lite närmare på ett sådant recept någon gång.

Vi gjorde också lite nya lypsyl. Vi gjorde dem med ett halvfabrikat som heter vegovaselin som vi blandade med bivax genom att smälta det i vattenbad. "Vanligt" vaselin tillverkas av råolja (samma sak som bensin tillverkas av). Det är ju varken hållbart eller fräscht, därför har Organic Makers ett veganskt alternativ. Jag brukar blanda vegovaselin med bivax (ca 10-12 % bivax) och tillsätta några droppar eterisk olja för en fräsch doft. För att blandningen inte ska rinna ut ur cerathylsorna lägger jag dem i frysen innan. Då stelnar det direkt när det kommer ner i hylsan.

Sedan var det dags för lite mirakelolja. Den tycker jag är mycket bra på torra partier, t ex hälarna brukar jag använda den på. Den ska också vara bra mot eksem. Den innehåller bivax, kokosolja, olivolja, sheasmör och lite eterisk olja som vi blandade...du kanske ser trenden nu...i vattenbad:-)

Jag har inte blivit riktigt nöjd med de lotionbars jag gjort än så länge, jag tycker att de blivit för hårda. Jag har använt lika delar kokosolja och sheasmör samt ändrat andelen bivax för att göra dem mjukare. Nu kändes de ganska lösa så blir spännande att prova om jag har fått till det eller om de kanske är för lösa.

Om du är sugen på att prova själv så finns det en receptblogg på organicmakers.se. Där kan man hitta massor med recept på egentillverkad hudvård. Är du bara sugen på att prova själva produkten, säg som sagt till så kikar jag på vad som finns hemma.

Tja, det var vår torsdagseftermiddag. Efter det panerade jag lite torsk med corn flakes och bjöd på hemmagjorda fiskpinnar och potatis. Det blev gott!

Likes

Comments

I helgen hade jag en stund över för att plantera några fler fröer. Min son Teo var också med vid diskbänken men han var mer intresserad av andra saker. Jag tycker ändå att det är kul att han är med så att han får se lite vad som händer och kanske lär sig någonting inför framtiden.

Som alltid är jag väldigt entusiastisk och sugen och som alltid kanske det blev lite för mycket planterat för att det ska få bra plats i lägenheten innan det är dags att flytta ut. Vi får se - det brukar ju alltid lösa sig på något vis. Blir det för trångt kan jag ju alltid ge bort någon planta:-)

Det blev sex olika sorters tomater, då jag hade köpt en påse som innehåll fröer till det. Det blev också lite purjolök, som jag inte har lyckats med ännu men ska försöka ta bättre hand om dem i år. Vanlig gul lök blev det också och ett par paprikafrön samt några kryddväxter. Fröerna köper jag oftast på nätet, t ex på www.odla.nu. De har gratis frakt när du köper fröer och de kommer till postlådan inom några dagar. Jag köper mycket på nätet eftersom de har ett mycket större utbud än i de flesta affärer här i Gävle.

Det är alltid så spännande att vänta på att få se hur fröerna gror och de små spröten tittar fram ur jorden.

Att ta kort på mitt lilla drivhus visade sig inte vara så lätt men jag hoppas att det syns lite iallafall. Som ni ser är det välanvänt men jag gillar dess utseende och tycker att det passar bra in i miljön.

Sparrisfröerna  har kommit nu men det är en liten stund kvar innan det är dags att plantera dem. Det ska bli väldigt spännande att se om jag får till det!

Har du planterat något och hur går det för dig?

Likes

Comments