Nu är det nära, på måndag börjar jag jobba efter mammaledighet och sjukskrivning. På ett er så har det hänt mycket, det mesta med mig själv som person.
Vi har under ett år blivit 4 i familjen, för att sen bli 5 (Jag räknar med Rune), jag har fått en fast tjänst inom hemtjänsten, köpt ny bil men det största är att jag växt som person.

Jag tar mer hand om mig själv nu om det är så att jag blir sjuk, har rivit ner muren som jag så länge kämpat med att hålla kvar vid. Ingen, inte ens jag själv, skulle se att jag var sjuk. Det blir en dålig vana att putta bort tankarna och köra på och inte visa sig dålig utåt, det är få som sett mig så sjuk som jag faktiskt vart, det är så lätt att sminka över ett blekt ansikte, att klistra på ett leende fast man egentligen bara vill ligga och gråta. Att be om hjälp och söka till vården för min sjukdom va något som jag absolut drog ut på in i det längsta.
Det är tack vare min man som jag lever idag, han mer eller mindre tvingade mig till att söka hjälp för det enda jag gjorde var att gå mellan sängen och toaletten som ett spöke. Mina barn lekte jag inte med i mer än kanske 5 minuter för jag antingen var trött eller behövde gå på toa, inte alls det mamman som dom förtjänade. Men Thilde har alltid stått ut med mig och var så förstående och det ska hon ha en stor guldstjärna för!

Även om jag inte vet hur min framtid med stomin set ut så vet jag att det var det bästa som kunde hända mig och min familj. Jag har en helt annan ork som jag inte haft på så länge och jag är tacksam mot den vård jag fått som har gett mig mitt liv tillbaka. Inga mediciner, bara en påse och ett enormt leende. Nu blickar vi framåt med stor lärdom i ryggsäcken.

Ta hand om varandra ❤

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jösses vad jag känner att jag egentligen inte har tid till bloggen men jag måste absolut bättra mig. Jag har ju redan skrivit om min operation och det som de flesta undrar om, men nu kommer det mest vara om min vardag, kanske med några inslag med stomi.

Jag lever ju det livet jag alltid önskat mig, kan gå upp 30 minuter innan jag ska vara på jobbet bara ta på mig kläder, fixa mig lite snabbt och sen gå ut genom dörren.
Jag har fått en fast heltidstjänst inom hemtjänsten och så fort Alicia skolats in på förskolan så börjar jag jobba, ska bli så skönt att få in rutiner och jag jobbar nästan bara dagpass, SÅ skönt!!
Ska skriva om hur en dag kommer att se ut för mig med tider och allt som hör till för att vår vardag ska gå ihop.

Likes

Comments

Ja nu lider helgen mot sitt slut och jag har i veckan börjat på mitt nya jobb. Jag har gått intro men idag så fick jag hoppa in och jobba första gången ensam, så kul! Lite svårt är det ju alltid när man börjar ett nytt arbete men så fort jag kommer in i min rad så kommer det att bli riktigt bra.

Igår så var vi på Knytte på Mösseberg med hela familjen. Det är Thilde som ska gå där men igår var det uppstart och hela familjen åkte med för en mysig stund i skogen. Vi paddlade kanot och gjorde pinnbröd över öppen eld. Att anmäla Thilde till detta kan vara det bästa valet vi gjort i höst. Träffa lite andra barn och lära sig hur man ska vara i skogen.

Nu ska jag och tjejerna ha söndagsmys medans Christian jobbar, när jag kom hem så åkte han.

Likes

Comments

Vardagen går alltid ihop, men just nu är det lite klurigt. Jag och Christian går om varandra då jag jobbar när han är ledig och när han jobbar är jag ju mammaledig. Vi ses inte så mycket och tar verkligen vara på tiden vi har tillsammans som familj.

Jag har fått en fast tjänst på Falans Hemtjänst i Falköping och jag är så glad. Mitt första riktiga jobb. Jag har känt mig rätt så färdig med vården, men alltid sagt att om jag får en fast tjänst direkt så kan jag jobba i vården, vilket jag nu alltså gör. Just nu så är det så nytt, jag ska lära känna våra kunder och jag ska sätta mig in i arbetsuppgifterna. Jag ska bli kontaktperson och ha lite mer att göra än att bara säga hej och hejdå till de vi är hos. Ska bli så kul!

