Header

Känslan att vara ensam i Bangkok och inse att man har 5kr kvar i cash och kortet inte fungerar. Att mitt visum dessutom går ut om någon dag gör inte stressen mindre. Utan pengar för mat, boende eller en biljett härifrån tackar jag gudarna för nyfunna vänner som löser boende för natten och all gratismat pga kungens begravning.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Vill bara säga att jag är så otroligt jäkla less på kalla duschar. Kom igen. Från att ha gått till att inte ha möjlighet att duscha varje dag till att nu avsiktligen avstå från att duscha då bara tanken på en till kall dusch får mig tårögd.

Efter Afrika tyckte jag att jag var härdad för backpackerlivet men oj så fel jag hade. Efter en månad i Indien tyckte jag att NU var jag väl minsann härdad men icke. Under lite mer än 3 veckor fick "kall dusch" en ny innebörd. När jag tidigare pratat om kalla duschar måste jag erkänna att jag nog överdrivit för här uppe är det nog fan så att man börjar undra om man är i Thailand eller Antarktis när man kliver i duschen. Alla minns nog ICE-BUCKET Challenge som var en hype för ett tag sen och som de flesta nog testade. Mycket mer än så behöver jag nog inte säga för att ni ska förstå. Att när man sedan kliver ur duschen välkomnas av stengolv i en lerhydda som har 30cm öppet mellan tak och väggar, en dörr som ej går att stänga och ingen som helst värme (nämnde jag att vi är uppe i bergen och påväg in i den kalla perioden) och bara fuktiga och alltför välanvända kläder att dra på sig. Samt en fuktig minimal resehandduk att torka sig med. Fy.

Kan utan ironi påstå att jag kan räkna antal varma duschar på mina fingrar och då har jag nu vart på vift i över 50 dagar.

Tvekar inte heller på att detta nog kan vara anledningen till att jag åker hem. Men inte än dock, jag håller tummar och tår för varma duschar i Filippinerna!

Vill tillägga att jag fortfarande är jätteglad att jag gör denna resan men då denna blogg i första hand är till för mig själv (och för att backpacking absolut inte är en dans på rosor) så blir det mycket gnäll i omgångar. Allt det underbara har jag svårare att sätta ord på, kan knappt förstå själv allt jag redan hunnit upplevt och se så hur ska jag då kunna berätta om det!

Likes

Comments

Vill börja med att be om ursäkt till mamma och pappa om ni varit oroliga. Även om vi pratat om att jag inte visste hur det skulle fungera med mobil och internet så trodde jag inte att det skulle gå tre veckor utan någon kontakt med omvärlden från det att jag lämnade Indien. Jag är ok. Mer än ok!

För att göra en lång historia kort (eller mindre lång) så ska jag försöka sammanfatta mina fyra veckor i Thailand: (Man skulle ju kunna tro att jag vid detta laget vant mig vid att inget går som planerat men icke)

