Ja denna lista kan göras lång, men jag ska försöka att inte gå på för hårt och för ingående..

1; Acceptans - Ja, folk som inte accepterar andra för hur de är. Ja, jag dömer och har tankar/åsikter om min omgivning, men oftast så ger jag alla en chans. Jag själv har blivit illa bemött och jag har tagit illa vid när jag fått höra vad andra tycker och tänker. Men det jag inte hör/vet om har jag inget ont av. Så lite så tänker jag, jag får tycka och tänka vad jag vill men jag ger alla ändå en chans!

2; Vuxna som beter sig som barn - Det är det bland det värsta jag vet, "vuxna" som beter sig som barn/tonåringar. Vet inte hur jag ska förklara mer på detta men att lägga ut typ "f**k u, jag klarar mig bättre utan dig. Du vet vem du är." utan att någon annan vet vem det är.. Skicka till den personen i PM eller något istället. Det känns så, nej..

3; Oförstående personer - De som inte förstår och kan sätta sig in i ens skor, de som inte vill förstå att man har det jobbig ibland. De som inte ser att man är sjuk, bara för att man är glad och trevlig betyder det inte att man mår bra. Det finns så många som har osynliga sjukdomar och de får inte vara sjuka bara för att det inte syns.. Jag vet hur det är och när någon inte mår bra och jag inte ser det sjuka så förstår jag ändå.

4; Fasader - Det finns så många som lägger på en fasad och bara "skryter" och visar hur bra deras liv är. Ja, jag har ett bra liv, mina barn sover hela nätterna men dom kan vara riktigt jobbiga ändå.. Jag är frisk, men jag har haft en extremt jobbig resa fram till idag. Vissa dagar vill jag bara ligga kvar i sängen.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Denna månaden, Augusti. Halva månaden har gått och det har hänt lite. Alicia har börjat gå, 10 månader gammal, precis som Thilde gjorde. Christian fyllde år igår och i present så fick han att vi ska åka på spa och biljetter till Titanic-utställningen i Örebro. Så nu till helgen blir det mamma och pappa tid, både lördag och söndag.

Augusti är en härlig månad, jag vet att jag alltid tyckte det va så kul att köpa lite nya kläder, pennor, almanacka och alla de där "tillbaka-till-skolan-saker". Jag var kanske inte jättebra i skolan, men jag klarade mig, tyckte det va kul att gå i skolan tills dess att jag började 8an kanske. Mamma blev allvarligt sjuk och jag var själv dålig. Jag hade mycket frånvaro och bodde hos min farmor som ALLTID vart där för mig.

Idag för 2 år sen så var det även meningen att vi skulle gift oss, men av personliga skäl så valde vi att skjuta upp det till oktober istället. För mig var det jobbigt, men allt blev bra till slut ändå, jag fick min man och han fick mig.

Thilde ska tillbaka till förskolan på måndag och hon längtar så! Sen en annan sak som jag vet att hon längtar efter är att träffa sin nya lilla kusin som kom till världen den 9e augusti.

Nu ska jag koppla bort mig från mobil och annat för att se på film med mannen.


Likes

Comments

Ett favoritminne är något som jag nämn innan. Det är när Thilde och Alicia träffades för första gången. Att se sådan omedelbar kärlek och omtanke.

Nu när Alicia är lite mer med på noterna så vill hon göra allt som Thilde gör, hon skrattar och följer efter Thilde överallt.

Och Thilde gör allt för att busa och underhålla Alicia.

Det ska bli så spännande att se hur dom utvecklas på egen hand och tillsammans.

Likes

Comments

Mina drömmar är stora, jag har höga krav på mig själv, att jag ska kunna klara mig själv och inte vara beroende av någon. Just nu så är jag mammaledig men efter det så är min framtid ovis. Vi är ett hushåll med en inkomst, Christians, en väldigt bra inkomst, men jag vill veta att om det händer något att jag klarar mig själv, att jag kan försörja mina barn.

Så idag blir det en lista igen;

1; Fast jobb, vill gärna testa på med att jobba i butik och har fått höra från flera håll att jag skulle passa bra som butiksbiträde. Vore så kul att få utmana mig själv och komma bort från gamla vanor :)

2; Att mina döttrar ska känna sig trygga med sig själva och att de gör precis det som de själva drömmer om och inte låter något hålla dem tillbaka. Att de ska känna sig trygga och nöjda med de val som jag och Christian gjort vad det gäller vårat familjeliv.

