Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 443 readers

Likes

Comments

Har du cancer? Nej.
Är du glad?! Det BORDE du vara haha.

Det var med lätta steg, som med vingar på skorna, jag lämnade onkologmottagningen på Gävles sjukhus idag. Ordet onkologi skrämmer mig så in åt h-vete. Det är laddat och förknippat med cancer, ni vet, det som så många dör av, så många barn blir föräldralösa av och det som gör att många inte får leva klart.

Det här året har SUGIT för mig ärligt talat. För att göra en lång historia kort har jag blivit nålstucken var och varannan dag, åkt "pling-plongtaxi" till sjukis, varit inlagd och typ inte kunnat äta utan o må som värre än den äckligaste efter-slick-city-bakfyllan. Usch lixom. Och detta får lixom inte hända pga att jag måste vara frisk till min operation som kommer ske inom dem närmsta månaderna. Så stressen över det har varit stor. För att inte tala om allt skolarbete och studentfester jag missat..

Pga min konstiga kropp och konstiga provresultat, bestämdes att jag skulle göra ytterligare en röntgen, en speciell sorts röntgen som inte finns i Gävle utan på Akademiska i Uppsala. Jag och pappa for dit och visst kändes det lite olustigt att göra en röntgen som söker efter cancer. Jag drack kontrast som så många ggr förut men skillnaden var att dem injicerade en radioaktiv vätska in i blodet. Vi åkte hem från Uppsala lite smånervösa och jag också radioaktiv i 24h (haha fick inte umgås med gravida dessa timmar då det fanns någon slags strålning ifrån mig)...

Igår sa sköterskan på labbet, där jag tog veckans blodprover, att jag bör ha en anhörig med mig till onkologen. Dem hade kallat in oss för att prata om resultatet. En tom Malin satte på sig masken och därmed den trygga fasaden, ett leende på läpparna, bitch please-ögonen och ett ordentligt lager foundation. Skulle det bli mer cellgifter? Eller skulle Olga på onkologen allvarligt säga att "Malin jag är ledsen men du har 14 dagar - 1 månad kvar, se till att ta vara på den tiden", jag och pappa skojade om det innan för vi båda var nervösa.. Skapligt makabert.

Men när hon istället berättade att röntgen visade många tumörer men ingen "färgad" och på röntgen är dem som är färgade cancer, då kändes livet helt ok, solen sken för bara mig idag. Proverna var inte bra men mycket bättre. Vet inte om jag ska skratta eller gråta men känslan är iallafall helt störd LÄTTNAD. Det hade blivit lite mkt o slänga in ett bota cancer-projekt i mitt studentschema nu.

Nu ska jag koncentrera mig på kommande operation och sen ska jag rocka sommaren med mina vänner. Och juste en av dem största firningarna i livet ska jag också hinna med - studenten.

Kanske var det inte så konstigt att jag var sprudlande i skolan idag. Men kunde inte riktigt ge något bra svar på

"Mallsbralls varför e du så glaa för?"

"Ööh, jo, jag har inte cancer😂✌🏻😎".

Egentligen kunde ju faktiskt alla i min klass vara så glad som jag idag haha.


  • 1172 readers

Likes

Comments

Ibland, eller ganska ofta, tar jag upp min telefon och kollar. Men jag vet inte riktigt vad jag kollar efter. Klart jag kollar om jag fått någon snap av någon trevlig person och klart att det kan ge mig viss tillfredsställelse, men jag är liksom ändå inte klar med telefonen.

Jag tror min hjärna (elr kanske till och med ryggmärg) vet att min IPhone kan så mycket, den har så många bra svar. Facebook håller koll på släkt o vänner, Instagram också, plus att den lär mig hur man ska sminka sig för att se ut som Kim Kardashian. Jag kan kolla vädret, tv-tablå, vad Pinchos tagit bort och lagt till på sin meny.

Men när jag är lite vilsen o bara tar upp min ifåne för o hitta ett svar så finns det inget. Det finns liksom ingen app som säger allt jag borde veta, vilka beslut jag borde ta, receptet till lycka eller en småsak som meningen med mitt liv. En sån notis får jag aldrig. Jag tror det är den appen jag verkligen skulle behöva.

  • 886 readers

Likes

Comments

  • 897 readers

Likes

Comments

Det sista som överger en är hoppet. Det är ju jag. Lite vad jag står för, klyschigt värre. Det låter ganska fint, men det är okej att vara ledsen trots hopp. För allting är inte bara svart o vit, glad o ledsen. Det är så mycket mer, vilsen i pannkakan, ångest, ensamhet, samtidigt som känslan av att ha fantastiska människor, men ensamhet pga att jag har så svårt att släppa in och ta hjälp, förnekelse, stoppa huvudet i sanden-syndrome, you name it.