* Hann ta tre sista selfies med indier på planet
* Passat på att sova på golvet i en tom vänthall och vaknat upp nån timme senare av en nu fullsmockad vänthall
* Trots fyra veckor med stark mat klarade jag inte av att äta maten på flyget. Är nog inte gjord för stark mat helt enkelt
* Efter 40minuter av köande, ifyllande av papper och med nytagna foton så var jag i full färd med att betala 2.000baht för ett visum som jag inte behövde
* Somnat på en bänk mitt i ingenstans, med en gatuhund som enda sällskap, i väntan på en buss som skulle komma efter 5 minuter men dök upp efter 2,5 timmar
* Gått på fel buss efter en toapaus samt nästan missat min station då varken jag eller någon på bussen förstod vart jag skulle gå av. Visade sig att jag var lika dålig på Thailändska som thailändarna på bussen var på engelska
* Resan tog mig iallafall allt som allt 36 timmar och jag han åka både flyg, tåg, buss, taxi och tuktuk innan jag var framme
* Min planerade vandring på en dag upp i bergen ersattes av fem dagar. Min guide tyckte nämligen det skulle vara kul att vi hängde på ett gäng tyskar på en längre vandring men hade glömt nämna det för mig
* Så med 36 timmars resa i bagaget, ett stort behov av en dusch och alldeles för lite sömn och mat i magen fick jag nu 5 minuter på mig att packa om och snöra på kängorna för att hinna med på deras vandring
* Tog min första varma dusch på 2,5 veckor (och första dusch på två dygn!!)
* Använt en regnponcho för 10kr och ett bananblad i ett tappert försök att skydda mig från spöregnet. Tänka sig att jag hann med regnperioden även i Thailand!
* Sovit i en trädkoja
* Suttit på en toa med ett hål i väggen med utsikt rakt ut över bergen
* Hittat en spindel stor som en femkrona inrullad i mitt toapapper. Tur man lärt sig att skaka både toapapper, kläder och filtar
* Dagen efter låg jag i sängen redo att släcka lampan när jag ser en ännu större spindel stirra ner på mig från mitt myggnät, på insidan!!
* Shotat med en familj i byn jag åt middag hos. Det är tydligen tradition. Otaliga försök att säga nej och komma med ursäkter så gick glaset varv efter varv och på 30 minuter hade vi tömt en full flaska sprit. Först då var de nöjda och lät mig gå hem. Sju dagen efter var det dags för frukost och dag två av vandringen...
* Ätit frukost serverat på bananblad
* Tillverkat min egen mugg, tallrik och ätpinnar av bambu med hjälp av en machete
* Huggt min väg genom djungeln med machete och kännt mig som India Jones
* Fått vita larver till middag (trodde det var ett skämt först eftersom jag inte fattar ett ord av vad någon säger här uppe men tyvärr icke)
* Badat i en varm källa
* Paddlat kajak (och paddlat vilse)
* Bott i en lerhydda med bambutak
* Firat midsommar med midsommarstång, kransar, köttbullar och snaps med bergsfolket
* Campat för att se soluppgången över bergen
* Hör och häpna så har jag gått och lärt mig att göra eget kaffe! Allt från att plocka kaffebönorna, skala, separera, mala, rosta och sedan brygga kaffet i antingen medel eller mörkrostat. Det ni, för en som avskyr kaffe måste jag säga att jag är ganska säker på att det blev bra ändå!
* Tappade bort det värdefullaste jag tagit med på resan. Mitt halsband jag fick på min födelsedag. Letade som en tok och fick halva byn engagerad i letandet men utan resultat. Gav upp hoppet men fem dagar senare så tog jag fram ett par byxor alldeles för tidigt på morgonen bara för att upptäcka världens största spindel stirra på mig. Skrek och slängde iväg byxorna och ut flög halsbandet. I fem dagar hade de legat i säkert förvar i min ficka. Typiskt men glad blev jag ändå.
* Insett att det blir Antarktis nattetid uppe i bergen. Mindre kul när man bor i oisolerade hyddor, med läckande tak (vill återigen påpeka att jag alltså lyckats pricka in regnperioden), med bara en tunn madrass att sova på och en sarong som täcke.
* Varit stolt över de två meningarna jag lärt mig på Thai men insett att de inte alls pratar Thai uppe i bergen. Här pratar man Akha och det finns inget alfabet eller skrift, folk kan bo här i 30 år utan att lära sig.
* Lyxade till det rejält med min första glass på resan, kalaset gick på 4kr
* Hade planerat två dagar i Bangkok men slutade med 5 då kungen skulle begravas och allt stängdes ner i tre dagar och alla var tvungna att bära svart (vilket i sin tur resulterade i att jag fick gå runt i mina pyamasshorts i tre dagar)
* Hade planerat en heldag med tempel i Bangkok men pga ovanstående så var även det stängt. Såg ett av de fem jag tänkt besöka.
* Trott att jag sett en dinosaurie men det visade sig "bara" vara en enorm ödla.
* Beställt Hawaiipizza och fått in en pizza utan ananas och med något korvstoganoffs-liknande på istället

Likes

Comments

När första chocken lagt sig efter att jag landat i Thailand utan att kunna lägga upp en "Titta jag är i Thailand bild" så måste jag säga att jag är förvånad över hur enkelt det var att vara utan internet (läs snapchat och instagram) under nästan 4 veckor. Mer chockerande är hur mycket jag saknar spotify (efter ett besök i fittja och ett borttappat samt spärrat bankkort strax innan avresa, vilket har en helt egen historia som inte hör hit, så stängdes iallafall mitt spotifykonto av) och efter snart 8 veckor utan musik är abstinensen total. Kan inte ens förklara sorgen för avsaknaden av spotify här på bloggen utan att bli en aning nedstämd...

