I helgen gifte sig min lillasyster mamma. Min bonus-mamma som jag fortfarande kallar henne. Hon har funnits i mitt liv sen jag var 1 år.
Hon betyder väldigt mycket för mig och jag är så glad att vi har en sån nära relation trots att hon och min pappa inte är ett par längre.
Jag är så glad för din skull store-Malin.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Den kärleken storebror har till sin lillasyster.
Den är underbar!
Matheo är så himla fin med Ebba. Varje morgon går han fram till henna och säger:
-haaaj Bebbja(Ebba)
Sen stryker han lite försiktigt med sin hand över hennes panna, sen ger han henne stor blöt puss på kinden. Samma visa varje morgon, och varje morgon är det lika sött. Han är utan tvekan världens finaste storebror.

Han har två dockor hemma hos sin farmor och farfar. Dom går han runt med i famnen och vaggar fram och tillbaka som vi alltid gör med Ebba när hon ska sova. Han vill byta blöja och ta hand om dockorna. När han ska ha födelsedagskalas så ska han få en alldeles egen docka av sin gamlamormor. Han kommer bli så glad!

Idag ville jag mest bara titta in här och skriva att jag har två underbara barn som jag är så stolt över att vara deras mamma.

Likes

Comments

Igår bestämde vi oss för att ta en promenad ner till stan. Ebba somnade i min famn här hemma så jag provade att lägga ner henne i vagnen. Hör och häpna så sov hon vidare där. Notera att detta händer i princip aldrig. Snabbtänkta som vi var tog vi på Matheo och oss själva sen begav vi oss iväg.
Redan här visste jag att detta var dömt att misslyckas.

Vi kom hela vägen ner till stan men så fort vi kom in igenom Valen gallerians dörrar så slog lillan upp sina två underbara små blå ögon. Denna unga lilla dam hatar sin vagn, och då menar jag HATAR!
Sen Ebba föddes har vi gått ut och gått Max 5 ggr. Och då kan jag nog till och med ha överdrivit lite. Hon skriker som aldrig förr och slår och har sig. Det fungerar icke och jag fattat verkligen inte varför. Alltså jag hade dödat för att ligga nerbäddad och gosa in mig i en mysig snuttefilt och vagas till sömns. Det känns som alla andra barn somnar direkt när dom kommer ner i vagnen men icke mina barn. Matheo var likadan fast inte såhär extrem.

Men tillbaka till gårdagen. Hon satt nöjd i Gustavs famn under tiden jag shoppade det som vi behövde. När det väl var dags för hemfärd bryter kaoset ut. Ungen skriker så mycket att folk måste nästan trott att vi kidnappat henne. Det funkade icke att lägga henne i vagnen what so ever.. Gustav fick böra henne hem med massa filtar osv runt sig. - och nej bärsjal eller bärsele funkar inte heller.

Kan ni tänka er mig gå ut och gå med båda barnen själv?
- inte jag...

Bilden ovan visar lugnet före stormen. Ni kan tro vi njöt när båda sov gott i vagnen.

Likes

Comments

Igår blev vår lilla kille 2 år.
2 år?? - fattar ni?
Det är helt sjukt vad tiden går fort. Jag kommer ihåg dagen som igår när vi fick redan på att vi var gravida med Matheo. Vi kämpade att bli gravida ett längre tag och fick efter något år veta att jag hade pcos. En dag åkte vi in till KK med mig för jag hade enorma magsmärtor. Vi trodde, som vi tidigare varit med om, att min äggstock vridit sig. Jag ville bara dom skulle lägga in mig och ta bort smärtan. Men istället kommer sköterskan ut och säger:
- Malin, du är gravid. Du ska inte bli inlagd, du ska hem och vara glad att där växer ett litet frö i din mage.
Jag trodde inte ett skit på henne och sa att hon tagit testet i fel urinmugg och jag blev nästan otrevlig. Då fick jag följa med in i deras lapp och se när hon sticker ner ett gravtest i min mugg. Två streck visade sig ganska snabbt och vi fick åka hem med mina magsmärtor och graviditetstestet istället. Hela bilfärden hem satt jag och sa meningen om och om igen:
- Jag är gravid. Jag är gravid. Jag är gravid.
Helt ofattbart och vi var lyckligast i världen.
Igår blev det lilla fröet 2 år och har till och med fått en lillasyster.