3; Att få komma ut i världen och resa. Och då menar jag inte bara dom "klassiska" svenska resmålen, utan lite små guldkorn om jag får uttrycka mig så.

4; Att kanske få komma ut i Sverige och föreläsa lite om min sjukdom och min resa fram till nu när jag har stomi. Att upplysa allmänheten, framför allt unga som far någon form av mag- och tarmsjukdom att livet faktiskt inte tar slut när man får stomi, det är rena motsatsen, man får ett nytt liv, ett bättre liv.

Likes

Comments

Dagens ämne är nog ett av de svårare.. att välja ett ögonblick så jag kommer att göra om det till mina 5 ögonblick :)

1; Dagen då Thilde föddes, 11 juli 2013. Att få bli mamma för första gången, att se det lilla liv som legat i min mage och bakats till en perfekt liten varelse.

2; Dagen då Alicia föddes, 3 oktober 2016. Att ännu en gång få upp det lilla liv som sparkat mig från insidan på bröstet.

3; När Thilde och Alicia träffades för första gången. Deras första möte, att se Thilde så ömsint mot sin lillasyster, se hennes omedelbara kärlek. En kärlek som Alicia nu kan besvara, så som hon ser upp till Thilde, hon vill göra precis som sin storasyster.

4; När jag och Christian sa ja till varandra i kyrkan den 17 oktober 2015.

5; När jag vaknade upp från min operation och insåg att jag var frisk! Att jag faktiskt kan göra vad jag vill, söka mig till vilket jobb jag vill.


Ett stycke stolt storasyster som vart med och badat lillasyster och sen även hon badat under deras första eftermiddag/kväll ihop.

Likes

Comments

​Ja vem är min bästa vän? Jag tror jag får svara att det är min man, Christian. Vi kan vara de bästa vänner men även riktiga ovänner när det kommer till vissa saker.

Christian har stått ut med mycket under de 5 1/2 år som vi vart tillsammans, så många gånger som jag dragit ut honom från toaletten när jag behövt att gå. Mitt ibland tonårsbeteende, jag lägger på telefonen i örat på honom, går och "gömmer" mig, surar och slutar prata om vi är oense om något. Det är väl en försvarsmekanism som jag har, konflikträdd kanske..

Men Christian har haft en ängels tålamod med mig och min sjukdom, väntat och sett till att det finns toaletter. Han har även vart extremt stöttande nu när jag opererades och efter för att det ska kännas så naturligt som möjligt för alla, inte gjort så stor sak av det. 

Vi är ibland på samma barnsliga nivå, bjuder på oss själva och barnslar oss till max :)

Han överraskar med saker som jag ibland kan känna blir för mycket då jag inte kan överraska på samma sätt, t.ex smycken och dyra födelsedagspresenter så som våran weekend i Göteborg med "I Love Musicals" och lite annat. 

Så nu på måndag så fyller han 33 och jag har planerat ett par äventyr för oss båda utan barn, vilket ska bli jätteskönt!


Likes

Comments

För att kanske komma in på mitt liv lite mer naturligt så tänkte jag att jag skulle göra ett inlägg om dagen med dessa ämnen. Jag kommer att skriva hur mitt liv va innan och efter stomin och lite där emellan.

Idag så har jag pratat med en jättehärlig tjej som jobbar på Coloplast, de som gör mina stomipåsar, jag ska få gästblogga lite hos dem om hur jag känner och lite så med min stomi. Kanske ta upp lite mer djupgående om lite mer intima frågor som kan uppstå när man har stomi. Ska bli så spännande! Kommer att hålla er uppdaterade ;)


Men nu till dagens punkt: OM MIG SJÄLV

Jag har ju kort presenterat mig och jag är en 25-årig 2-barnsmamma som just nu är mammaledig. Jag är gift med mannen i mitt liv, en riktig klippa, Christian och vi har även en katt.

På min fritid (som just nu är hela dagarna) så gillar jag att baka och laga mat, vara med familjen och hitta på saker som jag tidigare inte haft möjlighet till. Jag tycker om att titta på historiska saker, svenska och utländska. Någon gång i mitt liv så vill jag åka till Auschwitz.

När Alicia börjar förskolan i oktober hoppas jag på att det löst sig för mig på karriärsfronten då jag för tillfället är arbetslös, eller nja, jag är väl timmis i kommunen. Det är inget som jag känner kommer att fungera för mig i längden men det är ju bra att det finns.