Då jag förövrigt har pmshumör just nu (kan även vara anledningen till ovanstående) och varit allmänt hormonell och extra trött på de väldigt primära förhållande de senaste tre veckorna så köpte jag mig en bussbiljett till Bangkok! (Då jag är under budget och tyckte synd om mig själv så bokade jag lyxbuss med massage i sätet, ac, varm mat och snacks inkluderat samt extra benutrymme! M E S T V Ä L S P E N D E R A D E P E N G A R N A H I T T I L L S)

Har ett enormt sug efter sol och värme vilket är sjukt olikt mig och jag kommer säkert ångra mig direkt då min koncentrationsnivå är waaay to låg för att sola (plus blir ju ändå bara bränd🦀🦀🦀) och bada inte riktigt är min grej... Men det ser alltså ut som att Filippinerna blir nästa stopp (som absolut inte var något jag tänkt besöka) om jag inte hinner ändra mig igen. Här ändras planerna oftare än underkläder vilket är en aning oroväckande för att vara ärlig... men nu jäklar ska det solas och badas i blått vatten!

Kollade faktiskt upp vädret i Filippinerna och det verkar vara typ högsäsong, betyder detta att jag tillslut lyckas undvika regnperioden dit jag åker kanske?🙈 Förutom att uppdatera min kära blogg som nog är enda anledningen, tillsammans med min något mer privata dagbok, att jag håller mig sane under denna resa så ursäktar jag på förhand mina hastiga svar på sociala medier!! Då det inte ingår i min budget att betala för internet (Även om det bara kostade 5baht per 30minuter vilket alltså motsvarar ca 1kr) så fick bloggen komma i första hand. Prioriteringar vet ni. Speciellt nu när jag fått för mig att dra till playan då gäller det att hålla hårt i slantarna. Plus att jag faktiskt lyckade till det rejält förra veckan med resans första glass för 4kr! Någon måtta får det vara.

Längre än såhär hann jag inte på mina 30 minuter så vad jag faktiskt gjort sen jag lämnade Indien får ni veta när snålmalin hittar gratis internet.

Hörs!

Likes

Comments

För mig är det viktigt att ta till sig kulturen, sederna och historien i det land man besöker och visa förståelse samt uppskattning. Jag är otroligt tacksam för vad Indien har gett mig i form av upplevelser, lärdom, nya bekantskaper och inte minst minnen för livet.

Min sista vecka i Indien valde jag därför att donera i form av tid och engagemang. Jag har spenderat mina dagar med att måla i en skola, där jag tillsammans med barnen valde att måla ett alfabet med bilder som representerade varje bokstav. Jag har umgås med kvinnorna på ett Womenshelter här i byn som drivs av tre nunnor och där det bor runt 30 kvinnor och flickor med olika bakgrunder. Några har blivit övergivna av sina föräldrar, sålda och misshandlade eller inte har några levande släktingar/familj. Detta var något av det tuffaste men jag är så tacksam över att ha fått höra deras livshistorier, umgåtts, lekt och övat engelska med dem. Utöver det har jag även spenderat två eftermiddagar i slummen där jag fått träffa och lekt samt övat alfabetet och siffror med 20 barn mellan 5 och 15 år. Att få komma nära och höra alla personliga livshistorier, lära känna dessa underbara personligheter och ta del av så mycket glädje och kärlek men även sorg är helt obeskrivligt.

På en månad har jag hunnit med mer än jag någonsin trodde var möjligt! Jag har spenderat runt 150 timmar på transport och sovit på runt 10 olika boenden (samt oräkneliga nattbussar/nattåg) vart sjuk, hungrig, totalt utmattad, både älskat och hatat detta land och längtat hem mer än en gång!