Matheo Lindquist, du är världens finaste kille och världens finaste storebror. Du är så hjälpsam, ordningsam och kärleksfull. Mamma, pappa och Ebba älskar dig oändligt mycket 💙

Likes

Comments

Jag skrev ju en förlossningberättelse efter förlossningen med Matheo och tänkte därför göra likadant denna gången. Eftersom jag blev igångsatt med Matheo i vecka 38+3 pga ostabilt fosterläge så blev det likadant denna gången också Men i vecka 40+1. Vi hade såklart hoppats på en naturlig förlossning men eftersom jag har haft två envisa bebisar i magen som valt och vända sig lite hur dom vill så blev detta bäst för allihopa.

Vi hade fått tid till igångsättning torsdagen den 10 Augusti. 1 dag efter BF. Vi åkte in kl 08.00 för en bedömning. Denna gången var där tydligen många på prenatalavdelningen som skulle bli igångsatta men endast 3 platser på förlossningen. Då blev jag väldigt nervös att vi skulle få åka hem igen med risk ahh förlossningen startat när hon ligger i säte. Men vi blev prio ett och blev förflyttade till förlossningen. När vi var på plats och fått träffa barnmorskorna så började igångsättningen med en omgång cytotec. Det är en shot man får och som man ska ta varannan timme upp till 24 timmar. Klockan var då 12.00. 1,2 och 3 shottar slankt ner men kände fortfarande inte ett jutta. Jag och Gustav gick ut och gick i Pildammsparken för att påskynda det hela och fördriva tiden, vi gick och åt glass och hade det mysigt. Vi tänkte många gånger att vi kanske träffar på någon vi känner, tänk om dom frågat då:
- Vad gör ni?
- Jo vi föder barn.. haha.
Klockan 18.00 var vi tillbaka inne på förlossningen för att få fjärde dosen. Den slank ner men inget hände. Barnmorskan frågar om jag ville bada.
Yes, tänkte jag - asnice!
I badkaret låg jag fram till kl 20.00 då det var dags för nästa dos. Kände ingeting då heller. Vid 21.15 smsar jag med min syster. Hon frågar hur allt går och jag har då svarat att jag inte känner något än.

Barnmorskan kommer in för att undersöka mig. Då var jag öppen 3 cm och utplånas livmodertapp.
Wow tänkte vi! Jag har alltså öppnat mig 3 cm utan någon som helst känning av det. Klockan 22.00 får jag en hejdundrandes värk och barnmorskan kommer in och sätter på lustgasen. Sen jäklar i det var det igång!
Fy för i h*lvete vad ont det gjorde. Alltså så sjukt mycket ondare än förlossningen med Matheo.
Jag ville dö.
Jag fick 3 värkar på raden, sen fick jag en liten vila och sen kom 3 värkar till. Så höll det på.

Klockan 23.00 kom barnmorskan in för att undersöka mig. Då var jag 6 cm öppen men 8cm under en värk. Hon går igen och vi kämpar på lite till. Precis innan 00.00 kommer barnmorskan in igen. Då ligger jag med en filt över mig i sängen för jag frös något fruktansvärt. Rätt som det var går mitt vatten och samtidigt får jag en sån enormt värk som håller i sig sååå länge. Barnmorskan står med ryggen emot mig och Gustav står bredvid mig. Jag känner hur allt trycker på men jag kan inte säga något. Dom vet inte att mitt vatten gått och att jag nu ligger med en enorm krystvärk. När den tog slut får jag fram
"Hon kommer nu"
Då tar barnmorskan bort filten och ser så att vattnet gått. Lillan han bajsar i fostervatten så det är helt svart. Jag får en krystvärk till och sen en till..
Ut kommer världens finaste prinsessa.
Kommer ihåg stt jag tänkte
- detta vill jag göra en gång till!
Det är så jäkla häftigt att föda barn alltså.
Och ja man blev lika förälskad i sitt andra barn direkt som man blev med sitt första.

Min första förlossning hade jag värkar i 60 timmar och denna gången i 2 timmar.



Likes

Comments