Likes

Comments

När jag fyllde 25 i maj så fanns det en sak som jag önskade mig mer än något annat, att få åka och se på "I Love Musicals" på Ullevi. Min man gav mig en hel helg i Göteborg med övernattning, Liseberg och VIP på konserten. HELT OTROLIGT!!

Jag var hur glad som helst, att få se Peter Jöback och de andra va helt fantastisk, det är en kväll som jag sent kommer att glömma. Det var hur pampigt som helst och helt magiskt. Fick gåshud flera gånger.

Under kvällen slog det mig flera gånger, tänk om jag fortfarande vart sjuk, då kanske jag hade missat halva konserten på grund av att jag vart tvungen att sitta på toa. Men ååh så glad jag va , är, att jag är frisk så att jag kan få uppleva saker som dessa.

Nu håller jag på att planera lite vad jag ska ge min man när han fyller år, han fyller "bara" 33 så det blir inget så extravagant som jag fick, men något måste han ju få.



Likes

Comments

Ja det finns ju faktiskt massa bra saker som Rune fört med sig. Det är svårt att veta vart jag ska börja men jag gör en liten lista med allt gott som vart sen jag gjorde min operation.

# Familjelivet - ja, familjen är ju det som är högst upp på min lista. Att kunna göra det vi vill utan att behöva tänka på att det ska finnas toaletter. Bara för att nämna något så var vi Visingsö för en vecka sen och då kunde jag lugnt åka med familjen på Remmalagen, en häst och vagntur runt på ön.

# Karriären - nu kan jag äntligen söka vilket jobb jag vill, och jag har som dröm att få testa att stå i butik, det kan jag nu tack vare Rune!

# Vardagen - att kunna vara med barnen och verkligen vara närvarande hela tiden, underbart!

# Utflykter - ja, åka ut i skogen, lekparker, långa promenader och min längtan, Ullared. Att få gå där i timmar utan att tänka på dom långa köerna till toaletterna.

# En hjälpande hand - det har vart flera som hört av sig till mig och haft frågor om stomi, både de som ska få och anhöriga. Jag själv fick kontakt med ett par tjejer innan min operation och fick de svar jag ville, så nu vill jag gärna hjälpa andra som har frågor om stomi och familjelivet. Så ni som har frågor så tveka inte på att höra av er!

Likes

Comments

Innan jag fick min stomi så var vardagen ett enda rörigt pussel där alla bitar har samma färg och nästan är omöjliga att få ihop. Det va några bitar här och där som satt ihop men det flöt inte ihop hur jag än försökte. Funkade det inte med magen så funkade inget, fanns det inte toaletter dit vi skulle så var vi tvungna till att stryka det. Men när det väl funkade, magen var lugn och det fanns toaletter så var det underbart.

Jobben jag hade flöt på, vissa chefer och kollegor var väldigt förstående och stöttande, försökte göra så att det skulle funka för mig. Men sen fanns det ju ett par riktiga rötägg som inte alls ville förstå eller ens höra på vad jag hade att säga. Trots de rötäggen så är jag väldigt glad över mina arbeten som jag har haft i det förflutna, som elevassistent på en träningsskola bara för att nämna ett.

När vi bodde i lägenhet så var det ofta jag fick "dra" ut Christian från toaletten för att jag behövde gå, det är ett mirakel att han stod ut med mig! Men oftast så var det psykiskt, toaletten är upptagen så nu kan du inte gå på toa. Att sen flytta till ett hus med 2 toaletter va ett steg framåt för det psykiska, jag hade ju alltid en toalett ledig så nu kan jag å när jag vill, även om den andra är upptagen.

Jag har vart med i olika grupper på facebook där de andra medlemmarna också haft problem med magen och jag har insett att jag är inte ensam, det finns de som har det minst lika jobbigt som jag. Även om jag inte vart så aktiv i dessa grupper så har jag ändå läst och känt samhörighet till de som skriver.

Det kan nog vart det som varit jobbigast med det hela, att jag känt mig ensam och inte haft någon att känna samhörighet med någon. Att prata om det, vad det än är, problem med magen eller någon annan diagnos/sjukdom är nog det bästa som man kan göra. Är man bekväm med sig själv och sin sjukdom så är andra det också, jag önskar jag visste det när jag var 13 år och blev sjuk.

Likes

Comments