Jag har besökt Delhi (två gånger), Shimla, Dharamshala, Agra, Udaipur, Jaisalmer, Mumbai och Goa. Jag har vandrat i bergen och ätit lunch uppe bland molnen i Shimla, jag har ridit på kamel och sovit under stjärnorna i Tharöknen, jag har gått the holy walk med munkarna i Dharamshala, upplevt totalt kaos, jag har fått ta del av och fått en otrolig insikt i Indiens historia och religion, jag har fått vänner för livet och skrattat tills magen gjort ont, jag har fått se vackra tempel, fort, kyrkor och även sett underbara Taj Mahal! Efter fyra fantastiska veckor är det nu dags att säga på återseende till Indien och bege sig mot nya äventyr! Om några timmar lyfter jag nämligen för att bege mig till Thailand!!

Ps. Några nya lärdomar jag fått sen sist:

-Jag trodde som sagt att jag skulle vänja mig vid stark mat men tydligen blir maten starkare ju längre söderut man kommer. Har mest levt på ris och ketchup sista veckan...

-Har under hela resan haft lite svårt att förstå folk. Tycker alltid de säger en sak men visar en annan med utryck. har nu insett att indier gör någon konstig rörelse med huvudet som är väldigt lik vårat nej men alltså betyder ja. Helknas.

-Blivit sjukt snål. Kommit på mig själv med att gå sjuka sträckor för att få tag i en buss för 1kr då taxi för 13kr är för dyrt. Eller att jag igår tyckte middagen blev lite onödigt dyr som hamnade på 270 rupier vilket motsvarar ungefär 38kr. Jag hade alltså en helkväll med förätt, huvudrätt, kaka och dricka till maten.

-Är urusel på att använda myggspray, det är ju ändå inga myggor! Det fick jag snabbt ångra efter två nätter i Goa och ett dussin myggbett senare.. Efter det åkte myggnätet upp och myggsprayen packades upp. Det hjälper ju dock en aning om myggnätet är helt och om man faktiskt använder myggsprayen och inte bara packar upp den. Nu har samlingen bett ökat till det dubbla. Tusan.

-Jag gillar inte koriander. Det är koriander i allt i Indien.

Likes

Comments

Så igår var det lördag och som omväxling på hur de tidigare helgerna spenderats här i Indien så blev det en utgång med sex andra som jag träffade på mitt hostel här i Goa! Kvällen var helt klart väldigt olik en utekväll i Stockholm.

Att fixa sig inför kvällen innebar en dusch som är en stråle iskallt vatten som man får hålla tummarna inte är brunt, då det händer mer ofta än sällan här. Flip-flops, en strandklänning och tonvis med myggmedel blev kvällens backpacker-fest-outfit! Vi tog en buss in för 1kr och sen shoppade vi på nattmarknaden innan det var dags att starta kvällen med alla souvenirer och obligatoriska aladinbrallor i högsta hugg! Att folk har skev syn på oss märks då vart vi än gick fick allt gratis, inträde, alkohol, läsk och mat i utbyte mot att vi valde deras klubb och då lockade dit massa folk som slösade pengar (ställena gick från att vara nästintill tomma till att vara fulla på en gång). På ett ställe fick vi förutom gratis drinkar även en vodkaflaska från baren helt plötsligt och frågade om vi ville ha en till. Vi sa nej. Dock hade vi en grym kväll, träffade härligt folk, dansade hela natten, åt pizza med ett nygift par och uppträdde för en blivande brud med sång och dans och jag skrattade så mycket att magmusklerna nog är i chocktillstånd efter den ovana ansträngningen! (Mamma och pappa ni behöver inte oroa er jag var i gott sällskap, såg när de öppnade flaskor och blandade alla drinkar och drack med måtta <3 )

Jag håller dock fortfarande fast vid att den enda alkoholen (med undantag från igår) som intas under denna resa är en god drink till maten eller en kall cider på stranden. Jag reser ändå som ensam tjej och även om man träffar och hänger med folk som verkar sjyssta och ärliga så stämmer det inte alltid tyvärr. Better safe than sorry! Och helt ärligt är jag rätt kul även som nykter och för övrigt spenderar jag hellre lördagskvällen under stjärnorna i öknen, prutandes (eller inte) på en nattmarknad, framför en lägereld på stranden eller med filmkväll på ett hostel med gött folk ändå.

