Nu är vårt hus snart klart. Endast 7 veckor kvar och vi längtar så mycket. Snart har vi bott 6 månader hos mamma och hennes man. Vi är så tacksamma som jag nämnt ett antal gånger men nu känner man att man börjar gå varandra på nerverna och vi vill ha vårt.
Vårt hem, vårt hus.
På kvällarna sitter vi och diskuterar inredning och hur vi vill ha det. Vilken tv vi ska köpa, vilken färg i barnens rum. Ja allt det roliga!
Åh längtar längtar längtar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag fick vi äntligen papperna på inflyttningsdag till huset. Vi är så glada och nu gör det att vi längtar ännu mer. Den 29 Januari är det slutbesiktning och är allt ok så får vi nycklarna där efter. Som vi har längtat efter detta och nu är det bara 8 veckor kvar. Vi har nu bott hos min mamma och hennes man i 5 månader. Wow säger jag bara åt oss! Att vi lyckats bo 4 vuxna och 2 barn under samma tak. All eloge till min mamma och Ola som stått ut med oss. Stått ut med Ebbas kolik och vakna nätter. Vi är dom evigt tacksamma.

Fredag idag vilken också innebär helg. Det är så härligt nu när Gustav fått nytt jobb. Att man varje fredag vet att vi har en ledig helg tillsammans. Rutinerna bli bättre på vardagarna och allt är så mycket lättare. Vi får mer kvällstid tillsammans jag och Gustav när barnen gått och lagt sig. Det tycker jag är så viktigt. Vi började med fasta nattningsrutiner för Matheo när han var 6 månader. Fram till att Ebba kom så har vi haft kvällarna tillsammans efter kl 19.00 när Matheo gått och lagt sig men med undantag dom dagarna Gustav jobbar kväll för då har jag haft kvällen själv. Men nu så innebär det att vi får varje kväll tillsammans bara han och jag. Vi älskar att vara med våra barn. Men kvalitetstid med sin älskade sambo, det är också viktigt. Vi hoppas på att kunna få in sovrutin på Ebba också vid den åldern. Vi älskar rutiner och framförallt ser vi hur bra Matheo mår av det.

Nu blev detta bara en massa babbel så jag avrundat här. Ikväll ska vi hem till Matheos morfar på middag. Ha en fin helg allihopa !

Likes

Comments

Idag när vi precis hade satt oss i bilen påväg till förskolan så ringde dom därifrån och sa ett en pedagog har fått magsjuka. Eftersom vi har bebis i hemmet och för Matheos skull så ville dom meddela, så att vi som lämnar 15h/vecka som är föräldralediga för chansen att undvika smitta. Såklart går dom ut med infon till alla föräldrar och barn men jag tyckte det var mycket bra av dom att ringa och meddela. Magsjuka vill vi absolut inte ha. Håller tummarna att vi klarar oss ifrån det denna vintern också ✊🏻

Denna dagen har bara bestått av massa mys här hemma. Jag lyckades efter många försök få Ebba att somna i vagnen så vi kunde ta en promenad. Jag tänkte att Matheo också kunde få sova sin middagsvila utomhus i vagnen. Efter ca 10 minuters promenad somnade han också.
Åh som jag njöt av min promenad vill jag lova.
När jag kom tillbaka hem ställde jag barnen i uterummet och satte mig i soffan för att dricka en kaffe.
-Trodde jag ja!
Direkt när jag slår mig ner hör jag ett glatt litet glädjetjut. Lilla loppan är vaken!

Fasiken. Mitt kaffe, min lilla vila.
Vilken tur att jag älskar mina barn såååå mycket att det inte gör så mycket. Men håll med mig om att det slår aldrig fel att när man väl vill sitta ner och koppla av lite. Då vaknar barnen. Alltid, varje gång. 

Likes

Comments

Som ni säkert vet så hatar ju Ebba att åka vagn eller bil. Jag har nog nämnt det ett x antal gånger här i bloggen.
Nu när Gustav har fått nytt jobb måste han köra varannan vecka då det är i Malmö, vilket innebär att jag måste gå med Matheo till förskolan. 9 av 10 gånger skriker Ebba så mycket i vagnen att jag fått gå med henne på armen skrikandes.

Men igår så somnade hon i vagnen påvägen hem (ja dock med att jag gick och höll in hennes napp i munnen samtidigt som jag körde vagnen) 'men ändå, hon lyckades komma till ro och lugna sig själv med nappen och somna. Det var nästan så man skulle gått och köpt sig en trisslott. Åh vad jag önskar att hon tagit napp! Men tack vare att jag slapp en svettig stressande och skrikande hemfärd så blev det tyst som i den djupaste grottan, så jag och Matheo kunde äntligen gå till lekplatsen och gunga som han älskar.

Att Matheo står ut med all skrik. Beundransvärd!

Jag är så stolt över honom och han förtjänar det bästa av det bästa. Min prins!

Likes

Comments

Förra veckan kom men gamla arbetskollega och hälsade på med sin lilla Ebbe. Det skiljer 1,5 månad mellan dessa små guldklimpar.
Ebba-loppan är äldst även fast ingen av bilderna ser ut att visa det haha.