Jag har sån ångest över att ännu en operation står för dörren.

Skolan och studenten närmar sig med stormsteg.

Vem ska hjälpa mig att göra mig iordning för min studentbal som jag sett fram emot hela livet och som är viktig för mig? Min mamma som jag inte träffat på snart 4år?

Jag klarar inte av att göra något heldant.

Min kropp säger ifrån och säger att vi måste dumpa lite av det onda innan vi kan köra all in igen.

Jag skäms.

Jag ser mitt hästliv som ett misslyckande fast jag borde se allt det som det givit mig.

Jag har inte gett upp. Klart att jag ska kämpa mig blodig. Men jag behöver hjälp, jag måste organisera min armé för att jag ska kunna komma igenom så smärtfritt som möjligt.


  • 925 readers

Likes

Comments

Nu är det 2017 förtusan. Asså lixom. Förstå att det är 10 år sedan 2007, 2007 då supermodellen Kate Moss och rocksångaren Pete Doherty gifter sig i Thailand. Bröllopet är dock inte juridiskt bindande i Storbritannien så redan den 18 januari planerar paret ett nytt bröllop för att juridiskt bli ett äkta par. Inte för att jag minns det men det hände iaf då. Något jag minns från 2007 däremot det är att MumsMåns och "Cara Mia" inte vann Melodifestivalen för det gjorde The Ark. Det känns faktiskt inte så långt som tio år bort..

Jaja, hursomhelst är det ett nytt år, nytt kapitel och jag har något helt sjukt framför mig?! Studenten. En utav höjdpunkterna i livet för många. Det här halvåret kommer vara fullt av studentfester, ångest över det enorma gymnasiearbetet, fjärilarna i magen över livet efter skolan och en slags sorg över att lämna dem fantastiskt underbara människorna jag lärt känna under mina år på Borgis. Alla fina elever och lärare som gått från strangers till vänner för livet på den här tiden. Det är också ett nytt hästår och jag är så lyckligt lottad som är ägare till min fantastiska lilla studsboll i Jim som blir hela NIO år, han var 6 då vi köpte honom.

Jag skulle vilja stoppa där men tyvärr har jag ganska ont, jobbigt att andas och ett skapligt tryck på huvudet/örat/öga/hals pga mina växande tumörer. Har haft ont sen i somras, röntgades i början på hösten och har fått en telefontid med Uppsala om några dagar, det är helt sjukt. Jag är 18 och ett halvt år med, förhoppningsvis ett långt, händelserikt liv framför mig, jag har en livsglädje som få har och jag uppskattar det friska livet helt galet, JAG ÄLSKAR DET. Det är skamligt att man ska behöva få psykisk ohälsa, bara känna hopplöshet inför sjukvården och mina problem. Tänk vad grymt det kunde vara om det kunde vara lite lättare. Om jag som ung och driven skulle kunna få ett bemötande som jag tycker att jag förtjänar. Det krävs att man är stark genom operationer och rehab, det känns onödigt att man ska behöva vara stark 7månader innan också. I ovisshet.

Min önskedröm är att sjukhuset kan hjälpa mig så fort som möjligt och att jag kan njuta så fullt ut det bara går utav en av dem häftigaste tiderna i livet.

PS. Jag har badat med delfiner sedan sist. DS
Juste, och tatuerat mig också.

  • 1102 readers

Likes

Comments

Lyxig måndag med min Ayla som kom o muntrade upp mig i min skolpanik, vi fixade klart mitt tal inför nästa vecka så nu är det bara att öva!

Idag har jag ont i huvet pga suttit på lektioner med myror i brallan, efter skolan drog jag och Oli till Java och pluggade vidare men i mycket mysigare miljö och med kyckling/mozzarella focaccior att trycka samtidigt.

  • 1377 readers

Likes

Comments

Om en vecka åker vi till Mexico och ingen är gladare än jag!! Däremot klagar jag då rakt inte på vad som hänt hemma dem senaste dagarna.

Puss o kram på er.

  • 1381 readers

Likes

Comments

Av olika anledningar.

  • 1427 readers

Likes

Comments

Jag vet inte. Det är väl lite så jag känner ang allt just nu.

Jobbade på match i fredags, i baren på Kent i lördags och gick ut för att fira Olivia lördagkväll. I går var jag på Strömsholm och kollade samt hjälpte Lotta inför SM-final. Hon o Fia slutade nia.

Idag är jag tom.

  • 1504 readers

Likes

Comments