Likes

Comments

Som rubriken lyder så reser ju jag alltså under monsunperioden. No biggie tänkte jag när jag satt hemma i Sverige, lite regn ska jag väl nog klara av och det är ju ingen solsemester jag ska på direkt. Det dröjde exakt 19 dagar på resande fot innan jag fick äta upp mina ord och började tvivla på mitt val att åka just nu.

Den 19 september klockan 05:30 kom jag till Mumbai och redan 18:30 den 20:e var jag äntligen påväg därifrån igen. 36 timmar.

Under dessa 36 timmar regnade det konstant utan uppehåll. Och jag kan lova att monsunregn inte går att jämföra med Sveriges ruskväder haha! Första dagen trotsade jag regnet och skulle promt ut och upptäcka. Det blev en moské. Längst ut på en pir i havet. Well ni kan ju säkert föreställa er hur bra det gick... Min regnponcho blåste sönder, regnet piskade mig i ansiktet och det tog ca 2sek innan jag var blöt ända in på skinnet. Det blåste så starkt att jag nästan kröp fram längs piren för att inte flyga av! Väl framme vid moskén hann jag ta några andetag innan det var dags att krypa tillbaka mot land (fick nämligen inte gå in och titta). Efter detta eskalerade allt och jag gav snabbt upp drömmen om att njuta av Mumbai.

Under dessa 36 timmar blev 80 flygningar inställda, skolorna stängde, träd föll, gatorna översvämmades och vi vadade omkring i vatten upp till vaderna och till och med upp till midjan på vissa ställen. Alla tåg ställdes in och trafiken var kaos (mer än vanligt alltså). Bestämdes snabbt att det var lika bra att försöka ta sig härifrån så snabbt som möjligt och vid tretiden kom beskedet att en nattbuss till Goa tänkte gå trots ovädret. Yes!

Fyllde på med kakor, bananer och vatten och hoppade in i en taxi. Vi kom fram 50minuter för tidigt så betalade taxin extra för att låta mig sitta kvar en stund. Det höll 30 minuter sen fick jag stiga ur. I spöregnet. Med all packning. Så där stog jag och väntade på bussen (som även var 20min sen, rätt bra ändå med tanke på omständigheterna) och förbannade mig själv för att vara så naiv ibland när någon plötsligt tutade och viftade för fullt en bit bort. Bussen kom och den hade minsann inte tid att stanna så fick grabba tag i en utsträckt hand och hoppa på i farten. När jag satt på min lilla våningssäng som jag delade med en person och fyra väskor, allt lika blött, och en 18 timmars busstur väntades så kändes det lite segt igen. Nu när jag kommit fram till ett torrt Goa är dock hemlängtan som bortblåst igen och jag njuter av detta äventyr för fulla muggar! Allt går absolut inte som planerat när man är på resande fot och alla ens vanor sätta absolut på prov men man får liksom se det som en del av upplevelsen. Annars kunde jag ju lika gärna stannat hemma i Sverige.

Likes

Comments

Så nattbussen som skulle ta mig från Udaipur till Jaisalmer såg ut att komma raka vägen från red light district med sina små sovhytter, neonlampor och blinkande skyltar. I denna självlysande farkost spenderades ytterligare 11 timmar i Antarktis kyla rullandes och skumpandes fram och tillbaka i min lilla hytt, med den ständiga melodin av tutande. Börjar nästan vänja mig vid detta ju.