Likes

Comments

Igår var det BVC besök för vår lilla loppa och vaccination. Hon vägde 6285g och är 61,5cm lång. Hon följer sin kurva så fint så! Jag kommer ihåg att jag var så nervös över vaccinationen med Matheo. Jag kunde inte sova natten innan och när det väl var dags så blev jag helt yr och kallsvettig. Ett, två, tre så tog dom sprutorna... och Matheo sa inte ett ljud. Så chockade vi var allihopa men så lättad jag blev. Denna gången har jag inte ens tänkt på vaccinationen för jag vet att hon kommer skrika och jag vet att hon inte kommer sluta. Mycket riktigt så blev det så. Min älskade lilla flicka. Det låter hemskt att säga det men man stänger liksom av, man stänger ute hennes skrik. Alla ni som haft kolik-bebisar vet vad jag pratar om. Jag tror inte att någon kan förstå om man inte själv har varit i en sådan situation eller haft en bebis med kolik.

Såklart berodde skriket på smärta och rädsla av sprutan och därför hon grät. Men vi har liksom blivit lite döva av hennes skrik. Vi hör henne skrika och vi gör allt i vår makt för att trösta och finnas för henne. Men 3 månader av skrik gör en skrik-döv. Jag har några vänner vars barn aldrig skriker. Alltså aldrig! Endast när det är matdag. Dom har blivit oroliga när Ebba dragit igång sin skrikfest och blivit stirriga. Men det finns verkligen ingeting att göra mer än att trösta, trösta och trösta.

Ebbaloppan hatar ju babyskydd och vagn. Det har blivit skillnad sedan vi lånade min kompis babyskydd. Nu kan vi iallfall sätta ner henne i babyskyddet hemma och ta oss ut till bilen. Sen sätter det igång, men dock inte alla gånger. När vi åkte till Ullared så somnade hon direkt när vi kom ut i bilen och sov hela vägen dit. Så någon skillnad har det allt gjort. Förresten så tittar vi på bilstol nr 2 till Ebba. Vi ska inte byta till henne än. Vi ska vänta till hon är minst 6 månader men vad rekommenderar ni?

Vi har Besafe izi plus till Matheo och vi är verkligen super nöjda. Vi vill egentligen ha den till Ebba också men den tar så otroligt stor plats så att vi är rädda att Gustav inte kommer kunna köra utan att sitta med knäna i hakan och ansiktet i rutan. Vi funderar på Besafe modular rf.

Någon med erfarenhet av den?

Likes

Comments

På lördag bli vår lilla prinsessa 3 månader. Jag kan inte förstå var tiden tar vägen. Ebba har sedan födelsen skrikig omkring 8 timmar per dag. Hon har kolik, men som tur är har försvunnit i princip helt och hållet. Hon har mjölkproteinallergi som vi fick konstaterat när hon var 3 veckor gammal. Vi har haft 3 riktigt tuffa månader men äntligen börjar allt bli så mycket bättre. Dock så hatar hon ju att åka bil och vagn. Vagnen funkar om jag först nattar henne här hemma och sen lägger ner henne. Bilen funkade också ett tag om det var dags för henne att sova men nu funkar inte det heller. Hon skriker någon helt otroligt bara man sätter ner henne i babyskyddet. Hon blir svettig och varm av allt skrik och sen skriker hon för att hon svettig och varm. Never ending story!
Jag har aldrig träffa någon bebis som skrikit så mycket i babyskydd. Vi kan inte ha på henne jacka eller overall när vi ska åka iväg. Utan det är rakt ner i vanliga kläder men såklart med tossor och filtar. Men allt ryker av under bilens förd då Hon skriker sig så varm.
Hur har ni gjort med bebisar som bara skriker i bilen?
Det är som att hon får panik. Vi ska pröva en väns babyskydd och se om det kan hjälpa. Vi har Besafe babyskydd och den är ganska så trång vid huvudet. Berätta gärna om ni har några tips på hur vi ska försöka åka någonstans utan konstant skrik.

På tisdag ska lilla loppan få vaccination. Jag är så nervös. Matheo sa inte ett ljud om jag minns rätt. Det är dags att väga och mäta också. Sist vägde hon 5400g och var 59cm lång. Ska bli spännande att se hur mycket hon vuxit på en månad.

Nu ska jag försöka blunda lite. Jag gick och lämnade Matheo på dagis idag. Hör och häpna så sover loppan fortfarande kvar i vagnen 🙏🏻

Likes

Comments

Här kommer några bilder sen Matheos 2årskalas. Det är inte så lätt att fånga den lilla godingen på bild då det är full fart hela tiden.

Tänk att vår lilla kille redan är 2 år. Det är så himla ofattbart vad tiden går fort. Han är verkligen världens bästa kille! ✨

Likes

Comments

I helgen gifte sig min lillasyster mamma. Min bonus-mamma som jag fortfarande kallar henne. Hon har funnits i mitt liv sen jag var 1 år.
Hon betyder väldigt mycket för mig och jag är så glad att vi har en sån nära relation trots att hon och min pappa inte är ett par längre.
Jag är så glad för din skull store-Malin.

Likes

Comments

Den kärleken storebror har till sin lillasyster.
Den är underbar!
Matheo är så himla fin med Ebba. Varje morgon går han fram till henna och säger:
-haaaj Bebbja(Ebba)
Sen stryker han lite försiktigt med sin hand över hennes panna, sen ger han henne stor blöt puss på kinden. Samma visa varje morgon, och varje morgon är det lika sött. Han är utan tvekan världens finaste storebror.

Han har två dockor hemma hos sin farmor och farfar. Dom går han runt med i famnen och vaggar fram och tillbaka som vi alltid gör med Ebba när hon ska sova. Han vill byta blöja och ta hand om dockorna. När han ska ha födelsedagskalas så ska han få en alldeles egen docka av sin gamlamormor. Han kommer bli så glad!

Idag ville jag mest bara titta in här och skriva att jag har två underbara barn som jag är så stolt över att vara deras mamma.

Likes

Comments