Igår bestämde vi oss för att ta en promenad ner till stan. Ebba somnade i min famn här hemma så jag provade att lägga ner henne i vagnen. Hör och häpna så sov hon vidare där. Notera att detta händer i princip aldrig. Snabbtänkta som vi var tog vi på Matheo och oss själva sen begav vi oss iväg.
Redan här visste jag att detta var dömt att misslyckas.

Vi kom hela vägen ner till stan men så fort vi kom in igenom Valen gallerians dörrar så slog lillan upp sina två underbara små blå ögon. Denna unga lilla dam hatar sin vagn, och då menar jag HATAR!
Sen Ebba föddes har vi gått ut och gått Max 5 ggr. Och då kan jag nog till och med ha överdrivit lite. Hon skriker som aldrig förr och slår och har sig. Det fungerar icke och jag fattat verkligen inte varför. Alltså jag hade dödat för att ligga nerbäddad och gosa in mig i en mysig snuttefilt och vagas till sömns. Det känns som alla andra barn somnar direkt när dom kommer ner i vagnen men icke mina barn. Matheo var likadan fast inte såhär extrem.

Men tillbaka till gårdagen. Hon satt nöjd i Gustavs famn under tiden jag shoppade det som vi behövde. När det väl var dags för hemfärd bryter kaoset ut. Ungen skriker så mycket att folk måste nästan trott att vi kidnappat henne. Det funkade icke att lägga henne i vagnen what so ever.. Gustav fick böra henne hem med massa filtar osv runt sig. - och nej bärsjal eller bärsele funkar inte heller.

Kan ni tänka er mig gå ut och gå med båda barnen själv?
- inte jag...

Bilden ovan visar lugnet före stormen. Ni kan tro vi njöt när båda sov gott i vagnen.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Igår blev vår lilla kille 2 år.
2 år?? - fattar ni?
Det är helt sjukt vad tiden går fort. Jag kommer ihåg dagen som igår när vi fick redan på att vi var gravida med Matheo. Vi kämpade att bli gravida ett längre tag och fick efter något år veta att jag hade pcos. En dag åkte vi in till KK med mig för jag hade enorma magsmärtor. Vi trodde, som vi tidigare varit med om, att min äggstock vridit sig. Jag ville bara dom skulle lägga in mig och ta bort smärtan. Men istället kommer sköterskan ut och säger:
- Malin, du är gravid. Du ska inte bli inlagd, du ska hem och vara glad att där växer ett litet frö i din mage.
Jag trodde inte ett skit på henne och sa att hon tagit testet i fel urinmugg och jag blev nästan otrevlig. Då fick jag följa med in i deras lapp och se när hon sticker ner ett gravtest i min mugg. Två streck visade sig ganska snabbt och vi fick åka hem med mina magsmärtor och graviditetstestet istället. Hela bilfärden hem satt jag och sa meningen om och om igen:
- Jag är gravid. Jag är gravid. Jag är gravid.
Helt ofattbart och vi var lyckligast i världen.
Igår blev det lilla fröet 2 år och har till och med fått en lillasyster.

Matheo Lindquist, du är världens finaste kille och världens finaste storebror. Du är så hjälpsam, ordningsam och kärleksfull. Mamma, pappa och Ebba älskar dig oändligt mycket 💙

Likes

Comments

Jag skrev ju en förlossningberättelse efter förlossningen med Matheo och tänkte därför göra likadant denna gången. Eftersom jag blev igångsatt med Matheo i vecka 38+3 pga ostabilt fosterläge så blev det likadant denna gången också Men i vecka 40+1. Vi hade såklart hoppats på en naturlig förlossning men eftersom jag har haft två envisa bebisar i magen som valt och vända sig lite hur dom vill så blev detta bäst för allihopa.