Alicia är ju fortfarande hemma och får inte komma in på förskolan innan hon är ett år. Så veckan efter hon fyllt 1 så börjar inskolningen efter det så är det full rulle. Jag ska jobba 100% och Christian jobbar typ 140% så familjetiden kommet att bli dyrbar och värdesättas. Att få allt att gå ihop kommer att bli en utmaning, men det är något vi ser fram emot. Barnen har en toppenförskola och har även förskoleplats på obekväm arbetstid. Jag hoppas bara att Alicia kommer att trivas lika mycket som Thilde och att inskolningen inte blir något problem.

Vi måste bli bättre på att planera med mat och matlådor, handlingen och hämtning/lämning på förskola. Jag kommer ju att sköta det mesta men får ju självklart hjälp av min man. Jag ska även försöka att få ihop det med bloggen och i höst så ska jag blogga lite hos Coloplast. Hoppas att alla dygnets timmar räcker till. Jag har fullt upp med barnen på dagarna och när jag väl får en stund för mig själv när de sover/kollar på film så lägger jag mig oftast själv och vilar. Trots det att det finns ett berg med tvätt, disk, smulor under köksbordet som måste dammsugas.

Vill ta mig tid att blogga, att läsa en bok eller göra något annat, men vad än hjärnan vill så säger kroppen annat.

Nu är det snart dags för eftermiddagsvila och vad har jag planerat? Jo, jag ska se färdigt på Zootropolis med Thilde när Alicia somnat, då ska vi lägga oss i sängen och se på den och mysa, bara hon och jag.

Likes

Comments

Min favoritplats har alltid vart i min farmors sommarstuga. Nu har hon visserligen sålt den, men det kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat. Backen med de små husen, den lilla dammen, ängen som låg bakom, en enorm gräsmatta och det underbara lugnet. Mitt ute i skogen, längst in på vägen så inga bilar åker förbi.

Jag kommer ihåg när man fick sova där ett par nätter på sommaren att vi sov i bäddsoffan i vardagsrummet, vaknade av att farmor höll på med frukosten. Dimman som låg över ängen på kvällen och morgonen, sagolikt vackert.

Visserligen var det utedass men som jag älskar den stugan. Hade jag vart tillräckligt stor och haft jobb så hade jag köpt den när hon sålde den. Jag hoppas att jag och Christian en dag kan hitta en sådan sommarstuga en dag i framtiden så att våra barn kan få känna att det finns en tillflykt i stugan.


Likes

Comments

Contains affiliate links

Jag älskar klänningar och smycken, framförallt från Thomas Sabo. Så här är några favoriter under morgonkvisten :)

Ska lite senare idag skriva lite mer om hur våran vardag är just nu när sommarlovet är slut.

Likes

Comments

Contains affiliate links

Jag testade att ha gördlar efter min operation men det var inte min sak så jag letade efter andra alternativ och hittade massa snygga höga trosor, eller mormorstrosor om man får säga så ;) Shapetrosor är ett alternativ också. De håller påsen på plats utan att korva upp sig som gördlarna gjorde för mig.

Så här har jag letat upp lite tips till er tjejer/kvinnor med stomi. Klicka på bilderna för att komma till produkterna :)

Likes

Comments

Vart ska jag ens börja? Jag är en lugn och sansad person men vissa saker skrämmer mig mer än något..

Att förlora mina barn är min största rädsla. Jag vet för ett par månader sen så blev Alicia förkyld och det satte sig på lungorna och hon fick åka in med ambulans till sjukhuset TVÅ gånger på en månad.

Första gången så var jag med och den natten sov jag inte mycket, allt handlade om att hålla henne så lugn som möjligt trots alla slangar och maskiner som var runt om. Jag kände mig som en loppa på en myra, minst i hela världen. Jag var rädd men var tvungen att vara stark för hennes skull. Rädslan var obeskrivlig.

