View tracker

Milt sagt! Minifom, sempermagdroppar och Nan sensitive lindrade koliken, men som kom nästa grej. Lilleman vill fortfarande inte somna in på natten. Dagarna inga problem. Mot natten? Han kan vara vaken i typ 5-6h! Äter, somnar vaknar, somnar, vaknar och håller på så till han är övertrött och bara skriker. Sen däckar han. Vagnen verkar vara det stället som funkar bäst. Nu har jag dock suttit i hallen i 1,5h och vad gör grabben? Han kämpar för att hålla sig vaken...med lite mindre skrik. Är detta normalt?


Börjar bli sjukt less på att spendera kvällarna på en pall i hallen!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tjaha. kolik vare då. Hoppas på att lite bukt på skrikandet här hemma nu...eller iaf om två dagar.

Idag har Marcus blivit vaccinerad mot ROTAviruset. Första dosen. Biverkning? Lite mer kräkningar och ev. Mer ont imagen. Och det behövs ju. Stålsätter mig nu för värre skrikfest än vanligt och har nu sovit i 2h.

Men iaf. Förutom babysemps magdroppar blire nu Minifom också innan varje måltid. Och sen i övermorgon byter vi ersättning till Nan sensitive 1. Skulle den kombon inte funka, så ska vi pröva Nan HA 1. BVC tror inte Marcus har allergi, men han har uppenbarligen problem med den, om dessa ersättningar är mildare.

Bara o böna och be. Så trött på skrik när han är vaken. Vill mysa med vaken bebis!!!

Likes

Comments

View tracker

Nej, jag har haft fullt upp här hemma. Misstänker en mildare form av kolik. Han sover fint och länge när han sover - men skriker mer än gärna på kvällen och lever låda. Är det notmalt för en bebis på typ7 veckor att vara vaken 5h åt gången? Marcus är vaken ca 10h om dygnet.

Aja. Har trots barn hunnit med hushållet på dagarna. Vilja och bärsele tar en långa vägar.

Lördagen har bestått av klädshopping och storeman, sushilunch, uno-spelande, supermiddag och Gladiatorerna. Nu har lilleman däckat för natten och vi glor på gamla ArkivX avsnitt.

Bör sova, men vill inte. Den lilla ensamtid man får med sin man numera är liten - så den bör man ta tillvara på.

Hörs da!

Likes

Comments

Att kunna ligga och titta i timmar på sitt barn är något att jag tror alla föräldrar kan förstå sig på. Att man kan ligga och titta på något så perfekt man har skapat. Fingrarna, tårna, näsan, munnen...allt. Att det kan bli barn är ett mirakel i sig. Det är hur häftigt som helst. Att genomgå en förlossning är (trots smärtan) helt fantastiskt.

För mig är Marcus något av ett extra mirakel. Jag trode aldrig att vi skulle få ett till barn efter att vårt förra barn inte var friskt och vi fattade beslutet att avbryta den graviditeten. En sorg och ångest som tagit hårt på mig, oss - ja, hela familjen. Men det gick. Han är här och han är frisk. Obeskrivligt.

Till minne av hen som fattas oss, så pryder texten: No matter what, min ena arm. Vad det kan betyda kan ni fundera ut själva. Den är för hen, men också till min familj. Tanken bakom dem är en hyllning till dem jag älskar.

Våga tro att allt kan gå, på ett eller annat sätt. Fight!

Nu: kaffedags.

Likes

Comments

En vecka har gått sen gubbe och son gick tillbaka till vardagen. Det innebär att den riktiga föräldraledigheten har börjat. Och det har ju gått förträffligt bra. Dock känner jag mig helt slut. Skulle väldigt gärna sova ett dygn eller 2. Kanske 3.

Vecka 9 ska vi till Sälen med mina päron och min brors familj. Då finns det möjlighet till vila då mina päron inte kan låta bli det lilla livet.

Gud hör bön!


Likes

Comments

​Första inlägget, sista dagen på år 2015. Klockan är 06.17 och min lilla Marcus, snart 3 veckor har hicka. Jag är klarvaken. Gubben snarkar upp en storm, storkillen snusar mellan mig o gubben. 

Bestämde mig lite hastigt för att skaffa en ny hobby, då dagarna nu framöver, i ett år, kommer att bestå av att ta hand om familjens nye medlem. Marcus. Kom den 11:e December tittade han fram efter en minst annorlunda dag, i vecka 36+0. Efter en tung graviditet. Men det tar vi en annan gång.

Förutom Marcus, så har vi då pappa Jonas i familjen. En fotbolls och hockey älskande, lite smådryg och extremt allmänbildad, djurgårdare.

Sen har vi storebror Johan. 7 år. Lego, mine kraft och pyssel älskande, blivande ingenjör. 

Och sen jag. Malin. En 32 årig, småknasig, rockälskande förskollärare med dålig humor. 

Det är vi det. Nu ska jag försöka sova. Hickan är över. Ca 17 timmar kvar av 2015.


Hörs! 

Likes

Comments