Vi hade fått tid till igångsättning torsdagen den 10 Augusti. 1 dag efter BF. Vi åkte in kl 08.00 för en bedömning. Denna gången var där tydligen många på prenatalavdelningen som skulle bli igångsatta men endast 3 platser på förlossningen. Då blev jag väldigt nervös att vi skulle få åka hem igen med risk ahh förlossningen startat när hon ligger i säte. Men vi blev prio ett och blev förflyttade till förlossningen. När vi var på plats och fått träffa barnmorskorna så började igångsättningen med en omgång cytotec. Det är en shot man får och som man ska ta varannan timme upp till 24 timmar. Klockan var då 12.00. 1,2 och 3 shottar slankt ner men kände fortfarande inte ett jutta. Jag och Gustav gick ut och gick i Pildammsparken för att påskynda det hela och fördriva tiden, vi gick och åt glass och hade det mysigt. Vi tänkte många gånger att vi kanske träffar på någon vi känner, tänk om dom frågat då:
- Vad gör ni?
- Jo vi föder barn.. haha.
Klockan 18.00 var vi tillbaka inne på förlossningen för att få fjärde dosen. Den slank ner men inget hände. Barnmorskan frågar om jag ville bada.
Yes, tänkte jag - asnice!
I badkaret låg jag fram till kl 20.00 då det var dags för nästa dos. Kände ingeting då heller. Vid 21.15 smsar jag med min syster. Hon frågar hur allt går och jag har då svarat att jag inte känner något än.

Barnmorskan kommer in för att undersöka mig. Då var jag öppen 3 cm och utplånas livmodertapp.
Wow tänkte vi! Jag har alltså öppnat mig 3 cm utan någon som helst känning av det. Klockan 22.00 får jag en hejdundrandes värk och barnmorskan kommer in och sätter på lustgasen. Sen jäklar i det var det igång!
Fy för i h*lvete vad ont det gjorde. Alltså så sjukt mycket ondare än förlossningen med Matheo.
Jag ville dö.
Jag fick 3 värkar på raden, sen fick jag en liten vila och sen kom 3 värkar till. Så höll det på.

Klockan 23.00 kom barnmorskan in för att undersöka mig. Då var jag 6 cm öppen men 8cm under en värk. Hon går igen och vi kämpar på lite till. Precis innan 00.00 kommer barnmorskan in igen. Då ligger jag med en filt över mig i sängen för jag frös något fruktansvärt. Rätt som det var går mitt vatten och samtidigt får jag en sån enormt värk som håller i sig sååå länge. Barnmorskan står med ryggen emot mig och Gustav står bredvid mig. Jag känner hur allt trycker på men jag kan inte säga något. Dom vet inte att mitt vatten gått och att jag nu ligger med en enorm krystvärk. När den tog slut får jag fram
"Hon kommer nu"
Då tar barnmorskan bort filten och ser så att vattnet gått. Lillan han bajsar i fostervatten så det är helt svart. Jag får en krystvärk till och sen en till..
Ut kommer världens finaste prinsessa.
Kommer ihåg stt jag tänkte
- detta vill jag göra en gång till!
Det är så jäkla häftigt att föda barn alltså.
Och ja man blev lika förälskad i sitt andra barn direkt som man blev med sitt första.

Min första förlossning hade jag värkar i 60 timmar och denna gången i 2 timmar.



Likes

Comments

Något jag älskar är bebisfötter. Alltså dom är så söta att man bara vill äta upp dom. Jag brukar pussa och klämma på Matheo fötter på kvällarna när vi varvar ner i soffan. Först blev han sur på mig men nu sträcker han ut benet till mig och vill jag ska ta på hans fötter. Jag har egentligen fotfobi men bebisfötter är så söta. Undra när jag kommer tycka Matheos fötter blivit för stora och osöta för att pussa haha. Lilla Ebbas fötter är så små så små att jag är rädd att jag ska knäcka henens tår när jag tar på henne byxor och strumpor.

Denna dagen började 06.00 när E vaknade. Hon och jag fick sova i soffan inatt då hon var så ledsen. Gustav skulle jobba morgon och började 04.30 och såklart ville vi inte väcka Matheo. När klockan närmar sig halv 8 hör jag två små tassande fötter in till oss. Denna lilla ungen har lärt sig att ta sig ut spjälsängen. Blir helt klart ett nytt sängköp till honom när vi flyttar till huset. Vi har förresten fått besked att slutbesiktningen är vecka 4. 17 veckor kvar, heja heja!