Andra gången så åkte Christian med ambulansen och när jag kom till akuten så var dom i traumarummet och mitt hjärta brast. Jag kunde inte annat än att gråta. Hon skrek allt vad hon kunde och jag försökte samla mig men när jag fick henne i min famn och hon skrek så kunde jag inte annat än gråta.

MEN vilken underbar hjälp vi fått båda gångerna, jag kan nästan förstå de föräldrar som förlorat sina barn, men jag, VI, har haft tur att det inte gått så långt. Sen alla de föräldrar som bor på sjukhus med sina barn, ni är så grymt starka!!

En annan rädsla är att jag eller Christian går bort allt för tidigt och att våra barn inte kommer ihåg oss. Att de inte inte får den framtid som vi vill att de ska få. Det är ju vi som ska skydda tjejerna och vi måste finnas där för dom så långe som dom faktiskt behöver oss.

Likes

Comments

Ja denna lista kan göras lång, men jag ska försöka att inte gå på för hårt och för ingående..

1; Acceptans - Ja, folk som inte accepterar andra för hur de är. Ja, jag dömer och har tankar/åsikter om min omgivning, men oftast så ger jag alla en chans. Jag själv har blivit illa bemött och jag har tagit illa vid när jag fått höra vad andra tycker och tänker. Men det jag inte hör/vet om har jag inget ont av. Så lite så tänker jag, jag får tycka och tänka vad jag vill men jag ger alla ändå en chans!

2; Vuxna som beter sig som barn - Det är det bland det värsta jag vet, "vuxna" som beter sig som barn/tonåringar. Vet inte hur jag ska förklara mer på detta men att lägga ut typ "f**k u, jag klarar mig bättre utan dig. Du vet vem du är." utan att någon annan vet vem det är.. Skicka till den personen i PM eller något istället. Det känns så, nej..

3; Oförstående personer - De som inte förstår och kan sätta sig in i ens skor, de som inte vill förstå att man har det jobbig ibland. De som inte ser att man är sjuk, bara för att man är glad och trevlig betyder det inte att man mår bra. Det finns så många som har osynliga sjukdomar och de får inte vara sjuka bara för att det inte syns.. Jag vet hur det är och när någon inte mår bra och jag inte ser det sjuka så förstår jag ändå.

4; Fasader - Det finns så många som lägger på en fasad och bara "skryter" och visar hur bra deras liv är. Ja, jag har ett bra liv, mina barn sover hela nätterna men dom kan vara riktigt jobbiga ändå.. Jag är frisk, men jag har haft en extremt jobbig resa fram till idag. Vissa dagar vill jag bara ligga kvar i sängen.

Likes

Comments

Denna månaden, Augusti. Halva månaden har gått och det har hänt lite. Alicia har börjat gå, 10 månader gammal, precis som Thilde gjorde. Christian fyllde år igår och i present så fick han att vi ska åka på spa och biljetter till Titanic-utställningen i Örebro. Så nu till helgen blir det mamma och pappa tid, både lördag och söndag.

Augusti är en härlig månad, jag vet att jag alltid tyckte det va så kul att köpa lite nya kläder, pennor, almanacka och alla de där "tillbaka-till-skolan-saker". Jag var kanske inte jättebra i skolan, men jag klarade mig, tyckte det va kul att gå i skolan tills dess att jag började 8an kanske. Mamma blev allvarligt sjuk och jag var själv dålig. Jag hade mycket frånvaro och bodde hos min farmor som ALLTID vart där för mig.

Idag för 2 år sen så var det även meningen att vi skulle gift oss, men av personliga skäl så valde vi att skjuta upp det till oktober istället. För mig var det jobbigt, men allt blev bra till slut ändå, jag fick min man och han fick mig.

Thilde ska tillbaka till förskolan på måndag och hon längtar så! Sen en annan sak som jag vet att hon längtar efter är att träffa sin nya lilla kusin som kom till världen den 9e augusti.

Nu ska jag koppla bort mig från mobil och annat för att se på film med mannen.


Likes

Comments