Vad jag sedan upplevde under följande två dagar är nästintill obeskrivligt. Jag åkte först jeep i ca 1,5 timmar bort från staden för att sedan möta upp en man och hans son för att tillsammans rida rakt ut i öknen. På kameler! Jag som grät av att sitta på en häst i Afrika blev lika exalterad som livrädd när jag helt plötsligt satt uppe i himmeln guppandes på en kamelrygg. Bör dock tilläggas att min kamel kallades llama och det var inte pga att den var stor utan snarare tvärtom. Jag var dock helnöjd med min minikamel som för mig kändes som en jätte. De förklarade om och om igen vad minikamelen hette men jag fattade ingenting (inte konstigt då de knappt kunde engelska och jag absolut inte kan Maravi, vilket tydligen är ett av Indiens 17 språk) så jag kallade honom llama Einstein.

Mitt i ingenstans slog vi läger (läs gjorde upp en eld och la ut en filt på sanden) och bara njöt. Vi drack chaite och såg solen gå ner över sanddynerna. I öknen blir det tydligen helt kolsvart när solen går ner, inte så konstigt kan tyckas, men en aning förundrad försökte jag äta min mat i beckmörkret. Drog nöjt upp min pannlampa men blev snabbt tillsagd "no light, no light. Bugs!" Jahapp tänkte jag och slevade i mig maten så gott jag kunde. Skulle gissa att det var ris, bröd och någon sorts böngrej men kan ju lika gärna varit något helt annat för inte såg jag vad det var iallafall.

Gjorde även ett försök att gå på toa i beckmörkret men det räckte med att jag kände något krypa på min fot och prassel i vad jag antar var en buske för att jag skulle dra upp byxorna illa kvickt och springa tillbaka. Men det glömdes snabbt bort när jag kröp ner under min filt och tittade upp på himlen. Låg i, kändes det som, timmar och bara förundrades av alla stjärnor. Någon gång måste jag ha somnat för helt plötsligt vaknade jag av ett ylande. En hund tydligen. Inget konstigt mitt i öknen heller tydligen. Ökenhunden joinade oss senare till frukosten.

Sanden som varit så slät runt mig när jag somnade var nu helt täckt av olika spår kors och tvärs. Inte en cm var spårfri och jag törs inte ens tänka på alla kryp som krälat runt (och på?!) mig under natten. Tanken var att jag skulle ta min obligatoriska hoppa-i-sanddynerna-bild till instagram innan vi skulle bege oss tillbaka men jag tappade mobilen i sanden och chailatten på det så mobilen blev dränkt och ville ej sammarbeta. Klumpig? Nejdå inte så värst. Så jag och Einstein guppade istället tillbaka till verkligheten igen där en kall dusch väntade. (Tar tillbaka tidigare åsikter om duscharna, aldrig njutit så mycket av en hink med kallt vatten som efter att ha blivit stekt i öknen)

Så checkar glatt av ytterligare en punkt på min Bucketlist och tar min red light district buss mot nästa upplevelse!



Likes

Comments

Som backpacker i Asien handlar det inte så mycket om man blir dålig i magen utan snarare när man blir det. För det verkar ta mig tusan oundvikligt hur noga man än är med vad man äter, dricker, hygien osv.

Så för andra gången på 11 dagar hänger jag mest på badrummet för tillfället. Det är ett faktum att det är onajs att vara kass i magen. Okej så tänk dig då att du är i Indien när detta händer. Hettan. Att du är påväg någonstans hela tiden och ej är i närheten av toaletter. Avsaknaden av toapapper. Att du delar rum samt toa med tre andra personer. Att man hör allt som försigår på andra sidan väggen. Behöver jag ens nämna skicket på toaletterna igen? Nä fy.

Lever på banan och coca cola för tillfället och som toppen på allt så ska jag minsann ut i öknen i två dygn och ingen toalett i detta tillstånd måste ju nästan slå indian-style toalett. Jisses, hoppas det finns buskar iallafall. Wish me luck!