Likes

Comments

Idag är det tisdag och det innebär familjedag!
Förut hade vi familjedag på måndagar men nu har Gustavs schema blivit ändrat så nu är han ledig på tisdagar.

Vi började dagen med lite sovmorgon. Båda barnen vaknade 06.30, och ja det är sovmorgon för oss här hemma haha. Igår valde Matheo att sova till 08.00, men då skulle lilla Ebba gå upp 05.30 så det var bara till att gå upp. Gustav jobbade morgon så han var redan på jobb.

Vi åt god frukost och sen begav vi oss till Ikea. Vi gjorde oss av med bestick, kastruller osv innan vi flyttade hit till mamma så vi ville börja inhandlande så allting är klart tills flytten sker. Det känns skönast så + att det är roligare att packa upp när man har massa nya saker.

Ikea var ju inte jätte populärt för vår lilla prins även fast han fick stor glass så vi åkte ner till bowlinghallen för att låta Matheo få pröva på bowling. I helgen var vi och kollade på Ola bör han spelade bowlingmatch och Matheo blev helt lyrisk och det är det enda han har pratat om sedan dess.
Han älskade det.
Så nu blir det ett bowlingproffs till familjen.

Likes

Comments

Då har denna älskade lilla flicka blivit fem veckor gammal. Det blev hon i fredags så egentligen är hon snart sex veckor.
Okej - detta kan jag inte ens förstå.
Var i hela friden tid tiden vägen? Vi låg ju nyss på BB. Vi satt ju precis och spelade tärning med mamma och Ola i uterummet dagen innan jag skulle bli igångsatt. Det känns som det var igår. Kanske beror det på att jag vann hela tiden och därför en dag jag inte vill glömma, haha.

När Matheo var liten så uppdaterade jag hela tiden vad som hände i hans utveckling, hur han mådde och vad vi gjorde om dagarna. Jag tänkte vara lika flitig denna gången men det har tyvärr inte blivit så. Att ha två barn innebär full rulle från det att vi öppnar ögonen tills dom stängs på kvällen.
I skrivandets stund är klockan 05.00 och jag har precis fått lillan att somna efter 3 timmars skrik.

Ebba var fått kolik som sagt och har även mjölkporteinallergi. På kvällarna skriker denna damen omkring 17.00-20.00 varje kväll. Som tur är *peppar,peppar* så har det blivit bättre dom senaste dagarna. Skriker har inte hållt på fullt så länge. Det är så himla skönt, framför allt för Ebba som slipper ha ont men även för mig och Gustav som spar så mycket energi.

Ebba är väldigt svårsövd och har varit den sen hon föddes. Hon måste va hjälp inprincip varje gång hon ska somna. Dag som natt. Någon enstaka gång har hon somnar av sig själv i nestet, babysittern eller babyskyddet. Vagnen totaldissar hon om vi inte kör över tröskeln till vardagsrummet 7382 gånger..
Hon är väldigt med och vaken. Hon följer en med blicken, men det har hon gjort i någon vecka. Huvudet kan hon hålla uppe länge och är väldigt stark. Nu när vi pratat med henne kan vi få ett leende tillbaka. Åh vad det värmer i hjärtat!

Nu ska jag passa på att sova en timme, förhoppningvis 2 innan storebror M vaknar.

Likes

Comments

Ja då kör vi ett litet inlägg till. Länge sedan sist såg jag! Man hinner liksom inte med att tänka på något annat än blöjbyte, trösta, matning, lämna på förskolan, hämta på förskolan, trösta, laga mat, busa och leka, mata, natta... - ja, ni fattar grejen!
Men jag älskar det.

