Ja då kör vi ett litet inlägg till. Länge sedan sist såg jag! Man hinner liksom inte med att tänka på något annat än blöjbyte, trösta, matning, lämna på förskolan, hämta på förskolan, trösta, laga mat, busa och leka, mata, natta... - ja, ni fattar grejen!
Men jag älskar det.

För några dagar sedan blev Ebba 1 månad gammal. Enda sedan dag 3 av hennes liv har hon skrikit. Det har varit skrik innan måltid, under måltid, efter måltid - alltså i princip dygnet runt. Vi har varit och träffat doktorn två gånger och nu har vi blivit remitterade till barnläkare för vidare kontroller. Vad som är konstaterat är att Ebba har mjölkproteinallergi och har kolik. Det är så himla synd om henne. Hon har ont i magen stan konstant, främst på kvällarna. Då skriker hon nonstop mellan ca 17.00-20.00. Man känner sig så hjälplös och det enda man vill är att hjälpa henne men inget vi gör fungerar. Hon är väldigt svårsövd, det funkar inte att bara lägga henne i vagn, nestet eller så så att hon somnar hej. Nejnej! Här ska det vaggas, vyssas, köras i vagn flera gånger om för att denna prinsessa ska komma till ro och somna. Det är till och med så att vi fått sätta oss i bilen mitt i natten för att få henne lugn. Kan inte ens föreställa mig hur lillan måste ha det att försöka somna med smärtor i magen.

Jag ber till högre gudar att det släpper snart.
Snälla, snälla, snälla.
Det är så på frestande att inte få sömn och stackars Matheo som blir väckt på nätterna och konstant får gå och höra på Ebbas skrik. Älskade Matheo, han är ändå så duktig i allt detta. Han kommer med snutte, napp och vill trösta henne. Han är så överbeskyddande. Jag är så stolt över honom att han accepterar henne direkt och inte visar någon tendens till svartsjuka. Min älskade son, jag är så stolt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments