Här har vi det...!! Huset som nu var vårt. Full av förväntan började man planera hur man skulle renovera och inreda huset. Huset var ett dödsbo, och vi hade kunnat få det på dagen. Men eftersom vi hade vår dyra lägenhet i Ystad i 3 månader till så kom vi överens med säljaren om att vi väntade med att skriva över huset till dessa 3 månader hade löpt ut. Säljarna var dock mycket snälla och gav oss tillgång till trädgården. Det var kaos, såå mycket uppväxt! Vi bestämde oss för att dra upp allt och planera om hela trädgården. Hösten kom och vi kämpade på i trädgården..

Likes

Comments

För drygt 3 år sedan bestämde jag och min sambo oss för att flytta tillsammans. Då bodde vi tillsammans i hans pyttelilla lägenhet på 27 kvm. Vi flyttade till en hyreslägenhet på 76 kvm, markplan, egen ingång och en planlösning som var helt i min smak. Vi bodde där i drygt ett år. Vi diskuterade fram och tillbaka. vi tyckte att det var ganska dyrt, men ändå värt varje krona då vi trivdes väldigt bra där. Men vi fortsatte våra diskussioner och det slutade med att vi började kolla runt efter hus. Vi hade egentligen kollat ganska länge genom appen hemnet, men inte för att köpa, utan mer för att man är nyfiken och för att det är väldigt kul att se alla fina hus.

Vi trivdes väldigt bra i Ystad där vi bodde, och ville väl egentligen bo kvar där men bestämde oss för att kanske leta utanför stan eftersom att husen inne i stan var VÄLDIGT dyra. Vi hittade ett fint hus i köpingebro, som vi var och kollade på och som vi faktiskt bestämde oss för att lägga ett bud på. Huset hade väldigt mycket potential men det fanns massor att göra, så vi bestämde oss för att vi skulle vara försiktiga med budgivningen. Det slutade med att vi förlorade budgivningen, och med facit i hand så är jag väldigt glad för det.

Det gick några veckor och vi letade vidare, det dök upp ett hus i St herrestad. Vi bokade visning och tyckte väl också att detta var ett väldigt fint hus, vi visste att det var mycket att göra, planlösningen var inget vidare och vi skulle riva och byta ut mycket. i tyckte att begärt pris var alldeles för högt för det huset, så vi bestämde ganska snabbt att vi inte tänkte lägga något bud.

Tiden gick och jag började bli lite otålig, jag hade sett så många fina hus och jag ville flytta in i alla på en gång. Det är en svaghet som jag har. Jag rusar iväg så fort med saker innan jag ens hunnit tänka. Så jag är glad att jag har min kära sambo som bromsar mig ibland.

Men vi hittade tillslut ett hus som vi verkligen fastnade för, det var ett litet hus i Tomelilla, Högt i tak, öppenplanlösning och ganska så nyrenoverat. Detta var alldeles perfekt tänkte jag. Huset hade legat ute ett tag och vi stressade inte med att slänga iväg ett bud. vi tog god tid på oss, åkte förbi och kollade några gånger, gick på visning och tillslut bestämde vi oss för att lägga ett bud. Vi la ett bud under utgångspriset eftersom det legat ute ett tag. Vårt bud blev accepterat och vi bokade tid för en besiktning. Dagen var kommen vi skulle få kollat på huset en gång till och denna gången hade vi besiktningsman med oss. Vi gick runt i huset och jag började långsamt planera för möbler och färger på väggar mm. (stirrig som jag är..) besiktningen är klar och vi står på uppfarten till huset, diskuterar med märklaren om att dagen därpå ska vi komma ner och skriva papper och fixa massa annat. Vi var i princip ägare till huset och jag var överlycklig. Dagen därpå blir vi uppringda av märklaren som vi då trodde skulle diskutera när vi skulle ses.. Den ursäkta mitt språk.. Men den dumma jävla människan har suttit och ringt upp andra tidigare budgivare (månader tidigare) och dragit igång en ny budgivning. Jag tappade all och trodde att han skämtade med mig. Jag skällde ut honom och berättade för honom hur fel jag tyckte att han hade gjort, men han hävdade att det var hans jobb att få ut det högsta möjliga priset till säljaren. Naturligtvis så förstår jag detta, men jag tycket att han kunde dragit igång detta tidigare, och framför allt innan vi gjort en besiktning. Som vi förövrigt fick betala 8000 kr(!) för... Jag var fruktansvärt förbanad. Men vi ville verkligen ha detta huset ,så vi hängde på budgivningen. Men vi bestämde oss tillslut för att ge oss och hoppa av. Huset som jag nästan kallade mitt, var nu helt plötsligt någon annans.. Jag var så ledsen..

Dagarna gick och vi fortsatte vår jakt på vårt drömhus. Så där en vecka senare så ringer den dumma jäkla mäklaren oss igen, och frågar om vi fortfarande är intresserade av huset. Nu ville säljaren hellre sälja till oss, om vi inte ville skaffa en "doldafel-försäkring". Vi funderade och fick ringa tillbaka. Men jag var så besviken på hur allt hade gått till och fick en dålig magkänsla när säljaren inte ville att man skulle ha en sådan försäkring, så be sa faktiskt att vi inte vara intresserade och kollade vidare efter andra hus.

Det tog inte speciellt lång tid innan vi fick upp ögonen för ett gammalt, charmigt hus på Malmövägen 49. Vi gick på första visningen, och blev stört kära på en gång. så under visningen i vårt blivande tv-rum la vi ett bud på en gång. Vår bud stod sig och säljaren accepterade det. Vi var så glada, men vågade inte hoppas på någonting längre, eftersom vi nyligen blivit grundlurade. Vi väntade bara in säljaren så att vi kunde skriva papper. (säljaren var iväg och arbetade en tid). Det var en ny visning och det visade sig att det var 8 intressenter och vi var så nervösa för att någon skulle buda över oss. Vi kollade varje dag och ville bara att säljaren skulle komma hem så vi kunde skriva på papprena. Bara dagar innan säljaren skulle komma hem, så hände de vi inte skulle vilja hända. Det kom in ett nytt bud. En budgivning kom igång, och vi hade redan satt ett pris för huset, vad vi kunde tänka oss att ge, det var trots allt mycket som skulle renoveras och huset var inte värt hur mycket som helst. VI VANN budgivningen, och säljaren var äntligen hemma. Nu kunde vi skriva papper och huset kunde verkligen bli vårt. Jag fick nypa mig i armen.

Papprena var nu skrivna och huset var nu vårt....

Bilder från vår fina lägenhet som blev vårt första gemensamma boende.

Likes

Comments


Här på bloggen kommer ni får följa renoveringen av vårt gamla hus på Malmövägen 49, där av namnet på bloggen. Mitt i all renovering kommer det även smyga sig in lite inlägg från mitt liv, mitt jobb och mina vänner. Ha tålamod, detta är nytt för mig, men jag ska försöka vara flitig med mina uppdateringar.

Likes

Comments