Likes

Comments

Så en vecka har redan gått sedan jag lämnade lilla landet lagom för att börja min soloresa i Asien.
På sju dagar har jag hunnit med:


-Att besöka Delhi två gånger, Shimla, Dharamshala och Agra

-Spenderat ca 55 timmar på färdmedel

-Haft fem olika boenden varav ett med en familj i bergen

-Bestigit ett av Shimlas högsta berg

-Besökt Aptemplet i Shimla och lärt mig historien om guden Hanuman och hur templet hamnade just där


-Spenderat en dag i munkarnas tecken; startat morgonen med deras Holy walk, mediterat i ett tempel och lärt mig historien om Dalai Lama

-Besökt Taj Mahal och blivit tillsagd att man inte alls får ta varken hoppbilder eller låta Indier ta bilder med mig (turister). Råkade även gå förbi säkerhetskontrollen så blev eskorterad tillbaka för att göra om och göra rätt

-Besökt mängder med tempel, palats, kyrkor, museer och fort och fått en otrolig insikt i Indiens historia

-Haft en ständig brinnande känsla i munnen och har för det mesta noll koll på vad jag beställer. Var absolut inte på humör en dag och ville inte ha ännu en surprice-middag så beställde pannkakor med choklad, milkshake och brownie. Till middag. Bästa valet hittills

-Spenderat över 50 timmar på färdmedel.

-Trots äckligt många timmar på buss/tåg mm så går jag seriöst hela tiden. Redan slitit ut första paret skor (!). Det enda positiva med det är att man inte behöver skämmas för middagar som den ovan!

-Har tappat bort mig. På varje ställe jag hamnat

-Lärt mig att älska och hata nattbussar. Älska för att det är billigt och jag slipper betala för hostel. Hata pga allt annat... Antingen är det ingen AC eller är det som att vara på Antarktis. Tutandet, i Indien tutas det precis hela tiden för alla möjliga konstiga anledningar så räkna med ett konstant tutande var 5:e minut hela natten. Folk verkar heller inte veta vad hörlurar är utan lyssnar på musik på full volym eller pratar i telefon på högtalare. Zigzag-vägarna vill jag inte ens prata om men låt säga att åksjuketabletter är ett måste!

-Upptäckt att i 98% av fallen så finns det bara squatting toilets (utan papper) vilket betyder ett hål i marken som man ska huka över. Detta gäller även om du åker tåg, i full fart...

-På mer än hälften av ställena jag vart på har "jag ska ta en dusch" fått en helt ny innebörd. En hink med iskallt vatten. Och en skopa

-Upplevt ett nattåg för första gången. Mycket blandade känslor kring detta haha. Fjorton timmar låg vi som packade sillar med folk precis överallt!

-Lärt mig leva utan min kära plattång (det kunde man tydligen inte ha med på backpackingresa).

-Insett att jag är urusel på att pruta

-Hamnat 300 kronor under min budget, Yeeey

-Gjort två försök till att tvätta, med tvål i duschen (läs hinken), vilket båda gångerna resulterat i att de inte hunnit torka innan jag åkt till nästa ställe och inte blivit särskilt rent heller

-Sett ett vattenfall, ett teplantage, India Gate, Indian parliament och Mahatma Ghandi museumet

-Insett att jag helt klart underskattat vädret. Värmen går knappt att beskriva och man är blöt från topp till tå efter 5 minuter ute! Dock har det regnat en stund nästan varje dag vilket faktiskt är höjdpunkten (vädermässigt) otippat nog...

-Lärt mig acceptera att ALLA stirrar, pekar och vill ta kort med mig. Överdriver inte med att jag blir frågad minst två gånger per dag om jag vill vara med på kort. Har också lärt mig att säger man ja så kan helt plötsligt fem andra stå på kö för att få en bild. Lite kul första dagarna men börjar bli väldigt jobbigt nu... LÅT MIG VA

-Sett Himalaya från mitt hostel i Shimla. Trodde jag iallafall. Tills någon sa att det är det inte alls. Nähä

Så trots den brutala kulturchocken jag upplevt den närmsta veckan och jag mer än en gång kännt att jag bara vill hem; ta en varm dusch, äta svensk husmanskost och prata svenska igen så har jag börjat acceptera och anpassa mig till allt det nya. Till er som frågar hur har du det i Indien vet jag knappt vad jag ska svara, Indien går inte att beskriva! Det är ett obeskrivligt kaos överallt men samtidigt helt ofattbart underbart!








Likes

Comments