För några dagar sedan blev Ebba 1 månad gammal. Enda sedan dag 3 av hennes liv har hon skrikit. Det har varit skrik innan måltid, under måltid, efter måltid - alltså i princip dygnet runt. Vi har varit och träffat doktorn två gånger och nu har vi blivit remitterade till barnläkare för vidare kontroller. Vad som är konstaterat är att Ebba har mjölkproteinallergi och har kolik. Det är så himla synd om henne. Hon har ont i magen stan konstant, främst på kvällarna. Då skriker hon nonstop mellan ca 17.00-20.00. Man känner sig så hjälplös och det enda man vill är att hjälpa henne men inget vi gör fungerar. Hon är väldigt svårsövd, det funkar inte att bara lägga henne i vagn, nestet eller så så att hon somnar hej. Nejnej! Här ska det vaggas, vyssas, köras i vagn flera gånger om för att denna prinsessa ska komma till ro och somna. Det är till och med så att vi fått sätta oss i bilen mitt i natten för att få henne lugn. Kan inte ens föreställa mig hur lillan måste ha det att försöka somna med smärtor i magen.

Jag ber till högre gudar att det släpper snart.
Snälla, snälla, snälla.
Det är så på frestande att inte få sömn och stackars Matheo som blir väckt på nätterna och konstant får gå och höra på Ebbas skrik. Älskade Matheo, han är ändå så duktig i allt detta. Han kommer med snutte, napp och vill trösta henne. Han är så överbeskyddande. Jag är så stolt över honom att han accepterar henne direkt och inte visar någon tendens till svartsjuka. Min älskade son, jag är så stolt.

Likes

Comments

Under dom 2 veckorna som Gustav var hemma efter Ebba hade fötts tyckte vi att vi skulle göra något roligt för Matheo för att läggs fokuset på honom så han inte känner sig åsidosatt. Vi åkte till Skånes djurpark och snacka om att denna lille killen var i himmelriket. Massa djur från höger till vänster så han inte visste var han skulle titta, sprang runt och sa "titta" hela tiden och pekade på alla djuren. Såklart var högsta lyckan att få se björnarna. Det har han pratat om sedan dess. När vi skulle åka hem köpte vi en ett björn-gosedjur och det är mycket viktigt att denna björn är med Matheo hela tiden. Speciellt när han ska sova.

Jag är så stolt över Matheo och han är så himla duktig med allt nu när Ebba kommit. Dock så hittar han på en jädrans massa bus men det blir väl så antar jag när man helt plötsligt ska dela uppmärksamheten från sina föräldrar med en till liten individ.

Likes

Comments

Vi svävar på rosa moln! Vi njuter av att vara fyra i familjen. Det är L Y C K A !

Just för tillfället har jag inget annat att skriva om mer än kärlek, lycka och att jag är så otroligt tacksam över livet och att det har gett mig två helt underbara barn.

Likes

Comments

Idag är vår älskade Ebba 4 dagar gammal. Men det känns som hon funnits med oss hur länge som helst. Allt känns liksom som att det är såhär det ska vara, som en självklarhet.
Storebror Matheo och lillasyster Ebba.

Idag kom min farmor på besök och även Ebbas morfar. Går var moster Savannah här och bonusmoster/morbror Alexandra och Andreas. Vi har verkligen tagit det lugnt med besöken och försöker njuta till fullo här hemma som komplett familj istället för att ha en massa besök. Gustav är ju bara hemma i 2 veckor nu och vi vill suga ut vartenda liten sekund av dom här veckorna tillsammans. Vi förstår ju såklart att alla vill träffa henne men har valt att inte ha mer än ett besök om dagen och vissa dagar inga. När Matheo föddes så var det besök non-stop hela tiden. Denna bebisbubbla som man lever i är helg underbar. Tänk att man har så mycket kärlek att ge. Inte visste jag att man kunde älska två barn så otroligt mycket. Trodde jag hade nått kärlekstoppen när vi bara hade Matheo. Jag visste inte hur jag skulle kunna älska någon annan så högt som jag älskar Matheo. Men jo, det går!
Denna enorma kärlek. Helt obeskrivlig.
Min familj, mitt allt.

Likes

Comments